Talet

Det har varit en fin och intensiv avslutningsdag på Vänsterpartiets kongress i Uppsala. Mitt avslutningstal kan man titta på här, eller läsa här nedan;
Kongressdeltagare, socialister och feminister

Vår vision är självklar och enkel, och samtidigt helt
omvälvande. Den är allas lika värde och allas frihet. Att ingen ska överordnas eller
trycka ner den andre. Att friheten och möjligheterna ska gälla alla. Att vi
alla ska kunna förverkliga oss själva med just våra drömmar och våra behov. Vi
vet vad det kräver, vi vet vad som står i vägen, vad som måste förändras. Men
vi kan inte drömma om, inte arbeta för, något mindre. Därför är vi socialister
och feminister.

Vi vill att alla ska kunna leva som de vill och älska vem de
vill utan rädsla. Det gäller även flatan och bögen. Frihet är alltid friheten
för den som tycker annorlunda sa Rosa Luxemburg, det är också frihet för den
som är annorlunda. I vårt Sverige är det en självklarhet att den som sitter i
rullstol har ett arbete och kan gå på bio med sina vänner. Det är självklart
att ingen behandlas sämre för att den har en annan religion eller väljer att
bära slöja. I vårt Sverige kan man välja var man vill bo och leva, även om man
vill leva på landsbygden. Vi vill ha ett Sverige där undersköterskans och
metallarbetarens barn inte bara kan drömma om att bli musiker, piloter eller
statsminister utan där de faktiskt också kan bli det. I vårt samhälle möts vi
över gränserna. Där går barnen till dem som är med i pingstkyrkan och de vars
föräldrar är shiamuslimer i samma skola. Där möts de, bråkar med varandra och
blir förälskade i varandra.

Så är det inte idag. Istället glider vårt samhälle isär i
ökande klassklyftor, segregering och en stark maktordning som systematiskt
gynnar män på kvinnors bekostnad. Den avreglerade marknaden kan inte ge de
många friheten att leva sina liv som de vill. Den är de fås frihet. Friheten
för riskkapitalbolaget är vår mormors ofrihet på det vanskötta äldreboendet där
blöjorna vägs och de outbildade timvikarierna inte ges tid att vara mänskliga.
För allas frihet krävs en politik för rättvisa.

När min dotter Karin slutade gymnasiet i Umeå 2009 slog
finanskrisen till med full kraft. När spekulanterna hade gjort bort sig i New
York fanns det inga arbeten att få i Västerbotten. De av hennes klasskamrater
som fick ett fast jobb med hygglig lön arbetade på kaféer i Oslo eller fiskfabriker
Bodö. Många i hennes generation fick inget arbete alls, eller så fick de ta de vikariat
som dök upp eller jobba åt bemanningsföretag. Några pluggade vidare fast de
helst skulle vilja arbeta. Låga inkomster, otrygga anställningar och arbetslöshet.
Så ser verkligheten och arbetsmarknaden ut för unga i dagens Sverige. Då kan
man inte låna för att köpa en bostad, då kan man inte planera för sin framtid.
Så tappar många tron på sig själva när de aldrig får fäste på arbetsmarknaden
och i vuxenlivet.

Nu förskjuts makten på arbetsmarknaden. De är arbetsgivarnas
marknad. Med osäkra anställningar och vikarier som rings in för dagen blir
arbetstagaren alltid utbytbar. Då är det långt till inflytande och engagemang
på jobbet. Då skapas inga fasta band till arbetskamraterna. Utan fackmedlemskap
och A-kassa, som regeringens politik har gjort så dyrt, är man utsatt på
arbetsmarknaden. Så ska vi bli utbytbara och flexibla. Idag har merparten av de
unga kvinnorna med arbete osäkra anställningar.

Hur kunde det bli så här? Visst handlar det om högerpolitik,
men framför allt handlar de om arbetslöshet. Massarbetslösheten har bitit sig
fast i Sverige. Regeringen verkar trots det vara ganska nöjd. Arbetslösheten
beskrivs som en naturlag som man inte kan bekämpa med politik. Inget kan vara
mer fel. Fredrik Reinfeldt, det är du som är ansvarig för att de unga inte får
jobb.

Full sysselsättning har varit arbetarrörelsens paradgren.
När man kunde få jobb var man inte utelämnad till dåliga arbetsvillkor och låga
löner. Då var det lättare för invandrare och flyktingar att komma in i vårt
samhälle. Då kunde fler med funktionshinder få ett arbete. Då trycktes inte
kvinnornas möjlighet att försörja sig tillbaks. Då kunde ungdomarna planera för
framtiden. Då växte inte inkomstgapen till avgrunder. Att bedriva en politik
för full sysselsättning är vår viktigaste utmaning framöver, och det är
Vänsterpartiets uppgift att formulera och genomföra den.

Vi lever i ett nytt politiskt landskap. En socialdemokrati
som har tappat färdriktningen och som vill ha ett halvt rut-avdrag, införa euron
lite senare och som accepterar högerns skattepolitik förmår inte längre
formulera en politik för full sysselsättning. Så förlorades valet 2010. Uppgiften
vilar nu på oss. Den bästa gåva vi kan ge en villrådig socialdemokrati är att
vi själva formulerar en trovärdig vänsterpolitik utan att snegla på dem.

Vi har politiken för full sysselsättning.

Vi vill använda det ekonomiska utrymmet för att investera
oss ur krisen. Med Vänsterpartiets politik skulle tiotusentals nya arbeten
skapas för att bygga hyreslägenheter till de bostadslösa, renovera slitna
fastigheter, bygga vindkraft och skapa Europas bästa järnväg. Medan regeringen
ökar den privata konsumtionen för dem som tjänar mest så investerar vi för
framtiden, det ger jobb nu och bättre konkurrenskraft senare. Vi är det enda
parti som föreslår en skattepolitik som ger oss till ett jämlikare samhälle, en
mer rättvis fördelning av skatterna och skatt efter bärkraft ger oss dessutom
utrymme att satsa på investeringar för fler jobb.

Vårt budgetförslag skulle skapa många nya välbehövliga arbeten
i det offentliga, med fler som arbetar i äldreomsorgen, fler fritidsledare som
tar hand om våra barn och fler busschaufförer i en utbyggd kollektivtrafik skapar
vi en bättre vardag samtidigt som fler är i arbete. Genom vårt program för
generationsväxling i offentlig sektor ges tusentals unga plats på
arbetsmarknaden medan äldre erfarna arbetskamrater får handleda.

Vi har en politik som skulle ge fler en efterfrågad
yrkesutbildning så att de kan ta de jobb som finns och de nya arbeten som
skapas. Vi finansierar satsningarna på forskning och innovationer. Vi vill ha
en industripolitik värd namnet och vi vill ge de små företagen bättre
möjligheter att anställa genom att ta bort deras ansvar för sjuklöneperioden.

Sist men inte minst så vill vi göra sysselsättningen till
det övergripande målet för den ekonomiska politiken. Så är det inte idag. Självklart
kan en väl avvägd makroekonomisk politik klara såväl statsfinanser som
inflation och samtidigt ha som mål att alla kommer i arbete. Utmärkande för
klok politik är att den klarar av mer än en tanke åt gången. Idag är vi ensamma
om att vilja modernisera de ekonomiska ramverken så att sysselsättningen sätts
främst.

De osäkra jobben och otryggheten på arbetsmarknaden beror
inte bara på hög arbetslöshet. De är också en effekt av medvetna politiska
beslut. Regeringens politik har med god hjälp av EU:s fördrag och domstol
attackerat löntagarnas villkor och rättigheter. Idag är lönedumpingen och det
hänsynslösa utnyttjandet av utsatta människor en realitet på svensk
arbetsmarknad. Allra värst utsatta är löntagare från andra länder som är här
och arbetar.

Några kilometer härifrån, på E4an, dundrar långtradarna fram
natt och dag. Många av de chaufförer som kör kommer från andra länder, i och
utanför EU. Nyligen beskrev LO-tidningen vilka villkor en del av dem arbetar
under. De beskrev hur bulgariska chaufförer kör bilar åt Volvo får några få
tusenlappar i månaden. De bor torftigt, har inte råd att stanna och äta ett
lagat mål mat på en vägkrog och är borta från sina familjer veckor i sträck. Många
arbetar alldeles för långa arbetspass. Transportbranschen har blivit ett moras
av lönedumping, fiffel med F-skattesedlar och stenhård exploatering av
människors utsatthet. Det är bara en bransch som är drabbad, det skulle kunna
handla om bärplockare, restauranganställda eller de som arbetar i andras hem.
Detta sker med regeringens goda minne. De skulle kunna göra något åt det, men
väljer att låta bli.

Det finns inget solidariskt i att utnyttja arbetare från
andra länder till usla villkor, det handlar om ren diskriminering. Det slår
också mot svenska löntagare som får konkurrera om jobben på ojusta villkor och
vars rättigheter riskerar att pressas tillbaka. Det slår mot seriösa företag
som konkurreras ut när de behandlar sina anställda väl och sluter
kollektivavtal. Det drabbar statskassan i form av lägre skatteintäkter. När
löntagare från olika länder ställs mot varandra underblåses rasismen. Då blir
det den polske chaufförens eller den kinesiske diskarens fel att man inte kan
få jobb med vettiga villkor. Men det är inte deras fel – det är regeringens och
EU:s fel. När vi har vunnit valet 2014 blir det en huvuduppgift för oss att se
till att de som jobbar i Sverige får svenska villkor och kollektivavtal. Vi ska
bekämpa dumping och otrygga anställningar och hävda att fast anställning med
riktiga kollektivavtal är den normala anställningsformen. Det vinner den
bulgariske chauffören på, de vinner de svenska löntagarna på och de vinner de
seriösa företagen på.

Det kräver att vi utmanar EU. Enligt unionens absurda logik
överordnas företagens rätt att flytta arbetskraft löntagarnas rättigheter. Så
fungerar en union där mäktiga byråkrater, högern och storföretagen dikterar
politikens villkor. Vår regering påstår att de försvarar svensk arbetsrätt, men
av det märks inget när de reser ner på ministerrådets möten i Bryssel. Men vi
kan kräva respekt för arbetsrätten. EU:s fördrag ska snart ändras och Sverige
har som alla länder vetorätt. En tillräckligt stor minoritet i riksdagen kan
kräva ett socialt protokoll i fördraget som slår fast att man inte får ha sämre
villkor på arbetet än de som gäller inhemsk arbetskraft. Vi uppmanar
socialdemokrater och miljöpartister att förena sig med oss och redan nu göra
klart att varje förslag till fördragsändring kommer att blockeras i riksdagen om
vi inte får ett socialt protokoll. Vi är beredda att ta striden för
arbetsrätten mot regeringen och mot EU.

Kongressdeltagare,

För någon månad sedan hölls två toppmöten, ett i Durban och
ett i Bryssel. I Sydafrika togs alldeles för otillräckliga beslut för att hejda
klimatförstöringen och utsläppen av växthusgaser. I Bryssel försökte desperata ministrar
rädda euron och bankerna undan finanskrisens svallvågor. I Durban anslogs
alldeles för lite medel för att rädda klimatet, den nya klimatfond som skulle
fyllas med klimatbistånd gapar tom. I Bryssel togs beslut om att tusentals
miljarder kronor ska användas för att rädda den euro och de banker som har orsakat
krisen. Den svenska regeringen lovade inte en enda krona för klimatet under
förhandlingarna i Durban. Däremot är de beredda att ställa upp med 100
miljarder av riksbankens pengar för att rädda euron och det krackelerande
banksystemet i euroområdet. Om klimatet hade varit en bank så hade det varit
räddat nu.

När stora män smider planer är det
dags för den lille mannen att skriva sitt testamente, skrev en gång Bertholt
Brecht. I eurokrisens spår växer arbetslösheten och fattigdomen. EU:s
valutaunion har blivit en union av förtvivlan och krossade framtidsdrömmar för
vanligt folk. Nu får de arbetslösa unga och de uppsagda betala priset för eliternas
dröm om storeuropa. EU påtvingar krisländerna en brutal nedskärningspolitik,
privatiseringar och försämrad arbetsrätt. Samtidigt blundar unionens makthavare
för att det är euron i sig och bankernas hybris som är två grundorsaker till
den kris vi nu ser. Bankerna och euron ska räddas till varje pris. Toppmötet i
Bryssel lovade att bankerna inte ska få ta framtida förluster vid
skuldnedskrivningar. Krisens nota ska oavkortat gå till skattebetalarna. Så ser
finanskrisen gyllene regel ut, vinsterna är privata medan förlusterna vältras
över på oss alla. Så länge det är logiken får råda kommer bankerna fortsätta
att ta orimliga risker på vår bekostnad.

Vi vann folkomröstningen om EMU 2003. Vi är många här idag som
var med i det arbetet. Vi arbetade outtröttligt i månader och mötte en ja-sida
med obegränsade ekonomiska resurser, vi mötte ledarsidor och makthavare som
unisont sjöng eurons lov. Men vi vann i alla fall därför att våra argument var
bättre. Man ska aldrig underskatta väljarnas omdöme och förmåga att se igenom
tomma löften. Det var en storartad seger för demokratin och för våra
möjligheter att bedriva en ekonomisk politik för arbete och välfärd. Det var
ett lika formidabelt nederlag för den svenska makteliten. Idag kan vi se hur
rätt vi hade. Glöm inte att vi hade suttit fast i euroträsket nu om Reinfeldt
och Borg hade fått som de ville. Nu kräver vi att folkets nej ska respekteras. Det
innebär att vi säger ett absolut nej till europakter som ger EU makt över den ekonomiska
politiken i Sverige. Fria från euron har vi större möjligheter att värna
sysselsättning och välfärd. Europa behöver länder som kan visa på alternativ
till den torftiga och orättvisa europolitiken. EU:s valutaunion borde avvecklas
i ordnade former innan den kraschar. Det skulle också vara slutet för drömmen
om Europas Förenta Stater – det är ingen dålig bonus. Vi är anhängare av ett
folkligt och demokratiskt samarbete i hela Europa, därför är vi motståndare
till dagens EU.

Eurokrisen är också finanskapitalismens kris. Den ohejdade
spekulationen och bankernas risktagande är en avgörande förklaring till krisen.
Vänsterpartiet är det enda parti i Sverige som har föreslagit ett program för
att reglera finansmarknaden. I det ingår höjda krav på kapitaltäckning, en
internationell skatt på finansiella transaktioner och förbud mot vissa former
av spekulation. Vi vill ha en bankdelning som sätter stopp på skattebetalarnas
garantier till bankernas finansiella handel. Istället vill vi gynna framväxten
av gemensamt ägda banker men lokal förankring och öka samhällets inflytande
över storbankerna. Vi ska fortsätta vara det parti som visar vägen ut ur
eurokrisen.

Vi vet att jämlika samhällen är bättre samhällen. Ojämlikhetens
pris är högt. Idag äger en procent av svenskarna 40 procent av förmögenheten.
Ökad rikedom och spekulation hos några få kopplad till dålig reallöneutveckling
för de många har varit en viktig bidragande orsak till krisen inte minst i USA.
För att komma ur krisen vill vi inte bara reglera finanssektorn, vi vill ha mer
jämlika samhällen, större investeringar för nya jobb och vi vill placera
pensionspengarna hållbart för hela samhällets bästa.

Som vänsterpartister vet vi att klimatkrisen är minst lika akut
och påtaglig som eurokrisen. De vetenskapliga rapporterna är dessvärre entydiga.
Utsläppen av växthusgaser och med dem klimatförändringarna ökar snabbare än vi
trodde. Förra året ökade de svenska utsläppen av växthusgaser med mer än 10
procent. En genomsnittlig svensk orsakar minst fem gånger högre utsläpp än vad
som är hållbart. Det är vi i den rika världen som har orsakat utsläppen som
förstör klimatet, det är främst fattiga i utvecklingsländer som får betala
priset för klimatförändringarna. Men vi har en regering som rustar ned
klimatpolitiken medan de hänvisar till ett Kyotoprotokoll som är helt
otillräckligt. Det duger inte. I Durban ville allt för få länder vänta i flera
år med att göra allt för lite. Läget är akut, nu behöver vi länder som går före,
visar vägen och skapar ett gott exempel. Vi vill att Sverige ska vara ett
sådant land. Vi ska bli en global föregångare som minskar utsläppen till en
hållbar nivå samtidigt som vi är en välfärdsstat och en industrination.

Klimatproblemen kräver bokstavligen att vi bygger om
Sverige. Det gemensamma ägandet ska användas som ett verktyg, vi göra om
Vattenfall från en europeisk klimatbuse till en motor i Sveriges gröna
energiomställning. AP-fonderna ska inte längre investera i amerikanska
oljebolag utan i grön förnybar teknik. Gods och persontrafik ska i framtiden
använda en modern, driftssäker och utbyggd järnväg. Kollektivtrafiken ska
byggas ut. Gamla bostäder och lokaler ska byggas om och bli energisnåla.
Vindkraft, biogas och andra förnybara energikällor ska byggas ut kraftigt. Det
klimatinvesteringsprogram som vår borgerliga regering har avskaffat ska vi
återinföra och förbättra. Vi behöver ett uthålligare jordbruk. Vägen mot
minskade utsläpp kräver stora investeringar, längs den vägen kommer nya arbeten
och ett modernare samhälle att skapas.

Bara den vänster som förmår att fullt ut ta till sig
klimatfrågan är relevant i vår tid och kan ge svaren på framtidens utmaningar. Klimatfrågan
måste genomsyra vår politik på alla nivåer. Vänstern har viktiga delar av
svaren på klimatproblemen. Klimatfrågan handlar om rättvist miljöutrymme
globalt och i Sverige. En stor del av våra utsläpp orsakas av import av konsumtionsvaror
eller användandet av jordbruksmark i andra länder, det måste också räknas in. Höginkomsttagare
orsakar större utsläpp än de med låga inkomster. Män orsakar större utsläpp av
växthusgaser än kvinnor. Rättvis fördelning är en nyckel till all lösa
klimatfrågan. Skatter och marknadsmekanismer kan vara användbara, men
klimatfrågan kräver långsiktig planering, fördelning och offentliga
investeringar. Marknaden bygger ingen järnväg.

Vi menar allvar med att ställa om till ett hållbart
samhälle. Det kräver stora förändringar också av vad och hur vi konsumerar, av
hur vi lever. Offentlig konsumtion är bättre för klimatet än ökad
privatkonsumtion. Vi måste ifrågasätta den traditionella synen på ekonomisk
tillväxt. Klimatet tål inte en ständigt ökad materiell konsumtion och
förbrukning. Istället för ökad materiell konsumtion kan vi öka vår konsumtion
av kultur och vår tid med barnen. Det är hållbart, det ger livskvalitet. Vi
måste skapa en hållbar modell för ekonomisk utveckling där klimateffekten
alltid är en del av kalkylen. När vi gör det tar vi ledningen i klimatarbetet
och blir det främsta klimatpartiet i svensk politik.

Feminister och socialister,

Insikten om mäns överordning och kvinnors underordning har
en enorm sprängkraft, det är en samhällsförändrande kraft som påverkar allt
från ekonomisk makt till våra privatliv och nära relationer. Det är därför som
feminismen möts av såväl hätskt motstånd som förlöjligande och förnekelse. Precis
som socialismen handlar feminismen om jämlikhet, rättvisa och frigörelse. För
oss är det oacceptabelt att män ska ha bättre betalt och mer makt bara för att
de är män. För oss handlar det både om rättvisa och om frigörelse att kvinnor
och män ska ha lika ansvar för hem och barn och lika makt över samhällets
utveckling. För oss är det outhärdligt att den farligaste personen i många
kvinnors liv är den man som hon delar sin vardag med. Precis som vi kan avläsa
klassamhället när vi ser oss omkring i dagens Sverige så kan vi se hur
patriarkatets makt genomsyrar vårt samhälle.

Vi ska vara det parti som konsekvent synliggör, visar
sambanden och förändrar de ojämlika villkoren för kvinnor och män. Det handlar
om sexualiserat våld, löneskillnader eller de olika förväntningar som möter
pojkar och flickor och som formar dem som individer. Vi ska göra feminismen
begriplig och konkret. Det handlar om att ensamma tjejer inte ska behöva vara
rädda för att gå hem på kvällen. Om att alla misshandlade kvinnor ska ha rätt
till bra skydd och stöd och om att männen måste sluta slå. Det handlar om att
flickor och kvinnor som flyr på grund av kvinnoförtyck ska få asyl. Det handlar
om lönen och rätten till goda arbetsvillkor för alla de kvinnor som tar hand om
våra gamla och barn i välfärden. Feminism är inte främst en teori, det är det
mest konkreta som finns och en ständig uppmaning till handling. Dagens

jämställdhetspolitik har visat sig helt oförmögen att utmana den moderna
könsmaktordningen. Jämställdhet har gått från att vara en fråga om frigörelse
och omfördelning till att handla om kvalitet, effektivitet och lönsamhet. Vi
måste återerövra jämställdhetspolitiken och se till att den återigen handlar om
politiska reformer för rättvisa och frigörelse. Jag ser fram emot att få vara
med och göra Vänsterpartiet till ett ännu vassare feministiskt parti.

Kvinnors arbete bär upp den svenska välfärden. Det är en
välfärd som privatiseras i snabb takt när äldreboenden, hemtjänst, skolor och
sjukhus slumpas bort till riskkapitalbolag som har ett enda mål med sin
verksamhet; maximal vinst. Riskkapitalbolagen gör gärna vinst på våra
skattepengar, men de försöker själva smita från skatt genom räntesnurror och
placering i skatteparadis. Ansvariga för denna utveckling är vår borgerliga
regering. När riskkapitalbolagen ska göra maximal vinst får personalen, de
flesta kvinnor, springa snabbare och de får svårare att göra att bra jobb. Resultatet
av denna oansvariga politik har vi kunnat se under de senaste åren med
skandaler om vanvård av våra äldre med liggsår, undernäring och gamla som sätts
att dö ensamma framför TV:n. Vinstintresset och riskkapitalbolagen hör inte
hemma i välfärden. De ska bort – ta det som ett tidigt vallöfte från
Vänsterpartiet.

Varje skattekrona ska gå till det den är avsedd för. Men
ibland brister även den offentliga vården. Det ska vi aldrig blunda för,
tvärtom ska vi vara de främsta försvararna av att använda skattepengar klokt
och effektivt. Därför nöjer vi oss inte med att säga nej till privata vinster i
välfärden, vi har också politiken för att göra det gemensamma bättre. I höstas
var jag på studiebesök på äldreboendet i Roma på Gotland. Det var inte så illa,
en rödgrön majoritet på ön försöker skapa så goda arbetsvillkor som möjligt med
rätt till heltid, utbildning och nya fina lokaler. En undersköterska i
fikarummet sa att det var en bra arbetsplats men att de skulle behöva fler
arbetskamrater och gärna lite bättre lön för mödan. Det var svårt för henne att
åka på de utbildningar som erbjöds eftersom hon visste att det inte sattes in någon
vikarie så de andra fick täcka upp och jobba mer när hon var borta. Det är här
vår politik gör skillnad med mer pengar till kommunerna, rätt till heltid och
stora satsningar både på utbildning av personalen och på vikarier under
utbildningstiden.

Partivänner,

Är vi kunder på en marknad eller medmänniskor? I grunden
handlar debatten om privatiseringar och riskkapitalbolag om det. Den dementa
87-åringen är för oss inte en kund som måste ha tur när hon väljer mellan
Carema och Attendo. För oss är hon en människa med rätt till god omsorg vid
livets slut oavsett var hon vårdas. Hon flyttar sannolikt bara en gång till,
och fram till dess ska hon ha det tryggt och bra. Då får vinstintresset maka på
sig. På samma vis ser vi på utbildning och sjukvård. Det är något som vi skapar
ihop och delar med varandra för att vi alla behöver det. Så ser det goda
samhället ut.

I december 1998 svepte ett mäktigt snöoväder in över
Gävlebukten. I Gävle föll mer än en meter snö under ett dygn. Samhället slutade
fungera. Inga bilar kom fram. Skolor och arbetsplatser kunde inte öppna. Tågen
slutade gå. Det blev väldigt tyst. Folk kom knappt ut ur sina hus. Man lyssnade
på instruktioner på lokalradion. Folk anmälde sig snabbt frivilligt till
snöskottning för att kunna nå de som behövde hjälp. I mataffärerna sinade färskvarorna
snabbt, de fördelades mellan kunderna och mjölken sparades till familjer med små
barn. När det behövdes som bäst höll solidariteten i samhället. Det enda sättet
att ta sig fram var med snöskoter eller de få bandvagnarna. Men vem skulle få
åka, vem behövdes mest? Man fick prioritera stenhårt. Det blev personalen på
sjukhuset, de som skulle reparera trasiga elledningar och de som skulle ta hand
om de gamla som fick förtur. Bankdirektörer och konsulter fick vackert stanna
hemma och vänta. När det väl gällde var det de som arbetar i välfärden som
verkligen behövdes. När det väl gäller behöver vi inte heller de välavlönade
direktörerna i riskkapitalbolagen, ingen kommer att sakna er när vi har
återtagit verksamheten i offentlig regi. Det är ni som behöver oss.

Partivänner, socialister,

Sverige förändras snabbt, finanskapitalismens kris präglar
Europa. Vi ser hur den ekonomiska makten styr samhället, hur den påverkar våra
liv och mänskliga relationer. Trots samhällets rikedom förmår kapitalismen inte
lösa många av våra stora utmaningar. Vi behöver en modern offensiv vänster som
ger svar på frågorna om ojämlikheten, krisen och klimatet. Kapitalismens kris
kräver socialistiska lösningar. Det gamla uppdraget är kvar. Socialismen är för
oss inte en avlägsen utopi eller nostalgi för något som en gång fanns.
Socialistiska lösningar är framtiden och vägen ut ur finanskapitalismens kris.
Vi behöver mer demokrati och större jämlikhet. Socialismen måste vara avpassad
till vår tid. Vi vill använda den makt ägandet över statliga företag och
pensionspengar ger oss. Vi behöver en ekonomisk politik som sätter klimatet och
sysselsättningen främst. Vi vill gynna demokratiskt inflytande över
produktionen, arbetarstyre och kooperation. Demokratin måste utsträckas också
till att gälla den ekonomiska makten. Vi är det socialistiska alternativet i
svensk politik, vårt mål är den demokratiska socialismen.

Runt om i världen arbetas det för en bättre och rättvisare
värld. Vi är en del av den rörelsen. I Latinamerika har vänsterregeringar
vunnit valen i en rad länder och de försöker skapa ett rättvisare samhälle. I
Kina strejkar arbetare gång på gång för rätten att få organisera fria
fackföreningar och för värdiga arbetsvillkor. I arabvärlden har folk efter folk
rest sig mot sina tyranner som ofta både har sålt sin olja till oss och köpt sina
vapen från oss i väst. I Syrien går människomassorna i demonstrationerna i
förtvivlat mod mot den beväpnade militären. Runt om i Europa demonstrerar man
mot högerpolitiken och diktaten från Bryssel. Även i USA demonstrerar man mot
klassorättvisor och spekulationsekonomi. Vi är en del av den globala rörelsen
för rättvisa och demokrati.

När jag var 13 år gammal gick jag ner till partiets
källarlokal på Kyrkogatan 29 A
i Vänersborg och sa; här vill jag vara med. Jag blev väl mottagen, fick en
målarpensel i handen för lokalerna renoverades, jag fick lära mig om politik
och att dricka kaffe och jag lärde känna nya människor. Sedan dess är jag en
del av vår rörelse. Politiken blev mitt universitet, det enda jag har gått i.
Det finns stunder då jag har funderat över varför, även stunder av tvivel på om
vi har gjort rätt. Då har jag funderat på vad vårt parti är, varför jag är en
del av det. För mig är partiet våra idéer och våra drömmar om ett bättre
samhälle. Men lika mycket är det alla de människor som jag har mött och lärt
mig respektera. Alla de som har stått för sina ideal i med och motgång. Alla de
som har arbetat för sina arbetskamraters villkor, för tolerans och mot rasism
och för en mer rättvis värld. De är tjejerna som lärde ut feministiskt
självförsvar i skolan, miljövännerna som samlade in namn mot uranbrytning och
alla de som samlade in pengar till kampen mot apartheid. Det är också människor
jag mött i andra delar av världen och som vi delar ideal och mål med. Så många
människor som jag har lärt av och som jag respekterar djupt. Därför är jag
stolt över att idag få stå här som Vänsterpartiets ordförande.

Det är hög tid för Vänsterpartiet att ta större plats i svensk
politik. Vi har stora utmaningar framför oss och vi måste konsekvent lyfta fram
våra lösningar och vår vision av ett bättre samhälle. Vi behöver en politik för
full sysselsättning, för arbetsrätt och jämlikhet mellan kvinnor och män. Vi
vill ha ett välfärdssamhälle som man kan lita på där sjuka inte slängs ut ur
sjukförsäkringen och där det inte beror på vilken skola man väljer om man får en
god utbildning. Vi vill ha en skola som håller ihop och där föräldrar kan veta
att deras barns skola är bra för alla barn som går där, inte att de måste hitta
en bra skola till just sina barn. Vi vill ha en regering som tar klimatfrågan
på allvar här hemma och internationellt. Mitt i det svenska välståndet finns
barnfattigdom, regeringen försöker bortförklara den, vi vill utrota den. Vi
vill ha en utrikespolitik att vara stolta över, Sverige ska erkänna det fria
Palestina och Västsahara och vi ska ha en utrikesminister utan oljefläckar på
kostymen. Vi vill säga upp kontrakten med riskkapitalbolagen i välfärden och
använda skattepengarna till det de var tänkta för.

Om detta ska bli möjligt måste valet 2014 vinnas. Det kräver
att vi växer som parti och tar större plats i debatten. Vi ska vara tydliga,
folkliga, radikala och konkreta. Vi måste bli fler medlemmar, mer aktiva,
bättre utbildade. Vi måste möta och lyssna på fler människor utanför vårt
parti. Vi ska vara ett öppet parti som provar nya arbetsformer, ett parti med
levande och stark intern debatt och demokrati. Vi ska vara öppna för nya idéer
och lösningar. Vi ska samla de som vill ha förändring. Vi ska visa att vi, inte
vår trötta och självgoda högerregering, har lösningen på de uppgifter vi står
inför. Vi ska utmana regeringen Reinfeldt varje dag fram till valet 2014 och
det valet ska vi vinna. Vi ska få en ny regering och en ny politik.

Vår vision är självklar och enkel, och samtidigt helt
omvälvande. Den är allas lika värde och allas frihet. Vi kan inte drömma om,
inte arbeta för, något mindre. Därför är vi socialister och feminister.

 

39 reaktion på “Talet

  1. Jonas, Vänsterpartiet har beslutat att ingen riksdagsledamot efter skall skall tillåtas tjäna mer än 27 500 kr i månaden.

    Gäller detta även dig? Om det inte gör det, kan du berätta varför?

  2. Jag är akademiker, uppfinnare och entreprenör inom miljöinnovation. Denna kongress, dina tal och de människor jag sett och hört från er kongress har fått mig att inse att jag kan göra mer för världen och Sverige. Jag betalade just in medlemsavgift till er och sällar mig till er för att få vara med i arbetet med att skapa ett bättre samhälle, en bättre värld.

    Tack Jonas och tack V för att ha givit mig hoppet åter!

  3. Jonas, det var ett bra tal och jag håller med dig om det mesta. Det är verkligen kul att Sverige fått någon som kan trycka på regeringen från vänster. En stark opposition är viktigt i en demokrati.

    Jag hakade dock upp mig på en detalj. Du använder det slitna men ogenomtänkta uttrycket ”allas lika värde”. Det är välment men direkt farligt. När man säger så begår man nämligen samma logiska tankevurpa som de som hävdar att vissa människor är mer värda en andra.

    Detta uttryck implicerar underförstått två saker. För det första att man kan definiera ett värde på varje människa. För det andra att man kan visa att detta värde är lika för alla människor. Detta går naturligtvis inte. Människan har många egenskaper, den är multidimensionell. Enskilda egenskaper kan rangordnas. T.ex. är Zlatan mer värd än jag som fotbollsspelare. För att det skulle vara meningsfullt att tala om en människas totalvärde så måste man dock vikta och summera värdet av människors alla egenskaper. Men hur ska man väga värdet av en egenskap mot en annan? Hur ska man kunna väga värdet av att kunna spela fotboll med värdet av att vara omtänksam? Faktum är att det inte bara är svårt utan omöjligt eftersom våra egenskaper endast har ett värde i samspelet med andra och vårt samhällsvärde bygger på att vi kompletterar varandra. Samhället skulle inte fungera särskilt väl om vi alla hade samma intressen, talanger och brister. Zlatan är uppskattad och berömd på grund att hans talang är ovanlig men ett samhälle med bara Zlatans skulle nog inte fungera särskilt väl.

    Eftersom själva termen ”människovärde” bygger på en tankevurpa så blir det svårt att försvara tesen ”alla har lika värde” gentemot de som hävdar motsatsen. Rolf Nordenstreng skrev 1917 i sin rasistiska lärobok Europas människoraser och folkslag ”Läran om människornas naturliga jämlikhet, så orimlig inför det sunda bondförståndet och vederlagd av allas våra dagliga rön samt därtill ohjälpligen ihjälslagen av den vetenskapliga forskningen, omfattas ännu med brinnande tro av alltför talrika välmenta men korttänkta idealister”. Om alla människor har lika värde varför har inte alla samma lön? Om alla har samma värde varför rapporterade inte SVT när min farfar gick bort? Och hur många gånger större är detta människovärde – som är lika för alla människor – jämfört med en hunds värde?

    Ursäkta denna långa utläggning men jag tror det är viktigt att komma ifrån det felaktiga tankesättet att man kan sätta specifika ”värden” på levande varelser som dessutom kan jämföras. Istället för att tala om ”allas lika värde” bör man vara mer konkret, t.ex kan man hävda att alla bör vara lika inför lagen, alla bör bemötas med samma respekt, alla bör ha samma rättighet till vård och skola etc.

  4. Ett väldigt bra tal! Liksom miljön/klimatet borde ingå i varje sakfråga så borde även EU:s påverkan göra det. Politik har diskuterats som om vi har en alldeles egen politik vid sidan av. Vår politik är EU:s politik. Hoppas det står klart för alla snart.
    Önskar dig lycka till med att föra upp miljöfrågor på agendan. MP får nog hålla hårt i sina EU kritiska väljare. En sak undrar jag dock över varför göra män till större miljöbovar?

  5. Richard,
    det beror på vad man läser in i allas lika värde som synes i din argumentation. Allas lika värde är väl allas rätt till självklara saker, alla har vi rätt till ett juste liv, alla skall vi vara lika inför lagen, alla skall vi få bra vård, alla har vi rätt till tak över huvudet, alla har vi ett värde oavsett vårt värde för omgivningen, ett värde som gör att vår rätt till alla dessa saker aldrig kan tas ifrån människan oavsett dennes värde eller men för sin omgivning.

    Jag tror du försöker nå en exakthet i värdet, en millimeterrättvisa. Men jag vill inte ha lika mycket uppmärksamhet som Zlatan, jag vill inte vara till nytta för fotbollsklubbar, det har liksom inget värde för mig och det lika värde du då talar om är något ingen vill ha. Nej, jag ser allas lika värde som helt frikopplat från vårt värde för samhället, vårt värde för vår omgivning, ett grundvärde du har sedan födseln, värdet som gör att samhället ALDRIG kan välja bort dig och alltid måste behandla dig med värdighet och respekt!

  6. Alla som röstar på V ser människans lika värde. Det vi pratar om, inbillar jag mig, är att det inte är så många andra som ser den självklarheten. oK? @Richard. 😉

  7. Jonas starkaste avsnitt i sitt ”linjetal” var utan tvekan när han kom in på EU och Euron. Det är Sjöstedts bästa gren. En klar majoritet av svenska folket ser att EU:s främsta uppgift just nu är att rädda finans- och bankkapitalet till varje pris. Här har Vänsterpartiets nye rorsman ett guldläge. Men jag gissar att V i vanlig ordning schabblar bort detta guldläge genom att ägna sig åt hopplös överbudspolitik av klassist vänstersnitt och genom att säga ”nej” till mycket.
    Det är naturligtvis vackert att lova full sysselsättning. Men det räcker inte. Man måste formulera en politik som upplevs som trovärdig i den delen. Dit är det långt kvar.

  8. Bo Zackrisson,
    investeringar i miljö, effektivisering av Sveriges energiutnyttjande, det minskade oljeberoendet som detta medför och mycket annat kan utlösa en guldålder för Sverige. Det skapar arbete på vägen fram och det skapar arbete vid målets slut.

    Vad menar du inte är trovärdigt på den punkten? Du låter som en reporter från TV4 som rapporterar nyheten för att som slutkläm, utan någon som helst analys klaga på att det inte är trovärdigt. DET är inte trovärdigt!

  9. Äntligen, grattis Jonas!

    Grattis till medlemmar, väljare…och hela svenska folket för att vi äntligen fått någon som kan leda oss in i en jämlik, jämställd och miljömässigt hållbar framtid!

    Jonas som partiledare är bara första steget. Nu börjar det verkliga arbetet med att samla styrkorna, vrida opinionen och vinna valet 2014!

  10. Bo Zackrisson: Svepande formuleringar om överbudspolitik. Kom gärna med konkreta exempel på den överbudspolitiken. Det är inte överbudspolitik att vilja satsa på annat och lösa problem på andra sätt än regeringen.
    Om man säger nej eller ja beror på hur frågan är ställd. Nej till EMU är samtidigt ett ja till bgt annat, som med önskvärd tydlighet har visat sig vara det bästa. Man kan inte säga Ja till den här regeringens korkade poiltik.

  11. LasseThn,
    överbudspolitik är ett sånt där uppfunnet ord som man kan klämma till alla som försöker göra något bra med. Det betyder att de andra partierna, vilket man nu än sällar sig till, alltid har det bästa tänkbara och genomförbara förslaget, de som kommer på bättre saker sysslar med överbud. Jag menar att de andra sysslar med underbudspolitik, där man aldrig vågar stöta sig med kapitalister, där de rear ut gemensam egendom och gör svensken fattigare bakvägen. Det får vara slut med underbudspolitiken nu!

  12. Bra och konkret anförande och Lycka till med partiledarskapet, Jonas!

    Jag saknade dock några skrivningar om vårt pensionssystem, där Håkan Juholt öppnade för samtal i sitt installationstal, ett pensionssystem som är svåröverskådligt, administrativt dyrt för den enskilde och saknar utjämnande inslag

    Jag saknade också skrivningar om höjda ersättningsnivåer för de arbetslösa och de sämst ställda i samhället i väntan på den fulla sysselsättningens samhälle.

  13. Jag kanske uppfattades som lite sparsmakad i mitt inlägg. Jag önskar självklart nye rorsmannen all lycka. Jag har skrivit det förr men nämner det igen: det parti som formulerar en trovärdig politik för full sysselsättning till en lön att leva på kommer att vinna svenska folkets förtroende. Det är bara att sätta igång. Konkurrensen är i princip obefintlig.

  14. fredrik: Alla som röstar på V ser människans lika värde. Det jag pratar om inbillar jag mig är att det inte är så många andra som ser den självklarheten. ok? Ja jag tror att du ”inbillar” dig! Att vi inbillar oss när vi tror att det handlar om vänster eller höger.

    Nej det är inte ok. Tror inte alls att alla som röstar på V ser människans lika värde. Vad man säger och vad man sedan gör i verkligheten stämmer inte alltid överens. Kanske delvis därför alla olika ideologier har en tendens att misslyckas. Det är innehållet dvs. människor med fel och brister som utgör partierna inte tvärtom. De har avlöst varandra genom historien och fattigdomsproblemen kvarstår. Eller gör de inte det?

    Birger Schlaug är en fantastiskt fri debattör när han på sin blogg skriver ”och sedan har vi det där med socialism som kan betyda nästan vad som helst…”

    (V) behövs sannerligen nu. Men inget kan längre få mig att tro på att politiska partier är framtidens lösning. De är istället en del av problemet.

    Ursäkta, Men Jonas sa på TV något i stil med man måste få ha visioner…och det måste man!

    Så ”kamrater” förena eder med andra. Ni i (V) är inte ensamna om att se människans lika värde. Är det inte lite uppblåst att TRO det? Ska man behöva ansluta sig till ert parti för att tjäna denna värld? Håller med om väldigt mycket. MEN jag kallar mig varken socialist eller feminist. Så någon ”kamrat” blir jag inte erkänd som. Tycker det är ett stort problem om vi tillsammans ”vill rädda världen”.

    Vänd er till alla istället! Det skulle inte minst miljön/klimatet vinna på.

  15. Fredrik och Martin,

    Jag förstår naturligtvis precis vad ni menar. Jag tror dock ändå att man bör vara försiktig att använda utslitna fraser som inte har en väldefinierad innebörd eftersom de lätt kan missbrukas. Om man accepterar ett varje människa har ett ”värde” så är det lätt för motståndarna att hävda att det värdet är olika och att människor därför kan rangordnas. Människor har ju onekligen olika betyg, olika lön olika IQ etc. Dessutom kan man fråga sig om andra varelser har ett annat värde. Hur förhåller sig myrans värde till elefantens värde? Eftersom begreppet ”människovärde” är så svårdefinierat är det bäst att undvika det överhuvudtaget.

  16. Richard,
    jag tror att jag fattar dig nu. Jag tyckte Jonas var bra i sitt tal för att han inte slängde sig med gamla vänsterbegrepp som är, för sådana som oss, självklara, han var bra för att han förklarade de självklara betydelserna istf att slänga in ett gammalt vänsterbegrepp. Det är bra att vara tydlig och tala till folk som inte läst massa politisk filosofi, att inse att det som är självklart för en själv, inte är självklart för alla. Men skall man göra det med alla begrepp så kan det lätt bli pratiga texter.

    Men som synes bör allas lika värde definieras i retoriken. 🙂

  17. Jonas,

    Jag citerar dig själv:

    ”Självklart gäller partiskatten även mig, min maxinkomst blir 27 500 kronor”

    Innebär detta att du avstår från att lyfta partiledarlön? Din enda inkomst kommer alltså att bli från riksdagen på vilken du även betalar partiskatt om 10 000 kronor? Din sammanlagda inkomst efter skatt stannar på 27 500 kr?

  18. Ser nu att Jonas skriver:
    I Syrien går människomassorna i demonstrationerna i
    förtvivlat mod mot den beväpnade militären

    Detta gör mig mycket besviken och jag rekommenderar dig att informera dig bättre om vad det är som händer i Syrien just nu, nämligen samma sak som hände i Libyen – eller har du sällat dig till den vänster som numer gör gemensam sak med imperalismen?

  19. Bra tal Jonas!
    Som ung och studerande är det skönt att höra en politiker prata om visioner och ett alternativ till den ohållbara politik som förs idag. Det skär i hjärtat när människan år för år blir mer o mer likgiltig inför klimatproblemen, ojämlikheten och nedrustningen av välfärden.

    Jag vet att du kommer få över många ”gröna ungdomar” från det s.k miljöpartiet, samt besvikna sossar.
    Och äntligen får jag väl säga att någon företräder den demokratiska socialismen.

  20. Väldigt entusiasmerande tal också för en perifer väljare som jag, stor skillnad mot det (enligt min mening) innehållslösa, lite självgoda och narcissistiska tal som t ex Annie Lööf hade när hon tillträdde. För henne tycktes valet vara peripetin/kulmen på en personlig karriär, för dig början en karriär som drivs av en politisk idé.

    Hoppas ditt parti stöder dig när du sen i vardagsjobbet driver de frågor du tog upp i talet.

  21. Grattis, Jonas, antar jag. Det blir tufft att sköta jobbet från Umeå eller New York. Själv var jag glad att kunna gå till jobbet genom min ljuvliga hemstad Stockholm idag. Ännu är jag inte förbjuden.

  22. Jonas! Jag vet inte om du vet vem jag är, men jag drev tidigare en blogg som heter ”Biology & Politics” och är en av dina många Facebookvänner (som nu lär bli fler). Jag arbetar som forskare (professor i biologi) på Lunds Universitet.

    Jag vill gratulera dig och tacka dig för ett FANTASTISKT TAL som har gett mig hoppet åter. I synnerhet tycker jag att det är underbart att höra dig lyfta fram de långsiktiga socialistiska visionerna (den demokratiska socialismen, arbetarstyre, ekonomisk demokrati, kooperation) och inte bara fastna i dagspolitiken. Det var många år sedan man hörde ett sådant tydligt ideologiskt tal från någon politiker i Sverige. Ditt tal ingöt nog mod i många socialisters öron. Sedan Berlinmurens fall har vänstern inte haft något riktigt självförtroende, i synnerhet kanske i Sverige där en liberal mediehegemoni är plågsamt närvarande.

    Tack för att du vågar lyfta fram socialismen och de långsiktiga ideologiska visionerna, och tack för att du prioriterar upp miljöfrågorna inom vänstern!

    Jag skulle också gärna vilja höra din syn på forskningspolitiken? Det var glädjande att kongressen beslutade om återförstatligande av skolan, och det är glädjande att du gått i bräschen för detta. Men även den högre utbildningen och forskningen behöver diskuteras inom vänstern. Framförallt behöver Jan Björklunds usla forskningspolitik, som bäst borde betecknas som ”marknadsstalinism” utmanas och kritiseras. D. v. s. stora och öronmärkta forskningsanslag till några få grupper (ofta manliga professorer nära pensionen) istället för enskilda och originella forskare, yngre forskare (både kvinnor och män). Jan Björklund har pekat med hela handen – och kaxigt utlovat ”Svenskt Nobelpris” och är naiv att tro att detta kan uppnås genom ett toppstyrt system som sänder tankarna till de sämsta delarna av Josef Stalins planekonomi, där byråkrater från regeringen talar om forskare vad de ska studera och helst vad som är ”politiskt korrekta” forskningsresultat.

    Jag vet att du inte har läst på universitet (trots dina imponerande kunskaper inom bl. a. ekonomi) och kanske är dessa frågor inte just nu de mest högprioriterade för dig och partiet. Ändå vill jag be dig fundera över dem, och gärna kontakta mig om du har frågor. Jag tror att det finns många röster för Vänsterpartiet att vinna bland frustrerade forskare som är fruktansvärt trötta på Jan Björklunds klåfingriga forskningspolitik och all den byråkratisering den har fört med sig.

    Med vänliga hälsningar,

    Erik

  23. Aha! ”Ung på arbetsmarknaden” tror att alla partiledare göds på samma sätt som SD:s Jimmie Åkesson, dvs en fet riksdagslön plus en fet lön från partiet, som i sin tur betalas genom att man drar in kulor på bl.a. tomma stolar ute i kommunerna.

  24. Pingback: Stärkande kongress « Jöran Fagerlund

  25. Martin,
    gud är bara en antropomorfering av det okända. Varför Jonas är där han är är inte okänt.

    Erik,
    jag saknar din blogg! Du tar upp en fråga som jag som ung akademiker stångades med, innan jag lämnade akademien. Det finns inget bra system för generationsskifte i forskningen. Det behövs definitivt en ny och bättre forskningspolitik som främjar idémångfald snarare än trend-forskning (alltså trendig forskning). Men det behövs en rejäl förändring av högre utbildning och studenternas situation. När jag undervisade såg jag många unga talanger som trillade bort eller gick på knäna av att klara studier och ekonomi samtidigt. Som lärare kunde man inte mycket göra, man kunde vara förstående och skjuta upp inrapporteringen tills sista möjliga minut för att bereda så många som möjligt möjlighet att få ett betyg från kursen. Men utvecklingen har varit väldigt negativ de senast 15 åren.

  26. Pingback: solstaten

  27. Pingback: Vi växer « Jens Holm

  28. Du nämnde lite om en dement människa som är beroende av all slags hjälp.
    Är du medveten om hur lätt det är för en ”god man” att lura en dement?
    Överförmyndarnämnden bryr sig inte och Länsstyrelsen bryr sig inte heller om man klagar vidare dit.
    Känner du till hur meningslöst JO:s arbete för det mesta är?
    De bryr sig inte heller om de dementas situation, om de blir lurade eller inte.
    Känner du till att en anhörig kan upptäcka underligheter i den redovisning som en ”god man” lämnar men det går inte att tvinga fram en förklaring betr. enskilda poster i redovisningen. Som anhörig kan an heller inte gå till domstol, man kan inte vara part i ärendet, den gode mannen är den ende parten, själv som har övertagit den dementes rättskraft.
    Vänsterpartister i gemen struntar i dessa problem och när de blir dementa själva är det för sent.
    Jag har erfarenheter av vänsterfolk i flera län, lika ignorant, opålitligt och imbecillt överallt.
    Trots min vänsterinriktade ideologi kan ett sådant parti, med mest bara sådana slashasar, aldrig vara av intresse.
    Grattis!

  29. För den intresserade har jag här (via mitt namn) länkat till en särskild blogg om min dementa mor. Där kan man lite mer i detalj se vad saken gäller och var problemet ligger, även geografiskt.

Kommentera