Jag och Ulla skriver i DN om vad vi vill med vänstern

Jag och Ulla Andersson skriver i dagens DN om några viktiga vänsterfrågor;

Dagens politiska landskap präglas av trängsel i mitten. Partierna gör sitt bästa för att inte stöta sig med presumtiva väljare. Perspektivet är kortsiktigt och sällan diskuteras hur vårt samhälle bör utvecklas på längre sikt. I ett sådant samhällsklimat måste det vara vänsterns uppgift att lyfta upp och ge lösningar på de avgörande långsiktiga utmaningarna. Dit hör klimatfrågan, de ökade ekonomiska klyftorna i vårt samhälle, att så många står utanför arbetsmarknaden och att risktagandet i finanssektorn hotar stabilitet och utveckling. En annan samhällsutveckling är både möjlig och nödvändig.

I en tid då såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet blir alltmer försiktiga för att inte stöta bort medelklassväljare måste Vänsterpartiet vara visionärt och föreslå förändringar som gör vårt samhälle mer jämlikt. För Vänsterpartiet duger det inte med halva rut-avdrag, lite mindre privata vinster i välfärden eller att okritiskt acceptera EU:s utveckling.

Europa präglas av en djup ekonomisk och social kris. Eurokrisen har flera orsaker, bland dem märks stort risktagande och stora förluster i banksektorn och allt för hög skuldsättning i några EU-länder. Euron som valuta har kraftigt bidragit till krisen eftersom den gemensamma penningpolitiken har orsakat såväl lånebubblor som usel konkurrenskraft. Euron är en del av EU:s problem, inte lösningen. Trots det gör EU allt för att rädda euron och bankerna medan välfärd och arbete offras för vanligt folk. Makten över de ekonomiska besluten förs från de folkvalda i medlemsländerna till tjänstemännen i EU.

Med en sådan utveckling finner vi ingen anledning att ompröva eller tona ner Vänsterpartiets grundläggande EU-kritik. Tvärtom, euron har starkt bidragit till den rådande krisen. Lösningen är att den gemensamma valutan avvecklas. Politik blir inte bättre för att den blir mer centralstyrd, däremot blir besluten mindre demokratiska när EU tar makten över dem.

Vänsterpartiet har föreslagit ett helt program för att reglera banksektorn. I det ingår högre kapitaltäckningskrav, skatt på finansiella transaktioner och förbud mot vissa former av spekulation. Vi vill också dela på storbankerna genom lagstiftning. Det är inte rimligt att staten garanterar privat näringsverksamhet som den gör med bankerna. Därför ska bankerna delas så den samhällsviktiga in- och utlåningen till hushåll och företag läggs i en del och den spekulativa i en annan. Då slipper staten garantera bankernas spekulation. Vi behöver gynna framväxten av nya gemensamt ägda och lokalt förankrade banker. I grunden handlar det om att allt för mycket ekonomisk makt har samlats i händerna på storbanker som tar stora risker. Denna utveckling måste brytas. Ekonomisk politik ska bestämmas av demokratin, inte marknaden.

Vi vet att jämlika samhällen mår bättre. Alla ska veta att de klarar sig ekonomiskt om de blir föräldrar, sjuka eller arbetslösa. Genom generell välfärd skapar vi ett jämlikare och tryggare samhälle. Ingen som blir cancersjuk eller arbetslös ska tvingas leva på socialbidrag. Vi vill att alla ska bli väl omhändertagna när de bli äldre, att deras barn får en utbildning med hög kvalitet och en förskola med barngrupper som gör det möjligt att se och bekräfta varje barn. Så är det inte i dag. Därför måste vi omfördela i större utsträckning och de med högre inkomster måste bidra mer.

Den gemensamma välfärden slits sönder av privatisering och segregering. Så bryts även känslan för det gemensamma och samhörigheten upp i vårt samhälle. Denna utveckling måste vändas. Riskkapitalbolagens verksamhet hör inte hemma i välfärden. Våra skattepengar ska gå till omsorg och utbildning, inte till skattedribblande miljonärer. Detta kommer att vara en huvudfråga för Vänsterpartiet framöver. Vi vill inte ha några fler Caremaskandaler där vinster görs på att äldre vanvårdas.

Demokratisk kontroll över välfärden handlar även om de anställdas villkor. Vi vill att den offentliga sektorn ska bli en så bra arbetsgivare att människor ska kämpa för att få jobba där i framtiden. Arbetsvillkoren ska återspegla det förtroende och det ansvar de anställda får av föräldrar och anhöriga. Därför ska låga löner höjas, inflytandet över arbetet öka och fasta jobb på heltid ska genom lagstiftning göras till den normala anställningsformen. Personalen har rätt till fungerande scheman, vidareutbildning och en bemanning som gör det möjligt att göra ett bra arbete utan att slita ut sig. Det är Vänsterpartiets uppgift att se till att det blir verklighet.

Vårt materiella välstånd har ökat kraftigt, men det blir allt mer ojämlikt fördelat. Vår höga konsumtion tär hårt på jordens resurser och orsakar ohållbara nivåer av utsläpp av växthusgaser. Många småbarnsföräldrar kämpar för att få tiden att räcka till och vardagen att gå ihop. Samtidigt som många arbetar för mycket kan andra, inte minst unga och invandrare, inte ta sig in på arbetsmarknaden. Många slits ut av tunga arbeten och måste pensioneras i förtid på grund av sjukdom eller arbetsskador. När samhället inte kan erbjuda god omsorg om äldre eller barn känner sig många, främst kvinnor, tvingade att arbeta deltid för att klara omsorgen. Priset för det blir lägre lön och pension.

Den lagstadgade normen för heltidsarbete har inte kortats sedan 1973, sedan dess har produktivitet och konsumtion stigit dramatiskt. Det är hög tid för nästa steg i en generell arbetstidsförkortning. Kortare arbetstid har en rad fördelar för den enskilde och för familjerna. Men även samhället vinner på att man inte slits ut av sitt arbete. Vänsterpartiets mål är sex timmars arbetsdag, det delmål som ligger inom räckhåll är 35 timmars arbetsvecka.

Redan i dag har många avtal med en arbetstid som är lägre än 40 timmar i veckan. Frankrike har kortat arbetstiden liksom metallindustrin i Tyskland. Självklart kan vi göra detsamma i Sverige. Ett första steg mot 35 timmars arbetsvecka bör kunna tas under nästa mandatperiod genom att normalarbetstiden kortas till 37 timmar via arbetstidslagen.

En generell arbetstidsförkortning kräver en genomtänkt strategi och ekonomisk kalkyl. Det är vår uppgift att visa hur förslaget konkret påverkar löneutveckling, statsfinanser och arbetslöshet. Får vi förtroendet vid kongressen att ingå i Vänsterpartiets ledning, vill vi se till att det blir verklighet.

Det är vänsterns uppgift att lyfta upp och ge lösningar på våra långsiktiga utmaningar. Vi vet att det går att bygga ett hållbart och jämlikt välfärdssamhälle.

8 reaktion på “Jag och Ulla skriver i DN om vad vi vill med vänstern

  1. En fråga, vem ska betala den kortade arbetstiden? Ska arbetsgivarena betala för 40 timmar om man jobbar 35? Eller ska min skatt gå till det? Nej tack. Vi,, amn jobba 75 % så kan man det redan idag, med lägre lön såklart. V borde svara på denna fråga först innan dom lanserar tokigheter som detta och ett tredje kön.

  2. Tack för en riktigt bra debattartikel! Känns hoppfullt att Vänsterpartiet törs vara visionärt. Med det här anslaget kan ni formulera en politik som är visionär samtidigt som den är realistisk och logisk sammanhängande. Håller tummarna för att det blir delat ledarskap mellan dig och Ulla!

    Martin

  3. Leif: ”vem ska betala den kortare arbetstiden?” Är det inte ideér som för oss framåt? Att avfärda andra ideér än de rådande är det inte det som är ”tokigheter”?. Speciellt som rådande system krackelerar och nu döljs med kosmetiska lösningar. Kosmetika löser det ett åldrat felaktigt system? Alexandra Pascalidous domumentär ”Vad är det för fel på grekerna” sändes i ettan igår. Det framkommer där på ett lättförklarligt sätt att hela det ekonomiska systemet är fel. Det är inte grekerna det är fel på.

    Den ekonomiska krisen gör oss inte bara fria att föreställa oss andra modeller, andra framtider, Ja en annan värld. DEN TVINGAR OSS ATT GÖRA DET! Tänk att det är Sarkozy som ska ha sagt så… Men vad har han för modell? Han som bl.a. kastar ut romer Vill vi ha den? Vi kanske får tänka lite själva?

    Ska vi på allvar fråga oss är tillväxten den HÅLLBARA tillväxtens vän eller fiende? Om vi ser oss omkring hur verkar det stå till med den saken? Verkar det vi nu bevittnar hållbart?

    Vad är det som är så konstigt med kortare arbetstid? Borde vi inte dela på jobben? Varför ska vissa t.ex. jobba 17 timmar och andra inte alls? Om vi tittar på samhället på hur dåligt många mår, på utbrändhet, psykiska sjukdomar som går långt ner i åldrarna m.m. så verkar det som om nya ideér behöver lanseras. Våra unga bör ju orka leva upp till det samhälle vi skapar.

    ” Eller ska min skatt gå till det”? Kan det vara så att vi tittar lite för mycket på oss själva?, så att vi inte kan se nya idéer av rädsla för att själva drabbas på något sätt. Att vi inte kan förstå att vi är individer alla viktiga, men att vi bör arbeta för kollektivets bästa. Kollektivet detta ord som verkar skrämma så många…
    Precis som om idivider inte kan utvecklas kollektivt. Precis som om vi blir glada och lyckliga i ett samhälle där individer tänker endast på sig själva.

    Vi blir förmodligen tvungna att börja tänka i andra banor, andra modeller växer på så vis fram. Inte minst t.ex. det förändrade klimatet tvingar oss att pröva nya modeller. Men hur går det i praktiken om vi är kvar i EU? EU är vår politik. Ett evigt ”stångande” mot EU direktiv och nya hållbara ekologiska modeller rimmar illa…? Hur ska vi kunna ställa om samhället med EU:s politik? Man kanske ska lansera att man arbetar aktivt för ett utträde? Aktivt alltså inte bara vara EU kritisk. Få se om det kommer snart! Enligt Ohly i ”Gomorron soffan” så ska vi inte vänta oss alltför drastiska förändringar. Vi sitter fast i rävsaxen? Ingen vågar riktigt bryta sig loss eller vet ens hur det ens skulle kunna gå till?

    Så de nya modellerna blir nog svåra att verkställa i verkligheten och det är ju verkligheten som gäller för oss alla. Verkligheten som alla har så mycket olika åsikter om. Därmed inte sagt att vi inte ska pröva nya idéer.

  4. Du Jonas och Ulla Andersson verkar vara ett bra ”par” som kompletterar varandra.
    Lycka till med många nya idéer! Lansera dem som motvikt mot rådande tokigheter! Historien började inte med EU, vore trist om den slutade med EU. Inte bara trist utan högst märkligt 🙂

  5. Leif: Det är väl en bra idé att arbetsgivarna ska betala kalaset? Vinsterna har skjutit i höjden de senaste decennierna samtidigt som lönekostnaderna sjunkit i Sverige, jämfört med andra OECD-länder så visst finns utrymmet. Då skulle vi kanske inte behöva låna för att hålla uppe konsumtionen och tillväxten heller.

  6. Leif: ”Vi man jobba 75 % så kan man det redan idag”.

    Nej, vi har tyvärr inte rätt till deltid. Och de grupper som arbetar hårdast och mest intensivt och således är i störst behov av arbetstidsförkortning har ofta så låga löner att det skulle bli för dyrt att gå ner i arbetstid.

    Det är detta som gör reformer så problematiskt, att vi måste ta avstamp i ett knäppt och orättvist system som är mycket besvärligt att förbättra ens en gnutta.

    Rent materiellt finns ju förutsättningarna för att alla människor ska kunna leva jävligt bra liv. Men då måste vi ju vända hela världen upp och ner. Antingen steg för steg, vilket tar lång tid och världen kanske är förstörd innan vi hinner klart. Eller genom en revolution, vilket också är en riskabel väg. Men försöka någotdera måste vi för så här kan vi ju inte ha det.

  7. @Leif,
    Ja, när vi minskade från 12 timmar per dag var det nog också många som frågade sig : ska arbetsgivarna betala detta ?
    För att inte tala om när två veckors betald semester infördes: då var det många arbetsgivare som inte kunde förstå att de skulle betala de anställda för att de var lediga !!
    Utvecklingen går framåt !
    Jag tror inte ens du skulle vilja att utvecklingen hade stannat kvar och där du fick arbeta 12 tim per dag utan semester som anställd utan möjlighet att påverka sitt liv, dessutom utan rätt till rast, utan skydd för farlig arbetsmiljö…mm mm

    Däremot finns det många saker man skulle kunna göra för att underlätta för småföretagare idag. Dessa borde inte ha samma regler som stora företag där ju vinsten är otroligt mycket större.

    @ Jonas
    Bra artikel ! Många kloka tankar. Jag är speciellt bekymrad över de sjuka som inte får ersättning från sjukförsäkringen idag.
    Klart att man ska hjälpa dem få ett bra jobb om de klarar det MEN ta inte bort sjukersättningen ! Den Otryggheten får oss människor att må sämre. (Att jaga en tiger den dag man har vapen och är frisk är en utmaning- men att överrumplas utav tigrar varje dag är att leva i otrygghet och leder bara till panik)

Kommentera