Partistyrelsen vill inte se delat ledarskap för Vänsterpartiet

Beslutet var lika väntat som amen i kyrkan, majoriteten i Vänsterpartiets partistyrelse vill inte se ett delat partiledarskap. Det innebär inte att frågan är avgjord, den avgörs på partikongressen i januari. Det är partiets medlemmar och kongressombud som avgör frågan, precis som det ska vara. Vänsterpartiet är inte ett parti där partistyrelsen alltid får som den vill på kongresserna, det tycker jag i grunden är bra. PS skepsis mot delat ledarskap är förväntad, kravet har haft stöd och förts fram av lokala avdelningar och partidistrikt runt om i landet, inte av partiledningen. Partiledningen har överlag varit ganska skeptisk emot att förändra organisationen med sådant som delat ledarskap, begränsning på antal mandatperioder på samma post eller medlemsomröstningar. Det tycker jag är lite synd. Alla nya idéer är självklart inte bra, men ett parti måste våga utvecklas och förändras.

Samtidigt som jag beklagar PS beslut så måste man ha lite sinne för proportioner. Frågan om delat/utökat partiledarskap har fått mycket uppmärksamhet men det är inget av de viktigaste avgörandena på den kommande kongressen. Det är betydligt mer avgörande att vi utvecklar vår sakpolitik för full sysselsättning, jämlikhet mellan kvinnor och män och för att få stopp på de privata profitörerna i välfärden och finanskapitalets växande makt över våra liv. Ett delat ordförandeskap kan vara bra på många vis om det görs på rätt sätt, idag känner nog många väljare enbart till vår partiordförande. Men det är på väg att ändras med det öppna valet av ny ordförande och att vi får fler kända ansikten kan och bör användas framöver oavsett om vi väljer en eller två ordföranden.

Det är en spännande tid för Vänsterpartiet. Politiken och organisationen utvecklas, debatten i partiet är intensiv och öppen. Det är bra och nödvändigt, för att bygga en stark och vital vänster krävs det mer än att vi gör som vi har gjort och tycker som vi har tyckt.

läs mer i DN, DNSvD, GPekot, Aftonbladet, Expressen och TV4

bloggar; Krassman, Lindqvist, Homo Politicus, Anna Hövenmark

och som vanligt kan man lita på Västerbottens Folkblad

14 thoughts on “Partistyrelsen vill inte se delat ledarskap för Vänsterpartiet

  1. Jag tror man skall lyssna till Jenny Lindahl Persson m.fl. som lyfter organisationsfrågan till att handla om något mycket bredare än till att bara handla om delat ordförandeskap och stadgar och regler.

    ”Det största misslyckandet de senaste åren har inte varit minskningen av antalet mandat i parlamentariska församlingar, utan bristen på satsningar som kan göra Vänsterpartiet till en långsiktigt väl fungerande rörelse. Det finns idag ingen tillförlitlig och stabil organisation, ingen teoretisk, filosofisk, samhällsekonomisk (med vilket jag inte menar budgetarbete) eller ideologisk diskussion, och ingen stark ekonomi eller trygg central organisation att falla tillbaka på. Istället har hoppet satts till idén att eftersom folk i allmänhet tycker likadant som Vänsterpartiet, till exempel om ökade resurser till välfärden, så skulle, om bara politiken blev känd, framgångarna komma. Den analysen är fel.”

    Det är lätt att hålla med men det tycks som om det också snabbt glöms bort. Det borde vara en av de allra mest prioriterade frågorna för Vänsterpartiet.

  2. Det skulle vara intressant att få veta om alla som sitter i partistyrelsen är heltidspolitker? Om så är fallet, är det förståeligt. Man vet inte bättre!

  3. Pingback: Vänsterpartiets val av ny partiledare närmar sig! » HumanLabRat bloggar

  4. Kuno: Jag tror att Jenny har rätt i det citatet. Men jag tycker inte det står i motsats till en diskussion om utökat ledarskap. Partiet behöver både en bättre grundorganisation och ett mer effektivt ledarskap. Nu försöker ibland de som är motståndare till delat att flytta fokus från den diskussionen till att handla om andra brister.

  5. Jag finner det aningen märkligt att vänsterpartiet letar efter en stark ledare samtidigt som man har en strävan efter att kämpa för kollektivet. Skulle inte denna strävan kunna gynnas av att fler delar på ledarskapet? Tanken är antagligen att man ska hitta en stark ledare, som ska vara tydlig och rak i sin sak och kunna föra fram ett tydligt partiprogram, men finns det inte en risk att detta skulle leda till en enkelspårighet som kan bli förödande i sakfrågor?

    Ser man på miljöpartiets delade ledarskap fanns det, på Wetterstrands och Erikssons tid, tydliga tendenser till att Maria Wetterstrand hade den mer utåtriktade rollen. Det var henne som folk förknippade med miljöpartiet. Men det är väl inte bara det externa ledarskapet som är viktigt i partipolitiken? Skulle inte ett delat ledarskap kunna innebära en djupare dialog och eftertanke innan viktiga beslut tas och ställningstaganden görs? Det skulle också kunna innebära en möjlighet för vänsterpartiet att bryta sig loss från tanken om att en person ska vara ”diktator”. Man hade istället kunnat visa att man står för ett kollektivt ledarskap, som ska gynna och föra samman alla samhällets grupperingar. Ett delat ledarskap har givetvis sina begränsningar. Det tar längre tid att fatta beslut, om det nu går att nå konsensus, och det kan vara svårare att nå en rak och tydlig inriktning. Med detta sagt menar jag att det kanske inte alltid är så självklart att sträva efter den ”starke” ledaren som ska se till att det blir ordning i grönsakslandet.

  6. Vp vågade inte dela ledarskapet på två människor. Har hört kandidaten di Marca i tv säga att det är för riskabelt för kvinnan kan komma att bli underordnad mannen i ledarduon. Det är en synpunkt som är feg och konservativ. I alla fall obegriplig för de flesta svenskar. Wetterstrand var väl på sin tid ansedd som starkare än Eriksson men jag gillade båda ändå. Inte fasicken gjorde de mig något att den manliga halvan ansågs svagare än den kvinnliga. Tips till Vp: Försök få in författaren Elsie Johansson som rådgivare i jämställdhetsfrågor.

  7. Jag tycker partistyrelsen tog rätt beslut.Jag tror inte att partiet blir starkare med tvâ ledare. Vad som kan stärka Vänsterpartiet är de politiska âsikterna och den förda politiken.Har V en bra politik och för fram den pâ ett bra sätt blir partiet starkare och detta oavsätt om partiet har en eller tvâ ledare.
    Jocke Västerpartiet har aldrig sökt en stark ledare. Däremot en ledare som är bra pâ att argumentera och föra fram vänsterpartiet politik och värderingar, pâ ett bra och lättförstâtligt sätt.Jag tycker att partiet visar pâ att man kämpar för kollektivet när man vill att partistyrelsen ska synas mer.Partistyrelsen som du säkert vet bestâr av mer en tvâ personer

  8. Ett delat ledarskap vore förstås kanon, inte minst opinionsmässigt, för V. Miljöpartiets två språkrör har varit mycket framgångsrika. Men V är ett gammalmodigt part och vågar inte öppna sig utåt annat än i retoriken. Politbyrån på Kungsgatan styr :-)

  9. Med en stark ledare menar jag just en ledare som är duktig på att föra partiets talan och inte en diktator. Jag har inte tillräckligt bra koll på kandidaterna för att avgöra vilka som skulle passa till partiledare och vet därför inte om Vänsterpartiet har två värdiga ledare till sitt förfogande. Min tanke var dock att ett delat ledarskap skulle kunna vara en fördel när det kommer till förankringen av sakfrågor i partiet. En ensam ledare kanske inte alltid är så stark i situationer då partipolitiken ifrågasätts. I dagens hårda mediabevakning är det viktigt att ha en tydlig linje som visas utåt. Det finns en risk att en ensam ledare kan göra klavertramp på grund av bristande reflektion och diskussion innan ett uttalande görs. Detta kan givetvis hända även när ledarskapet är delat, men jag tror inte att ensam är stark i denna situation. Titta bara på Juholt.

    När det kommer till partistyrelsen har jag svårt att se deras möjligheter att påverka i dagens medieklimat. Det krävs snabba beslut och partiledare har inte alltid möjligheten att vända sig till partistyrelsen innan uttalanden görs. Partistyrelsen roll blir därför, i större utsträckning, att bestämma åt vilket håll partiet ska röra sig och vilka frågor som är viktiga. Hur dessa sedan ska tas i uttryck blir ledarens eller ledarnas ansvar.

  10. Staffan
    Jag tycker inte heller att det står i motsats till en diskussion om utökat ledarskap, bara att det Jenny Lindahl Persson tar upp borde ha mycket hög prioritet.
    Oavsett partiledarlösning är en välfungerande organisation fundamentet för kontinuitet, något som kan mobilisera avsevärd kraft i både med- och motgång. Hur det skall genomföras blir sedan nästa viktiga fråga.

  11. Jag förstår inte riktigt hur delat ledarskap är kollektivt ledarskap…

    Istället för 1 har man 2 – men hur blir det med hela partistyrelsen som kollektiv?

    Ett riktigt kollektivt ledarskap får vi istället genom att minska på partiordförandens mandat genom att låta partistyrelsen välja denne.
    Jag och några till kamrater har författat en motion om detta, D33 (Gör som Enhedslisten, välj ledningen som kollektiv) heter den.

    Här kan man läsa motionen: http://www.facebook.com/groups/180991758582727/doc/299506370064598/

  12. Svar till Gunilla Jönsson:

    Jag har jobbat skift sedan 17 års ålder och är nu 53 år gammal. Uppväxt under mycket knappa förhållanden och naturligtvis Vänsterpartist och därutöver stolt ledamot av partisyrelsen. Jag röstade för delat ledarskap.

  13. Hej!

    Jag blev medlem i socialdemokraterna för några månader sedan, men efter att ha lyssnat mycket på er ett tag börjar jag tvivla om vart jag hör hemma. Är emot privatiseringar av välfärden och för sysselsättning som högsta mål. Om man bortser från dessa frågor som jag vet att ni står för och som sossarna inte prioriterar eller står för längre, vilka är de största skillnaderna mellan er och sossarna skulle du säga?

    • Hej Madeleine,
      Här är några skillnader, ideologiskt är vi ett socialistiskt parti som också grundar vår politik på femimism och ekologiskt tänkande. Vi är mer kritiska till EU och Euron, emot privata vinster i välfärden och Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan. Detta och mycket annat skiljer oss från S,

      allt gott

      Jonas

Kommentera