Svar till Ehrenberg i ETC

Igår var jag i Norrköping på en i raden av utfrågningar av oss som kandiderar som partiledare för Vänsterpartiet. Det var ett fint och genomtänkt arrangemeng i det intressanta och vackra Arbetets museum. Omkring 120 frågvisa åhörare var på plats. Läs mer i NT, NT och Folkbladet

Annars har det varit mycket Eurodebatt den senaste tiden. En av Eurons mer ovanliga försvarare är Johan Ehrenberg som angrep mig  i ETC häromdagen. Här är mitt svar;

Johan Ehrenberg var en av få vänsterpersoner som var på ja-sidan i folkomröstningen om EMU 2003. Jag minns att vi möttes i någon debatt då och jag minns att jag hade svårt att förstå mig på Ehrenbergs entusiasm för EU:s valutaunion. Ännu svårare har jag förstå varför Ehrenberg fortfarande stöder detta katastrofala projekt och argumenterar för det i ETC. Vad har Euron gett Europas folk och löntagare?

Den ekonomiska utvecklingen har blivit sämre än vad den annars hade varit. De första åren innebar Euron för låga räntor i flera länder vilket skapade överhettning, spekulationsbubblor och inflation. Idag sitter dessa länder fast med fel växelkurs och ränta och saknar helt konkurrenskraft. Det har gett sämre ekonomisk utveckling, räntespekulation, stora ekonomiska obalanser och högre arbetslöshet.

Euron har visat sig vara ett formidabelt vapen för högern. Nu används Eurons misslyckande som argument för att påtvinga krisländerna enorma privatiseringar och stora neddragningar i välfärden samtidigt som miljarder ges till de banker som har varit med och skapat krisen. EU attackerar direkt fackliga rättigheter och kollektivavtal som en del av den gemensamma ekonomiska politiken.

Euron centraliserar mer politisk makt till EU, det är också hela tanken med projektet. Makten över den ekonomiska politiken förskjuts från folkvalda i medlemsländerna till EU:s slutna toppmöten och byråkrater. Via nya styrmedel som den europeiska terminen, europluspakten och de sex nya direktiven och förordningarna om ekonomisk styrning ges EU nu makt att direkt styra EU-ländernas ekonomiska politik. De använder konsekvent denna makt till att påtvinga länder en farlig högerpolitik.

Priset för detta politiska experiment betalas nu av de miljoner människor runt om i EU som blir fattiga och arbetslösa. Det går inte att skilja Euron från Europolitiken, det är två sidor av samma mynt. Hur Ehrenberg som socialist kan förvara en sådan konstruktion med facit i hand är obegripligt för mig.

Vänsterpartiet är det enda parti i riksdagen som konsekvent har motsatt sig denna politik. Det gäller både dess innehåll och att EU:s ges mer makt över den ekonomiska politiken. Vi har också lagt fram ett helt program med förslag om hur finanskapitalet ska tyglas. Dit hör förslag om en bankdelningslag så att samhället ska sluta garantera och subventionera finansiell spekulation. Dit hör förslag om höjda kapitaltäckningskrav, skatt på finansiella transaktioner och förbud mot flera former av finansiell spekulation som blankning. Vi har drivit att den grekiska skulden ska skrivas ner och att bankerna, inte skattebetalarna, ska stå för notan. Vi är det enda parti som har sagt nej till att svenska skattepengar ska gå till en EU-bankakut och därmed till EU:s storbanker. Vi för fram förslag om att skapa nya gemensamt ägda banker och har motsatt oss varje utförsäljning av Nordea och SBAB.

I detta läge lägger Ehrenberg sin kraft på att angripa det enda parti som tydligt har gått emot högerpolitiken och finansspekulationen och hamnar på samma slutsats som Anders Borg och Carl B Hamilton om Euron.

Ehrenbergs enda substansargument för Euron är att han är emot valutaspekulation. Ja, vem är inte det? Den kan ju också bekämpas med en Tobinskatt. Men en rörlig växelkurs har stora fördelar jämfört med att låsa in länder i en valuta som inte passar dem. Priset för en rörlig växelkurs i form av valutaspekulation är försumbart jämfört med den sociala och ekonomiska härdsmälta som Euron nu skapar runt om i Europa. Störst risk för valutaspekulation är det dessutom om man låser sin valuta med fast kurs som Sverige gjorde i början på 90-talet. Det måste vi göra igen om vi ska gå med i Euron som Ehrenberg, av någon för mig obegriplig anledning, vill göra.

11 reaktion på “Svar till Ehrenberg i ETC

  1. Vad rätt du har! Varför ETC’s skapare har fel? Ja, vi får inte glömma att han också är en affärsman, och det var just sådana som skulle luras in i USA:s EU-led…

  2. Jag läser ETC och Johan Ehrenberg med glädje varje vecka. Hans positiva attityd om EMU, förstår jag mej inte på – bra att du reder ut vänsterpartiets linje. Själv var jag med o kämpade mot EMU- desto roligare att vi vann. Det borde Ehrenberg, sossarna och borgarna tacka oss för.

  3. Helsingborg den 30 oktober 2011
    Reflektioner från Rolf Andersson Fri Socialdemokrat i Helsingborg

    Jag ställer till fullo upp på Jonas Sjöstedts svar till Johan Ehrenberg.
    Jag vill också tillägga följande:
    Allt fler ifrågasätter själva grundvalen i hela vårt monetära system och många experter bl.a. på vår egen riksbank. Samma förhållande gäller aktiemarknaden. Substansvärdet i förhållande till det verkliga värdet finns inte. Slutsatsen kan bara bli en, vårt ekonomiska system står inför en kollaps, frågan är när den kommer.

    EU, OECD, Världsbanken, WTO, IMF osv. domineras i dag av mäktiga kapitalägare under epitetet, marknadsekonomi. Marknadsekonomin är sig själv nock och dikterar gränser för demokratins möjligheter att påverka den globala ekonomin och då också de nationella demokratierna som är uppbundna av de globala organisationerna.

    Det är här Johan Ehrenbergs kommer fel, hans naiva förhoppningar att vi demokratiskt via nuvarande organisationer ska ta makten över marknadsekonomin är inte realistisk, de som har makt är alltid ovilliga att dela med sig av den och särskilt inte när man i det rådande systemet har full kontroll i alla samarbetsorganisationerna.

    Vad vi måste göra är att jobba för att ändra förutsättningar och metoder i grunden. Då kan vi inte ha en demokrati på marknadens villkor. Demokratin måste upprättas och sätta tydliga rammar för marknadens villkor.

    Detta diskuterade vi den 26 oktober 2011 på ett seminarium i Lund med Förbundet Arbetsliv och Forskning i Sverige, se nedan.

    Rapport från Arbetsliv och forsknings seminarium. http://www.aof.nu/index.html
    Marknad och demokrati – är det möjligt?
    Med Robert Ragneklint Robert Ragneklint, universitetslektor och Lars Pålsson Syll professor i samhällsvetenskap.
    Det blev en intressant kväll om marknadsekonomin, hur den styr och sätter gränser för demokratin där våra ”folkvalda” ser sig som folkets förmyndare och marknadens tjänare.
    Ett ekonomiskt system där tillväxt och expansion är ett självändamål utan beröring till mänsklig nytta och humanistiska värde.

    Vi synade också hur marknadsekonomins villkor förändrat det svenska samhället, där den generella välfärdspolitiken avvecklats, de ekonomiska klyftorna ökats mest i hela värden, arbetslösheten ökat katastrofalt, hemlöshet och fattigdom brett ut sig.

    Vidare om hur denna omänskliga marknadsekonomi som likt en gudomlig naturlag ska kunna underställas en humanistisk och demokratisk kontroll.
    Min reflektion på detta är:

    Vi kan aldrig förvänta oss att de som sitter vid köttgrytorna och har makten skall förändra samhället och skapa den rättvisa som fodras för att alla skall kunna få ett bra liv.

    Vi måste se till att våra demokratiskt valda blir våra budbärare, inte våra förmyndare, inte marknadens tjänare. Demokratin måste upprättas och sätta tydliga rammar för marknadens villkor. Vårt ekonomiska system måste demokratiseras till förmån för mänsklig nytta och humanistiska värde.

    Passar också på att informera om:
    Nästa Arbetsliv och forsknings seminarium http://www.aof.nu/aktuellt.html
    Arbetsmarknadspolitik för utveckling och välfärd
    Den 30 november kl.18 På Palaestra nedre, Universitetsplatsen (Paradisgatan 2) i Lund.

    Temat: arbetsmarknadspolitikens resurser kan användas på ett bättre sätt bl.a. genom att anpassa utbildning och arbetsplatserna efter de arbetslösas förutsättningar.
    Med bl.a. Rolf Andersson förbundsordförande, Tommy Strömstedt Unionen samt forskare.
    Vi kommer att presentera fakta, förslag på alternativ och konkreta pågående projekt

  4. Tack för en bra och intressant partiledarutfrågning i igår. Jag fick ett stabilt intryck av dig. Synd att tiden var knapp så alla frågor inte hanns med.

  5. Apropå euro-debatten mellan Sjöstedt-Ehrenberg. Gå gärna in på Ehrenbergs sida: http://dagens.etc.se/kronika/naivt-vilja-fa-bort-euron och läs kommentarsfältet där. Han aslutar en av sina egna kommentarer på detta sätt: (citat) ”Men jag tycker nog att ett demokratiskt styrt EU vore en väldigt god idé redan idag. Och demokratisk styrning av centralbanker och banker överhuvudtaget. (slut citat). Är det detta som ligger som grund till Ehrenbergs vurm för euron? Något naiv inställning i så fall – minst sagt! Tror han verkligen själv på detta – ett demokratiskt styrt EU??? Med tanke på att utvecklingen med rasande fart går tvärsemot Ehrenbergs förhoppningar!

  6. Pingback: Folkomröstning i Grekland ?

  7. Pingback: Obegripligt euroförsvar | Lars Pålsson Syll – docendo discimus

  8. På 80-talet skapades begreppet ”den reellt existerande socialismen” som beteckning för sovjetsystemet. Detta för att skilja det ifrån drömmen om socialismen som fortfarande låg och spökade och gjorde att en del gott folk sympatiserade med det.

    Vi borde kanske övergå till att tala om ”det reellt existerande EU” för att (i den här frågan) naiva personer som Ehrenberg ska begripa att det är en jäkla skillnad mellan ”europeiskt samarbete” i allmänhet och det samarbete mellan finanskapitalister som EU är i praktiken.

  9. Att komma med våldsamma rallarsvingar mot valutaspekulation som det stora problemet här i världen, framstår ju som helt huvudlöst om man har fritt flytande valutakurser. Skapas trots detta tillfälliga obalanaser pga flöden av hot money kan man göra som Schweiz centralbank gjort nyligen, dvs helt enkelt sätta ett tak på hur mycket valutan få stärkas.

    Men däremot, att förespråka Tobinskatt… Minns ni inte den misslyckade Valpskatten?

Kommentera