Om att välja morgontidning

Jag läser Svenska Dagbladet som papperstidning på morgonen. Valet är inte helt enkelt, men jag tröttnade på att DN hade för många borgerliga tyckare på nyhetsplats. SvDs debattsida tycker jag ofta är piggare och mer relevant än en del andra tidningars debattsidor. Ledarsidan brukar jag raskt hoppa förbi, reaktionära åsikter av skiftande intellektuell kvalitet får man i sig i alla fall.  Men idag fick faktiskt ledarsidan gnistrande bra svar på tal i den egna tidningen. Läs gärna Anna Laestadius Larssons lysande svar om feminismen.

Men ibland saknar jag förstås Västerbottens Folkblad i brevlådan. Så här års brukar de ha ett rikt bildmaterial om älgjakten som SvD inte riktigt kan leva upp till. Dessutom skriver VF idag om mitt trevligaste uppdrag som riksdagsledamot under denna höst. Jag ska få vara lite DJ på Scharinska den 21/10.

7 reaktion på “Om att välja morgontidning

  1. Ta och läs ledarsidan i SvD noga, varje dag, istället så får vi se hur kristallklart allting verkar om ett år eller så…

    Ta det som en utmaning…

  2. När livstempot gått ned och privatekonomin upp då alla barn flyttat hemifrån börjar jag längta efter en rikstidning i pappersformat igen. Inte för att ett gäng riksdagsledamöter, EU-ombud, generaldirektörer eller en barnombudsman per automatik har mer att säga mig än vem som helst av VK:s reportrar som rapporterar om Lennart Holmlunds roligheter eller IBK Dalens matcher men i alla fall … jag saknar en riktig morgontidning. VK duger inte och blir allt tunnare bokstavligt talat också. Hade DN i ett par decennier men tröttnade och hustrun ville ha en lokaltidning. Den jag mest ogillade då är numera favorit: Hanne Kjöller. Höger men ändå med bondförnuft. Senast om skandalen att polisen som bloggade äckligt om sina kvinnliga kollegor fick behålla jobbet tack vare fackets insats för honom, men inte för de kvinnliga poliserna han var oförskämd emot. Skandal tycker jag med. Tryckfrihet okey, men vad man då uttrycker innebär inte att man kan behålla jobbet under alla omständigheter.

  3. Men om du inte läser ledarsidan har du väl inte läst den krönika ALL skriver om och hur kan du då avgöra om ALL:s inlägg är lysande?
    ALL hänger upp en massa halmgubbar som hon sedan rasande hugger ner. Krönikan på ledarsidan handlade inte om något av det hon ALL tar upp.

  4. I Norge finns Klassekampen sex dagar i veckan. Seriös, vettig, läsvärd… Hur kan det komma sig att en sån tidning inte bara kunnat överleva där utan också ökat mest de senaste åren när det tydligen är helt omöjligt i Sverige?
    Något att tänka på för vänstern, inklusive den socialdemokrati som på senare år mest ägnat sig åt att befira sig från de dagstidningar den en gång startade.

  5. Jag ser inte riktigt vad som är lysande i Laestadius Larsons som kritik av Poirier Martinsson. Fast när det gäller synen och betydelsen på kampen för jämlikhet håller jag med henne. Det är bara det att det verkar inte vara det som Poirier Martinsson har frågasatt. Det han ifrågasätter är bland annat att – i första meningen – att ”relationen mellan män och kvinnor bygger på maktkamp”.
    Jag menar att feminister har gjort och fortfarande gör mycket bra saker och sätter uppmarksamhet på viktiga frågor. Men om man kommer med formuleringar som t.ex. ger vi handen att pappor som jag själv inte står på sina döttrars sida – utan att vi befinner oss på olika sidor i en maktkamp. Eller när man beskriver alla män som talibaner, eller kommer med formeringar som ”män som grupp förtrycker kvinnor”, då anser jag att man har hamnat i en väl onyanserad och svart-vid bild av samhället. Sådana här uttalanden har också tagit bort fokus från de viktiga frågorna.

Kommentera