Finansmarknadsministern gillar the Glass-Steagall act

Igår var finansmarknadsminister Peter Norman på riksdagens frågestund. Jag passade på att fråga honom om ifall det inte är dags att vi skiljer bankernas bankverksamhet från deras andra finansiella handel. Det gjorde man i USA på 30-talet med the Glass-Steagall act som en lärdom efter den stora börskraschen. Samma sak diskuteras idag i Storbritannien och Schweiz. Fördelarna är uppenbara. Bankerna kan inte använda spararnas pengar för att spekulera. Spekulationen blir dyrare, och därmed mindre, när den inte omfattas av samhällets bankgarantier som är en sorts subvention till bankerna. Om spekulationsdelen går omkull så får den göra det med fullt ansvar för ägarna. Detta utan att bankverksamheten hotas. Idag är de svenska bankerna för stora, en bankkris kan få förödande effekter.

Peter Norman svarade att han i princip var överens, men att det var praktiskt svårt att genomföra. Hela den lilla debatten kan läsas här. Kanske är det så att gränsen för det som anses vara politiskt möjligt förskjuts i dessa finanskapitalismens kristider? Peter Norman är inte någon riktig politikertyp konstaterade min fru när hon läste Normans svar. Det är sakligt, pekar på svårigheter och är fritt från partipolitiska markeringar.

Börsfallet har kostat pensionärerna minst 70 miljarder sedan augusti rapporterar SvD. Vem det är som får betala notan för eurokrisen är det ingen tvekan om. I Sverige är det många, inte minst kvinnor, som riskerar att få en redan låg pension sänkt när bromsen i systemet slår till. Det är dags att se över pensionssystemet och dess beroende av börsens utveckling. Allra först bör PPM-delen avskaffas och slås ihop med andra delar av systemet. Idag är PPM-valet inte bara godtyckligt när det gäller utfallet, det är betydligt mer gynnsamt för fondförvaltarna än för pensionärerna.

dagens lästips; Erik Berg

4 reaktion på “Finansmarknadsministern gillar the Glass-Steagall act

  1. Glass-Steagall elelr inte så kommer bankerna inte klara sig länge till utan stöd från skattebetalarna. Denna gång verkar folkopinionen inte vara med på banklobbyns skrämselpropaganda (se grekiska, tyska och spanska protester) – frågan är hur vi administrerar massiva bankkonkurser utan att medborgarna kommer i kläm under kasinoekonomins spelbord?

    Det verkar oroväckande nog som om EMU/ECB/EU förbereder massiva insatser för att rädda privata aktörer från att ta sit ansvar från sin rovdrivande och riskfyllda spekulation. Detta får inte ske än en gång! Låt för guds skull bankerna gå omkull denna gång och nationalisera dem och/eller låt de anställda ta över dem i sanna kooperativ. Det gick ju bra för Sverige när så gjordes förra gången…

    Men glöm inte att eventuella regleringar inom bankväsendet endast riskerar bli justeringar i marginalen. Marx börjar få allt mer rätt (på vissa områden): Kan det vara så att krisen vi ser är ett resultat av en kapitalackumulationen hos kreditgivarna och skuldackumulationen hos oss andra som hindrar hjulen att åter få fart under samhällekonomin?

    Tillväxt kräver kreditexpansion i ett kreditbaserat penningsystem som vårt – det har vi fått lära oss. Vad händer när krediterna vuxit långt snabbare än lönerna under en längre period? Vad skall konsumtionsutrymmet komma ifrån? Kommer ekologin tåla den tillväxt som motsvarande kreditexpansion kräver?

    Jag tror tyvärr att vi måste vara långt mer radikala för att kunna återgå till en sund ekonomi liknande den som fanns efter andra världskriget och fram till avregleringarna på 70- och 80-talen. Vår skuldbörda är mycket större idag än efter den stora depressionen (och även större än innan det small).

    Jag anser därför att vi måste genomföra en reform som ersätter det nuvarande instabila kreditbaserade penningsystemet där privata banker har monopol på att skapa pengar ur luft. Alternativen finns!

  2. Jo han har en bit kvar till att bli en politikertyp av Fp-snitt typ som lever i totalt självbedrägeri och förnekelse av den innevarande euro verkligheten.

    Min bild är att försök att göra detta på ett effektivt sätt inte varit speciellt effektivt. Enligt min uppfattning beror det på att det är väldigt svårt att göra skärningen mellan vad som är stabil verksamhet och vad som är lite mer instabil verksamhet.

    Om man på ett effektivt skulle kunna skilja de två verksamheterna inom banksektorn tror jag att det kunde vara en väg att gå. Jag utesluter förstås inte att man hamnar där. Jag vill bara påpeka att det jag med min erfarenhet har märkt och det jag hör när jag talar med kolleger ute i världen är att det är väldigt svårt att göra detta.

    Norman kommer i huvudsak från just finansbranschen som förstås är ett partsintresse i en sådan här fråga. Han avfärdar lättvindigt Paul Volker som har haft det mesta av sin yrkeskarriär som ekonom på toppositioner i den Amerikanska förvaltningen, finansdepartementet och FED. Lika lättvindigt avfärdas Vickers och de som ekonomer som ingick i den kommissionen. Vi prata här inte om några skogstokiga ”kommunister” utan om gedigna konservativa högermän. Dessa avfärdar Norman med referens till sin ”uppfattning” och ”bild”, och även ”erfarenhet”. Det senare förmodar jag är erfarenheten från finansbranschen. Plus en vag referens till ”kolleger”. Alltså ren sk anekdotisk ”bevisföring” för att det inte går att reglera det finansiella som svällt över alla gränser.

    Speculators may do no harm as bubbles on a steady stream of enterprise. But the position is serious when enterprise becomes the bubble on a whirlpool of speculation

    The difficulty lies, not in the new ideas, but in escaping from the old ones, which ramify, for those brought up as most of us have been, into every corner of our minds.
    JM Keynes

    Vi är nu i läget att svansen viftar på hunden, det är förstås ohållbart. Norman är helt klart inte ännu en slipad politiker, han till och med medger att där finns ett problem, orutinerat serverar han ammunition till motståndaren genom att själv dra upp seriösa etablerade ekonomer som Volkers förslag och Vicker kommissonen. Klart att det säkert kan vara svårt med gränsdragning om det ska vara millimeterrättvisa, men här talar vi om saker som är i praktiken sätter hela samhällen på spel och folkhushållets medborgares väl och ve. När vi har liknade om än så mycket mer blygsamma faror som i trafiken, byggande av hus, broar, hissar etc bekymrar vi oss inte om att gränsdragning kan vara besvärlig, dvs att vi med millimeter precision ska sätta gränserna för marginalerna, nej vi tar till rejält och ser till att ha stora marginaler då vi vet att människan är ytterst benägen att begå misstag. Det finansiella ska tydligen fungera efter den fantasifulla principen att människan alltid är 100 % rationell och kalkylerar risker.

  3. Pingback: Skuldfällan « strötankar och sentenser

  4. Pingback: Löneandelen och strukturomvandlingen « strötankar och sentenser

Kommentera