Calmfors öppnar en viktig dörr i den ekonomiska debatten

I dagens DN intervjuas Lars Calmfors, en av Sveriges mest respekterade nationalekonomer. Calmfors ifrågasätter inflationsmålet på 2 procent och vill höja det till 3 eller 4 procent. Calmfors argument är att det ger större möjligheter att använda räntevapnet för att parera svängningar i konjunkturen. Till det kan läggas argumentet att det skulle göra det lättare att använda penningpolitiken för att öka sysselsättningen.

Calmfors inlägg är viktigt av flera orsaker. Dels är hans synpunkt fullständigt berättigad i sak. Men ännu viktigare är att han bryter ett tabu i den ekonomiskt politiska debatten. I den har de ekonomiskpolitiska ramverken inklusive inflationsmålet haft en ”helig” status som inte får ifrågasättas. De har varit den svenska politikens motsvarighet till de tio budorden som någon, kanske Göran Persson, överräckte till oss.  När Vänsterpartiet har ifrågasatt dem har vi mötts av en kör av fördömanden. Men det är svårt att avförda Calmfors på samma vis. När det gäller inflationsmålet föreslår Vänsterpartiet 3 procent, aningen försiktigare än Calmfors.

Ramverken för den ekonomiska politiken skapades i en tid då statens skuldsättning var ett huvudproblem som skulle hanteras. Idag har Sverige unikt starka statsfinanser. Däremot har vi nu en hög och långvarig arbetslöshet. Sysselsättningsnivån i landet har fallit och är oroväckande låg. I det läget måste hög sysselsättning vara ett huvudmål för den ekonomiska politiken.

Läs mer i SvD och hos Ann-Marie Lindgren

19 reaktion på “Calmfors öppnar en viktig dörr i den ekonomiska debatten

  1. Har man ett inflationsmål på 2% så ligger man farligt nära deflation under en lågkonjunktur. Hellre en högre inflation än deflation. Klok man, Calmfors

  2. Som du säger; den här heliga kon har vi ifrågasatt nu i många år. Och alltid blivit hånade av både sossar och borgare. Som inte vet något om ekonomi mer än att rapa upp lite klyschor om hur ”den som är satt i skuld är inte fri”. Ytterligare ett exempel på att vänsterns ekonomiska politik är både mer realistisk och mer rättvis än andra partiers. Är Staffan Norberg underrättad?

  3. En sak skall vara kristallkLar i debatten. Sverige har inte mått bättre under lång tid sedan vi fick en politisk oberoende Riksbank. Åren innan med förödande inflationspolitik bäddade för kollapsen i början av 90-talet. Några av er har väl i vart fall läst K-O Feldts bok ”Alla dessa dagar” och hur det gick i slutändan. Det blev ett stålbad för svensk ekonomi. Minnet är oftast kort tyvärr.

    Calmfors i all ära, men släpper du in en räv i hönsgården går det snabbt åt helvete. Det har vi lärt av historien enligt ovan.

    Att sedan tillåta höjd inflation för redan havererad Keynes politik är bara dumt fjoll. Keynes teorier förutsätter att man sparar i goda tider för att spendera i dåliga. Så har aldrig skett i detta land, ej heller i övrig Europa. Klåfingriga politiker har ständigt lovat guld o gröna skogar.

    Spara är fult, spendera o lova vitt o brett är gott, speciellt på lånade pengar. Vi har egentligen inte en finanskris, utan en sparkris. Det mesta konsumeras numera på kredit och självklart går det åt skogen, vare sig det gäller privat eller stat likt Grekland. Så enkelt är det.

    Sedan Jonas, att höja inflationen är bara att skjuta skuldberget framför sig och göra allt enkelt för sig. Vi har gått igenom det kvalet redan och fått betala dyrt med en svag valuta under allt för många år. Jag minns när D-marken stod i 1,20 och innan Euron låg den på 5,50. Det säger väl allt egentligen.

  4. Grekisk 10 års obligation nu över 19% ränta idag. Italien mildrar samtidigt sitt sparprogram och ”finansbomben” är sannerligen osäkrad.
    Minns ni när Kronan föll och vi hade 10% ränta på 5-åriga obligationer. Det var tuffa tider, men vi redde ut det till sist.

    Samtidigt löser Ebberöds Centrala Bank in alla statsobligationer till nominellt pris för att stödja Euron. Snacka om att sitta med Svarte Petter.
    Historien upprepar sig, exakt likadant gjorde Sverige innan allt sprack i början av 90-talet. Historien upprepar sig och dags att sätta på säkerhetsbältet.

    Hälsningar från

    Dysterkvist

  5. Ja du Bertil. Nu är du igång igen och trycker ur dig samma saker som du redan tidigare försökt avhandla i en annan tråd och som några vänliga själar bemödade sig att med att bemöta, (vilket gjorde dig svarslös).
    I den tråden nämnde du också K-O Feldts bok ”Alla dessa dagar” i en identisk harang, som den du levererar nu i denna tråd, då som nu som något slags ”bevis”. Den bokens innehåll har med rätta, sedan år tillbaka, sågats jäms med fotknölarna.

    Varför basunerar du ut precis samma smörja om och om igen? Kan du svara på det? Vad är syfte med det, om det inte är att trolla?

  6. Calmfors verkar, som sagt, tänka fritt till skillnad från andra ekonomer som mest sneglar på varandra innan de vågar ha en åsikt. Det senare är ju inget värt alls som underlag för beslut. Calmfors må vara högerman men han får mig i alla all att lyssna och tänka till. Till skillnad från t ex Hamilton är han ”levande” i sin roll som ekonom. Den senare verkar helt oförmögen att löpande ompröva sina en gång gjorda ställningstaganden.

  7. Här lite mer om detta: http://erikbengtsson.blogspot.com/2011/08/hogre-inflationsmal.html. Eller ”The ECB is run by a perverse cult that worships 2.0 percent inflation and is prepared to sacrifice almost all other economic goals to meet this target.”
    För övrigt menar både Stiglitz och Chang att en inflation som håller sig under 30%-nivån inte innebär några problem, och pekar på att både Sydkorea och Brasilien under sina värsta tillväxtperioder hade tvåsiffriga inflationer.
    Allt beror på, som Anne-Marie Lindgren säger.

  8. Pingback: Vad medlemmarna vill ha av vänsterpartiet | Svensson

  9. Kuno:…du må tycka vad du vill och raljera bäst du kan om Feldts bok, men den beskriver bra vad som skedde fram till kraschen och det finns likheter med vad som nu spelas upp inför våra ögon betr. Euron. Det här kommer inte att sluta väl.
    Mitt tips är att politrukerna inför en EU-skatt för att täcka hålen efter alla misskötta ekonomier inom unionen. Detta istället för att i grunden revidera fördraget, EUs budget och kasta ut de länder som inte platsar med Euron (tvivlar att så kommer ske).

  10. Bertil: Eftersom staten numera inte har någon nettoskuld, samtidigt som vi har en stor arbetslöshet, vad är orsaken till att hålla inflationen så låg som 2%? Jag förstår att regeringen har flera skäl att vilja hålla uppe arbetslösheten, men om det är så, så borde man vara ärlig med det. Och vad menar du med att det inte är en finanskris vi ser? Greklands statsskuld beror på finanskapitalets girighet, spekulationsekonomi och skattesänkningar för dem med bra inkomster.

  11. Pingback: Borgs budgetbluffar och budgetstölder « Ett hjärta RÖTT

  12. Anders;….jag vet egentligen inte vad att svara. Vi bägge står med helt olika uppfattningar i sakfrågan. Du tror på större stat, reglering, planekonomi etc. på den enskildes bekostnad, medan jag står för det motsatta, rätta mig om jag har fel.

    Om du med nettoskuld menar att tillgångarna överstiger skuldebreven och av detta skäl skulle ursäkta ytterligare belåning så är jag inte längre med. För att översätta till mikroekonomi, äger du tillgångar i ett hus belånat till 75% finns det enligt min åsikt inga skäl att belåna tillgången ytterligare. Grekland har belånat sitt hus till 160% och ingen vill ge ut mer pengar till någon som är bankrutt.
    Tvärtom, gör dig helt skuldfri istället. Vad garanterar att du kan realisera din tillgångar? Efterfrågan givetvis och vi har i detta fallet en dyster historia bakom oss sen 90-talet. Samma tänk gäller för en stat makroekonomiskt sett.

    Beträffande arbetslösheten glömmer du en viktig sak, arbetsrätten och de fackliga särintressena. Vänstern vill skrota den grundläggande principen om fri rörlighet av tjänster, med varor går det bra Gud bevars, men egenintresset och nationalstaten går före i denna fråga för vänstern vilket är sorgligt och visar det hyckleri som ständigt är närvarande på vänsterkanten.
    Hela socialismen och planekonomin är ett sorgligt dokument med ständiga haverier. Sista hoppet sitter väl till Chavez som redan kört landet i sank trots enorma oljetillgångar. Bara det är en bedrift i sig.
    Men till sak, kollektivavtalen stänger ute en stor del av arbetskraften eftersom de inte kan konkurrera. Ett exempel bland många är invandrare som i vissa fall t o m saknar läskunnighet. Var skall dessa personer anställas när de inte ens får konkurrera med priset på arbetskraft p g a den svenska modellen? Det är kört.
    Jo, de står med mössan i hand framför socialkontoret vilket är djupt förnedrande för varje människa. Om detta tycker jag inte.

    Att Greklands statsskuld skulle bero på marknadsekonomin är fel, snarare är det brist på marknadsekonomi och omfattande korruption inom statsväldet. Man har levt på stor fot och konsumerat mer än man haft i tillgångar och inkomster. Så enkelt är det.

  13. Pingback: Nyväckta drömmar om en rimligare värld? | LO Bloggen

  14. Jag rättar dig gärna, Bertil. Jag tror absolut inte på planekonomi. Och jag tror inte på större stat på den enskilde medborgarens bekostnad, utan på de enskilda företagsägarnas och finanskapitalets bekostnad.

    Vad gäller skulden, så säger jag att Sverige inte har någon nettoskuld längre. Nettoskuld är alltså skuld minus rörliga tillgångar, i ditt exempel räknas inte huset som rörlig tillgång, medan däremot pengarna du har på ditt bankkonto gör det. Så det där med att ”realisera tillgångar” spelar ingen roll i det här fallet. Sverige hade 2008 en finansiell nettofordran på 24% av BNP.

    För övrigt är jag inte alls ute efter ”ytterligare belåning”, jag diskuterade här bara inflationen. Däremot tycker jag (och många ekonomer) att det är dumt att betala av på statsskulden, och att de pengarna kan användas bättre.

    Din diskussion om Chavez, planekonomi och vänstern tänker jag kommentera så lite som möjligt, jag är som sagt emot planekonomi. Men du verkar mena att lösningen på problemet med att vissa stängs ute från arbetsmarknaden, är att de ska konkurrera med lägre löner. Där har jag en helt annan uppfattning, som du säkert förstår. Vad gäller din analys av Greklands statsskuld, så stämmer det förstås att man använt mer pengar än vad man har sett till att få in (genom exempelvis skatter). Och jag har aldrig sagt att det beror på marknadsekonomin, utan på skattesänkningar och finansspekulationer.

  15. Bra att vi kan ha en vettig debatt utan osakliga invektiv om att vara brunhöger som i fallet med Kuno. Det är patetisk plakatretorik som faller tungt tillbaka på dig själv.

    I fallet med företagande/ägande har jag otaliga gånger ställt frågan….när blir du kapitalist? Jag har aldrig fått ett vettigt svar, men kanske du kan ge mig det. I många fall belånar du allt du har för att driva företaget, oftast i början som ensam. Men i takt det växer och anställningar tillkommer så kommer kraven på dig från lönearbetare som aldrig riskerat en krona. De har bara rättigheter och kan gå när dom vill om det inte passar, vilket dom sällan gör, alternativt bilda ett kollektiv med likasinnade om de vill satsa egna pengar, eller belåna sig. Arbete är ingen självklar rättighet som löneanställd. Efterfrågan måste finnas annars finns inga jobb. Så enkelt är det.

    Vet du om att passivt, spekulativt kapitalägande beskattas betydligt lägre än den som satsar på att driva eget och skapa möjligheter till nya jobb? Den saken är glömd inom vänstern/alliansen och det är bara att kolla på lagrummet.se för att skåda verkligheten (3:12 regelverket). Få vill det och sakfrågan är helt glömd.

    Beträffande nettoskuld så kanske vi menar olika saker, vad vet jag. Rörliga tillgångar uppfattar jag det som jag har på kontot varje månad, eventuella lån undantagna. De belastar inte kontot. Men i huvudsak menar jag att utan en statsskuld runt 1100 miljarder hade vi sparat i vart fall 30 miljarder per år. Dessa pengar kunde användas till sänkta skatter och ge den enskilde större makt över sitt eget liv. Här går troligen våra åsikter isär.

    Betr. arbetsmarknaden går våra åsikter oxå isär. Fri rörlighet av tjänster är tabu inom vänster och man intar en strikt gammaldags nationalistisk syn på frågan. Det är särintressena som gäller. Oaktat tror jag att Laval-domen på sikt kommer att slakta den svenska modellen och att lagstadgad minimilön införs istället. Det vore mycket enklare och kan kanske ge bättre stabilitet på arbetsmarknaden. Fackens tid börjar närma sig sitt slut, det syns inte minst på alla flyende anslutna.

  16. Kapitalist är du när du tjänar din huvudsakliga inkomst på att äga, inte på att arbeta. Och jag råder dig att använda den vedertagna definitionen på ordet nettoskuld, du kan inte diskutera ekonomi med människor och låta vedertagna begrepp betyda vad som helst. Läs en bok i ämnet, eller ta en kurs på universitetet.

    Problemet med att betala av på statsskulden är att man får mer pengar tillbaka om man använder dem, så att säga. Med en analogi till privatekonomi (vilket förstås är vanskligt eftersom det är stor skillnad på hur staters och personers ekonomi fungerar), så kan man jämföra det med att betala av en skuld med låg ränta istället för att investera pengarna i något som ger mycket bättre avkastning. Som att välja att betala av sina studieskulder istället för att starta ett vinstdrivande företag med hjälp av den kunskap man studerat sig till. Det är nog svårt att hitta ekonomer som skulle råda Sverige att idag betala av på statsskulden.

    Ja, jag har redan konstaterat att våra åsikter går isär angående arbetsmarknaden. För mig handlar det om individens frihet, en otrygg arbetsmarknad ger ofria människor. Det handlar förstås också om den enskilda människans möjligheter att styra över sitt eget liv, om demokrati och rättvisa. Du vill förstås se ett samhälle där makten fortsätter att flyttas från de arbetande människorna till företagsägarna, men frågan är hur många som vill det. Det samhälle du förespråkar hör enligt mig till 1900-talet, och är det bara tillräckligt många som vill, så tar vi oss vidare.

  17. Det som är än mer förvånade är denna övertro på penningpolitiken som medlet för att styra en nations ekonomi. Ett trubbigt och minst sagt oprecist instrument som inte givit något vidare resultat. Nu är ju inte Calmfors helt ensam om denna ide för att rädda dogmen om penningpolitiken som det enda som kan rädda ekonomin det var en känd ekonomhöjdare på IMF som för något år sen förfäktade denna ide i en artikel. Så att det skulle var speciellt kontroversiellt i ett större persspektiv än den svenska ankdammen är knappast fallet, att det skulle vara progressivt på något sätt är närmast befängt.

    Att trixande med penningpolitikens inflationsparmeter skulle få annat reslutat än det som varit under den tid som varit med detta som ekonomisk ledstjärna är inte troligt.

  18. ”Bra att vi kan ha en vettig debatt utan osakliga invektiv om att vara brunhöger som i fallet med Kuno.”

    Såja Bertil, nu ska du inte vara ohederlig mer än vad du redan är. I ditt sa jag att du hade en tydlig lutning åt det fula bruna och pekade på vari det bruna låg. Det lyckades du aldrig komma ur, inte ens en pudel gjorde du, och gör du ingen pudel kvarstår din lutning åt det fula bruna.

    Det bruna du levererade i den tråden var för övrigt mycket osakligt, där du pladdrade om hur ”arbete” flit o dygd varit ett signum” hos oss medan ”roffa åt sig varit det viktigaste” i Grekland, ”vilket är vår motsats.” Osakligt så det stänkte brunt.

  19. Den beräknade ställningen för Offentliga sektorns finanser 2011 enligt senaste budgetpropositionen prognostiserar utfallet för 2001 till att det är 2007 miljarder i finansiella tillgångar (eller som Bertil kallar det rörliga tillgångar) och 1272 miljarder i konsoliderad bruttoskuld för totala offentlig sektor. Detta ger en nettoskuld på -735 miljarder.

    Alltså bara överskottet är 67% relativt skulden.

    Alltså någon skuld i ekonomisk mening finns inte. När det var som ”värst” i 90 tals krisen var där i och för sig inga överskott utan ett mindre underskott, bara tre länder av de som OECD jämför hade lägre nettoskuld än oss. Norge och Finland som inte hade någon nettoskuld och Japan som hade 8% och vi på 22%, alltså en bra bit under OECD snittet.

    Marknaden skulle bli lessen om vi slutade att ge ut säkra papper för kapitalisterna att placera i, dessa papper är hett efterfrågade inte minst i kristider, vilket visat sig under senaste finanskris. Australien betalade av sin skuld men då krävde marknaden (kapitalisterna) att man skulle ge ut obligationer för deras skull så de hade någonstans att säkert placera kapital. Så den Australiska regeringen gav ut obligationer som en ren subvention till kapitalisterna. Beroende på hur centralbankerna opererar är statspapperna också ett av deras instrument att kontrollera räntan.

    735 miljarder i ackumulerat överskott är en synnerligen kraftig överbeskattning och åtstramning av ekonomin, det är detta som gör att vi blivit ett land med permanent massarbetslöshet, snarare än Riksbankens duttande med räntorna. Att kalla detta sparande är fulltständigt befängt då det handlar om överskott i vår egen fiat-valuta, som vi är monopoltillverkare av och kan tillverka i obegränsad mängd.

    Att en hel befolkning och dess politiker så fullständig kan föras bakom ljuset som här är ett konststycke i den högre skolan.

    Chefsstrategen för SEB:s trading Johan Javeus kommenterade Schweiz beslut att intervenera och trycka ner francen och fick frågan om det kunde lyckas, han svarade då så här.

    Det är mycket rimligt att tro att det kommer att lyckas. …I och med att Schweiz centralbank kan trycka hur mycket schweizerfranc som helst då riskerar man aldrig att få slut på pengar för att göra den här typen av interventioner.

    Vilket belyser hur befängt det här med att ”spara” i den egna valutan är. Det är ju rena motsatsen till att investera i framtida förmåga att tillgodose medborgarnas behov, alltså vi avstår att optimera vår produktiva förmåga och istället försämrar den med ”sparande” åtstramning.

    Javeus var inte heller rädd för att det skulle finnas någon större risk för inflation av detta penningtyckande. Så panikartad ökning av de Schweiziska räntorna av detta lär vi inte se.

    Folk som Javeus m.fl. (förmodligen inkl Borg) vet förstås att det svenska offentliga sparande inte alls är något sparande utan fråga om ren finansiell åtstramning av ekonomin för att hålla uppe arbetslösheten på den ”rätta” NAIRU-nivån. Att sk vänster och arbetarrörelsepolitiker spelar med i detta är närmast totalt obegripligt. Historiskt är förstås det vanliga att överklassen med skatter plundrar folket för att gynna sig själval, nu sker det indirekt med att överbeskattningen håller uppe arbetslösheten och gör vanligt folk maktlösa och måste stå med mössan i handen och skrapa med foten för att få arbeta.

Kommentera