Barroso bör avgå

Från SvDs debattsida;

Eurokrisen har satt EU:s makthavare inför verkliga prov. Den akuta finanskrisen ställer helt andra krav på politisk handlingskraft än EU:s vanliga arbete med direktiv om märkning av textilier eller kompromisser om mjölkersättning. Efter att par år av Eurokris kan vi konstatera att den EU-kommission som gärna vill framstå som Europas regering med ordförande Manuel Barroso som gärna vill framstå som Europas president inte har varit mogna uppgiften. De har lyckats köra ett redan lågt förtroende för EU i botten.

Genom krisen har vi hört Barroso och andra företrädare för EU-kommissionen gång på gång intyga att ”nu är krisen löst”, ”det finns ingen anledning till oro för bankernas stabilitet” eller att ”nu vänder utvecklingen för krisländerna”. De har haft fel varenda gång. Faktum är att ingen längre tror på EU-kommissionens skönmålningar av läget. Euroländerna har tagit konsekvensen av denna brist på förtroende för kommissionen och vill nu bygga upp egna institutioner, vid sidan av EU-kommissionen, för att hantera krisen.

EU-kommissionen har vid varje akut kris inriktat sig på att rädda Euron och bankerna. Det är uppenbart att banksektorn har stort direkt inflytande över kommissionen. Effekten är att skattebetalarna får stå för krisens nota medan de banker som har varit med och skapat krisen ska hållas skadeslösa.

EU-kommissionen har trots sin uppenbara inkompetens konsekvent föreslagit att de själva och EU ska ges mer makt som ett svar på krisen. De har föreslagit att redan hårt plågade EU-länder ska betala in mer pengar till en EU-budget som används ytterst ineffektivt. De vill att de själva ska få centralstyra EU-ländernas budgeter trots att de inte klarar av att hålla ordning på EU:s egna pengar. De vill införa Euroobligationer istället för att ta nödvändiga beslut för att motverka krisen.

EU-kommissionen är helt låst vid att försvara en valutaunion som inte fungerar. Euroländernas ekonomiska utveckling är för olika för en gemensam penningpolitik. Men EU-kommissionen dömer hellre hela länder till recession och social härdsmälta än att ge dem en möjlighet att träda ut ur Euron. Det är så viktigt att försvara bankernas kortsiktiga intressen att oundvikliga beslut om att skriva ned den grekiska statskulden inte tas. Risken är uppenbar att Euron faller sönder i statsbankrutter och finansiellt kaos på grund av EU-kommissionens prestigefyllda låsning till europrojektet. EU-kommissionen är vår tids marxist-leninister som hellre följer en teori som inte fungerar än tar intryck av verkligheten.

Krisen visar att den finansiella marknaden behöver regleras. I framtiden måste vi undvika att en finansmarkand med hybris kör hela stater i botten som har skett med Island och Irland. Vad gör då EU-kommissionen? De tillsätter en expertgrupp, Larosièregruppen, som fick i uppdrag att komma med förslag på området. Gruppen bestod av företrädare för den finansiella industrin som fick föreslå hur de skulle reglera sig själva. Bland ledamöterna i gruppen märktes Jacques de Larosière ordförande för finanssektorns egen lobbyorganisation och rådgivare till den nu konkurshotade franska storbanken BNP Paribas, Rainer Masera tidigare direktör för Lehman Brothers i Europa – ett företag som starkt bidrog till finanskrisen 2008, Onno Ruding rådgivare till Citigroup som har fått miljarder i stöd av de amerikanska skattebetalarna och Otmar Issing rådgivare till finansgiganten Goldman Sachs. Det är ungefär lika trovärdigt som att utse kända pyromaner till rådgivare för brandkåren. Självklart var deras förslag inte alls tillräckliga för att reglera finansmarknaden.

EU-kommissionen har gett inkompetensen en europeisk dimension. Den är blockerad av politisk prestige och hänsyn till banksektorn – inte till de medborgare som de ska företräda. När välfärden nu rivs ner och unga människor berövas sin framtid runt om i EU kan Barroso bara erbjuda oss tomma floskler – därför bör han avgå.

25 reaktion på “Barroso bör avgå

  1. Pingback: Vi gillar Jonas, vi läser vad han skriver

  2. Pingback: ‘Ansvar’ Del II – Anders Borg Massutökar Utanförskapet & Kastar 5 Miljarder i Papperskorgen | Nemokrati

  3. Det kanske är symptomatiskt att Storbritannien börjat säga EU och dess medlemsstater istället för bara EU. Ett sätt att distansera sig från den inkompetenta EU-Kommissionen.

  4. Bara ett litet önskemål. Var inte så försiktig när du nu ska medverka i lördagsintervjun. Sverige behöver ett tydligt vänsteralternativ, för den budget moderaterna och MP lägger är ett katastrofalt slöseri med skattemedel. Alla erfarenheter visar att sänkt restaurangmoms inte leder till jobb, det är viktigt att du med sakkunskap tillbakavisar att en sådan åtgärd är riktig i dagens situation – med en hotande fastighetsbubbla som snart spricker och en arbetslöshet som kommer explodera när statskonkurserna och skuldavskrivningarna tar sin början inom några veckor. Vad som behövs är ju istället att de ungdomar som idag inte klarat skolan får stöd så att de åtminstone tillförsäkras grundläggande utbildning utan vilken de kommer att slås ut på framtidens arbetsmarknad. Vi måste ha offentliga jobb för att mota den massarbetslöshet som kommer att förvärras allvarligt under senhösten och Q1 2012. Ta fram dina mest övertygande argument och fakta som du (eller riksdagens utredningstjänst) kan hitta. Vi måste få en ändring på det här budgetförslaget, för det kommer att innebära att krisen när den slår till på allvar (och kronans värde minskar) inte går att lösa för Sveriges räkning. Vi kan till och med hamna i liknande läge som Grekland å andra, med tanke på bankernas enorma upplåning i dollar (högriskspekulation på ‘emerging market’ i Baltikum och annorstädes).

  5. Ja, så behövs det ju matchningsåtgärder – som arbetsmarknadsutbildningar som exakt motsvarar arbetsmarknadens behov, dvs förnuftiga upphandlingar. Att öka antalet timmar med handläggare på Af är kanske inte det allena saliggörande när det är kompetens som de arbetssökande behöver, både för att matcha de jobb som ändå finns, men också inför framtidens arbetsmarknad. Och det här med jobbdelning genom 6 timmars arbetsdag, det är ju också jätteviktigt att föra fram.

  6. Mer och större stat kommer att ge mindre inkomster till alla. Lär av historien snälla, det finns otaliga exempel! Varför är det så fult att vanliga medborgare får mer i plånboken? Jag har aldrig fått en vettig förklaring av någon på vänsterkanten.
    Är alla svenskar totalt dumma idioter som är oförmögna att ta hand om sig själva? Eller vill ni bara styra och diktera över enskildas liv. Makten verkar vara allt.

  7. Borgarbrackorna jämställer alltid (och därmed förnekar sin egen historia) nazismen (en gren på det kapitalistiska trädet) med dess raka motsats kommunismen. Här jämställs EU-kommissionen (en gren på det kapitalistiska trädet) med dess raka motsats marxist-leninismen (den enda vetenskapliga ekonomin och politiken, allt annat bygger på egennyttan).

  8. Det där låter mycket bra. Du känner till/tar reda på fakta och detaljer men många av oss vanliga medborgare har sen länge ”känt på oss” hur sjukt mycket inom EU är och på vilka lösa boliner allt som är viktigt sker. Känns heller inget förtroendeingivande med ledare från Medelhavsländer faktiskt.

    Konstigt att den svenska regeringen är så följsam i allt kring EU, i nästan lika hög grad S-politiker.

  9. Sjöstedt är en bra tänkare. Tyvärr tror jag inte att det har stor betydelse i sammanhanget. Alltså det stora sammanhang där västerlandets ekonomier gått i baklås. Systemet bygger på att de där uppe ska ha mer och vi andra där nere ska gneta på så gott det går. Jag ser efterkrigstiden (efter 1945) som en parentes och är tacksam för att få ha levt under dessa enastående goda förhållanden. Vänstern och Socialdemokratin måste ha en blomstrande marknadsekonomi att luta sig mot. En som sätter folk i produktivt arbete som genererar skatteintäkter som politikerna sedan kan fördela ”rättvist”. Det har funkat bra under några decennier, men jag är rädd för att den tiden är förbi. Nu ska andra regioner (Asien, Sydamerika och vissa länder i Afrika) göra den välfärdsresa som vi har tillryggalagt. En kämpastark vänster förutsätter att många människor har en produktiv roll att spela i samhällsbygget. Så är det tyvärr inte längre. Det är den starka medelklassen som bestämmer villkoren för dagens politiker. Den medelklassen får allt mindre till övers för sjuka, arbetslösa och andra lågpresterande individer. Förr kunde dessa hitta ett jobb att försörja sig på. Det är nästan omöjligt idag. En förutsättning för en stark arbetarrörelse är att den har arbete. Se på metallarbetarna på SAAB. Vad skulle det hjälpa om de ginge ut i stora demonstrationer med plakat med texten: Vi vill ha jobbet kvar!
    Vänsteruppsvinget på 60-talet sammanföll med rekordåren. Då kunde en ung generation ta för sig och kräva sin rätt. Den var behövd och visste om att den var behövd. Jag ser mörkt på framtiden även om jag personligen nog klarar av att hanka mig fram några år till i grottekvarnen. Det gäller naturligtvis att glädja sig åt vad livet bjuder på ändå. Och att vara Riksdagspolitiker har säkert sina poänger.

  10. Bo Zachrisson: Och ändå så är vi mycket rikare idag, och mer produktiva. Alla förutsättningar finns för att Sverige ska kunna vara ett bra land för alla som bor här. Full sysselsättning är möjlig! Vi kan dessutom gå före omvärlden och visa vägen mot det koldioxidneutrala samhället, och tjäna en hacka på att vara först med den nya gröna tekniken. Det är bara en fråga om prioriteringar.

  11. Staffan, nyckelordet i ditt svar är ”vi”. Delar man upp detta ”vi” så ser man att några har blivit rikare och andra blivit mindre rika. Sverige är dock fortfarande ett bra land att leva i. Men fallhöjden är betydande. Jag var i USA i våras och kunde konstatera eländet och stillaståendet. Trots att landet har världens högsta BNP per capita så ligger var sjätte amerikan under fattigdomsgränsen. Fast ”de” är rikare än förr. Problemet som jag ser det är väldigt få bryr sig om vad Sjöstedt och vänstern säger. Vad tror du det beror på? Jag tror att det beror på att väldigt få tar vänsterns politik på allvar. Den är inte trovärdig helt enkelt. Folk är inte så korkade som vi kanske tror. De bedömer de politiska förslag som läggs fram och väljer bort vänstern. Vår kris kommer. Vi står inte först i kön. Först ska BIGPIS-länderna betas av.
    Visst är full sysselsättning möjlig. I forna DDR hade alla ett jobb. Lönen var väl sisådär, men i alla fall.

  12. Bertil: Det är inte fult att vanliga medborgare får mer pengar i plånboken. Men för den sakens skull så behöver det inte vara förnuftigare än alternativet; att lägga pengarna i den gemensamma plånboken.

    Det beror på vad vi medborgare vill prioritera. Gemensamma utgifter går i huvudsak till den gemensamma välfärden, men också långsiktiga samhällsinvesteringar. Individuella utgifter går i huvudsak till privat konsumtion, t.ex. ny bil, ny smartphone, nytt playstation, renoverat kök osv. Jag tycker att välfärden är viktigare att satsa på.

    Sedan finns det förstås många lönearbetare som är i starkt behov av en större egen plånbok. Och detta problem bör vi förstås lösa. Men då är inte generella skattesäkningar på arbete den bästa lösningen. Ett alternativ är att öka skatternas progressivitet och/eller bygga ut välfärden i en riktning som framförallt underlättar ekonomiskt för de med låga inkomster.

  13. Bo Zachrisson: Det är mycket svavelos över dina inlägg. Det var inte så länge sedan som vänsterpartiet samlade betydligt fler väljare. Politiska konjunkturer växlar. Och att vänstern går dåligt just nu är åtminstone delvis en följd av egna taktiska misstag. Sånt går att komma igen ifrån. När det gäller värderingar om solidaritet så har vi en majoritet av det svenska folket i ryggen. Problemet är inte politiskt utan pedagogiskt. Din pedagogik tycker jag skevar rätt betydligt när du kommer dragandes med DDR. I Sverige hade vi också full sysselsättning, och jag ser inget skäl till att vi inte kan nå dit igen, annat än ekonomisk dogmatism och idélöshet. Apropå det så ser jag inga idéer i dina inlägg, bara resignation!

  14. Staffan, du har helt rätt. Jag har ingen lösning på det problem vi diskuterar (arbetslöshet/full sysselsättning). Problemet är att det har ingen annan heller. Det var ungefär dit jag ville komma. Systemet är i kris och förmår inte ”sysselsätta” lika många människor som förr i världen. Det ser ungefär lika eländigt ut i hela Västvärlden.
    Idag var jag på ett möte med Arbetarrörelsens Tankesmedja. Ämnet för dagen var hur politiken skulle kunna återskapa full sysselsättning. Där fanns en vänsterekonom med i panelen som var med i (V). Han jobbade för närvarande på Konjunkturinstitutet. Han sa ungefär såhär: Om det skapas två nya jobb i den privata sektorn så har vi råd att anställa en person i den offentliga sektorn. Ungefär så var förhållandet. Sedan fortsatte diskussionen och V:s vallöfte om 200 000 nya jobb i den offentliga sektorn kom upp till diskussion. Den V-märkte ekonomen menade att det löftet är fullt möjligt att uppfylla. Under en viktig förutsättning: Att det skapas cirka 400 000 nya jobb i den privata sektorn.
    Så ”enkelt” kan vi alltså lösa sysselsättningsfrågan i teorin. Frågan är hur vi gör det i praktiken. Jag har inget svar på den frågan. Har du, Staffan?

  15. Fantastiskt bra, Jonas. Du informerar om saker inom EU som inget annat media i Sverige ens informerar oss om. Vore det inte för dig så skulle vi leva bland komplett mörkad EU-information…

    Mest håller jag tummarna för att du blir vänsterledare! Med dig vid rodret får vi en politiker som vill ta upp kampen mot bankerna. Kanske rentav kräva igen de pengar skattebetalarna fick ställa upp med i Bildt-92, och som vi aldrig fick igen, trots bankernas stora vinster? Hörde också någon holländsk EU-parlamentariker som ville att Barroso skulle reglera bankerna som han försöker reglera medlemsstaterna :-))

  16. Bo Zachrisson: Måste medge att jag inte riktigt fattar hur ekonomen (vem var det?) tänkte då. Ta regeringens egna beräkningar inför årets budget: 15 miljarder överskott. De hade kunnat användas till att direkt anställa runt 30000. Det hade stärkt den allmänna efterfrågan i ekonomin och gett positiva effekter även för den privata sektorn, vilket nog hade kunnat skapa ett och annat nytt jobb även där. För att inte tala om vad man hade kunnat göra med tidigare års ännu större överskott. Behöver man större reformutrymme går det också att höja några av de skatter som den borgerliga regeringen sänkt.

    Jag håller däremot inte med dig om att ”systemet är i kris och inte förmår sysselsätta så många längre”. Systemet fungerar alldeles utmärkt. Det levererar arbetslöshet därför att det är det mest effektiva verktyget i klasskampen för arbetsgivarna. Svensk ekonomisk politik har inte inriktats på full sysselsättning sedan 1990. Och vi var några av de sista att kapitulera. Det systemiska problemet är att den sortens ekonomi som skapas i högarbetslöshetssamhällen, där arbetarklassen får träda tillbaks inför medel-och överklassen, innebär stora instabiliteter och spekulativa inslag i ekonomin. Och mycket lånefinansierad konsumtion. De kapitalistiska kriserna blir allt svårare att hantera. Till slut rasar hela luftslottet och de som aldrig fick vara med på festen förväntas plocka upp notan.

  17. @Staffan & Bo

    Det vi står inför är mycket riktigt en systemkris. Att arbetslösheten enbart är en effekt av viljan att driva ner lönerna är inte helt sant. Faktum är att både producerande företag och löntagare har förlorat på den kreditbubbla som byggts upp sedan avregleringarna av kreditmarknaderna genomförda av Åsbrink och Feldt på 80-talet. Vi ser i Sverige såväl som i USA en förskjutning av välstånd och vinster från löntagare och producerande företag till finanssektorn. Som exempel kan nämnas att finanssektorns del av företagsvinsterna (i USA) har gått från under 10% till över 60% medan de producerande företagen har gått motsatt väg. Detta är en effekt av ett kreditbaserat penningsystem där alla pengar skapas av privata banker i form av krediter (nåja, åtminstone 95%, resten är mynt och sedlar) och som kräver ränta tillbaka.

    Titta på hur skulderna har vuxit i relation till BNP och ni förstår att detta inte är hållbart. När skulderna nått ett eller annat skuldtak (då de ökat långt snabbare än BNP och reallöner) då finns inte längre konsumtionsutrymme för att sätta fart på ekonomin. Kom ihåg att aggregerad efterfråga (som styr samhällsekonomin) är lika med BNP PLUS skuldökningen. Dvs, utan kreditexpansion ingen tillväxt. Likaså leder sparande och amorteringar till minskad aggregerad efterfråga.

    Att staten minskar de offentliga skulderna har visat sig enbart innebära en förflyttning av skulder till det privata (främst hushållen). Problemet är alltså inte giriga ”ägare av produktionsmedlen” utan ett penningsystem skapat av och för bankerna.

    Vi har nu totala privata skulder på runt 270% av BNP (hushåll närmre 100%, finanssektorn likaså och företagen resten). När vi gick in i den stora depressionen på 30-talet hade skulderna just skenat till dryga 200% av BNP. Nu ser det långt värre ut, av flera anledningar.

    1. Klimat och ekologi tål ingen större tillväxt länge till
    2. Hushållen är långt mer skuldtyngda än 1930 (och man kan som sagt inte avskeda sina ”barn”, vilket företagen kan göra)
    3. Nivån är högre

    Detta är ett problem!

  18. Nebbiolo – jag tog inte upp skuldfrågan. Den är ytterligare ett uttryck för systemkrisen. Inte ens med den enormt uppblåsta låne- och skuldbubblan lyckas systemet skapa full sysselsättning. Lägg till detta den kommande energikrisen och vad den kommer att föra med sig av minskad tillväxt, så förstår var och en att vi bara är i början av en lång utförslöpa. I en sådan har naturligtvis en klok vänsterpolitik en viktig roll att spela. Och jag tror faktiskt att Sjöstedt med sin klokhet här kan bidra med att formulera en bättre politik för vänstern.
    Grundfrågan, jag upprepar detta, är: Hur skapa arbete åt alla till en lön man kan leva på? Detta ska samtidigt göras utan rovdrift på människor, miljö och naturresurser. En inte helt enkel uppgift alltså.

  19. @ Bo: Jag tycker det är synd att du liksom Jonas INTE tar upp en av de viktigaste orsakerna till dels krisen, dels att samhällsekonomin kräver ständig tillväxt, vilket alla vid det här laget borde veta i realtieten innebär ett accelererande resursutnyttjande av ändliga resurser (dvs exponentiellt ökande BNP).

    Det finns ingen naturlag som säger att kapital skall kunna föränta sig i evighet, samma sak med krediter. Modellen med ett kreditbaserat penningsystem är dessutom i sin själva natur ett instabilt system där Ponzi-bedrägeri följs av finanskrasher som övergår i nya Ponzi-bedrägerier osv.

  20. Nebbiolo – skuldfrågan har jag diskuterat i andra fora. Den ligger så att säga med hela tiden. Skuldkrisen är bara ett uttryck för systemkrisen. Tidigare (ca 1945-1980-90) gick det att hålla skuldnivåerna inom rimliga gränser för att hålla igång systemet. Nu funkar det inte längre, trots att man pumpat in gigantiska belopp i maskineriet. Egentligen är detta en energi-, överproduktions- och skuldkris på samma gång. Problemet, som jag ser det, är att ingen har en lösning. Man brukar likna det vid man håller på att flytta om solstolarna på däck när Titanic är på väg att sjunka. Ungefär.

  21. Pingback: Från trängseln vid en vägkorsning (del 3) | LO Bloggen

  22. ”Den är ytterligare ett uttryck för systemkrisen. Inte ens med den enormt uppblåsta låne- och skuldbubblan lyckas systemet skapa full sysselsättning.”

    Skulderna svällde ju rätt betydligt efter finanskrisen, och de pengarna satsades inte främst på att skapa nya jobb utan skyfflades ner i bankernas skuldhål. I USA gjorde man ett halvdant försök att rädda jobb med ett svagt stimulanspaket som gav en viss effekt, men klingade av rätt snabbt. I länder som USA och Grekland har skulderna vuxit som en effekt av oviljan att betala skatt. W Bush lät helt medvetet den amerikanska statsskulden öka kraftigt med sina vansinniga skattesänkningar för de rikaste, säkerligen för att i ett senare skede kunna använda den som ett argument för att skära ner i de statliga utgifterna. Jag är mindre oroad över skulderna än över de som försöker använda dem som argument för att tvinga igenom mer nedskärningar i ett läge då nedskärningar är det dummaste man kan göra. Och för svensk del så har vi ingen större offentlig skuldsättning att oroa oss över, isåfall då den privata.

  23. @ Staffan: När vi pratar om för samhällsekonomin farliga skulder så avser man normalt sett de privata skulderna. Statsskulder går, för suveräna nationer med egen valuta, som vi vet att beta av genom att trycka nya pengar. USA:s privata skulder är runt 300% av BNP medans statsskulden dryga 100%, dvs det är de privata skulderna som hämmar återhämtningen då konsumtionsutrymme för både företag och löntagare saknas pga skuldgraden. Även i Sverige ser det illa ut map privata skulder som närmar sig 270% av BNP (varav hushållen runt 100%) – detta är historiska rekordnivåer, tom högre än innan Den Stora Depressionen (då de privata skulderna låg på dryga 200% av BNP och statsskulderna långt under 100% av BNP).

    Då aggregerad efterfråga (som styr samhällsekonomin) bestäms av BNP + skuldökningen så är kredittillväxten A och O för efterfrågan i ekonomin. Under dryga decenniet så har enbart hushållens skuldökningar legat på 5-7% av BNP vilket inneburit ett drastiskt tillskott till den aggregerade efterfrågan. Nu har nog många hushåll nått skuldtaket (skulder i relation till inkomst tex) och att förvänta sig en ökande kredittilväxt just nu blir svårt. När kredittilväxten nu stannar av (och kanske snart går över i kreditnedväxt, dvs sparande och amorteringar) då måste denna efterfråga ersättas med något annat, frågan är vad? I Sverige finns säkerligen det ekonomiska utrymmet för statliga stimulanser (även om politiska viljan saknas) men i tex USA eller Grekland, hur skall de hantera situationen? Jag ser endast tre alternativ för dessa (oavsett Glass-Steagall eller inte):

    1. Massiva skuldavskrivningar mha nytryckta fiatvalutor
    2. Drastisk inflation
    3. Laissez-faire, dvs låta samhällsekonomin sjunka ner i en decennielång depression med oerhörda mänskliga kostnader som följd vilket kan leda till riktiga otrevligheter såsom krig.

    Någon som har något ytterligare förslag?

  24. Systemet förmår alldeles utmärkt att åstadkomma full sysselsättning om makthavarna vill. Vi och i stort alla övriga industriländer hade full sysselsättning under de sk rekordåren därför att det fanns en politisk vilja till det inte för att det skulle ha funnits extraordinära realekonomiska förutsättningar. Att det nu skulle finnas speciella realekonomiska förutsättningar som skulle hindra full sysselsättning är rent nonsens.

    Om det skapas två nya jobb i den privata sektorn så har vi råd att anställa en person i den offentliga sektorn. Ungefär så var förhållandet.

    Snubben jobbade alltså vid KI, man kan då bättre förstås förvillelsen. Men gud hjälpe V med sådana medlemmar. Jag har förvisso svårt att tro att en ekonom utbildad i nationalekonomi skull säga något så dumt, men det är nog så illa att ekonomutbildningen sjangserat så pass med skiftet från ”social science” till en ren troslära.

    Det är ju fullständigt absurt att det först måste produceras något i privat sektor för att sen kunna producera något i gemensam regi. Denne vänsterekonom måste ha fått allt om bakfoten. Samhällsekonomiskt spelar det inte någon roll tjänster och varor levereras genom privat eller offentlig organisation. Låt säga att all tillgänglig real produktionskapacitet användes i privat sektor. Om vi då ville ha något, tex utbildning, producerat i gemensam regi hade vi varit tvungna att minska den privata produktionskapacitet i motsvarande mån. Det hade inte gått på annat sätt, vi kan inte vid ett givet ögonblick trolla fram produktionskapacitet som inte finns.

    Klart att det finns anledning att i en demokrati diskutera hur stor andel av tillgänglig produktionskapacitet som ska ske i de nämnda sektorerna.

    Hur tro denne ”vänsterekonom” att det blev något producerat i t.ex. Sovjet. Förvisso en repressiv polisstat men icke desto mindre producerade man både det ena och andra helt utan att där var en privat sektor som ”betalade”.

Kommentera