Vänster i förändring

Denna lilla text om Vänsterpartiets vägval har jag i dagens Aftonblad:

I går meddelade Lars Ohly att han inte kommer att kandidera för en ny period som partiordförande vid kongressen i januari. Lasse har varit en partiledare med stora kvaliteter som alltid har gjort sitt bästa för sitt parti.

Lars Ohly fick en tuff uppgift som ordförande. Han fick ta över ett parti som präglades av inre konflikter och vikande stöd. Läget i dag är helt annorlunda. Under Lasses ordförandeperiod har partiet enats och debattklimatet och stämningen har blivit oerhört mycket bättre. Nya medlemmar strömmar till partiet. Lars Ohly var också den person som förde Vänsterpartiet in i det rödgröna samarbetet och nästan gjorde oss till ett regeringsparti.

Men nu måste Vänsterpartiet förändras. Efter valet har det skett en självkritisk och öppen genomgång av partiets politik, inte minst genom­ den framtidskommission­ som har arbetat. Våra grundläggande värderingar om solidaritet,­ om feminism och socialism, ligger­ fast. Men det finns en ny insikt om att vi behöver utveckla våra idéer­ och förslag om hur vi ska skapa­ ett mer solidariskt, miljövänligt och rättvist Sverige. Det är bra och nödvändigt.

Att utveckla vår politik och det sätt som vi för fram den på är de stora uppgifterna inför och under­ vår kongress i januari. Men det finns också en debatt om vilka som ska vara våra ledande företrädare och vem som ska vara vår ordförande. För mig hänger det ihop. I en tid då vi utvecklas och förändras som parti är det naturligt att också välja ny partiledning.

Visst har det hänt tidigare att vi har haft flera kandidater till posten som partiledare på våra kongresser. Men aldrig förut har valet­ skett så öppet som denna gång då flera kandidater i god tid flaggar för att de ställer upp. Jag är en av dem. Till min glädje har vi fler mycket starka kandidater som Ulla Andersson och Hans Linde och jag hoppas och tror att fler kommer att kliva fram. Sättet att välja våra företrädare är på väg att ändras från slutenhet till öppenhet.

I varje parti finns det starka informella maktstrukturer där de med rätt information och kontakter kan påverka beslut och val.

I val av personer har mäktiga valberedningar, personkontakter och snack i korridorerna ibland fått spela för stor roll. Många av oss vänsterpartister såg med förundran på socialdemokraternas slutna process, liknande ett påveval, när de valde partiledare.

Så vill vi inte ha det. Genom ett helt öppet val med flera kandidater som träder fram tidigt kan makten över valet verkligen flyttas till partiets medlemmar i lokalavdelningarna som i lugn och ro kan bjuda in kandidaterna, nominera och bestämma vem eller vilka de vill ha som partiledare. Det är en demokratisering av processen. För att det ska fungera väl bör vi som kandiderar öppet beskriva hur vi vill skapa en starkare vänster och ett bättre Sverige.

Jag hoppas och tror att det kommer ske under hösten. Det kan också fungera som en inbjudan­ till debatt och som ett sätt att visa folk utanför vårt parti vilka visioner och idéer vi har. Så kan en diskussion om personer bli en öppen debatt om idéer. Det är ett sådant öppet och demokratiskt vänsterparti som jag vill ha.

Även om Vänsterpartiet är ett växande parti med många nya medlemmar så har partierna generellt svårt att dra till sig och behålla­ medlemmar. Att demokratisera partierna är ett sätt att modernisera dem. Öppna personval är en del av en sådan utveckling.

I Finland har såväl Vänsterförbundet som de gröna gått ett steg längre och väljer partiledare genom allmän omröstning bland medlemmarna. Jag är inte säker på att vi ska göra det även här, men vi bör absolut pröva tanken inför framtida val. Vi bör också över­väga att ibland avgöra viktiga politiska vägval i vårt parti, som en framtida regeringsmedverkan, genom medlemsomröstning. Det skulle skapa mer debatt och större inflytande för den vanlige medlemmen. Jag tycker också att tiden är mogen för delat ledarskap i Vänsterpartiet för att skapa en mer rättvisande bild av vilka vi är som parti och rörelse.

Vi är anhängare av en levande, öppen och demokratisk socialism, det bör speglas i hur vi är som parti.

 mer om Vänsterpartiet i DN, SvD, Aftonbladet, Expressen

17 reaktion på “Vänster i förändring

  1. Om V vill nå ut bredare borde ni använda ordet jämställdhet istället för feminism. Se bara hur få som röstade på feministiskt initiativ. Allt för många tolkar feminism som något som går emot männen och ställer män och kvinnor emot varann, en slags kamp mellan män och kvinnor och inte ett närmande mellan könen. Det här kommer politiska partier inte att komma igenom.

    Om ni istället talar om jämställdhet så får ni långt enklare att nå ut. Exakt samma frågor, endast ett ord som byts ut.

    Dessutom behöver socialism förklaras. Eftersträvar V att staten ska ta över privata företag? Ska staten styra över produktionen i samhället? Jag antar att V inte är emot ett näringsliv där entreprenörer driver företag.

    ”Även om Vänsterpartiet är ett växande parti med många nya medlemmar så har partierna generellt svårt att dra till sig och behålla­ medlemmar.”

    Vänstern måste nå ut till andra en sina egna väljare. Då är ordvalen viktiga. När socialism och feminism blir ledord, då begränsar man sig själva. Väldigt få av Sveriges befolkning definierar sig som feministiska socialister. Däremot är många för jämställdhet och för ett välfärdssamhälle. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg och övriga moderater har gått in och gjort många försämringar i välfärdssamhället. De har urholkat sociala trygghetssystem, de säljer ut hyresrätter när 10 000-tals står i kö för en bostad, de ställer grupper mot varann. De som har resurser får det allt bättre, medan de som är utsatta får det allt svårare. Här kan Vänstern vara en mycket välkommen motkraft.

    Politiker måste prata med och till människor med ett språkbruk som människor kan relatera till. Feminism och socialism är inte något som fungerar vidare bra i ett modernt samhälle på 2000-talet. Solidaritet, jämställdhet och välfärdssamhället där ingen lämnas utanför, där känner människor igen sig. Instinktivt vet de flesta vad det handlar om.

    Lycka till Jonas! Jag hoppas på dig som ny vänsterledare, alternativt som en av de nya vänsterledarna i ett delat ledarskap.

  2. Fördelen med öppna personval är att kandidaterna behöver bli tydligare med vad de vill. Du själv har varit bra på att uttrycka dig konkret i olika politiska frågor, men ex. Hans Linde har jag faktiskt ingen aning om vart han står.

    Oavsett vem som blir partiledare så hoppas jag att Vänsterpartiet lyfter fram makt- och demokratifrågorna. Offentlig sektor t.ex. är verkligen inget föredöme som det ser ut idag, den styrs minst lika byråkratiskt som den privata sektorn. Vänsterparitet borde verka för att flytta makten ner till de anställda, till lärare och undersköterskor.

    En ledstjärna för all vänster borde ju vara att de som arbetar på en arbetsplats ska ha rätt att själva förvalta sitt arbete. Jag vet inte hur många arbetsplatser jag jobbat på och tänkt hur mycket bättre verksamheten skulle fungera om det var vi som bestämde hur vi skulle sköta vårt jobb.

  3. Feministköret är medelklass- och övre medelklasskvinnornas linje. Näraliggande områden är hela HBT-köret. Det är absolut inget fel på dessa frågor, men om vänstern ser dessa frågor som de viktigaste, så lär V fortsätta och skvalpa kring riksdagsspärren. Om V ska ägna sig åt en tävling med andra partier om vilket parti som är mest ”feministiskt” så är manegen krattad för fortsatt katastrof. Vilket parti är inte idag ”feministiskt”? Vilka politiska företrädare går inte med i Prideparaden?
    Nej, vänsterns huvudfråga bör vara denna:
    – Formulera en politik för full sysselsättning med en lön man kan leva på. En politik som vi kan tycka ger ett trovärdigt intryck. Lyckas V med detta, så kommer kvinnors rättigheter, HBT-frågor och kampen mot främlingsfientligheten att vinna framgång på köpet.
    Så enkelt – men ändå så förtvivlat svårt.

  4. Jag är en (v)äljare till dig jonas, och jag hoppas du tonar ner feminist orden. Prata jämställdhet istället, annars blir det inte bättre än 5% skulle jag tro. Jag har värvat väljare till V men de gillar inte (fi) om jag säger så. Jag tror på en god demokratisk och rättvis socialism som automatiskt är lika bra för män som för kvinnor. Jag tror på dig som ledare (i dagsläget:)

  5. 2011.08.10 i Flamman ”Nu gäller det att alla kandidater kommer ut på banan så fort som möjligt och presenterar sina politiska program, så att medlemmarna kan välja mellan tydliga alternativ.” Vilket borgartrams! Det är väl inte partiledarna som ska komma med egna partiprogram och sen ställa och styra som dom vill. Dom ska väl genomdriva det gällande partiprogrammet som har antagits på ett representativt medlemsmöte. Partiledaren måste alltid kunna ersättas. Men det antagna partiprogrammet består (tills ett nytt antagits). Det är medlemmarna som väljer ordförande (i demokratisk ordning), inte tvärtom. Ledardyrkan är destruktivt.

  6. Nu är det dags för en partiledare från Västerbotten, efter 94 års ledarskap från den södra delen av Sverige. Jonas är kunnig och kompetent, ödmjuk, en god lyssnare, bra retoriker, respekterad bland allmänheten, bred erfarenhet genom sitt arbete i EU-parlamentet, internationella kontakter, erfarenhet från kommunpolitiken i Umeå.
    Jonas fick flest personkryss av alla inför riksdagsvalet. Men kanske han är alltför trevlig, populär och för duktig för vissa ledande vänsterpartister på den södra halvan i Sverige, som tror att en kvinnlig partiledare ska bli räddaren i nöden för Vänsterpartiet. Jonas är ingen enfrågepolitiker. Han har den bredd och kunskap som krävs idag av en partiledare.

  7. @ Gunilla: Men visst är den där Jonas lite väl trevlig, trygg och säker i debatterna? 😉

    Skulle det inte vara bra att komplettera med någon med lite mer fart och fläkt, såsom Josefin Brink, i ett delat ledarskap?

    😉

  8. Vem är du Nebbiolo? Att Jonas är trygg, påläst och säker i debatterna är den egenskap som inger förtroende och respekt bland allmänheten och andra politiker. Politik är allt för viktigt för att ha ”drag under galoscherna”. Och vad är det för fel att vara trevlig och ha ett bra bemötande? Det är det alldeles för lite av detta i vårt samhälle. Du kanske är en anhängare av Jantelagen, eller ? Den grävde vi vänsterpartister ner i jorden , som satt i KF 1998 i Umeå.

  9. @ Gunilla: Hoppas du uppfattade min glimt, för självklart är Jonas en favorit. Dock så är jag inte alls överens om att ”

  10. forts.

    …det som du beskriver som ”drag under galoscherna” (och jag tror då att du menar färgstarka personer som har förmågan att engagera och skapa starka känslor) är ett problem. Om vi skall nå ut så måste vi beröra och röra upp känslorna hos väljarna, framförallt som vår politik i mångt och mycket handlar om empati och förståelse för de mindre lyckligt lottade. Glöm inte heller vad den röda färgen står för…

    Jag tror att väljarna har preferenser för båda delarna, dvs de finns de som vill ha en trygg och påläst och andra en något mer färgstark…men också påläst, givetvis. Fördelen med delat ledarskap, förutom att man kan täcka in ett större spektrum av väljare, tror jag ligger i att vi har möjlighet till större exponering men även att vi i viss mån kan dela upp ansvarsområdena för att nå än mer spets på respektive område.

    I ett enkelt ledarskap så är f.ö. Jonas för mig en klar favorit…

  11. Nebbioli, det allra viktigaste är att ha en företrädare som kan kommunicera, få ut vår politik på ett begripligt sätt, och det är Jonas mycket bra på. Vänsterns företrädare har hitintills varit mycket abstrakta, vilket inneburit att ingen förstått vad vi vill göra och vilket samhälle vi vill ha med vår politik. Det är viktigare än att ha företrädare med fart och fläkt.

  12. Känner glädje inför situationen att flera kandiderar till partiledarskap. Och att de alla är dugliga på sina sätt. Att det finns en vilja att dela ledarskapet. Min favorit är dock Jonas Sjöstedt. Därför att jag i fler år jobbat ihop med och lärt känna JS i ”Nätverket mot uranbrytning” och även i samband med ledande uppdrag inom Vänsterpartiet i Västerbottens län och i Umeå kommun. Uppfattar JS både som en lagspelare och en lagledare. Han är fullständigt suverän att framföra budskap. För den skull gör han inga enmansföreställningar. Han har en bred förankring och lyssnar verkligen på folk, oavsett var de bor eller vilka partisympatier de har. Jonas är saklig och seriös och den stilen vinner han och partiet på.

  13. Jag tycker som nâgra andra har skrivit här, att det kanske är bättre att använda ordetjänställdhet istället för fiministisk.Vstâr fâr en politik som alla människors lika värde.Och med det menas väl att alla oavsätt om det är kvinna eller manâr man lika värda.Man kan ocksâ använda ordet jämnlikhet.Som AXC skriver sâ kopplar en hel del människor feminism till kvinnomakt istället för jänställdhet /jämnlikhet.
    Däremot vill jag gärna använder oss av ordet socialism men förklarar vad vi menar med detta.

Kommentera