Vad gör vi med bankerna?

Den pågående finanskrisen har flera orsaker. Bland dem ingår euron har förstärkt och skapat ekonomiska obalanser och underblåste spekulation och överhettning. I några länder som Grekland har misskötta statsfinanser bidragit starkt till krisen. I bägge de fallen har vi i Sverige valt en bättre väg genom att stå fria från euron och ha ordning på statsfinanserna. Men det går inte att komma ifrån att en huvudorsak är bank- och finanssektorn agerande med stor privat utlåning och förluster som skattebetalarna får betala dyrt för exempelvis i Irland. Nu när krisen riskerar att ta ny fart finns många av de stora riskerna just hos bankerna som med sin spekulation har bidragit till att skapa krisen. Helt klart är att vi behöver en helt annan typ av öppenhet i och kontroll över banksektorn för att undvika framtida kriser och få bankerna att främst syssla med bankverksamhet, inte vara en sorts globala casinon. Genom att begränsa möjligheterna att spekulera kan vi dessutom styra kapitalet mot produktiva verkliga investeringar.

På nationellt plan kan flera saker göras. Risken för överhettning finns framför allt på bostadsmarknaden som domineras av några få banker som tar för mycket betalt för sina tjänster. För att få ordning på bostadsmarknaden måste vi öka utbudet, alltså få fart på byggandet av främst hyresrätter med rimliga hyror. Det kan göras på politisk väg genom subventioner men tyvärr är vår nuvarande regering helt ointresserad av att bedriva bostadspolitik. För att undvika bostadsbubblor, skenande priser och för hög skuldsättning bör en amorteringsplikt införas på lånen. Men bankerna behöver också ökad konkurrens. Därför vill vi i Vänsterpartiet behålla SBAB i gemensam ägo och stimulera skapandet av lokala gemensamt ägda sparbanker. De skulle också kunna bli motorer i utvecklingen av landsbygdssverige där storbankerna idag ofta lägger ner sin verksamhet.

Bankerna behöver också högre kapitaltäckningskrav än vad som fastställs internationellt i Basel III och bankavgifter som fonderas för att klara förluster utan att skattebetalarna får rycka in. Om det värsta händer och de inte klarar sina förluster så måste bankerna veta att då återstår att lämna ifrån sig ägande för att få hjälp av staten. Det ska inte finnas gratis pengar att hämta. Det är också ett problem att bankerna växer sig för stora och riskerar hela samhällets ekonomi när de hamnar i problem. Även banker måste kunna gå i konkurs även om samhället då måste garantera spararnas pengar till ett visst belopp och systemviktiga funktioner. Idag är finanskrisens gyllene regel att vinsterna är privata med förlusterna görs offentliga det är orimligt. De som har spekulerat i grekiska statspapper med höga räntor bör rimligen ta den fulla kostnaden då värdet av dessa måste skrivas ner.

Bankerna har statliga garantier för att insättarnas pengar inte ska riskeras. Det är nödvändigt men fungerar också som en sorts dold subvention till bankerna. Men bankerna gör mycket mer än att låna in och ut pengar. Statens garanti fungerar som en subvention till hela verksamheten exempelvis då bankerna tar lån på den öppna marknaden. Det är knappast samhällets sak att på det här viset garantera även spekulation. Bankernas bör tvingas skilja bankverksamhet från andra finansiella aktiviteter och samhället bör bara garantera den rena bankverksamheten. En förebild för detta fanns i USA med deras Glass-Steagall act som infördes efter depressionen men avskaffades som ett led i upptakten till finanskrisen.

På internationellt plan kan mycket göras. En transaktionsskatt, en Tobinskatt, skulle kunna minska den enorma spekulation som inte har koppling till handel eller investeringar. Genom att införa en liten avgift på transaktioner på någon promille försvinner en del av vinstmarginalen för den rena spekulationen utan att handeln hämmas. Inkomsterna skulle kunna användas exempelvis för klimatinvesteringar. En Tobinskatt kräver internationella överenskommelser och det pågår en intressant diskussion i frågan i EU.

Den finansiella spekulationen är så omfattande och oöverblickbar att den hotar hela samhällsekonomin vid kriser. Det visas inte minst av den pågående eurokrisen. Vissa former av spekulation bör helt enkelt förbjudas eller begränsas kraftigt. Dit hör spekulation av tillgångar som man inte har som naken blankning och handel med försäkringar mot förluster (credit default swaps, CDS) på tillgångar som man inte har. Denna handel kan direkt förstärka kriser. Handel med derivat och CDS bör överhuvudtaget begränsas kraftigt. Öppenhet och registrering av handeln är bra, men det räcker inte.

Ulla Andersson och jag skriver mer om ämnet i dagens GP.

21 reaktion på “Vad gör vi med bankerna?

  1. Hej Jonas!

    När tänker politikerna låta skattebetalarna få tillbaka pengarna de gav till bankerna under Bildfiaskot 1992?

    65 miljarder var det väl? Borde bli bra ränta 😉

    Nu går ju svenska bankerna med astronomiska vinster!

  2. Utan att vara kunnig i bankväsendet så är jag tveksam till ditt inlägg. De spekulationer du nämner är väl inte bankerna som sysslar med. De kanske förmedlar aktiehajarnas idéer men bedriver inte själva blankningar o dyl.
    Den kris som nu finns i världen beror på republikanernas högerextrem motstånd till att staten stöder fattiga och andra viktiga välfärdsåtgärder. Välfärdsstaten är enligt republikanerna en styggelse som på alla sätt måste stoppas. Med en förnuftigare kongress som tillät skattehöjningar skulle inte krisen ha uppstått.
    I Sverige borde en fastighetsskatt och en gåvo- och arvsskatt införas. Arbeta för ett mer jämlikt samhälle.

  3. Banker i sin normala funktion är en del av den kanske viktigaste infrastrukturen i en penningbaserad ekonomi. Frågan är om vi överhuvud taget kan tillåta dessa ägas privat och om det är önskvärt?

    Jag tror dock att små lokala banker kan ägas privat och fylla en funktion i den lokala ekonomin men endast om de gör vad många svenskar redan tror att de gör, dvs lånar ut pengar de faktiskt har. Detta innebär att enda alternativet är ”full reserve banking”, dvs 100%-iga reserver. För att detta skall kunna fungera så måste vi först se till att tillräckligt med pengar finns i systemet, dvs riksbanken måste de till att det i samhällskonomin alltid finns tillräckligt med fiat så att behovet av krediter så sakteliga försvinner.

  4. Är det så lyckat med statliga banker egentligen? SBAB är den som dragit på mest med bolånen och tvingat de övriga bankerna efter sig. Ett tag lånade du 100% av köpeskillingen vilket är tokgalet.

  5. @Bertil: Jag tror inte Swedbank ligger långt efter…så vem som äger de 4 stora är nog inte problemet här utan vilka regleringar och krav vi ställer på bankerna och hurvida det är sunt att banker ens kan bli så stora så att vi inte kan tillåta dem gå omkull.

  6. Nebbiolo; I sak är vi överens. Regleringar kan vi vara utan, politiker skall inte in i sådant de inte förstår, det går bara åt helvete. Däremot skall kravet på egenkapital höjas.
    Konstigt att man lärt så lite sedan vår förra bostadsbubbla. I princip var det bara Handelsbanken som klara sig, de mörkade många dåliga lån, men red ut stormen till sist. Så vi har varit i ekluten och skall ta lärdom därav.

  7. Handelsbanken fick massivt nödlån på 600 miljarder av amerikanska staten, dvs amerikanska skattebetalare vid senaste krisen. Det är ingen bank att yvas över alls. Realtid var väl de enda som tog upp den nyheten.

  8. Pingback: När kapitalismen kräver solidaritet! | Varghjärta

  9. @ Hans Ryttman: Då tror jag det är läge att läsa på lite vad bankerna sysslar med. Tex. packetera dåliga bostadslån (med dålig rating) i en stor hög och sälja denna hög vidare (nu med hög rating). Detta är lurendrejeri på hög nivå och också det som initierade finanskrisen 2008. Läs gärna Stiglitz ”Freefall” så får du det svart på vitt vad dessa banker sysslat med.

    Krisen vi ser i världen är INTE främst ett problem med budgetunderskott utan att den PRIVATA SEKTORN är alltför skuldbelagd för att kunna börja investera eller konsumera. I USA har de privata skulderna närmat sig 300% av BNP och i SVerige ser det tyvärr inte bättre ut. Att skulderna expanderar (tills skuldtaket nås, dvs skuld i förhållande till lön/BNP är för hög) är helt naturligt i ett kreditbaserat penningsystem – det är därför vi i grunden måste reformera detta system till något som är hållbart.

  10. Så här säger Erik Reinert, ResPublicas senioranalytiker, om den nuvarande krisen:

    ”Det skumleste ved gjeldskrisen i EU er den sterke følelsen av déjà vu. 1970-tallets sjokkterapi avindustrialiserte mange av de mindre landene i Latin-Amerika, og lønningene ble halvert. Den gang, som nå i Hellas, protesterte folk i gatene mot kutt i lønninger og velferd. Økonomien som helhet ble ikke halvert, fordi finans- og eiendomssektorens vekst plukket opp mye av “verdiskapningen” fra de som produserte varere og tjenester.”

    ”For finanskriseteoretikeren Hyman Minsky ligger kjernen i problemet i at finanssektoren skaper langt mer likviditet enn det realøkonomien klarer å investere på en ansvarlig måte. Når man i nyliberalismens navn nærmest sluttet å justere kapitalkravene til banker – og dermed justere deres evne til å skape likviditet – begynte bankene å gi kreditt til folk som absolutt ikke burde fått: som subprimelånene i USA og til EUs økonomiske periferi. Med enorme kostnader for fellesskapet ble finanssektoren reddet én gang. Det var så gøy at nå vil de reddes igjen, også av stadig fattigere grekere og andre sydeuropeere.”

    http://www.respublica.no/Artikler/Finanssektoren-en-parasitt

  11. Talk about centralisation! The credit system, which has its focus in the so-called national banks and the big money-lenders and usurers surrounding them, constitutes enormous centralisation, and gives this class of parasites the fabulous power, not only to periodically despoil industrial capitalists, but also to interfere in actual production in a most dangerous manner— and this gang knows nothing about production and has nothing to do with it.

    – Marx, Capital Volume III, Chapter 33, The medium of circulation in the credit system, pp. 544-45

    Den överlägset bästa analysen av den pågående skuldkrisen anser jag gjorts av Steve Keen som tagit Hyman Minskys teorier ett steg längre.

  12. Nebbiolo;……..statlig styrda eller ägda banker är inte svaret på finanskrisen, snarare tvärtom. Vem drog igång Freddie Mac och Fannie May? Clinton o sen Bush i samma spår. Bägge lika duktiga kålsupare.

  13. @Bertil: Jag minns inte att jag nånsin förordat statliga banker…dock en stramare reglering av de som finns och möjligtvis en statlig bank såsom i Japan från vilken som staten själv kan låna (men inte privatpersoner för tex boende) när behov för keynesians politik finns. Det bästa är dock givetvis att vi genomför en penningreform med syfte att ta tillbaka den penningskapande funktionen från dagens privata banker till de demokratiska institutioner som står till buds. Efter en sådan reform så kan privata banker äntligen göra det som många tror de gör redan idag, dvs låna ut pengar de faktiskt har (100% reserver kan man säga).

  14. Nebbiolo;… fattar du inte att allt går tillbaka til basic. Du lånar aldrig till dem som inte kan betala tillbaka, så enkelt är det. Det finns inga genvägar runt detta faktum som vänstern vill påstå med Dead meat, vem skall betala i slutändan? Det blir alltid ngn som sitter med räkningen.
    Sen kan du glömma Keynes, det var tider då man förutsade att staten sparade i goda tider för att spendera i dåliga. Så har aldrig skett i Sverige och för den delen någon annanstans.

    Minns du när K-O Feldt drog och hans bok ”Alla dessa dagar”, det ger en klockren beskrivning på det politiskt styrda vansinnet. Han visste allt skulle gå i putten och steg av tids nog i det socialistiska vansinnet.

  15. Freddie Mac och Fannie May är bara exempel på att avreglering inom banksektorn fungerar uselt.
    Statligt ägande spelar ingen roll om den statliga banken agerar precis som alla andra banker utan restriktioner. Det är hur reglering av banken ser ut som spelar roll.

    Den utlåning man från högerhåll brukar använda som skräckexempel, den till mindre bemedlade och fattiga områden löd många år under Community Reinvestment Act (CRA). Men det var inte CRA som skapade de problem som senare dök upp i banksektorn.

    CRA antogs 1977 och sub-prime låne-krisen exploderade ett kvarts sekel senare. I mitten av 1990-talet ökade utlåning under CRA, men upphörde i stort sett 2001.

    I slutet av 2004 meddelade Bushadministrationen att den skulle minska de hårda kraven på de små och medelstora banker som då löd under CRA. Men sub-prime-utlåningen fortsatte lika fullt och intensifierades samtidigt som utlåning enligt CRA minskade och lagen försvagades.

    Inte ens långivarna har pekat ut CRA som boven till krisen. Och det beror på CRA inte åstadkom någon vårdslös utlåning. Precis när sub-prime-utlåningen exploderade förlorade CRA sin kraft och relevans. De värsta syndarna, de oberoende låneinstituten, var aldrig föremål för CRA eller någon federal reglering.

  16. @ Bertil: Du fortsätter med dina sedan länge utgångna nyliberala och religiösa trosuppfattningar som saknar något som helst stöd i forskningen.

    Både Feldt och Åsbrink har av senare fått knock av en olika forskare som påvisat att Sveriges variant av Keynes faktiskt fungerade utomordentligt bra. Givetvis finns det många av olika skäl fortsätter och mala dessa nyliberala lögner, tyvärr blir de inte mer sanna för det.

    Läs gärna Brookingsinstitutets rapport från 1987 (beställd av SNS) eller Walter Korpis studie från 1990 där det framgår med all tydlighet att Sverige följde jämförbara länder map tillväxt men särskilde sig med en klart lägre arbetslöshet – detta kan inte anses som annat än en lyckad ekonomisk politik!

    Se gärna Dan Josefssons dokumentär ”Novemberrevolutionen” från 2004 eller för all del hans artikel i Ordfront.

  17. Nebbiolo;……… fortsätt inte vara så naiv. Du har historien bakom dig, lär av den snälla om du kan. Och sen begrav Keynes i den gravkällare hans teorier förtjänar. Ingen nu fungerande stat har någonsin sparat i goda tider för att att spendera i de dåliga. Så satans enkelt är det. Bevisa motsatsen om du någonsin kan.

  18. @Bertil. Visst finns det länder som har spenderat i kris-stunder. Chile, Brasilien och Kina är exempel på länder som har spenderat istället för att spara (både infrastrukturella samt sociala). För övrigt har ”u-länderna” förstått av tidigare kriser och har högre kapitaltäckningskrav hos bankerna och är bättre rustade än banker i i-länder.

    Enig om främjande av lokala sparbanker och införande av Tobinskatt. Men för att satsa långsiktigt och verka som ett systemkritiskt och systemförändrande kraft måste V ta ett steg lägre och verka för att med andra internationella krafter reformera själva penningsystemet så att demokratiska, gemensamt ägda institutioner istället för privata institutioner skapar pengar. Som dessutom skall vara knutna till riktigt värde.

    Jag är också osäker över hur mycket spekulation faktiskt att bidragit till ”Greklands-krisen”. Det är nog det häftiga avslöjandet att Greklands verkliga budgetunderskott (skyll på ratinginstituten och korrupta grekiska politiker) som skapade ”oro på marknaden” – det vill säga risk för mer spekulation mot euron som man ville undvika genom ideologiskt villkorsknutna lån. Underskott på 13% av BNP har ju också USA, nästan Storbritannien, Spanien och Belgien.

    Jag tycker att uttrycket ”ordning på statsfinanserna” gör mig illa till mods. Sverige kanske har den ordningen. Men vad har vi för ungdomsarbetslöshet? Skolsystem? Bostadssituation? Kvalitet och omfång av välfärden? Man kan faktiskt ha utomordentligt bra ordning på statsfinanserna samtidigt som man kramar skiten ur välfärden.

    Slutligen så anser jag att vid sidan av åtgärder riktade mot banksektorn så hör kampen mot korruption och politik för höjda skatter och faktiskt skatteindrivning in i paketet mot finansiell katastrof. Gärna även kryddad med stabilisering av den exponentiella tillväxten och en ekonomi som inte överskrider gränsen till ohållbar naturresursförbrukning.

  19. @Jimmy: Vad menar du med att ”knyta pengarna till verkligt värde”? Jag hoppas att du inte menar guld i så fall då detta alltid slutar med någon variant av kreditbaserat penningsystem.

    Om du i stället menar med verkligt värde följande: vår totala arbetskraft, naturresurser, organisation och teknik, ja då har vi närmat oss vad ”verkligt värde” kan innebära. Enklast är kanske dock att låta växelkursen avgöra, i internationell handel åtminstone.

    Pengar är f.ö. endast ett smörjmedel för ekonomin och bör doseras så att maximal effektivitet alltid uppnås, dvs att vi kan utnyttja alla våra resurser…utan att för den sakens skull tära på miljön. Så länge vi har arbetslöshet så är vi inte i optimum.

    Hur detta skall organiseras har MMT (dvs chartalisterna) mycket långt skridna idéer om och tål att studeras närmare. Läs gärna Bill Mitchells blog.

  20. Bertil: ”Är det så lyckat med statliga banker egentligen?”

    Statligt ägande är skit. Det fungerar exakt lika dant som privat ägande, bara att det är staten som äger istället. Samma kapitalistiska principer.

    På vilket sätt var Sovjetunionens ekonomi annorlunda än västvärldens ekonomi? Staten ägde allt. Annars var det samma kapitalistiska logik, samma stelbent byråkratiska ovanifrånstyrning.

    Motsättningen står inte mellan privat och statligt utan snarare mellan kapitalistiskt och demokratiskt. Det vi behöver utveckla är gemensamt demokratiska ägandeformer. Vi behöver starka finansiseringsinstitut som inte först och främst frågar sig: ”Är detta lönsamt?” utan ”Är detta till nytta för samhället och medborgarna?”

Kommentera