Mer feminism, men hur?

Det råder stor enighet i Vänsterpartiet om att de feministiska frågorna ska lyftas fram mer i partiets politik. Om detta har nästan alla varit överens i eftervalsdebatten, och jag är en av dem som är enig i detta. Men frågan är hur arbetet för verklig jämställdhet mellan kvinnor och män ska utvecklas. Vilka frågor ska drivas? Hur ska arbetet gå till? Här är tyvärr diskussionen mycket mer trevande. Därför var det intressant att läsa en intervju med en av Vänsterpartiets mest framträdande företrädare i de här frågorna, Josefin Brink, i feministiskt perspektiv. Josefin säger mycket klokt inte minst om kvinnors position på arbetsmarknaden som är central.

Vänsterpartiet arbetar med feminismen på många plan, men genombrottet för frågorna är begränsat i dagens svenska politiska klimat. Samtidigt är Vänsterpartiet en unik roll i de här frågorna i EU genom vår EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson som är ordförande för EU-parlamentets utskott som ansvarar för frågorna. Eva-Britt är en av de viktigaste och mest stridbara företrädarna för kvinnors rättigheter inom EU. Hon är mer känd och respekterad inom EU än vad många av oss här hemma inser. Men Vänsterpartiet här på hemmaplan har inte varit särskilt bra på att använda Eva-Britts unika position och kunskap i nationell politik. Det kunde göras mycket bättre. Vi kan också lära av Ung Vänster som på många håll verkar har ett internt feministiskt arbete som är mer konsekvent och utvecklat än partiets.

Vänsterpartiet lägger mycket kraft på att utveckla en bra välfärd utan privata vinster. Det är viktigt både för att det oftast handlar om kvinnors arbetsplatser men också för att kvinnor ofta får ta vid med obetalt arbetet när välfärdsstaten inte fungerar. Men feminism handlar om maktstrukturer. Att kvinnor tjänar mindre, gör mer hemarbete, får sämre pensioner etc är en yttring av deras underordning, av en maktordning. Denna konflikt tycker jag att det är viktigt för vänstern att lyfta fram så att feminismen inte bara blir välfärdspolitik.

De senaste åren har jag varit ordförande för UCGS, Umeå centrum för genusstudier ,vid Umeå universitet. Här och på andra universitet sker massor med spännande och kvalificerad forskning på genusområdet. Ofta är den tvärvetenskaplig. Många gånger har det slagit mig hur mycket kunskap och goda argument vi inom vänstern kan hämta ur den moderna genusforskningen, det kan vi bli mycket bättre på.

På den här bloggen har jag fått flera kommentarer om att vi borde prata om jämställdhet istället för feminism för att vi inte ska missuppfattas. Men jag har svårt att förstå misstänksamheten mot begreppet feminism. Det är inte svårare än att den som inser att det finns en underordning av kvinnor och vill göra något åt det är feminist. Det måste vara en självklarhet för vänstern.

31 reaktion på “Mer feminism, men hur?

  1. Jag tycker tyvärr att ordet feminism är så infekterat och är ett ord nästan alla har en förutfattad mening kring, oftast negativ om man inte är politiskt sett till vänster. Jag tycker det funkar nästan lika illa som ordet ”kommunism” och i viss mån upplever jag ordet socialistisk också som ett problem.

    Däremot så måste det gå att driva en politik som de facto är feministisk, men jag ser inte poängen med att använda ordet feminism oftare än nödvändigt, utan istället beskriva vad man vill förändra och varför, utan att ge det etiketter.

    Ett lysande exempel på hur man kan driva både feministiska och socialistiska frågor utan att behöva använde de etiketterna är Carin Högstedts debattartikel om barnomsorg nattetid: http://www.smp.se/nyheter/lobbyn/alla-kan-inte-arbeta-nio-till-fem(2297340).gm

    Om jag inte minns fel sen jag läste den sist så finns det inte ens några kommentarer från de vanliga trollen som handlar om kommunism, feminism, och det på en debattsida där de trollen sällan modereras bort…

  2. I en värld där Svenskt Näringsliv som påstår så mycket om jobb – och ändå inte skapar några – sätter agendan för vad som är ‘godkända’ ‘produktiva’ utbildningar, så gäller det att slå hål på bubblan vad som räknas och inte. Hur mycket jobb skapar den här nyttoinriktningen, som inte är någon nyttoinriktning utan en anorektisk avvecklingsinriktning. Inga är det rätta svaret. Hela retoriken som högern använder är bara del i det stora luftslottet, för det enda ekonomin har handlat om de senaste 20 år är slimmade organisationer, just-in-time och New Public Management, dvs Spekulationsekonomi och Kapitalackumulation, s k jobblös tillväxt. Därför har också gangsterekonomin rasat samman. Med en sådan agenda är ‘arbetskraft’ något fullständigt oväsentligt, då verksamheterna bara är fasader bakom vilka skalbolagsaffärerna äger rum – de som flyttar skattepengar till skatteparads iom avregleringarna. Då blir kvinnor ett stort problem för det är de som i allt färre antal får försöka hålla uppe väggarna i luftslotten. De som tjänar pengarna på deras slit i slimmade organisationer struntar helt i verksamheten och är bara intresserade av att sno stålarna och sticka med dem till Karibien.

  3. Jag tänker att det visserligen är ett problem att feminism kan användas som ett slagträ och en lös etikett. Men att väljarna skulle missförstå Vänsterpartiet för att det kallar sig feministiskt, löser man inte genom att försöka mjuka ner och slipa av retoriken. Det är bara utbildning som hjälper.

    Att vilja prata om ”jämställdhet” i stället för ”feminism” är att inte vilja se hela problemet, tycker jag.

  4. Låt se nu, vi har alltså följande situation:

    1) Kapitalismens största kris sedan 1929, då vi nått PEAK DEBT (även i Sverige börjar de PRIVATA skulderna närma sig 300% av BNP) – detta orsakat av ett kreditbaserat penningsystem som ALLTID KRÄVER ökade skulder, om vi vill ha fortsatt tillväxt, dvs…

    2.a) De rikaste procenten accelererar sina rikedomar på alla andras bekostnad, dvs en ökande ojämlikhet i samhället med tillhörande problem (i enlighet med Jämlikhetsanden).

    2.b) Finansföretagen och kreditgivarna ökar sina vinster i förhållande till de producerande företagen (dvs mer lönsamt med spekulation på tex mat än att skapa företag som skapar reella värden och arbeten)

    3) Klimatrelaterade problem av sällan skådat slag (bla i afrikas horn), accelererande artutrotning, regnskogsskövling och utfiskning samt förstöring av färskvatten, skenande matpriser i de fattigare delarna av världen, sinande oljekällor (PEAK OIL passerat sedan länge) – tillväxt är inte längre lösningen på alla problem, snarare tvärtom!

    4) En välfärd som utarmas allt mer och når allt färre

    5) En infrastruktur som vi låter förfalla (tex järnvägen)

    6) En arbetslöshet som cementerats på de höga nivåerna som skapades vid förra finanskrisen (orsakat av avregleringen av kreditmarknaderna), dvs ett oerhört slöseri med mänskliga resurser och kantat med stort lidande.

    Att i skenet av ovan lyfta upp ”feminism” såsom en av våra viktigaste programpunkter känns inte vidare relevant. Jämlikhet i sig inkluderar (åtminstone i min värld) även jämlikhet mellan könen, i alla instanser och borde räcka så. Att ytterligare poängtera just ”feminism” tror jag snarare skrämmer fler än det lockar, i enlighet med Jerkers inlägg ovan. Givetvis skall vi fortsatt sträva efter ökad jämlikhet, i dess vida betydelse, både i retorik och praktik men viktigast måste väl ändå vara att ha konkreta lösningar på punkterna ovan, eller?

  5. Tyvärr kan vi sällan välja hur etiketter tolkas. Ordet feminism blockerar helt många som mycket väl instämmer i det som bör göras för att öka jämställdheten.
    Risken är att man då får helt fel diskussion (jmf Lars Ohly som aldrig blivit riktigt tagen på allvar för att han kallade sig kommunist).
    Jämställdhet är mer neutralt(med en viss gråhet visserligen)men används i alla politiska kretsar. Och ordet könsmaktsordning får de flesta män att fly. Och det är ändå väldigt mycket män jämställdhet handlar om. Kvinnornas problem är redan definierade. Nu måste männen in. Och män lyssnar hellre på män i den här frågan. Ett viktigt perspektiv för en aktiv politiker.

  6. Låt se nu, vi har alltså följande situation:

    1) Kapitalismens största kris sedan 1929, då vi nått PEAK DEBT (även i Sverige börjar de PRIVATA skulderna närma sig 300% av BNP) – detta orsakat av ett kreditbaserat penningsystem som ALLTID KRÄVER ökade skulder, om vi vill ha fortsatt tillväxt, dvs…

    2.a) De rikaste procenten accelererar sina rikedomar på alla andras bekostnad, dvs en ökande ojämlikhet i samhället med tillhörande problem (i enlighet med Jämlikhetsandens statistik).

    2.b) Finansföretagen och kreditgivarna ökar sina vinster i förhållande till de producerande företagen (dvs mer lönsamt med spekulation på tex mat än att skapa företag som skapar reella värden och arbeten)

    3) Klimatrelaterade problem av sällan skådat slag (bla i afrikas horn), accelererande artutrotning, regnskogsskövling och utfiskning samt förstöring av färskvatten, skenande matpriser i de fattigare delarna av världen, sinande oljekällor (PEAK OIL passerat sedan länge) – tillväxt är inte längre lösningen på alla problem, snarare tvärtom!

    4) En välfärd som utarmas allt mer och når allt färre

    5) En infrastruktur som vi låter förfalla (tex järnvägen)

    6) En arbetslöshet som cementerats på de höga nivåerna som skapades vid förra finanskrisen (orsakat av avregleringen av kreditmarknaderna), dvs ett oerhört slöseri med mänskliga resurser och kantat med stort lidande.

    Att i skenet av ovan lyfta upp ”feminism” såsom en av våra viktigaste programpunkter känns inte vidare relevant. Jämlikhet i sig inkluderar (åtminstone i min värld) även jämlikhet mellan könen, i alla instanser och borde räcka så. Att ytterligare poängtera just ”feminism” tror jag snarare skrämmer fler än det lockar, i enlighet med Jerkers inlägg ovan. Givetvis skall vi fortsatt sträva efter ökad jämlikhet, i dess vida betydelse, både i retorik och praktik men viktigast måste väl ändå vara att ha konkreta förslag till lösningar på punkterna ovan, eller?

  7. Om Vänsterpartiet vill utveckla en bra välfärd har jag ett konkret tips: Sverige är statistikens hemland på jorden. Det vore mycket enkelt att undersöka vid vilka välfärdsinrättningar de anställda blir utbrända, konflikter uppstår bland de anställda, där brukarna tycker det är struligt/problem/risk för skada, där kostnaderna dramatiskt avviker eller där personalomsättningen är hög.

    Sådana inrättningar, oavsett om de är skolor eller sjukhus, har alltid rejäla problem som de inte själva kan lösa – men som är väldigt lätta för utomstående att lösa (typfallet är att chefen måste gå, och en rad gamla surdegar fixas). Eftersom kvinnor tenderar att jobba i dessa brancher och lida av dessa problem vore det en politik med enbart vinnare – kvinnorna som jobbar där, alla svenskar som utnyttjar välfärdsinrättningarna och skattebetalarna. Och detta skulle kunna ske nu, med minimala insatser – istället för att ägna två generationer åt att påverka attityder och värderingar.

  8. Jag var och lyssnade på Rossana Dinamarcas tal i Malmö på första maj.
    Där pratade hon om förbättrad barnomsorg som OB-dagis och nattis, om satsningar på jobb i offentlig sektor, om rätt till heltid för deltidsarbetande och om sex timmars arbetsdag så man kunde umgås mer med barnen.
    Allt detta summerade hon som förbättringar för kvinnor.

    Jag arbetar i vården, offentlig sektor, jobbar deltid, har problem med dagistider eftersom min fru jobbar inom vården likaså. Dessvärre är jag man och får en känsla av malplacering av hennes tal, eller t o m lite lätt osynliggjord.

    Måste alla ovan uppräknade förslag bara rikta sig till kvinnor. Kan inte V ha en politik som gynnar föräldrar, personer som vill gå från deltid till heltid både i och utanför offentlig sektor. Jag känner till statistiken men vore det inte spännande att ändra parollerna lite?

    F-ordet går hem hos de bildade klasserna. Jag har hört affärsmän som uttryckt sig beundrande om Schyman men sällan arbetare (tiden fr o m Fi).

    Istället för
    – Ja till feminism/krossa patriarkatet – som till större del lockar studenter och medelklass som gillar statistik
    – Ja till riktiga anställningar/krossa visstidsanställningarna – som kanske lockar ungdomar och invandrare som är trötta på bli utnyttjade

  9. Att män hellre diskuterar ”jämställdhet och politik i största allmänhet än ”könsmaktsordning” och ”feminism” är väl av ungefär samma anledning som de egyptiska kvinnorna nu retireras bort från revolutionens epicentrum där de var initiativtagare och jämlika revoltörer när ”politiken” i ”största allmänhet” tar vid och de motas tillbaka in i hemmen, där de ”egentligen” hör hemma. Att män flyr om strukturellla maktfrågor baserat på kön tas upp visar väl bara att de gärna vill behålla status quo.
    Vilket gäng som diskuterar här – är ni från Stenåldern allihop eller?

  10. Finns ingen motsättning mellan en öppen och både konkret och teoretiskt, maktanalytiskt medveten debatt och det Anders Malmros säger. Bland deltids- och visstidsanställda inom vård, skola, omsorg dominerar kvinnor, där dessa områden nedvärderas pga att de är kvinnodominerade. Varför man dock skulle osynliggöra dessa strukturella fakta ter sig för mig reationärt, då det hindrar kvinnor att sätta namn på och därmed synliggöra sina levnadsvillkor och på det sättet också effektivt kunna förändra dem. Sex timmars arbetsdag är ‘long overdue’.

  11. Man kan ju också bara ta närvaron i nätdiskussionen som exempel. Hur många kvinnor är det som debatterar dessa frågor politiskt. Man ser en manlig övervikt bland både bloggar och i kommentarsfält över hela nätet. Många kvinnliga bloggare klagar också över hot, mängder med (ofta sexistiska) hatkommentarer osv särskilt från personer som debatterar i termer av könsmaktsordning och feminism som har blivit snart sagt helt och hållet tabubelagt.

  12. @ Nemokrati: Förminskande/förlöjligande etiketter eller lägga falska motiv i mun i sann härskarteknikanda betackar åtminstone jag mig.

    Till sakfrågan i stället: Ingen har i detta forum ifrågasatt att vi skall fortsätta föra feministisk politik, både i retorik och i handling. Dock så tror jag att vi är många som sett att ordet ”feminism” inte längre har samma positiva mening för många väljare då tidens tand och framförallt media har förvanskat det till något som VI inte menar – detta anser jag är ett problem!

    Att vi är långt i från i hamn i Sverige vad gäller jämställdhet är sant och att vi till viss del även tagit några steg tillbaka det senaste decenniet kan vi nog vara överens om men frågan är om detta inte snarare är ett resultat av ökad ekonomisk ojämlikhet i samhället. Vad tror ni?

    Hursom, V bör fortsatt vara det parti som hårdast driver de ”feministiska” frågorna både i retorik och praktik men frågan är om vi nödvändigtvis måste använda denna etikett när vi beskriver vår politik. Inte kan vi väl behöva, vid varje diskussion med potentiella väljare, skola dessa i termens verkliga innebörd (då de i min erfarenhet ofta har en felaktig syn på begreppet)?

    Skall vi, för att förklara självklara initiativ i realpolitiken (såsom i Jerkers exempel ovan), verkligen behöva skola våra åhörare med diverse teoretiska resonemang kring könsmaktordning, patriarkala strukturer och genusperspektiv?

  13. Jonas, för oss läsare, kan du inte rensa lite i gubbröran som kommentarsfältet blivit? Till alla er som ligger och darrar över den onda feminismen: 50-talet ringde och ville ha tillbaka sina nojor.

  14. ett gäng från stenåldern, gubbröra, 50-tals nostalgiker, …

    …att använda samma härskarteknik som definierats av feministen Berit Ås och som förtryckt kvinnor i alla tider, för att slingra sig ur sakfrågan, känns inte helt rätt ur ett feministiskt perspektiv. Det är ju just detta vi vill i från, dvs vi vill ju att man skall lyssnas på för att man har något att säga och inte viftas bort för att man är kvinna…, man, ungdom, pensionär, osv.

    Kan ett parti, med runt 5% av väljarkoren och utan tillgång till maktens mediemonopol i form av mainstreammedia, verkligen använda sig av invecklade teoretiska resonemang för att få igenom sakpolitik (som många faktiskt skriver under på och tycker är bra)? Vilka har tid och intresse att lyssna på detta förutom vi som redan är inbitna?

  15. När jag var grundskollärare lärde jag mig en sak rätt fort: Om flera elever inte begriper vad du säger trots att det sannolikt är begripligt om man bjuder till en gnutta, så omformulera alltihopa. Troligen är det något fel på budskapet ändå om flera inte begriper. Upprepa inte en massa gånger och bli inte arg, alla förlorar på att tempot går ner och kraft går åt till tjafs. Jag vill förstås som alla andra ha jämlikhet mellan män och kvinnor och jag lyssnar gärna till Nyamko Sabuni när hon tar till orda i såna frågor. Hennes anslag känns naturligt/ärligt på något sätt, i alla fall i mina öron.

  16. ´Kul att du har kontakter med genusvetenskapen i Umeå. Där finns många kunniga feminsiter. Tycker det är viktigt att fler av vänsterpartiets medlemmar ökar sin kunskap om feminsitiska frågor. Kunskaper behövs om hur olika maktpordningar ser ut i olika sammanhang och om hur manligt och kvinnligt könskodade egenskaper ständigt konstrueras.

    Sedan är det en annan fråga hur partiet kommunicerar sin feministiska politik utåt. Viktigast tycker jag är att vi pratar om flera olika maktordningar, där många vet vad vi menar när vi pratar maktordningen klass och färre när vi pratar maktordningen kön eller maktordningen utifrån hudfärd. Att inte prata maktordningar är att ställa sig bakom den borgerliga normen om att människor redan är jämlika, så ingenting behöver förändras.

  17. @ Britt Löfgren:

    Vad har du för konkreta reformer och lösningar att erbjuda de väljare som inte är så värst intresserade av att höra en lång teoretisk utläggning om olika maktordningar men som ändå vill se en förändring mot ett mer jämlikt (i dess vida mening) samhälle?

  18. Teorier som läses på alla lärosäten över hela världen kan inte utmönstras ur den politiska diskussionen som icke kommunicerbara, det är inte bara kunskapsfientligt utan också nedvärderande mot kvinnor. Dessutom är den feministiska teorin minst lika intressant som andra ‘nya’ akademiska discipliner en gång var, t ex sådana som sociologi, socialpsykologi, och flera andra som fokuserar på maktstudier och maktrelationer på olika sätt. Många nya insikter har vunnits i och med den feministiska forskningen som också har den fördelen att den kan ställa gammal forskning och redan etablerade discipliner i nytt ljus genom att analysera dem med sina vetenskapliga verktyg och inom sin teoretiska referensram – det blir många gånger intressanta resultat och som sagt – ny kunskap har vunnits.
    Det tjatas om att Sverige ska bli en kunskapsnation som konkurrerar genom spetsforskning, att säga nej till dessa resultat är inte att gynna det målet. Det är också alltid intressant när nya grupper gör sig hörda i akademin eftersom det kastar nytt ljus över gammal kunskap så att den som bygger på fördomar kan mönstras ut till förmån för ett friare och ärligare – och faktiskt också mer kunskapsbaserat perspektiv.

  19. Vi kan också ta som exempel hur många kvinnor som lagts i skugga genom manligt dominerad historia och vetenskapshistoria. Många kvinnor som gjort stora insatser har helt enkelt glömts bort, det kan gälla musiker, kompositörer, författare, konstnärer, forskare, uppfinnare m fl. Den feministiska forskningen har gjort en stor insats genom att gräva fram dem ur den historiens skräphög där de blivit placerade för att bli bortglömda.

  20. @ Nemokrati:

    Givetvis skall våra konkreta förslag och reformer baseras på djupa sanningar, teorier och vetenskap (så långt det går) – vi skall själva till fullo behärska denna koppling mellan realpolitik och vetenskap.

    Själv tycker jag tex att atomfysik eller termonynamik är mkt intressant som förklaring på många fysiska skeenden vi ser i världen men ser också att det är lite svårt att behöva förklara dessa teorier för väljare för att motivera en satsning på en energiomställning (lite haltande men jag hoppas att du förstår).

    Det enda jag är ute efter är att förenkla språkbruket och i viss mån avteoretisera vår ideologi genom att i stället mer tydligt förklara vilka konkreta förslag och reformer vi vill få igenom och vilka de stora vinsterna är för oss alla, gärna genom att lyfta fram lyckade och redan genomförda förslag (sk framgångssagor eller ”success stories”).

  21. Jag tycker ändå att det andas lite av anpasslighet gentemot de som framför allt driver hatdrevet mot ”tokfeminism” och ”genusgalenskap” – bakom denna retorik finns högerextremism och verkligen reaktionärt bakåtsträvande. Att bli så provocerad av att kvinnor skapar sina egna teorier utifrån sin verklighet och sina erfarenhet till förmån för ”empowerment” kan jämföras med när andra tidigare i vetenskaps- och konstnärskanon helt tystade grupper har tagit till orda.

  22. @Nemokrati:

    Jag förstår dina farhågor men anser att du har fel, dvs det handlar inte om en anpassning till de mest rabiata antifeminister/-socialister utan en förenkling för att möta en större grupp av ”socialistiska och feministiska” väljare som ännu inte fullt ut skolas i den rätta läran och därför har svårt för att ta till sig dessa (ganska så teoretiska) begrepp. Det hanlar alltså inte om att ändra vår sakpolitik utan hur vi uttrycker den externt.

  23. Finns det ett ord/begrepp som motsvarar feminism men gäller för män? Om det finns så kan man ju använda båda orden parallellt. Eller uppfinna ett om det inte finns. Det lär ge livaktiga diskussioner och även engagemang hos dem som inte brukar reflektera sitt köns ordning i samhället.

  24. @ Sonja: Tror du inte det vore bättre att i så fall använda en mer neutral term som givetvis inkluderar feminismen så som den ser ut idag men som lite tydligare adresserar även diskriminering av män (straffpåföljder, vårdnadstvister osv)? Att införa en en ny term för mäns rättigheter vinner nog ingen på… Ett ex skulle kunna vara ”maskulism” (från engelskans masculism) men då den befintliga ”maskulistiska” rörelsen till viss del är en aktiv motpart till feminismen så fyller det inte det behov vi i så fall har av denna term, dvs ett komplement som lockar män till den feministiska diskussionen.

  25. Feminism har inte folklig förankring, men strävan efter jämställdhet har det. Skolade feminister anser att det är likhetstecken mellan feminism och jämställdhet mellan könen, men det går inte hem ute i stugorna. Jag tror att genusspecialister kan bli lite hemmablinda.

    Problemet är att många ser feminism som en ideologi med enögt perspektiv, och jag är rädd att det faktiskt stämmer. Bara namnet ger ju en ledtråd. T ex detta med att anta att kvinnor är underordnade män i alla sammanhang, det är ju inte sant. Sannolikt är det fler fall där kvinnor är underordnade män än tvärtom, men att helt vara blind för specifikt manlig utsatthet är inte trovärdigt. Många blir också trötta av retoriken som genomsyras av kvinnor som offer och män som förrövare.

    Sann jämställdhetssträvan måste vara könsneutral. Jag tror att man måste tona ner de värsta feministiska flosklerna för att få folklig förankring.

  26. Jag tror att det är hög tid att männen själva börjar formulera sina behov och presenterar dem så de framstår som trovärdiga och gynnar våra barn och det hållbara samhället. Jag längtar efter att höra män formulera behov på ett sätt som kvinnan ser att barn och övrigt liv drar fördelar av. Det gäller att skapa en situation där man upplever att man tjänar på att lyssna på den andre. Gör männen inte det med sina fruar hur kan man begära att de ska vara intresserade av människor som ser annorlunda ut och talar andra språk? Vi behöver tydliggöra människan. Inte låtsas som att det finns en massa kärlek mellan män och kvinnor eller kvinnor och män. Verkligheten ser inte alltid ut så. Vi behöver inte hedra den gamla myten om att män inte förstår sig på kvinnor och tvärtom. Jag förstår inte ens mig själv alla gånger. Det är ju första gången för mig med;)

  27. Att feminism inte går hem i de s k stugorna har väl att göra med att i var och en sitter en bromskloss till hustyrann som vill att deltidsarbetande frugan redan satt maten på bordet när han kommer hem från jobbet och därför gärna ser status quo.

    ”Jämställdhet” är ett mer ofarligt begrepp som medger fortsatt låga löner och osäkra timanställningar i typiska kvinnoyrken, manlig dominans i styrelserummen och kritstrecksrandig saudiarabienhegemoni i Bryssel. ”Jämställdhet” är också något som markerar att ingenting i grunden behöver förändras. Vi har fortsatt militärindustriellkomplex slukning av världens resurser till nackdel för storsatsning på annan forskning – t ex feministisk sådan om krigens konsekvenser för civilbefolkning, eller våldets och alkoholens skadeverkningar, barns utveckling och behov, om civil energiforskning mot snabb omvandling till solenergi och nya miljövänliga bilar, effektiv kollektivtrafik, utbyggnad av tågtrafik osv osv osv.

  28. Fler kvinnliga generaler och torterare inom de outsorcade privatarméerna, fler kvinnliga riskkapitalister som spelar roulette med pensionspengarna eller fler kvinnliga maffialedare är således knappast det som behövs, även om det skulle vara mer ”jämställt”.

  29. Nemokrati

    Risken är att liberalfeministerna hugger v i ryggen om inte v tycker det är ”jätteviktigt” att det måste vara 50/50 i styrelserummen.

    Det som du anser som kvinnofrågor och som jag till viss del kan hålla med om att det är
    – låga löner i offentlig sektor
    – mycket deltidsanställningar
    – många vikarier som slutar bli inringda pga av kommuners rädsla för inLASning :dvs fast jobb

    Är ju egentligen FÖRBANNAT MYCKET VIKTIGARE, eftersom det berör fler människor (både män och kvinnor).

    Om målet är att höja lönerna för vårdpersonal (ej läkare), vilket budskap ska man välja:

    1. Arbeten inom vården är för lågt värderade – förklaring dessa yrken har för låg status. De tjänar för dåligt jämfört med ansvar och arbetsinsats
    2. Arbeten inom vården är lågavlönade pga av de är kvinnor – kvinnor är offer.

    Vilket attraherar flest väljare tror ni?

    Jag tror dock inte på din hustyrann som förklaring till att feminismen inte går hem i stugorna. Under Gudrun Schymans partiledartid, feminismens guldålder i Sverige som jag ser det. Blev feminismen ett ord som handlade om att tjejer skulle tuffa till sig och inte ta skit, som jag upplevde det.

    Idag upplever jag det som någon akademisk offer-ideologi, där man är ute efter någon sorts millimeterrättvisa. Bröstpump t ex kanske inte alla känner sig lockade av.

    För övrigt ville inte min fru att jag skulle ta ut så mycket föräldraledighet med vårt första barn. Enligt hennes sätt att se var det hon som skulle ta hand om barn när de var små. Du kanske tycker jag är en dum man som skaffat barn med en sådan reaktionär (hon iofs ändrat sig senare). I sådana fall borde du tycka att kvinnor som skaffar barn med sk. hustyranner är dumma. Men det kanske blir politiskt inkorrekt?!

    För min del spelar det ingen roll om man har Margret Thatcher eller George Bush som politisk förebild. Huvudsaken att man inte gör feminism av det.

    Jag har inget emot vänsterfeminism, men om v inte ska bara vara ett parti för universitetsutbildade bör man nog se över sina valfrågor och sina utspel en hel del.

  30. Pingback: Mutta spricka vs feminism « skvitts

Kommentera