Har Magnus Utvik slutat slå sin fru?

Idag fick jag in min lilla replik i Aftonbladet på Magnus Utviks påhopp igår. Den längre versionen av svaret finns här på bloggen. Det är ju inte helt enkelt att svara på en fråga av typen ”Har du slutat slå din fru?”, men man får ju göra sitt bästa. I sin artikel påstår Utvik bland annat att jag var ”lärjunge och senare lärare i konsten att försvara kommunistiska diktaturer”. Ingen som helst grund ges till anklagelserna.

Idag fick jag mejl av min vän Urban i Skellefteå. Vi var medlemmar i KU samtidigt. Han hade skrivit till Utvik och frågat vad han grundade sina påståenden i Aftonbladet på och påpekat att:

Men Jonas Sjöstedt stod ju för den andra linjen! Sedan jag gick med i KU 1988 har ju Jonas gjort sig känd just för att bryta med det sovjetiska arvet. Det är ju därför som han av vissa blivit beskylld för att stå till höger. När jag satt med i programkommittén 1991-94 så var Jonas den som var tydligast, ja rent av drivande, i dessa frågor. För övrigt var Jonas den mest pådrivande i namnbytet (som innebar en brytning med den kommunistiska traditionen (den sk K-debatten)). Han var också för idén att skrota hela principprogrammet och ersätta det med 10 sk grundsatser (som var rensade från kommunistiska dogmer). 

Mot det hade Utvik inte så mycket att invända. I sitt svar skrev han bland annat; ”Jonas säkert var kritisk mot de stalinistiska diktaturerna” .

Efter det frågade Urban hur Utvik fick ihop att först i Aftonbladet påstå att jag hyllade diktaturer i Östeuropa och sedan medge att jag nog hade varit kritisk mot dem. Han frågade efter en förklaring eller grund för det första påståendet. Men han fick inget svar på det, sannolikt för att Utvik inte har något att ge. Så Utvik har helt enkelt gett sig själv rätten att påstå att jag har lärt ut hur man hyllar diktaturer utan att ha någon som helst saklig grund för det. Ännu märkligare är att Utvik fick något sådant publicerat i Aftonbladet.

Så har då Utvik slutat slå sin fru? Jag har ingen aning om han ens har gjort det någon gång. Men jag vet att han inte har slutat göra reklam för sin bok.

Det var intressant att läsa Svenska Dagbladets Näringslivsdel idag. Den moderate numera kickade chefen för SJ, Ulf Adelsohn, sågade regeringens järnvägspolitik vid fotknölarna och bekräftade Vänsterpartiets politik om att det behövs storsatsas på underhåll av järnvägen medan avregleringarna bör stoppas. Man kan undra varför Adelsohn fick sparken? Dessutom bekräftade en rad ledande ekonomer att Borg borde investera mer i sådant som infrastruktur och utbildning. Rena vänsterpolitiken det också. Dessutom bjuder SvD på en intressant text om att det högerstyrda Frankrike genomför en särskild skatt för de allra rikaste.

Igår var jag och såg filmen ”Kyss mig”. Det var en vacker, välspelad och inte minst välfotad film om vad som händer när någon ”drabbas” av passionen och bara måste bryta upp. Främst har ju filmen blivit omtalad för att det handlar om en lesbisk kärlekshistoria. Men jag tycker mest att det var en stark historia om kärlek och uppbrott.

12 reaktion på “Har Magnus Utvik slutat slå sin fru?

  1. Högern vet inte vad de ska ta sig till om de inte får använda kommunistspöket. Jag är rädd att det inte blir första gången när de dessutom kommer att inse att V kan bli ett rejält hot (inte minst med tanke på alla dem du räknar upp som stöder vänsterns linje i alla möjliga frågor).

  2. Jag har varit sur på dem som gnällt på att tågen inte kommer i tid på grund av snö, is och kyla. Det var nog förhastat. Av mer djuplodande mediareportage framgår att privatisering, dåliga prylar från utlandet och snålande minskad personaltäthet har haft negativa konsekvenser för den typen av transporter. Det finns fog för att hävda att högerpolitiker (som är sega på att prioritera kollektivt resande) har ett avsevärt ansvar strulet. Indirekt säger ju Adelsohn själv det (för lite pengar för underhåll i många, många år). Men å andra sidan har svenska folket röstat fram dem. Vi fick sänkta skatter men delvis till priset av sänkt tillförlitlighet på jobbresandet.

  3. Det viktiga är inte om det som står i en artikel är sant. Det viktiga är den blivit publicerad och kan användas som referens. Så är det inom forskningen och likadant är det i politiken. Jan Josefsson kan säkert gräva fram något som Jonas sagt i sin gröna ungdom och låta honom löpa gatlopp i medierna för detta. Så onyanserat har tyvärr debattklimatet blivit idag. Jag har sagt och skrivit en del dumheter genom åren. Skulle jag stå i begrepp att få makt och inflytande, skulle dessa dumheter naturligtvis grävas fram i ljuset. Som tur är kommer jag aldrig att få någon sådan egentlig makt. Och det är nog lika bra det.

  4. Att Vänsterpartiet rensat bort marxist-leninistiska dogmer, det är jag väldigt glad över.

    Att Vänsterpartiet slutat kalla sig kommunistiskt, det förstår jag och det kan jag acceptera.

    Men att Vänsterpartiet i praktiken släppt marxismen, det tycker jag är att kasta ut barnet med badvattnet. En vetenskaplig marxism befriad från dogmer och ideologi är ett oerhört potent analysredskap, på många plan det bästa vi har.

    Lars Bergquists essäer ger en bra grund till ett marxistiskt tänkande för den som är intresserad: http://www.2shared.com/file/oHiRYqvm/lars_bergquist_collection.html

  5. Att Vänsterpartiet rensat bort marxist-leninistiska dogmer, det är jag väldigt glad över.

    Att Vänsterpartiet slutat kalla sig kommunistiskt, det förstår jag och det kan jag acceptera.

    Men att Vänsterpartiet i praktiken släppt marxismen, det tycker jag är att kasta ut barnet med badvattnet. En vetenskaplig marxism befriad från dogmer och ideologi är ett oerhört potent analysredskap, på många plan det bästa vi har.

    Lars Bergquists essäer ger en bra grund till ett marxistiskt tänkande för den som är intresserad: http://www.2shared.com/file/oHiRYqvm/lars_bergquist_collection.html

  6. Många är de borgerliga jag hört som säger att de marxistiska idéerna är bra….egentligen. Man väljer sida, det går inte att komma ifrån. Därmed har man lärt känna sig själv. det verkar som om många borgerliga egentligen skulle vilja följa den marxistiska idéen längre ut. Något tar emot som de ogärna talar om. Det är då samtalet går in på ekonomi. Vems ekonomi? Till vilket pris? Där brukar underbältetdiskussionen ta vid. Det är en inre kamp som en hel del ”borgerliga för med sig själva”, det här med att de egentligen tycker om den marxistiska tanken men deras insikt om svagheten till att leva upp till den gör den besvikna. På sig själva inte minst. Det handlar alltid om dem själva. Därför verkar deras motargument så förvirrande och tagna ur luften då de beundrar de som försker realisera deras ärliga ideal. De har en inre strid som de dövar med mantran och nervärderande syn på de som vågar stå emot samhällets toppars utmaningar. Det är viktigt att vänstern inte går på tomgång och kör med mantran. Tänk efter, vad sa Utvik, egentligen? Inte mycket. Men det räcker för en del. Särskilt de som inte riktigt ännu kommer överens med sig själva och sig själva. Sug på den 😉

  7. Pingback: Det blir bättre « Jens Holm

  8. Vad är kommunism? Innan en diskussion om detta inleds bör en beskrivning göras om vilken sådan man diskuterar. Är det kommunism med antidemokratiska ledare eller kommunism med demokratiska ledare? Annars dimmar man diskutionen. Eller vad sägs om påståendet att de flesta kommunister är kristna?

  9. Jag var en ev dem som var med och bildade Kommunistisk Ungdom i Borås och Göteborg på sin tid. Så här kommenterade jag din replik till Utvik i Aftonbladet:
    ”De flesta av oss har anledning att vara mycket glada och tacksamma för att kommunistiska riksdagsmän röstat på socialdemokratiska motioner i Sveriges riksdag. Detta påverkar än idag flera aspekter av våra liv. Antikommunister har uppenbart ingen aning om hur det gick till när lagstadgad semester, sjukförsäkring, a-kassa och ATP-pensioner infördes. Om man har en agenda att till varje pris sluta upp bakom de besuttnas makt och egendom blir det mer begripligt varför borgerligheten hellre diskuterar sovjetiskt trettiotal än de sociala framsteg man bekämpat med alla medel. Därför blir jag en aning beklämd när Jonas Sjöstedt mer eller mindre lanserar sig själv som pålitlig antikommunist i rakt nedstigande led. Antikommunister har vi tillräckligt av på borgerliga ledarredaktioner, inom arbetarrörelsen och vänstern klara vi oss bra utan dessa. I ett längre perspektiv kommer borgerligheten inte att nöja sig med att demonisera kommunister, snart kommer allt som har med arbetarrörelse, socialism och vänsterpolitik att bannlysas.”
    Man kan alltså värdera sin historia på de mest skilda sätt.

  10. Det är märkligt att vi fortfarande betraktar en film om samkönad kärlek som en film om det samkönade, inte om kärleken. Min förbannelse är att jag bor långt ute på landet så de där filmerna går hus förbi med mindre än att man hyr in sig på hotell i närmaste större stad vi rätt tillfälle.

    Ja det var en intressant blogg.

  11. Läste nyligen Magnus Utviks Med Stalin som Gud.
    Under 30-talet lyckas min judiska familj lämna Tyskland och vi kom till Sverige. Under krigsåren beundrade vi Stalin för att han lyckades vara med och besegra Hitler och vi glömde Ribbentroff pakten och angreppet mot Finland och ”visste” ingenting om Gullag, sken-
    rättegånger och avrättning av oskyldiga. Nu efteråt måste jag fråga mig ”Hur blinda och döva måste vi vara för att sluta tänka.

  12. Pingback: Otäck vänstersekt | Svensson

Kommentera