En förnyare som borde förnya sig

Det var lite trist att läsa Staffan Norbergs inlägg i dagens DN. Jag gillar Staffan. Han är en sympatisk person, duktig kommunpolitiker och kommer ofta med intressanta tankar. Men dagens inlägg i DN var en besvikelse. Det kändes som om Staffan hittat en sju år gammal text i datorn och skickat in den utan att läsa igenom den igen. För jag känner inte igen mig i det Vänsterparti som han beskriver. Det är så illa att Staffan delvis målar en nidbild av vår politik. Den uppgiften tycker jag att vi kan lämna till borgerliga ledarsidor. Varför har då Staffan fel i sina fyra punkter?

1) Nej, Vänsterpartiet lägger inte en massa ofinansierade förslag i riksdagen. Tvärtom är varenda krona i våra budgetförslag finaniserad. Det läggs ner en oerhörd möda på det arbete och många av de saker som vi vill göra får stå tillbaks eftersom vi inte kan finansiera dem. Dessutom har Vänsterpartiet en bättre ekonomisk politik än regeringen för att vi investerar mer i sådant som utbildning, klimatinvesteringar och bostäder istället för att bara öka konsumtionsutrymmet för de rikaste. Vi har dessutom haft 100 procent rätt i eurofrågan vilket Staffan i och för sig påpekar.

2) Nej, Vänsterpartiets utrikespolitik domineras inte av en svartvit världsbild. Tvärtom har vi nog varit det mest konsekventa partiet i att stödja demokratirevolten i arabvärlden, det även när oljeindustrins intressen hotas. Det behövs verkligen ett parti som är opposition i utrikespolitiken och som vill ta hem trupperna från Afghanistan, skärpa reglerna för vapenexport och stoppa anpassningen till Nato. Det partiet är Vänsterpartiet och det ska vi fortsätta med.

3) Jag kan hålla med om att vi bör utveckla vår integrationspolitik för att förbättra mottagandet av flyktingar, motverka segregering och lyfta fattiga förorter. Det är ett viktigt arbete som bör ske inför valet 2014. Samtidigt är vi det parti som har en utvecklad bostadspolitik, verkar för ekonomiskt utjämning och vill sätta full sysselsättning främst. Det är avgörande faktorer för att motverka segregeringen. Jag håller med om att det är oklokt att stora gruppr av nyanlända klumpas ihop i förorter i vissa kommuner, men jag är inte säker på att ett förbud mot att bo där man vill är metoden att göra något åt det.

4) Visst behöver även vi utveckla vår politik för sysselsättning och för industrin. Men arbetet pågår. Regeringens arbetslinje är möjligen en retorisk framgång, men knappast mer än så. Med en makroekonomiska politik som sätter sysselsättning främst, stora investeringar som gynnar klimatet och mer pengar till välfärd så har vi betydligt mer att komma med på området än vad regeringen har.

Så bättre kan du Staffan.

Läs även Rossanas replik i DN samt bloggarna; Homo Politicus, Loke och Emil Broberg

9 reaktion på “En förnyare som borde förnya sig

  1. Jag håller med om det mesta i Jonas text. Jag håller med om att Staffan Norberg ”är en trevlig person”. Däremot har jag ganska ofta haft svårt för hans åsikter. Lika svårt har jag haft för vurmen att skriva interna debattartiklar i borgarpressen istället för i de diskussionsforum som finns på bland annat facebook. Om man gör det så beror det antagligen på att man tycker att den interna partidemokratin är för långsam eller att man inte lyckas få gehör för sina åsikter hos sina partikamrater och därför utifrån försöker påverka alla andra att tycka som skriftställaren själv. Fast det viktigaste är väl att man vill vara oemotsagd. Och därför väljer att föra debatten i borgarmedia.

  2. Det är ingen gammal artikel som dammats av utan ett försök att utifrån olika väljarundersökningar beskriva hur bilden av vänsterpartiet är bland de 96% som inte röstar på partiet. Det finns faktiskt ganska seriösa sådana och de åsikter som resovisas där bygger sannolikt på decennier av olika signaler som ger bilden av ett parti. Partiets själbild är ofta annorlunda. Jag har alltid varit usel på att frälsa de redan frälsta, d v s säga det som alla vill höra. Sådant brukar ofta leda till att församlingen långsamt minskar och krymper, men de kvarvarande blir desto mer övertygade och eniga. Så upplever jag Vänsterpartiet sedan väljarstödet kulminerade ca 2001.

    1/Vänsterpartiet har haft mycket svårt att skilja på goda och dåliga tider. Jag tror att Svenskar idag uppskattar de budgettak som infördes för att samla i ladorna under goda år. Även om vänsterpartiet aktivt bidrog till budgetsaneringen med Person var det inget vi var särskilt stolta över. Särskilt viktigt att ge förändringssignaler i ekonomiska frågor hur duktiga vi än själva tycker vi är. Det urusla förtroendet för Vänsterpartiets trovärdighet i ekonomiska frågor som brukar bli resultatet i olika väljarundersökningar är den största akilleshälen som nog beror mindre på undertecknads kritik än på de torgförda åsikterna från partiet under många, många år.

    2/Mycket lovvärt att partiet varit entydigt i Nordafrika. Det är emellertid inte det normala historiskt då urskuldanden präglat störtandet av vänsterdiktaturer som urartat.(Khadaffiregimen betraktades ju tidigare av vänstern som någon form av vänsteregim). Jag är en aning orolig att partiet väntar alltför länge med att kritisera och ta avstånd från de vänsterregimer på glid som gett sitt oreserverade stöd till fränden Khadaffi)

    3/Det är ingen slump att invandrare inte väljer att bo i Danderyd och Vellinge trots lagen om eget boende. Tvärtom visar statistik att sannolikiheten att man inte hamnar i invandrartäta förorter minskar om man vid ankomst får en vanlig bostad i en vanlig svensk ort. Vi i Södertälje vet konsekvenserna av EBO och bidrar gärna med bättre lösningar på hur vi skapar bättre förutsättningar att skapa sin framtid i det nya hemlandet.

    4/Arbetslinjen och vem som är mest trovärdig kanske är en ilussion, men som det ser ut idag så uppfattas inte arbetarpartierna representera den utan förknippas mer med de som inte arbetar. Det är nog nyckelfrågan även nästa val.

    Jonas är den som besitter de bästa egenskaperna att leda (och även förändra delar av pariets politiska trovärdighet). Att kunna vinna val är en egenskap som aldrig varit särskilt uppskattat i partiet, men om man vill förändra verkligheten så behövs förmåga att både samarbeta med andra partier och vinna val. De egenskaperna har Jonas redan visat att han har. Att vara ledare i Vänsterpartiet ställer stora krav på integritet och självständighet. Jag önskar all framgång i det svåra uppdraget.

  3. Ställer mig faktiskt ganska skeptisk till om Norberg har några ”intressanta tankar”. Han verkar ju till exempel inte vara förmögen att skriva något nytt. Han har ju publicerat i princip samma debattartikel i åratal.

  4. Du skriver i punkt 3 att du inte tror på förbud mot att låta människor välja (så långt de kan) bostadsområde. Håller med om det.

    Oftast problematiseras invandrarna för att de i hög grad väljer att bo med landsmän, men den kraften tycks mig långt svagare än svenskarnas motriktade (till sin verkan) kraft att bo bland svenskar. Denna urkraft och dess orsaker talas det aldrig om. Ett enskilt konkret, men väldigt pedagogiskt intressant, ex är Juholts val av Västertorp som bostadsort (programmet Sommar). Tänk om han hade valt det närliggande gamla invandrarområdet Bredäng istället!

  5. Med anledning av punkt 1) skulle jag vilja säga att det tvärtom är borgarna som har svårt att skilja på goda och dåliga tider. De fortsätter att spara även i dåliga tider, och det är också poängen med utgiftstaket. Om man inte får höja utgifterna (och samtidigt inkomsterna, naturligtvis), så kan man inte heller satsa offentligt, vilket omöjliggör en vänsterpolitik. Det är inte vänsterpartiets fel att det anses mer ”ansvarsfullt” att sänka skatter för 100 miljarder än att använda pengarna till en offensiv och rättvis arbetsmarknadspolitik.

    Jag förstår inte poängen med att göra om vänsterpartiet till ännu ett socialliberalt parti. Socialliberaler har redan en riksdag full med partier att välja bland, och socialister skulle i så fall bli utan parti att rösta på. Hela idén att ett parti ska byta politik allt eftersom opinionen ändras är märklig.

  6. Så när Staffan Norberg svarar oss på bloggar och Facebook så blir det i en helt annan ton. Nu ska inte partiet längre skickas till ”Lyxfällan”. Han påpekar själv att partiet varit med att fatta svåra ekonomiska beslut om budgetsanering. Problemet med partiets ekonomiska politik avrundas nu ner till att (v)i inte gillar budgettaken, en ekonomisk tvångströja på statsbudgeten som inte tillämpas ens i de flesta högerstyrda länder. Rätt uppfattat?

    De där arabiska diktatorer som vi ”urskuldrat” visade sig också gå upp i rök vid en närmare titt. Så ska vi då antingen tro att kommunalrådet Norberg faktiskt inte vet särskilt mycket om den politik hans parti står för och behöver upplysas? Eller att han visst vet, men spetsar till resonemangen med överdrifter och rena lögner för att det på det viset blir lättare att få drapan publicerad på DN debatt?

  7. Förlåt, jag vet att man inte skall skriva kommentarer som inte är direkt relevanta till inlägget, men jag fick just ett så fint citat, i ett mail från Party of Socialism and Liberation här i New York:

    ”There’s class warfare alright, but its the rich class that’s making war. And were winning.”

    – Warren Buffet

    NB: Warren Buffet uppskattas vara USA:s näst rikaste man (forbes)

  8. Förnyare är ett ord som verkar bra. Inom politiken har jag aldrig tyckt det vara ett bra ord. För mig har det ALLTID stått för högervridning och att sudda ut skillnader. Naturligtvis är media en stor aktör i att det blivit på det viset. För de älskar ju förnyare. Norberg har alltid en given plats i alla mediaprogram, senast i morse. För han är ju förnyare gubevars och den gamla moderaten KG Bergström har ju sagt att nyliberalism är en bra grej så det måste vi bara ha. Så så MÅSTE det ju vara!
    Om nu någon inte tror mig så läs detta:
    Citat Wikipedia:
    Bergström har tidigare varit partipolitiskt engagerad: mellan 1973 och 1975 var han ledamot av Kalix kommunfullmäktige för moderaterna och 1975 var han ombud på moderaternas partistämma.

  9. Inte för att jag förstår vad KG Bergström har med detta att göra…? Jag skrev en debattartikel 2007 i DN – för 4 år sedan. Detta lämnar tydligen ingen ro. Verkar som många (partikamrater?) sparat den och plockar fram den ganska ofta då de hakar upp sig på just ”DN” och gör detta till det klassiska ”guilt by assosiation” Faktum är att jag tror att dessa blandar ihop det med min klagosång i partiets interntidning ”vänsterpress” där den hörts alltsedan opinionen kulminerade 2001. Tyvärr så har mina profetior i stort sett besannats. Och det beror nog inte på mig, en f d partistyrelseledamot i en annan tid utan sanningen är nog att söka i vad partiet självt sagt och gjort som gör att 96% av väljarna i nästan varje lite djupare studie av opinionen tar avstånd från partiet? Kan det vara så att partiet som traditionen bjuder ägnar sig åt att hita syndabockar istället för självkritik? Kan det vara så att när man säger sig ”vilja vända på varenda sten”så blir man kränkt av minsta provokation?

    Nu är jag ändå optimist inför ledarskiftet, men om inte partiet klarar av att lite ödmjukt signalera förändring och omprövning inför de 96% som ratar partiet, utan stannar i skytegraven så riskerar vi snart att vara tillbaka där vi är just nu.

Kommentera