Vänstern och skolpolitiken

I dagens Flamman skriver jag om skolpolitik. Här är hela den text som i Flamman är förtkortad;

Den svenska skolan har problem. Tecknen är många. Resultaten svajar, detta brukar debatteras inte minst i samband med PISA-undersökningarna. Förfärande många elever klarar inte att gå ut med godkända resultat från grund- och gymnasieskolan, inte minst tillhör många av arbetarklassens barn förlorarna. Den svenska skolan blir allt mer segregerad, detta drivs på av en ogenomtänkt privatisering där elever från olika bakgrund allt oftare inte möter varandra. Miljontals skattekronor som skulle ha gått till utbildning går istället till privata vinster för skolföretagen, privatskolorna har i genomsnitt både färre lärare och fler obehöriga lärare. Allt färre elever söker yrkesprogrammen efter att regeringen har tagit bort de högskoleförberedande kurserna som en naturlig del av utbildningarna. Antalet sökande till lärarutbildningarna är oroväckande lågt, en mätare på hur låg status det börjar få att arbeta i skolan. När man talar med folk som är mitt i verksamheten så är missmod ofta en dominerande känsla som de förmedlar. Jag skriver detta utan att vilja svartmåla. Stora delar av den svenska skolan fungerar bra. Mina egna erfarenheter av att ha barn i skolan är genomgående goda. Många som arbetar i skolan gör mycket fina insatser. Men varningstecknen måste tas på allvar.

Ytterst ansvarig för denna utveckling är utbildningsminister Jan Björklund. Men han verkar inget ha lärt. Obekymrat fortsätter han att skylla på socialdemokraterna snart fem år efter han fick makten medan skolpolitiken alltmer omformas till populistiska utspel av typen betyg i ordning och uppförande. För oss i arbetarrörelsen är detta en djupt oroande utveckling. Hela tanken på en bra likvärdig utbildning för alla oavsett bakgrund är hotad – ja delvis upphävd. Ändå fortsätter de borgerliga med Björklund att ha initiativet i skoldebatten – kanske borde vi göra något annorlunda för att vinna den och vända utvecklingen?

I eftervalsdebatten har vi i Vänsterpartiet ibland diskuterat behovet av att våga prioritera populära krav där vi har folk med oss i frågor som vi faktiskt kan vinna. Jag tror att detta är viktigt inte minst i skoldebatten. Ibland handlar det dessutom om hur politiken formuleras om vi lyckas förmedla vad vi egentligen vill.

Den enskilt viktigaste skolfrågan vi kan driva framöver är att få stopp på den kaotiska sönderdelning av skolan som den ideologiskt motiverade privatiseringen leder till. Idag kan privata aktörer – mer eller mindre seriösa – i princip starta skolor som de vill medan kommunerna som dräneras på resurser får ”ta hand om resten”. Denna utveckling måste hejdas. Förbud mot att plocka ut privata vinster ur skolans verksamhet, ett verkligt kommunalt veto mot nya privata skolor och förbud mot religiöst baserade friskolor skulle med all sannolikhet vända utvecklingen. Här ska vi lägga vår tyngd i debatten – här har vi stort stöd för våra ståndpunkter och vi kan verkligen påverka skolans framtid.

Betygsfrågans betydelse tror jag är överskattad. Vänsterns motstånd mot betygen missuppfattas ofta, diskussionen blir defensiv och vi uppfattas som ”flummare”. Utsikterna att vinna frågan är minimala, inte minst efter att S och regeringen nyligen gjorde upp om betygen. Det skulle vi också tvingas göra om vi hamnade i regering, det visar den rödgröna överenskommelsen om betyg från årskurs sju. Varför inte acceptera det och lägga krutet på andra delar av skolpolitiken?

En fråga vi bör lyfta är yrkesprogrammens innehåll och status. En god och godkänd yrkesutbildning är en mycket viktig start för den som vill ha arbete och kunna försörja sig. Det är fint att lära sig ett yrke. Vi ska vara dem som slåss för bra kvalitet och bra praktik för yrkeseleverna. De ska dessutom ha rätt till högskolekompetens som en självklar del av utbildningen. Det krävs i dagens arbetsliv och av dagens unga som vill kunna utbilda sig vidare. Men vi behöver också fokusera på den grupp av elever som av olika anledningar inte klarar de högskoleförberedande kurserna. Hur ska vi se till att de inte bara blir ”förlorarna” utan ändå kan få en bra yrkesutbildning med värde på arbetsmarknaden och hyggliga teoretiska baskunskaper? Här har en väl utbyggd vuxenutbildning och folkhögskola med ett fungerande ekonomiskt studiestöd en nyckelroll för att ge de som behöver det en andra och tredje chans i skolan.

Ett typexempel på hur en fråga kan förloras på hur den formuleras är den om läxor. ”Förbjud läxor i skolan” är ett krav som stöter väljare ifrån oss och får oss att framstå som flummiga medan ”alla barn har rätt till läxhjälp” är ett krav som gör att folk förstår och gillar vår skolpolitik. Men det vi vill uppnå är detsamma. Läxornas roll i skolan är omstridd och alla skolor väljer inte att ge hemläxor. Jag lämnar den intressanta debatten till pedagogerna – och det tycker jag även att Vänsterpartiet kan göra. Däremot tycker jag att vi ska sätta fokus på att även de barn som inte kan få hjälp hemma ska kunna få läxhjälp i skolan med personal på plats. Det skapar mer jämlika förutsättningar. Inte minst idag då bättre bemedlade föräldrar köper läxläsning till sina barn med RUT-bidrag. Så får de lågavlönade bidra till ett de högavlönades barn ska kunna öka på försprånget i skolan. Istället ska skolan vara skyldig att ge alla som behöver hjälp med läxläsning.

Som socialister vill vi ha en god likvärdig skola med tillräckliga resurser över hela landet. Vi vet att det inte är så idag. Privatiseringarna sliter sönder skolan. Glesbygden brottas med sina speciella problem där kommunerna ofta konkurrerar med varandra utan att se till helheten. Vi måste fråga oss om kommunaliseringen av skolan var så lyckad, det gäller inte minst gymnasieskolan.

Som ett litet parti får man välja sina strider. Det gäller även skolområdet. Frågan är om vi har valt rätt.

10 thoughts on “Vänstern och skolpolitiken

  1. Håller med Jonas som reagerat mot parollen ”inga hemläxor”. En sådan paroll får folk att tro jaha vänsterpartiet vill avskaffa läxor. Detta trots att det inte alls är vad man försöker säga. Utan motsatsen. Jag tror det handlar om att uttrycka sig med en negering här. Det ska man aldrig göra för det leder fel. Hur skulle man sagt då? ”Läxor ska läsas i skolan!” Säger man ”inga hemläxor” så bäddar man för missförstånd.

  2. Du belyser och hamnar helt rätt i flera viktiga frågor om skolan.Friskolorna eller som de egentligen bör benämnas privatskolor är ett av den svenska skolan största problem bla genom den segregering de leder till.I betygsfrågan 0ch om läxor delar jag din uppfattning.Jag tycker inte att den svenska skolan ska förstatligas.Behåll det kommunala självstyret men styr mer med statsbidrag till kommunerna på ett helt annat sätt än idag.
    Kunskap och bildning ska vara ledord i skolan.Det tjänar arbetarklassens barn mest på.
    Vänsterpartiet behöver en mer trovärdig och realistisk skolpolitik.

  3. Tack för ditt inlägg Jonas! Jag kan bara hålla med dig och förarga mig över de orättvisor i skolan som är resultatet av borgarnas politik. Som vanligt är det de svaga som drabbas. Och det hemska är att det får fortsätta.

  4. F d grundskollärares tankar:

    Rel skolor känns som en dold form av barnförtryck. (Så icke religion praktiserad efter skoltid.)

    Friskolor tenderar att bli fuskskolor vad gäller betygssättande och pengahanterande.

    Ta f d Skolverkets kritik av de egna styrdokumentens tillämpning med ro, t ex när nyhetsuppläsaren på Ekot indignerat säger att ”lärarna i skolorna visste i många fall inte ens var eleverna som skolkade befann sig!!!”

    De bästa/smartaste kommer aldrig att jobba i grundskolan eller gymnasiet hur mycket man än höjer lönerna. I Afrika kanske, och på 1800-talet i Sverige.

    Lärarna är skitduktiga för de de är satta att utföra och de utan behörighet är i genomsnitt lika bra de.

    Dåliga resultat i mätningar ger grönt ljus för dyra och tidskrävande förändringar trots att dessa oftast saknar belagd, ja till och med trolig, positiv effekt. Jmf om ett kikhostevacccin inte funkar utan vissa får allvarliga biverkningar. Då dras vaccinet in men man sätter inte in något nytt som man i ett nafs blandat ihop. Björklund t ex tror att ännu ”en ny lärarutbildning” ska vara verksam och vill ha kritikrespit i ca 15 år!

    Skolmaten är mycket bra, ja delikat om man beaktar vad den får kosta per portion, för den ofta utskällda kvinnliga deltidspersonalen .

    Vad jag förespråkar? Oklart, men att huvudansvaret alltid läggs på den enskilde eleven. I alla fall om man passerat mellanstadiet och man är vid sina sinnens fulla bruk. (Elever med speciella behov avhandlas inte här.)

  5. Vad menar du med Arbetarklass?Ganska nyankomna flyktingar som inte kan läsa ens på sitt eget språk eller hur ska vi klass ificera det hela? Tidigare i vårt enhetliga Svedala. Så relativt tidigt som när min Mor och Far gick 6-årig folkskola. Så var det ekonomi som styrde vilka som gick vidare till högre utbildning och inte läshuvud.Sånt har vi för det mesta kommit över idag. Kanske är det det som är ”Arbetarklassens” förbannelse. Att många redan har gått vidare i den sociala ”klättringen”. Se bara vad som hänt dom fattiga svarta i USA av idag. Inga företrädare som tar tillvara deras intressen.Dom är redan långt därifrån.

  6. All privatisering och inhägning av samhället är fel. Privatägandet av produktionsmedlen och det offentliga är odemokratiskt.
    Dagens skolform är ett och ett halvt sekel gammal. Den bygger på bondesamhället med sommar- och höstlov för jordbrukets skull.
    Det är dags för en ny form med fyra terminer per år. Där varje termin består av nio veckors teori och fyra veckors praktik (inklusive semester). Eleverna börjar i skolan det kvartal som man fyller sju år, efter lämplighetsprövning i den obligatoriska förskolan. Varje termin är en kurs som måsta klaras av för att kunna gå vidare. Det är ingen mening som idag att släppa eleverna vidare som inte kan räkna, läsa eller skriva.

  7. Den ökande ojämlikheten i utbildningen kan inte bara skyllas på privatskolorna:

    1. Även kommunala skolor uppträder som om dom vore privata, och konkurrerar med varandra om eleverna. Orsaken är att det ligger krav på dom att gå med överskott. Därför tvingas dom arbeta lika oseriöst som privata skolor. Avskaffa new Public Management, och låt offentliga verksamheter uppträda som offentliga verksamheter.

    2. Segregationen i skolorna blir visserligen accentuerad, men är egentligen bara ett utflöde av segregationen i boendet. Under hela tiden från 1930 har vi byggt klasskiktade bostadsområden – hyreshusområden, villaområden, etc – vilket har lett till att svenska städer är de mest segregerade i Europa. Skolpolitik i all ära, men jag skulle också vilja se en stadspolitik från Vänsterpartiet. En som bryter upp enklaverna och bygger riktig blandad stad.

Kommentera