Meningen med föreningen

Henning Süssner Rubin har skrivit ett intressant inlägg i debatten om Vänsterpartiets framtid. Det är inte minst tre saker i inlägget som jag tycker är tänkvärda;

Kritiken mot Vänsterpartiets oklarhet och brist på tydlighet i dagspolitiken är väl formulerad. Ibland är partiets budskap både allt för allmänt och allt för spretigt.

En annan poäng som Henning har är Vänsterpartiets brist på analys av och förslag på åtgärder mot den pågående finanskrisen. När den spekulativa finanskapitalismen är i djup kris, skapar ekonomisk instabilitet och sänder ut miljoner människor i arbetslöshet och fattigdom så borde Vänsterpartiet vara på hugget och förklara, kritisera och ge alternativ. Men det är inte partiet, istället rullar dagspolitiken på som vanligt. Krisen i Europa har tydliga kopplingar både till euron, EUs övertro på avregleringar och den spekulativa finans- och bankverksamheten. Det borde vara öppet mål för Vänsterpartiet. Men istället är det faktiskt moderaterna med Anders Borg i spetsen som oftast har framstått som mest kritisk mot bankerna, vilket underbetyg för vänstern. Nu är det ju inte så att inget görs. Ulla Andersson och andra har lagt en rad genomgripande förslag om hur finanssektorn ska regleras. Vi är fortfarande de mest kunniga och välformulerade euromotståndarna bland partierna. Men det räcker inte, mer ideologi och helhetsgrepp krävs av ett socialistiskt parti när kapitalismen krisar.

Här kommer man över på den tredje punkten i Hennings kritik. Vad menar Vänsterpartiet med socialism idag? Få har nog en klar bild av det och även i partiet går debatten om socialism på sparlåga. Det är illa. Vänsterpartiet är den viktigaste socialistiska organisationen i vårt land. Det ger oss ett ansvar och en uppgift. Om vi tappar vår socialitiska kompass eller bara har kvar socialismen som en prydnad i partiprogrammet så tappar vi vår huvuduppgift. Vi skulle då vara ett parti med bra värderingar, grönare, mera vänster och mera feministiska än sossarna. Men det blir då mer en gradskillnad än en ideologisk skillnad. Det som gör oss unika är att vi är socialister på allvar. Vi vill bryta kapitalets makt och utsträcka demokratin till att även gälla ekonomin. Men socialismen är bara relevant om den utgår från dagens verklighet och kan svara på de stora problemen om ökande klyftor, arbetslöshet, klimatet och bristen på makt över våra egna liv.

Hur kunde det bli så här? Det är naturligtvis alltid enkelt att fastna i dagspolitiken, inte minst om man tillbringar sina dagar med att bedriva den som förtroendevald. Men en annan förklaring tror jag är kommunistdebatten. Partiet är så trött på att buntas ihop med öststatskommunism att man inte vågar tala om socialism alls. Men effekten blir då att vi inte ger någon bild av den moderna demokratiska och gröna socialism som vi faktiskt förespråkar. Det kommunistiska experimentet ger oss mest en massa exempel på vad vi inte vill ha; diktatur, militarism, miljöförstöring, extremt centralstyre och stelbent planekonomi. Desto viktigare då att vi förklarar vad vi idag menar med socialism.  

Den debatten tror jag måste vara jordnära och utgå ifrån konkreta förslag, inte minst om ökad ekonomisk demokrati och om hur offentligt ägande och sparande ska användas. Den måste vara öppen för initiativ underifrån som kooperativ och arbetarstyre och den måste vara genomsyrad av feminism och ekologisk medvetenhet. Här ligger den vänsterns vision om ett bättre samhälle som Henning efterlyser.

10 reaktion på “Meningen med föreningen

  1. Jag är inte säker på om vi skall försöka ”skola” våra väljare i vad vi menar med socialism men kanske har jag missuppfattat din artikel. Risken finns liksom fortfarande där att när vi nämner ordet socialism så klumpas detta omedelbart ihop med marxism, feminism och kommunism. Väljarna har nog tyvärr av både historien och den borgerliga median färgat sin tolkning av dessa begrepp till något negativ vilket inte längre gör dem så gångbara.

    Är det inte viktigare att vara tydliga med vilka vi är (vilka värderingar som enar oss), vilket samhälle vi vill uppnå (vision) och hur vi skall ta oss dit (konkreta reformer)?

  2. Vänsterpartiet har bara att sparka in öppna dörrar med den Högerkapitalistiska regering vi har, men ytterst lite händer. Vem ställer sig på barikaderna och slåss för arbetslösa och sjuka, människor som inte alltid har förmågan att göra sin lilla röst hörd.

    Frågan är om inte Vänsterpartiet har tappat den röda tråden och numera enbart blivit ett socialdemokratiskt stödparti och därmed hamnat i bakvattnet av de stora partierna. Kan du idag Jonas anse att du är av det rätta virket att förstå hur en arbetare med usel lön får det att gå ihop ekonomiskt varje månad?

    Kan det vara så Jonas att i varje liten Vänsterpartistisk riksdagsman bor det en liten Högerkapitalist?
    Du som är miljonär och har en hög lön och bor mitt i smeten bland ”finare folk”. Ibland måste en förespråkare som vill företräda oss Vänsterpartister även prova på att leva som de väljare man gärna vill ha.
    Att enbart ha en vacker vision i Vänsterpartiets inre krets om hur det borde vara, mättar inte magen på den som inget har att stoppa där.
    – Nej, partieliten lever inte som de man vill företräda och det får mig att undra om inte den rätta vägen är att flytta ännu längre ut till vänsterkanten och bli en sann Proletär.

  3. Nu är jag inte vänsterpartist, men det här var bra skrivit och mycket viktiga frågeställningar.
    Min känsla har länge varit att ingen hittills har gjort en tillräcklig analys av öststatskommunismen fall och utifrån den formulerat en hållbar vänsterlinje i ett borgerligt demokratiskt västland som Sverige.
    Håller helt med dig om dom saker du räknar upp som icke önskvärda, men hur skall vi göra för att undvika dom?
    Planekonomi tror jag är nödvändigt i en högteknoligisk framtid, men har någon egentligen på ett ideologiskt plan sytt ihop planekonomi och högteknologi med demokrati och yttrandefrihet?
    Jag är övertygad om att alla dom fyra ingredienserna är ofråkomliga delar av ett fungerande civiliserat samhälle i framtiden och jag har känslan av att vi kanske behöver en ny Karl Marx för att formulera ihop en hållbar teori, men även vi andra borde nog ägna en del kraft åt sådana tankar och inte bara låta allt rulla på som nu.

  4. Angående ”humanism,yttrandefrihet och demokrati”.Läser en intressant bok om drabbningen vid Little Big Horn. Fast den mer är en betraktelse över hur ”den stora demokratin i väster” kom till ändå. Som genom ett trollslag står det klart var hitler fick sina ideer ifrån. Man kan kalla det ghetton eller koncentrationsläger eller varför inte indianreservat. Samma gamla ideer om den vite mannens överlägsenhet. Tänk om hitler hade lyckats? Sen hade Tyskland förändrat efter hans död och genom tid? Blivit en stor ”demokrati”. Som sagt sig hylla liberalism och humanism. Skulle vi fått lyssna på allt skitsnack över slavernas benvitor då? Visst är tillvaron löjlig? Att segrarna skriver historien är djävligt sant.

  5. Pingback: Att ta efter Wahingtonmodellen, ett taktiskt återtåg – om ett oansvarigt retoriskt publikfrieri… « reflektioner och speglingar II…

  6. Inget parti behöver lägga ett så tungt ok på sina axlar att omvärlden behöver förklaras. Får mig att tänka på boken Lewis resa som jag nyss läst. Eller patriarkala och preskriptiva rörelser som Maranata och Unga muslimer/Brödraskapet och vad de senare nu kan heta.

    Jag tror enda receptet för hållbara valframgångar är att man ödmjukt snokar bland folket/kunderna i Hagsätra m fl till synes vänsteraktiga områden varför man inte röstar på vp trots att man till synes borde göra det.

  7. @ Gunnar: Det du beskriver är nog åtminståne en ingrediens.

    Jag är dock inte säker på att vi med tanke på peak oil, klimatförändringar, ökad ojämlikhet, försämrade skolresultat, ett ekonomiskt system som slår i skuldtaket, en framväxande rasism och främlingsfientlighet behöver inrikta oss på en enda grupp vars talan vi för.

    Vår politik bör väl i det långa loppet snarare gagna en majoritet av medborgarna – det är ju detta vi tror på, dvs att det samhälle vi önskar är ett humanare, mer demokratiskt (även inom ekonomin) samt mer både klimatmässigt och socialt hållbart, något som alla behöver! …eller har jag missat nåt?

  8. @Erin

    Har jag skrivit att det är något hemskt med feminism?

    Det enda jag har hävdat är att många väljare tyvärr har fel uppfattningar (eller åtminstone inte samma som oss) om dessa begrepp och därför ryggar när vi använder oss av dessa när vi skriver och talar. Jag tror att många fler än vad vi normalt tror delar vänsterns grundläggande värderingar (dvs innehållet i många av de begrepp vi slänger oss med) men har en annan och ofta felaktig syn på just dessa (om vi skall vara ärliga, ganska så) teoretiserade begrepp.

    Jag anser att vi har mkt större möjligheter att nå fler väljare om vi i stället talar med enklare uttryck, förklarar vart vi vill och med vilka reformer vi tänker nå dit och inte teoretiserar så som vi brukar.

Kommentera