Intryck från Zimbabwe

Igår kom jag hem från en resa till Zimbabwe. Tillsammans med familjen var jag och hälsade på vänner i Harare. Resan var bara privat, men i ett samhälle så politiserat som Zimbabwe är det svårt att inte fundera över politiken. Så här följer några reflektioner:

Den politiska debatten i landet är minst sagt levande med hög medvetenhet och livlig öppen debatt. Polariseringen är stor mellan ZANU-PF och MDC, tidningarna är rena språkrör för den ena eller andra sidan. Samregerandet mellan de två partierna verkar gå sådär. Det är ingen tvekan om att Mugabe har kört landet i botten de senaste åren. Trots den progressiva retoriken är de flesta mycket fattiga medan makteliten skor sig. Men folk är besvikna även på MDC som också är anfrätta av korruption och delvis upplevs som styrda utifrån, inte minst av den gamla kolonialmakten Storbritannien. Den stora frågan för spekulation rör hur sjuk Mugabe egentligen är och vad som händer när han inte kan styra längre. Inom ZANU-PF finns olika mer eller mindre hårdföra krafter. I landet finns en stolthet över den frihet som man själva skapade sig genom befrielsekampen. Många tror att MDC kommer att förlora nästa val även om det skulle gå rätt till utan fusk och våld. Sanktionerna från EU och USA får ofta skulden för den dåliga ekonomiska situationen i landet. På så vis kan sanktionerna faktiskt vara direkt kontraproduktiva och stärka Mugabes grepp om makten.

Fattigdomen är stor och förfallet och behovet av investeringar är påtagligt. Turisterna som vågar sig till landet är få trots låg kriminalitet och vänliga människor. Flera miljoner, ofta välutbildade, zimbabwier har emigrerat till länder som Sydafrika och Storbritannien. Samtidigt är många påfallande språkkunniga och välutbildade. Med den förutsättningen, de rika naturtillgångarna och den bördiga jordbruksmarken så skulle landet snabbt kunna lyftas om det fick ett bättre styre och bättre relationer med omvärlden.

Som så ofta är det de enskilda människorna som gör störst intryck. Inte minst de många kvinnor som bär upp familjerna och ansvaret för barnen. Många män lämnar sina familjer medan kvinnorna bär dubbla bördor i en kultur med ganska trist kvinnosyn. HIV/AIDS skördar många offer. Hur kan man glömma den lilla vänliga flickan vars mor har dött, vars sjuke far är dragit sig tillbaka hem till byn medan hennes faster uppfostrar henne? Ett öde som verkar vara så vanligt. Det slående är att folk ändå hankar sig fram trots låga löner, hög arbetslöshet och höga priser. De är dessutom vänliga och varma mot oss främlingar.

7 reaktion på “Intryck från Zimbabwe

  1. Hur är det man brukar säga på vänsterkanten: Det privata är det politiska. ? Med den utgångspunkten är JS val av Zimbabwe som utflykt för semester ytterst omdömeslöst. Zimbabwe är en av världens absolut värsta diktaturer med upprepade brott mot mänskliga rättigheter, jakt på kritiska journalister, girighet och korruption i stor skala. För att nu bara nämna några av de drag som kännetecknar dagens Zim.

    Det hade väl inte varit så svårt att hitta ett annat land för denna semestervistelse där man spenderar de värdefulla och åtråvärda svenska kronorna. Vilda afrikanska djur finns t ex i Tanzania eller Kenya eller Sydafrika. Och solen lyser mest överallt.

    De observationer JS delar med sig – och som kanske ska föreställa alibit för denna resa – är direkt triviala. De finns att läsa varje dag i diverse afrikansk och annan press på nätet. Dag in och dag ut. Om man är intresserad, förstås. JS småprat tillför absolut inget nytt.

    Det här visar – som så många gånger förr – att många har det svårt med privatmoralen. Det är ju bra att hålla de höga idealens fana högt, som V alltid säger sig vilja göra, men det blir svårare när det gäller det egna handlandet. Då får man nog sänka fanan en hel del. Då skyler den dessutom bättre.

    • Bästa Zucker,
      Jag tycker att du kan tagga ner lite. Jag åkte till Zimbabwe för att mina vänner bor där. Jag tycker att man kan åka till de flesta av jordens länder för att hälsa på sina vänner. Men när man åker till länder med politiskt förtryck så är några saker grundläggande. Det första att mina inte legitimerar regimen exempelvis genom att trägga någon från den. Det andra att man försöker sprida en kritisk bild av hur det faktiskt är i landet, trivial eller inte. Jag träffade mängder med zimbabwier som var kritiska till Mugabe, ingen av dem tyckte att det var fel att jag var i landet – tvärtom. Det bryr jag mig mer om än någon borgare som föröker mästra mig och ta några billiga poäng på bloggen.

      Jonas

  2. JS svar tyder på att man trampat på ömma tår. Alltid något. Kan kanske leda till någon liten eftertanke och självreflektion inför kommande semesterresor till andra diktaturländer.

    Jag menar att man skall avstå från resor till de allra värsta diktaturländerna, typ Zimbabwe. Man ska inte öka på deras inkomster från turismen, inte en enda cent. Man ska inte ge dem en enda chans att bättra på sitt internationella rykte och försöka framstå som ett attraktivt och normalt turistland.

    Och man ska heller inte vara så naiv och tro att man i ostörd ordning som utländsk parlamentariker kan sammanträffa med de mest uttalade och kritiska zimbabwierna. Regimens säkerhetstjänst håller mycket god koll på var man har sina kritiker, inhemska och utländska, vilka de träffar och vad de säger. I själva verket kan man utsätta många av dessa lokala personer för en verklig fara bara genom att träffa dem.

    Och tro inte att alla som låter kritiska verkligen är det. I själva verket är många av dem anlitade av säkerhetstjänsten för att infiltrera och avlyssna oppositionen, och besök av utländska parlamentariker erbjuder tveklöst ett bra tillfälle för sådan verksamhet.

    Som tillfällig utländsk besökare kan man naturligtvis inte avgöra vem som är vän och vem som är fiende. Därför ska man också av detta skäl avstå från att blanda sig i det politiska livet i landet. Man kan i sin naivitet och godtrogenhet ställa till med rätt stor skada – även om man har de bästa intentioner.

    • Bäste Zucker,
      Allvarligt talat tycker jag inte att du verkar ha så bra koll på Zimbabwe. Att träffa och diskutera med röster som är kritiska mot Mugabe är inte svårt, MDC sitter ju i regeringen. Menar du dessutom att oppositionen i landet vill att man ska bojkotta det?

  3. Vad jag inte lyckades få något grepp om när jag besökte Zimbabwe förra månaden var hur de väpnade styrkorna förväntas reagera när Mugabe går bort. Det högst uppsatta militärerna har tjänat mycket under de senaste 10 åren. Det råder en strid inom ZANU PF eftersom det inte finns någon självklar arvtagare till Mugabe, och därmed kommer det att uppstå ett vakuum när Mugabe dör. I sådana situationer brukar militären spela en avgörande roll. Men var står militären i Zimbabwe idag? Att de vill bevara sin ställning är givet, men hur planerar de åstadkomma detta? Det fick jag aldrig något redigt svar på. Om militären är splitrad, ja då finns ju en uppenbar risk för väpnad konflikt den dag Mugabe avlider.

    Vad gäller att resa eller icke resa till länder med regimer som saknar demokratisk legitimitet, så tror jag inte att isolering hjälper de som strävar för mer demokrati. Tvärtom tycks den typ av isolering som Zucker förespråkar vara vara till gagn för regimer som försöker kontrollera informationsflöden. Och om man nu tillämpar Zuckers princip, var går då gränsen för vilka länder som får besökas? Är Kina acceptabelt? Dit reser ju även Kungen med regerings delegation för utöka svensk handel trots att Kina har fler politiska fångar än något annat land i världen. Rysslands demokrati mår heller inte så bra säger de som tror sig veta, får vi resa dit? Zucker föreslår Kenya som alternativ, men där stod man på raden till inbördeskrig efter ett val där Kibaki fuskat ganska kraftigt, om man får tro nyhetsflödet. Vet inte om Kenya är speciellt demokratiskt. Nja, Zuckers policy blir väldigt svår att applicera, och även om man försöker, så tror jag inte att världens diktatorer skulle känna av det nämnvärt.

  4. Intressanta reflexioner från Zimbabwe, särskilt för oss som inte dagligen läser afrikansk press på nätet.

    Och något fel i att hälsa på vänner utomlands kan jag verkligen inte se, så den kritiken känns bara fånig. Skulle det bara vara för solen vore det kanske en sak, men svenskar far ju titt som tätt till Thailand och Turkiet utan att anklagas för att stödja styrena där.

  5. Afrika är ett evigt elände. När en skurk till slut faller ersätts han med en som med tiden blir lika mycket skurk. Och så skyller man allt som aldrig vill funka på Väst … så djäkla uselt. Om Gunilla Karlsson är schyst mot de anställda på SIDA vet jag inte men hon säger rätt saker i teve om det svenska biståndet. Inte ett öre t ex till Uganda vill jag höra talas om om de djävlas med sina homosexuella.

Kommentera