Inga svenska miljarder till Portugal

Idag skriver jag tillsammans med Ulla Andersson och Eva-Britt Svensson i Sundsvalls Tidning om EU:s ”hjälppaket” till Portugal. Liknande argument kan användas mot paketet till Grekland som nu förhandlas färdigt och som är ännu värre.

Vänsterpartiet är djupt kritiskt till den utveckling vi ser i spåren av eurokrisen. EU tvingar fram en centraliserad ekonomisk politik där länders folkvalda regeringar fråntas beslutanderätten över sitt lands ekonomi och utveckling.

Genom den prestigefyllda låsningen till euron tvingas länder till omfattande ”interna devalveringar”, det vill säga sänkta löner, nedskärningar i de sociala systemen och utförsäljningar/privatiseringar. Priset får betalas av människor som inte har orsakat krisen. Detta samtidigt som banksektorn klarar sig lindrigt undan – vilket är helt orimligt eftersom det är de som har orsakat krisen.

Få svenskar vet om att Sverige lånar ut nästan 10 miljarder kronor till Portugal genom EU och IMF:s olika stödprogram. Villkoren för lånen är stenhårda med långtgående krav på detaljnivå, men Portugal har inget val eftersom man är anslutna till euron. Om landet hade haft sin egen valuta kvar hade man istället kunnat devalvera, vilket bland annat skulle ha förbättrat konkurrenskraften.

Långivarna – och Sverige är alltså en av dem – kräver nu tydligt högerinriktade åtgärder som får stora sociala konsekvenser. Programmet kommer troligtvis att förvärra Portugals ekonomiska situation, med recession och ökad arbetslöshet – redan i dag är den över 11 procent.

Här är några krav som Sverige och övriga långivare ställer på Portugals folk.

· Löneutvecklingen ska hållas tillbaka: statligt ingripande i kollektivavtalen och inga höjda minimilöner. Kraftiga nedskärningar i a-kassan och den tid den får omfatta, svårare att få tillträde till försäkringen. Kraftigt decentraliserade löneförhandlingar ner till företagsnivå. Det vill säga den fackliga styrkan undergrävs och därmed arbetstagarnas styrka.

· Flexiblare arbetstider och försämrade ersättningar vid övertidsarbete.

· Nedskärningar inom utbildning och hälso- och sjukvård, färre offentligt anställda, försämringar i pensionssystemen

· Privatiseringar inom energi- och transportsektor, telekommunikation och posttjänster. Inga nya statliga bolag får startas och banker ska säljas.

· Krav ställs på att Portugal ska genomföra kommunsammanslagningar.

Detta kan Vänsterpartiet inte ställa sig bakom.

Självklart kan Sverige bistå utsatta länder i en ekonomisk kris, men inte på vilka villkor som helst. Det är rimligt att en del krav ställs på vad mottagaren bör klara för att få ta del av ett lån, såsom utgiftsminskningar, intäktsökningar och införande av ett finanspolitiskt ramverk. En folkvald regering skulle då själv kunna välja hur och inom vilka områden man skulle genomföra kraven.

Det vore bättre om långivarna erbjöd mer långsiktiga övergripande åtgärder för landet, där skuldavskrivningar borde ingå. Det är mer rationellt att de skuldtyngda länderna på ordnad väg får skriva ned delar av sina skulder och låta de banker och finansinstitut som i stor utsträckning både orsakade finanskrisen och eurokrisen, för att sedan profitera på desamma, vara med och betala. Om det skulle leda till att europeiska banker hamnar på obestånd bör aktieägarna få ta hela smällen och staten ta över bankernas systemviktiga funktioner.

Vi lånar gärna ut pengar, men kraven för lånen måste bygga på grunder som upprätthåller ett nationellt självbestämmande, främjar utsatta grupper och social trygghet samt är jobbskapande. Det är genom att upprätthålla sysselsättning, trygghet och goda arbetsvillkor som ekonomin stärks.

Därför säger vi nej till att svenska miljarder används till att angripa välfärd och löntagare i Portugal.

läs mer i; Europaportalen, SvD och  ekot

7 reaktion på “Inga svenska miljarder till Portugal

  1. Pingback: Democracia real, Ya.

  2. Vänsterpartiet undrar varför svenska folket inte har något förtroende för dem när det gäller ekonomisk politik?

    ”Det är rimligt att en del krav ställs på vad mottagaren bör klara för att få ta del av ett lån, såsom utgiftsminskningar, intäktsökningar och införande av ett finanspolitiskt ramverk” vs ”där skuldavskrivningar borde ingå.”

    Hur hänger detta ihop Jonas? Skall andra utsatta länder stå för Portugal och Greklands nota?

    ”Om landet hade haft sin egen valuta kvar hade man istället kunnat devalvera, vilket bland annat skulle ha förbättrat konkurrenskraften.”

    Inte ett ont ord om problemen runt devalveringar… detta visar klart och tydligt på Jonas brist på kunskap och förmåga att lära sig av historien.

    • Bästa Tomas,
      Visst finns det nackdelar med både devalveringar och rörlig växelkurs. Men jämfört med den ekonomiska och sociala härdsmälta som nu drabbar flera euroländer så är det mindre dåliga alternativ både för dem och för andra EU-länders ekonomi. De stora förlorarna på skuldnedskrivningar är inte andra länder utan de privata investerare, inte minst banker, som har lånat ut pengarna. De bör rimligen få betala, inte skattebetalarna för nedskrivningar kommer inte att kunna undvikas. När kommer annars bankerna annars att lära sig om skattebetalarna alltid bär deras förluster?
      Vänsterpartiets ekonomiska politik är jag stolt över. Vi var avgörande för att rädda Sverige från euroeländet, vi sanerade statens finanser ihop med S och MP, vi vill begränsa bankernas risktagande rejält och vi för en politik som både skulle öka sysselsättningen och ge investeringar som höjer svensk långsiktig konkurrenskraft.

  3. Pingback: Daniel Tanuro: Democracia real, Ya! | Röda Lidköping

  4. Redan i Breton Woods systemet visade sig omöjligt för många att hålla en viss bestämd nivå på växelkursen, har för mig det var upp till en 180 olika justeringar av växelkurserna. De europeiska försöken att fixera växelkurserna på en viss nivå sen Breton Woods kollapsade var ån mer volatila. Med liberaliserade kapital och valutamarknader är det få som kan fixera en växelkurs, dvs revalvera eller devalvera och bestämma hur kursen ska vara. Man kan som Sverige puffa lite åt ena eller andra hållet och jämna ut de största svängningarna.

    Så Grekland, Portugal etc hade lika lite kunnat devalvera (själv bestämma sin växelkurs) om de inte varit med i Euron. Men marknaden hade förstås sänkt kursen om dessa länder hade försökt sätta sig i en situation de nu är. De utländska bankerna hade varit mer än väl medvetna om valutarisken och inte som vettvillingar lånat ut till dessa länders import. Situationen som nu är hade inte uppstått, den har uppstått pga Eurofixeringen. Länderna i syd och öst hade inte kunnat dra på sig utlandsskulder i samma omfattning och länderna i norr hade inte varit samma självgoda exporttigrar som de nu blivit av eurosystemet.

  5. Ju fortare Europas politiker inser att Euron är ett i grunden defekt system som inte kommer att bli bättre av pompösa deklarationer eller procykliska pakter om offentliga finansiella parametrar desto bättre. Då kan man avveckla galenskapen under ordnade former. Men tyvärr lär det inte bli så då makthavarna styrs av fåfänga. Det finns förstås också intressenter som har mer att tjäna på oordnad implosion. Som sagt någon ordnad reträtt lär det inte bli, att systemet kommer att falla är nu bortom tvivel, det vi inte vet är hur stor kommer skadan att bli för folken i Europa, makthavarna kommer förstås att landa med väl tilltagna fallskärmar.

    Nu är Jean Claude ”Pangloss” Trichet ute igen och orerar och hotar, Grekland ska förlora sin självständighet (som om de inte redan gjort det) om de inte rättar in sig i ECB:s fantasifulla modellvärld. En centralbanks viktigaste uppgift är att se till att bank och finanssystemet fungerar, ECB har misslyckats kapitalt med detta, inte minst under Jean Claude ”Pangloss” Trichets vakt. Ett resultat som borde rendera avsked på grått papper.

    När finanskrisen slog till 2007/08 stod ECB där handfallen och US Federal Reserve fick rödda Eurosystement med stora injektioner av amerikanska fiat-pengar.

    Men nu är inte världen skapad så att folk döms efter resultat. Oh nej nu har Jean Claude ”Pangloss” Trichet fått Karl den store priset.

    A Citizens’ Prize for Distinguished Service on Behalf of European Unification

    for service in the cause of West European unification, world peace and humanity

    Karl den Store var den som gjorde det ”Heliga romerska riket av tysk nation” mäktigt i Europa – The Holy Roman Empire. Efter Stor Kalle krackelerade det ganska snart. Jean Claude är banerföraren för frälsa europén i den rätta nyliberal läran, Stor Kalle hade som en av sina stora uppgifter att bibringa de hedniska européerna den rätta romersk-katolska läran.

  6. Pingback: Nej till svenska miljarder i Portugal

Kommentera