I väntan på Maud

Sitter på mitt riksdagsrum och väntar på att få hålla en interpellationsdebatt med Maud Olofsson. Ämnet är uranbrytning och en av anledningarna till debatten är den namninsamling mot uranbrytning i Västerbotten som Maud Olofsson vägrar att ta emot. 9 000 personer har skrivit på, men Maud har inte ens fem minuter för att lyssna på oss. Men nu för hon göra det. Debatten sänds direkt på riksdagens webbplats och ibland även på SVT 24.

Jag har varit dålig på att blogga den senaste veckan. Jag har haft en infektion som har slagit ut mig ganska rejält, så krafterna har inte riktigt räckt till. Det har i alla fall varit en intressant vecka, höjdpunkten politiskt var nog voteringen igår när vi vann över regeringen i frågan om FAS 3, en majoritet i riksdagen vill nu stoppa nya anvisningar till denna parodi på åtgärd för arbetslösa. Läs mer i DN, DN och Aftonbladet 

Vi hade ett långt möte med EU-nämnden i onsdags. Bland frågorna som vi beslutade om fanns EU:s utredningsorder. Polisen ska bli skyldiga att utreda brott på begäran av polis i andra EU-länder. Problemet är att ”brott” som inte är brott i Sverige också omfattas av reglerna. Jag tog exempel med att abort är förbjudet i vissa länder liksom att att propagera för en ”homosexuell livsstil”. Jag fick inga bra svar på mina frågor av Beatrice Ask. V och MP gick emot regeringens position. Socialdemokraterna uttalade kritik mot förslaget men gick inte emot det formellt medan SD satt tysta. Samtidigt verkar den ungerska regeringen skriva in förbud mot abort i grundlagen och använda EU-pengar för att genomföra en propagandakampanj mot abort. Se SvD. Ska svensk polis i framtiden kunna bli skyldiga att förhöra ungerska kvinnor som har gjort abort?

Jag har varit med om två intressanta debatter om internationella frågor. I riksdagen hölls en seminarium om situationen i irakiska Kurdistan där protester mot maktfullkomlighet, korruption och bristande yttrandefrihet har mötts av repression inklusive dödskjutningar av demonstranter. Det sker i skuggan av dramatiken i länder som Syrien och Libyen. Jag var också med på ett bra seminarium om Västsahara som anordnades av utrikespolitiska Institutet. Mest intressant var det att lyssna på tunga experter på folkrätt som Hans Corell och och Pål Wrange som utan tvekan slog fast det olagliga i att Marocko ockuperar Västsahara och förvägrar saharierna rätten att bestämma sitt eget öde. Läs mer på Pål Wranges blogg.

4 reaktion på “I väntan på Maud

  1. Tack för ett gott miljöarbete Jonas! Såg inslaget av din debatt med Maud Olofsson på Västerbottens Nytt, om överlämnandet av protestlistorna. Maud borde skämmas. Och att vilseleda och slingra sig är hon bra på.
    Ja vad ska man säga om Mauds svar? Hon är inte trovärdig och man skulle kunna tolka hennes svar som att hon inte är emot uranbrytning, eftersom Regeringen inte säger Nej till uranbrytning och Nej till prospektering av uran. Över 250 prospekteringstillstånd på uran är beviljat av Bergstaten. Det är den bistra sanningen. Regeringen skickar positiva signaler till de utländska prospekteringsbolagen att uranbrytning kan komma att tillåtas.

  2. Har nyss läst riksdagens protokoll, debatten mellan dig och Maud O samt Helena L inlägg för att stötta upp Maud O. Häpnadsväckande! Hur kan en minister lida av en sådan brist på kunskap och dessutom är de båda centerpartisterna riktiga ordvrängare. Stakars centerpartiet! Dem är det synd om! I Västerbotten finns nästan inga centerpartister kvar, och då speciellt i inlandet. Och vilka centerpartister har varit drivande att säga Nej till Uranbrytning i Västerbottens inland. Ingen!
    Det är sant! Motionerna mot uranbrytning i Västerbotten har skrivits av Vänsterpartister. Maud Olofsson känner sitt län dåligt skulle jag vilja påstå.

  3. Under hela tiden som namninsamlingen pågått har Jonas verkligen varit saklig i debatten om uranbrytningen. Han har vunnit och vinner stort förtroende för detta. Värre är det med Maud Olofsson. Nu i finalen med överlämnandet av underskrifterna i riksdagen bemöts Jonas och vi andra i uppropet av en minister Olofsson som talar som om hon vore vid mindre vetande. Att säga sig värna om gruvindustrins vinster och inte belysa den moraliska aspekten med uranbrytning är att förminska frågan. Med uranbrytning i Sverige skulle vi bidra med mer råvara för framställning av mass-förstörelsevapen som atombomber och uranvapen.

    Intresset för uranjakt finns särkilt i mindre kommuner i Norrlands inland. De sägs ha vetorätt och valfrihet beträffande uranbrytning samtidigt som de blivit utblottade av en orättfärdig kan ekonomiska intressenter här och världen över skaffa sig undersökningstillstånd billigt som en inmutning. Sedan minerallagen uppluckrades 1992 och kronoandelen avskaffades, 50 % till det allmänna, får gruvbolagen behålla, 99,85% av vinsten från mineralutvinningen. Detta ojämna utbyte mellan bolag och samhälle gynnar inte de utblottade kommuner, som Olofsson säger sig värna om,annat än tillfälligt. T ex vill bolaget Mawson Resources från Kanada bryta uran vid sjön Stor-Dobblon i Sorsele kommun i Lappland. Ett vatten som utgör källa för Umeälvens vattensystemet och flera vattentäkter, som för befolkningscentra som Lycksele och Úmeå.

    Olofsson försöker att intala oss att uranbrytning är som vilken annan mineralutvinning som hellst och därmed i princip ofarlig. Detta tack vare vår starka miljölagstiftning. Uranbrytning blir dock inte säkrare av att denna Olofsson med förevändning om att bolagen blir belastade av kostnader driver på en uppluckring av miljölagarna för att tillmötesgå exploateringsintressena. Och läget blir inte bättre av att anslagen stryps för myndigheter som har i
    Maud Olofssons hyckleri i uranfrågan måste hela tiden upp i ljuset.

Kommentera