EU:s fiskeavtal med Gabon

Riksdagen ska egentligen ha gått på sommarlov. Men denna vecka blir det övertid med en debatt om gränskontroller idag och debatt och beslut om sjukförsäkringen på fredag. I EU-nämnden jobbar vi dock hela sommaren förutom i augusti. Denna vecka har vi två möten och att antal skriftliga samråd.
 
Har du funderat mycket över EU:s fiskeavtal med Gabon den senaste tiden? Jasså inte. Knappt jag heller trots att jag har besökt Gabon och träffat dåvarande presidenten Omar Bongo som sades ha 97 barn. Men i EU-nämnden har vi behandlat fiskeavtalet med Gabon i veckan. Vi rödgröna brukar vara kritiska mot avtalen eftersom de är dyra, ekologiskt tveksamma och drabbar det lokala fisket. Så här skrev vi ihop oss i nämnden; 

S- MP- och V-ledamöterna anmäler följande avvikande mening:

Sverige borde kräva att EUs samtliga fiskeriavtal med utvecklingsländer omvandlas till utvecklingssamarbete i syfte att utveckla hållbart och ansvarsfullt fiske som förvaltas av länderna.

I framtagandet av ett nytt avtal med Gabon har inte ens en socio- ekonomisk analys tagits fram trots att rådet år 2004 beslutade att detta skulle genomföras både före och efter avtalen. Vilka effekter avtalet hittills har haft för Gabon samt vilka konsekvenser detta förväntas få vet vi ingenting om. Det finns anledning att misstänka att hållbart fiske inte kan garanteras mot bakgrund av osäkerheten i redovisningen av hur stort överskottet på beståndet ser ut. Detta ger anledning att misstänka att överfiske sker. Därför bör regeringen motsätta sig att ge kommissionen mandat att förhandla om ett nytt avtal.

Samt nedanstående särskilda yttrande som tillsvidare kommer att bifogas samtliga liknande fiskeavtal.

S- och V-ledamöterna anmäler följande särskilda yttrande:

EU:s fiskepolitik ska bygga på att den skall vara hållbar biologisk och ekonomiskt.

En stor del av EU flottans fångster kommer från fiskevatten utanför EU. Huvuddelen av dessa fångster kommer från fiskeavtal med de nordliga länderna som Norge, Färöarna och Island. Dessa länders möjligheter att kontrollera att fisket sker på hållbara bestånd är väl så goda som EU:s.

Utöver dessa fiskeavtal finns sk FPA, fiskepartner avtal som utgör ca 8% av totala fångstvolymen men kostar 16 procent av fiskeribudgeten. Dessa tecknas nästan uteslutande med Utvecklingsländer i tropiska och subtropiska vatten. I de avtalen överför avtalsländerna fiskemöjligheter till EU mot ekonomisk ersättning. Avtalen innehåller oftast olika delar där viss ekonomisk ersättning skall gå till landet så att de kan stärka kontrollen samt utveckla den egna fiskeindustrin. Den andra delen är en riktad ersättning för respektive fiskemöjlighet.

I flera av dessa länder som EU har avtal med är fiskebestånden överfiskade eller kunskapen om bestånden knapphändig. Utrymmet att släppa in utländska fartyg är alltså litet. Det är oklart om de pengar som EU betalt verkligen kommit fiskesektorn i länderna till godo. I Västafrika tyder mycket på att det kustnära småskaliga fisket helt slagits ut med svåra humanitära konsekvenser.

Regeringens argumentation för att Sverige skall stödja att EU tecknar avtal är oftast att EU då kan kontrollera och ställa krav på fisket. Om vi inte skriver avtal så kommer andra mindre nogräknade länder att göra detta. Även fiskeföretagen från EU kommer att själva köpa sig rättigheter utan insyn från EU:s sida.

Socialdemokraternas ståndpunkt är att EU:s fiskeflotta skall anpassas till de fiskemöjligheter som finns inom EU:s vatten. När Spanien och Portugal blev medlemmar i EU på mitten av 80-talet var både Spaniens och Portugals fiskeflottor betydligt större än vad som fanns fiskemöjligheter till. Utifrån denna situation upphandlade EU partneravtalen. Meningen var att under en period av 10 år skulle fiskeflottorna i Spanien och Portugal reduceras till de fiskemöjligheter som fanns inom EU:s vatten. Detta skedde inte och partneravtalen har fortsatt och kostnaden för dessa har ständigt stigit.

Vi anser det viktigt att vi fortsätter hjälpa de länder vi idag har avtal med att utveckla och stärka deras fiskeförvaltning genom både ekonomiskt stöd och kunskapsöverföring. Detta innebär inte att vi skall underhålla en för stor fiskeflotta inom EU med fiskerätter som undergräver dessa länders möjligheter till både arbetstillfällen och möjlighet att försörja befolkningen med ett bra livsmedel.

EU:s gemensamma fiskepolitik är just nu i omdaning inför 2013 då ett nytt regelverk skall sjösättas. Att det är minst lika viktigt då som nu att EU:s fiskeflotta anpassas till de fiskemöjligheter som finns inom EU:s fiskevatten är en självklarhet. Att fisket skall bedrivas på ett hållbart sätt oavsett var det sker är lika självklart. Regeringens argument att om inte EU utnyttjar dessa länder så gör andra det än mer är icke hållbart. Det måste vara en svensk ståndpunkt att EU skall stödja dessa länders utveckling inom fiskesektorn så att de slipper utnyttjas. Och att vi avstår att nyttja fiskerätter fram till den dag då dessa länder har en fiskekontroll och förvaltning som motsvarar de krav vi ställer på oss själva.

Intressant nog vill även SD att regeringen ska motsätta sig avtalet, så här skrev de:

Sverigedemokraterna motsätter sig en förlängning av fiskeriavtal med Gabon. Grunden härför är att fiskeriavtalens kostnadseffektivitet starkt kan ifrågasättas samt att det aktuella avtalet inte gagnar svenska fiskeriintressen.

Då skulle man ju kunna tro att regeringens position har fallit eftersom de har en majoritet i riksdagen emot sig. Men icke, istället hävdas att regeringens position kvarstår eftersom motiven till avslagen är olika. Det tycker jag är märkligt eftersom en majoritet i riksdagen faktiskt säger nej. Det vore annorlunda om partierna som motsätter sig beslutet krävde olika politik av regeringen vilket ofta sker, men i det här faller borde det stå ganska klart vad som förväntas av regeringens förhandlare.

 

Kommentera