EU-kommissionen, som ett bortskämt barn

Igår kväll presenterade EU-kommissionen sitt förslag till långtidsbudget för åren 2014-2020. Förslaget är en uppvisning i brist på realism av en institution som verkar vara helt världsfrånvänd och som gör tvärtom mot vad den begär av andra. Samtidigt som EU kräver att medlemsländer ska genomföra dramatiska neddragningar i välfärden så ska EU tillåtas rejäla höjningar av utgifterna. Detta trots att det finns enorma behov av att rationalisera EU:s verksamhet och lika enorma möjligheter att spara pengar på EU-nivå. Men istället ska skattebetalarna pumpa in nya miljarder som bland annat ska gå till fantasilöner, byråkrati och att EU-parlamentet ska kunna fortsätta flytta mellan Bryssel och Strasbourg. EU-kommissionen agerar som ett bortskämt barn som kräver allt åt sig själv utan förmåga att se egna brister eller andras behov.

Dessutom föreslår EU-kommissionen att EU ska få ”egna intäkter”, alltså skatter på EU-nivå. Rent konkret handlar det om EU-moms och en transaktionsbeskattning, en sorts Tobinskatt, på EU-nivå. Om EU ges rätt att ta ut skatt så tas ett stort kliv i unionens omvandling till statsbildning. Det är ett förslag som måste avvisas helt. Tyvärr har EU-kommissionen en mäktig allierad i EU-parlamentet som har fått mer makt över EU:s budget med Lissabonfördraget, ett historiskt misstag. Intressant nog är några av de mer spendersamma på EU-nivå svenska socialdemokrater i EU-parlamentet som verkar ha anpassat sig lite för bra i Bryssel.

Särskilt trist är det att EU-kommissionen nu försöker ta den goda idén om en transaktionsskatt, som verkligen behövs, som gisslan för att genomföra skatter på EU-nivå. En sådan skatt är en god och nödvändig idé för att minska skadlig finansiell spekulation, men självklart ska intäkterna tillfalla nationalstaterna.

läs mer i DN, SvD, Aftonbladet och ekot

Debatten om Eurokrisen rullar vidare. Stefan de Vylder skriver pedagogiskt och tänkvärt i SvD. Katrine Kielos gör detsamma i Aftonbladet. I DN hyllar två högerspöken Baltikum som modell att ta sig ur krisen. Det trots att ett land som Lettland knappt är uppe i den ekonomiska nivå man hade före krisen, har en arbetslöshet som närmar sig 20 %, en betydande del av befolkningen som utvandrat och att landet har stängt ner en stor del av sjukhusen och skolorna. Så ser högerns idealmodell för att bekämpa krisen ut. Dessutom kan man knappast jämföra Lettland med låg skuldsättning med Grekland vars skulder är ohanterligt stora. Jag och Ulla Andersson skriver om eurokrisen i GD och Norran.