En lång dags färd mot Maud Olofssons avgång

Det har varit en lång dag i riksdagen. EU-nämnden började redan klockan 08.00, vi behandlade utrikesfrågor, allmänna rådet, miljö och bistånd. SD lämnade sin stol tom på förmiddagens möte. Det var bara ordförandens utslagsröst som räddade regeringen i ett par frågor. Carl Bildt var nära (8-8 i voteringen) att få åka till Bryssel och lyfta frågan om att oljebolagen måste ta sitt ansvar för sina härjningar i Sudan i utrikesrådet. Lika knappt klarade regeringen sig ifrån att få högre mål i klimatpolitiken. Inför det europeiska rådet står den ekonomiska krisen i fokus och EU ordinerar nedskärningar och försämrad arbetsträtt till medlemsländerna (förvånad, någon?) inom ramen för den europeiska terminen. Bland förslagen märks sådant som att det krävs att Spanien ska göra om sitt system för att förhandla om kollektivavtal och att Danmark uppmanas försämra möjligheterna till förtidspension. I skuggan av den ekonomiska krisen tar EU allt mer makten över den ekonomiska politiken.

I kammaren pågick debatten om den svenska militära insatsen i Libyen. Vänsterns Hans Linde debatterade skickligt ensam mot insatsens alla förespråkare. Det ät tydligt att den insats som nu ska genomföras går långt utöver det FN har gett mandat för i resolution 1973. Voteringen vann regeringen behändigt med hlälp av socialdemokraterna. Några miljöpartister valde att avstå i protest mot att även MP stöder insatsen. Mer info; ekot

Efter en snabb lunch var det dags för interpellationsdebatter. Jag hann med min debatt med Birgitta Ohlsson om hur EU använder miljoner till propagandakampanjer av olika slag, allt ifrån att vi ska förmås köpa mer tulpaner till att islänningarna ska göras mer positiva till EU inför sin folkomröstning. Jag tyckte att Ohlsson slirade lite i några av frågorna. Men i en fråga var hon tydlig, hon gillar inte att Ungern använder EU-pengar till en kampanj mot aborter. Det är en fråga som EU inte har någon bestämmanderätt över.

Tyvärr missade jag min andra interpellation för dagen, EU-nämnden kallade till dagens andra möte. Jens Holm, min trogne vapendragare i kammarens debatter, tog över min fråga. Den handlar om ett märkligt domslut i EU:s domstol där en tysk jordbrukare har vunnit rätten att uppgifterna om att han får jordbruksstöd från EU ska vara hemliga av integritetsskäl. Det blir ju knappast enklare att minska fusket med EU:s jordbruksstöd om det kan vara hemligt vilka som är mottagare.

Anders Borg kom till dagens andra EU-nämnd. Förslagen om ökad ekonomisk styrning var uppe till diskussion. Genom dem ska EU få ökade möjligheter att styra och straffa länder som inte följer unionens rekommendationer och regler om den ekonomiska politiken. Även flera förslag till nya regleringar av banker och finansmarknader, en del av de riktigt bra, var uppe. Men huvudnumret var förstås Greklandskrisen. Intrycket av att detta är den värsta fasen av eurokrisen hittills förstärktes. Osäkerheten är stor både om utvecklingen i Grekland och om hur EU:s beslut ska se ut. Uppenbart är i alla fall att Anders Borg allt mer verkar acceptera tanken på att någon form av skuldnedskrivning kommer att bli oundviklig och att bankerna måste vara med och betala. Det är steg i rätt riktning.

läs mer: DN, SvD, Expressen, Aftonbladet

Eftermiddagens snackis var annars Maud Olofssons avgång. Inte så överraskande i sig men tidpunkten var kanske lite oväntad. Olofsson har ju drivit sitt parti åt höger med en konsekvent övertro på marknadsliberala lösningar. Det är nästan som om den nya centern inte riktigt vill kännas vid sina gamla väljare. Bakslaget i valet var ju också tydligt, inte minst i Olofssons hemlän Västerbotten. Frågan är om Olofssons högerlinje kommer att leva vidare. Då kommer ännu fler centerväljare att lämnas hemlösa. Det behövs ett parti som förvarar landsbygdens och småorternas intressen. Själv skulle jag gärna se att vänsterpartiet klev in i det politiska tomrummet.

se även DN, SvD, Expressen, Aftonbladet, GP

Nu är det äntligen helg och jag är tillbaks i Umeå. Skönt.

3 reaktion på “En lång dags färd mot Maud Olofssons avgång

  1. Varför inte nämna något om lagstiftningspaketet med de sex lagförslagen, att S och facken sagt ja till dem. Det är ju nästan obegripligt. Det finns inga garantier i och med de ändringarna. Jag fattar inte hur det har kunnat svänga så, facken var emot, för att inte säga starkt kritiska. Hur funkade det? Verkligen märkligt.

  2. Pingback: Sveriges öppnaste parti « Magnus Andersson

Kommentera