Blir bankerna vinnare på Greklandskrisen?

I dagens Expressen har jag en text om Grekland och eurokrisen;

Grekland är på väg in i en social och ekonomisk härdsmälta. På Syntagmatorget framför parlamentet samlas tusentals ursinniga demonstranter. De protesterar mot de massiva sparpaket och privatiseringar som EU kräver att Grekland ska genomföra. Inne i parlamentet kämpar regeringen för att försöka få igenom förslagen – och för sin egen överlevnad. EU:s politik har i en rad länder som Irland, Portugal och Grekland blivit detsamma som massarbetslöshet, nedskärningar och fattigdom. Miljoner unga ser ingen framtid längre.

Det är ingen tvekan om att Grekland – till skillnad mot exempelvis Portugal och Irland – har misskött sina statsfinanser. Landet behöver få ordning på sina utgifter och sitt skattesystem. Men man kan inte heller blunda för att bankernas oansvariga utlåning och spekulation har förstärkt krisen i många länder. Det hela har eldats på av att euron inte fungerar när samma ränta och växelkurs påtvingas länder med helt olika ekonomisk utveckling.

Men oavsett detta kommer inte Grekland att kunna betala sina skulder. Det är helt enkelt inte möjligt i ett land där ekonomin redan är i recession och massarbetslöshet råder. Skulderna är för stora. Grekerna blir bara fattigare. Ändå är EU:s enda recept mot krisen nya lån och nya nedskärningar. Det är en politik som redan misslyckas. Frågan är inte om utan hur och när Greklands skulder måste skrivas ner. Frågan är också vem som får bära förlusten.

Det som sker nu är att skattebetalarna, även i Sverige, går in via EU och IMF och tar över risken och de kommande förlusterna för Grekland. Samtidigt kan privata placerare som banker som har investerat i grekiska statspapper dra sig ur ”affären” med vinst. Finanskrisen gyllene regel om privata vinster och offentliga förluster upprätthålls. Detta trots att alla vet av nedskrivningen kommer. Men när ska bankerna lära sig att sluta göra riskabla placeringar om de inte riskerar att göra förluster?

Det är inte grekerna som i första hand ska hjälpas av EU. Det är euron som ska räddas liksom tyska och franska storbanker som äger grekiska statspapper. EU skjuter bara krisen framför sig. Det är en farlig politik styrd av politisk prestige. I stället vore det bättre att redan nu göra ordnade nedskrivningar av en del av Greklands skulder. Kostnaden måste bäras av dem som äger grekiska statspapper. Om banker riskerar att gå omkull får staterna gå in och garantera systemviktiga funktioner. Det skulle ge Grekland en chans att resa sig även om vägen tillbaks kommer att bli lång och svår med många hårda år. Men det är bättre att göra detta snart och kontrollerat än senare i kaos.

Det går inte att blunda för att euron har gjort krisen värre. Eurons låga räntor bidrog till överhettning, uppblåsta priser och fallande konkurrenskraft för några år sedan. Ekonomierna i euroområdet utvecklas helt olika inte minst vad gäller produktivitet och bytesbalans. Om krisländerna stannar i euroområdet finns risken att de också stannar i en nästan permanent lågkonjunktur och massarbetslöshet. Vem vinner på det? Att återskapa en egen valuta och växelkurs kan vara en svår och kostsam väg på kort sikt. Men alternativet är sannolikt värre.

I Sverige har finansminister Anders Borg försökt profilera sig genom att, åtminstone i ord, ställa hårda krav på bankerna. Men i Bryssel är han med och förhandlar fram en politik som gör allt för att skydda bankernas balansräkningar och kassakistor. Detta trots att bankerna har varit med och orsakat krisen. Räkningen skickas sedan till skattebetalarna.


7 reaktion på “Blir bankerna vinnare på Greklandskrisen?

  1. Pingback: Det Totalitära 30-talet – Upprepningstvånget farligare i Europa än i USA | Nemokrati

  2. Som tidigare sagts så tror jag att Tyskland och Frankrike trots alla pengar till Grekland tjänar på att ha med PIIGs i euroområdet. Ungefär som Helsingborg och Elfsborg behöver Halmstad och Mjällby för att skaffa sig poäng och få glänsa i och hyllas av sportkommentatorerna.

    När jag var på Madeira förra året såg jag bara nya bilar även om de var små, typ Peugeot och VW. Tror att det är likadant i andra PIIGs-länder. I huvudstaden Funchal var det massor av vräkiga, smaklösa (enl nordiska ideal) hotell och semesterhöghus. Utan konstlat hög köpkraft hos befolkningen skulle de få köra med en sämre bilpark. Och bilparken är bara en indikator på det konstlade läget.

  3. Jag håller med om att det tycks som om prestige är vad som driver eliten att vägra erkänna eurons begränsningar. Men ju mer jag tänker på det, ju mer misstänker jag att detta är lite naivt. Staten och kapitalet sitter i samma båt, och det gör de lika mycket nu som på Ebba Gröns tid. Banker, industrier, långivare, ja “kapitalet” för att göra det enkelt, i de rika EU länderna, har ju, som Gunnar noterar, mycket att tjäna på att de fattigare kamraterna blir kvar och tvingas konkurrera med de starkare ekonomierna i norr. Och precis som här i USA, så är ju politiker i Europa inte annat än “the corporations’most loyal servants” som Michael Moore så passande utrycker det. Alla är de elit, alla har de i princip samma intressen och grundsyn på samhället, och därmed måste kapitalet alltid vinna, och massorna förlora. Och i detta fall innebär detta att miljoner greker måste betala med sin välfärd för att se till att bankerna får tillbaka sina pengar, med god ränta. Samma sak skedde här i USA. Detta är världsordningen.

  4. Varför är det ingen som svarar på hur mycket Sverige ska gå in med via IMF och EU.

    Tidigare har Sverige lånat ut 18 miljarder till Irland och så 25 miljarder till euron pga ”greklandskrisen” via IMF.

    Hur mycket mer blir det?

    Varför offentliggör inte ni andra som sitter i EU-nämnden vilka summor det handlar om när Anders Borg bara fortsätter och säger att Sverige inte ska bidra med något (när vi ändå gör det via IMF och EU).

    Och hur var det med det här sexpacket. Vilka har egentligen sagt ja till det. Fackföreningarna ute i Europa rustar nu till strid. Hur har S och V ställt sig i EU-nämnden och vilket besked ger regeringen angående EU:s nya styrning av lönebildningen?

    Man får inga svar. Nåt skumt är det.

  5. Vidare verkar det ju nu som att man först ska se till att Grekland tvingas privatisera all offentligt ägd verksamhet, hamnar, vägar, skolor, sjukhus etc. etc. innan man börjar tala om avskrivningar, som man kommer att tvingas göra snart.
    Någon som minns Naomi Kleins bok ”Chockdoktrinen”, boken där hon hade helt fel, enligt en del namnkunniga libertarianer i Sverige?

  6. Nu närmar vi oss pudelns kärna, dvs vårt kreditbaserade penningsystem!

    Med anledning av den av finanskapitalisterna påkallade utmätningen av grekiska folkets gemensamma tillgångar, i kölvattnet av det ”stöd”-program som erbjuds så hävdar jag följande:

    ”Skulder som inte kan betalas tillbaka kommer inte att betalas tillbaka” – Michael Hudson …än mindre om man hotar eller höjer räntan, eller tvingas att friställa än fler anställda (som annars skulle kunna betala skatt).

    Precis som Joseph Stiglitz hävdar finns endast en lösning för länder som Grekland: skriva av skulderna och börja om från början…utanför euroområdet. De enda som tjänat på EMU är de ekonomiska stormakterna med imperialistiska drömmar såsom Frankrike och Tyskland, vars privata bankirer (bla via IMF) nu mer eller mindre kan åka ner till Grekland och utmäta/införliva detta i sina privata tillgångar (elbolag, sjukhus, vägar, järnvägar…).

    Greklands folk har all rätt i världen att motsätta sig detta då de enbart är offer i en finanskapitalism som helt gått över styr – om vi står vid sidan och hejar på dessa utmätningar, ja då kommer vi också godkänna den kanske blodiga revolt som blir resultatet därav…för glöm att något folk med stolthet kvar i kroppen kommer sitta stilla och se på när de internationella finanskapitalisterna roffar åt sig egendomar som de själva inte byggt upp med blod, svett och tårar!

    Det jag vill ha sagt är att detta kommer sluta blodigt om vi inte med gemensamma krafter går man ur huse för att protestera mot detta finanskapitalismens rofferi. Alla Europeer har inte lika oblodig historia som oss svenskar och snart smäller det till i Europas fattigare delar. Jag tror inte längre det räcker att påtala detta på diverse bloggar (eller ens inomparlamentariskt) utan misstänker att vi måste mer konkret agera för våra kamrater, systrar och bröder i Europa!

    Låt Grekland ledas av Argentinas strategi för att hantera sin 90-talskris i sin lösning av krisen: 1) Lämna euron (Argentina lämnade fasta växelkursen mot dollarn), 2) Ge IMF långfingret (ställ in alla betalningar av statsskulden, dvs skriv ner den till noll). Sedan Argentina applicerade denna strategi så står de starkare än någonsin, dessutom på egna ben (utan IMF balom ryggen).

Kommentera