När VUF blev Ung Vänster

Tillbaks i Stockholm efter två fullspäckade kampanjdagar i Västra Götaland med möten i Trollhättan, Vänersborg, Lilla Edet, Uddevalla, Viskadalen och Mölndal. Intensivt och roligt att få vara ute och träffa folk och gamla vänner som dyker upp.

På Viskadalens folkhögskola träffade en gammal vän från förr, Joakim Hjelm. Numera är han rektor för folkhögskolan och socialdemokrat. När vi lärde känna varandra var vi bägge aktiva i Vpk:s ungdomsförbund KU. Till att börja med kom vi inte särskilt bra överens. Man kan nog säga att vi tillhörda två politiska motpoler i förbundet, jag den mer förnyarinriktade och Joakim den mer traditionella. Vi var aktiva under det 80-tal som var ganska dominerat av högern bland ungdomar.

När Vänsterpartiet bytte namn dök samma diskussion upp i ungdomsförbundet inför kongressen 1991. Motståndet mot ett namnbyte var stort, det anfördes av bland andra Kalle Larsson. Förbundsledningen argumenterade försiktigt för ett byte och föreslog namnet VUF (Vänsterns Ungdoms Förbund). Men inför kongressen i Falun var det helt öppet hur det skulle gå i frågan. Motståndarna till förändringen sköt bland annat in sig på att det nya namnet var trist och inte särskilt slagkraftigt, som för ett ungdomsförbund i mängden.

Till min förvåning tillhörde Joakim Hjelm de som förespråkade namnbyte. Han hade tagit djupt intryck av Berlinmurens fall och den debatt som det skapade inom vänstern. På morgonen före kongressen träffades vi på ett fik i Falun, Joakim kom till och med ihåg vilket fik det var. Vi la upp taktiken ihop och kom fram till att vi måste få fram ett bättre namn än VUF, annars kunde vi förlora allt ihop. Vem av oss som kom på det först vet jag inte, men det fick bli Ung Vänster. Det lät betydligt bättre. Så blev det kongress och en rad jämna voteringar i namnfrågan. Joakim drog, till mångas förvåning, sitt strå till stacken för ett namnbyte. Kanske var det avgörande.

Det bytte vi några ord om när vi satt och fikade  i solen och försökte reda ut våra 20 år gamla minnen utanför Viskadalens fina folkhögskola efter att jag hade talat med eleverna om regionvalet.

5 reaktion på “När VUF blev Ung Vänster

  1. Så Jocke blev socialdemokrat? Där ser man. 🙂 Själv bojkottade jag kongressen i Falun, trött som jag var på allt vad kappvändare hette – ett tag kändes det som om vääääldigt många hade fingret i luften mer för att se vartåt det blåste än för att be andra flyga och fara… och du och PZ skolkade från en del av kongressen för att åka till Sandviken och mitt bröllop…

  2. Den kongressen minns jag fortfarande, vilka upprörda känslor! Kanske mest hos de som inte ville byta namn. En massa domedagsscenarior målades upp om hur ett namnbyte också skulle innebära total politisk urvattning. Men i efterhand så kan väl kanske även de hålla med om att att politiken inte sitter i namnet, lyckligtvis.

  3. Ja, i Göteborgsdistriktet fick man i alla fall inga pluspoäng för att man var för ett namnbyte…..
    Sossarna i Uddevalla tyckte hur som helst att namnbytet var roligt, och kallade oss ”Unga uvar” under en längre period.
    Rent politiskt visade sig snarare namnbytet innebära att en viss radikalisering skedde och att en något striktare, mer marxistiskt trogen, ideologi anammades inom förbundet, vilket kanske var något otippat.

  4. Kul att du träffade Joakim Hjälm.Jag träffade honom i samband med att jag en gâng tjänst som ombudsman för KU Dalarna.Tyvärr fick jag inte tjänsten men när jag pratade med Joakim verkade det som han stod bakom mig.Jag blir förvânad över att Joakim har gâtt och blivit Sosse.Det trodde jag aldrig om honom.Men det är bra att han blivit rektor för Viskadalens folkhögskola .Pâ den folkhögskolan har jag gâtt pâ ett antal fackliga kurser

  5. Vi som var med i ungdomsförbundet på den tiden kommer nog aldrig att glömma ”k-debatten”. Själv var jag för ett namnbyte och minns fortfarande alla de stora varningarna som k-anhängarna utlyste vad gällde förflackning och utslätning. Men det var verkligen en viktig fråga för oss som då var aktiva. Vi argumenterade ju utifrån vad vi trodde på. Det ska alla inblandade ha respekt för. Så här i efterhand är det dock intressant att se att skiljelinjen inte alltid går vid det som då sades. En del som var ”k-anhängare” har nu klivit högerut, samtidigt som en del av oss som då kallades ”höger” står kvar på samma ställe och har blivit partiets mittenfåra. Skulle vara förhimla intressant att höra ett samtal mellan dig Jonas och Jocke Hjelm (varför inte lett av Åsa L?) om socialismen i dagens Sverige!

Kommentera