Låt skuldtyngda länder lämna euron

I dagens GP skriver jag och Ulla Anderson om vänsterns politik mot eurokrisen;

Eurokrisen blir allt djupare. Flera euroländer brottas med enorma ekonomiska problem. Oviljan för att betala för bankernas skulder och andra länders underskott växer runt om i EU. Den ekonomiska krisen är på väg att omvandlas till en politisk kris. Det är uppenbart att Grekland och Irland inte klarar av sina skulder och de lånevillkor som de har fått. Samtidigt förhandlas ett stödpaket för Portugal fram och runt hörnet kan betydligt större ekonomier som den spanska behöva stöd.

I dag skjuter EU problemen framför sig från den ena krisen till den andra. Frågan är om den nya stora lånemekanismen ESM med 500 miljarder euro i operativt kapital som ska börja fungera 2013 kommer att räcka till eller ens bli färdig i tid. Om denna kris ska kunna lösas måste man åtgärda dess orsaker. EU:s enda svar är mer centralstyre av den ekonomiska politiken och hård nedskärningspolitik. Men krisens orsaker står i att finna i bank- och finanskris som eldades på av att euroområdet har en och samma ränta i länder med helt olika inflation och produktivitetsutveckling.

Eurokrisen orsakades, med undantag för Grekland, inte av misskötta statsfinanser. Den extrema åtstramningspolitik som nu påtvingas krisländerna orsakar stort mänskligt lidande men gör det knappast möjligt att komma ur krisen. Liksom vänstern inom EU avvisar vi en krispolitik som lägger de tyngsta bördorna på dem som har det sämst och som angriper välfärd och fackliga rättigheter. Så länge denna utsiktslösa och hårdhänta nedskärningspolitik förblir EU:s enda svar på krisen avvisar vi varje form av svensk medverkan i nya lånepaket till euroländer i kris som Portugal.

De förslag om ökad central styrning av den ekonomiska politiken i EU i form av europeisk termin, europakt och de sex lagförslagen om ekonomisk styrning som nu genomförs överför mycket politisk makt till EU från medlemsländerna, men de åtgärdar inte de underliggande problemen. I stället används krisen som ett verktyg för att påtvinga länderna högerpolitik, angripa fackliga rättigheter och göra EU till en förbundsstat med makt över medlemsländernas finanspolitik.

Även den svenska regeringen verkar handfallen inför krisen. Den godtar att EU ska ges mer makt även över svensk ekonomisk politik, pensioner och lönebildning. På så vis ska vi omfattas av eurons ekonomiska politik trots att vi röstade nej till den gemensamma valutan i folkomröstning. Det är en brist på respekt för folkomröstningens resultat och binder oss till en misslyckad ekonomisk politik.

Euroområdet består av länder med mycket olika ekonomisk utveckling. I dag delas området mellan länder med hygglig tillväxt och betydande bytesbalansöverskott som Tyskland, Österrike och Nederländerna medan krisländer som Portugal, Spanien och Grekland präglas av stora bytesbalansunderskott och stora statsfinansiella problem. Denna olikartade utveckling gör att länderna skulle behöva helt olika räntenivåer och växelkurser. Det är inte möjligt så länge euron finns kvar som gemensam valuta.

Euron är i dag ett hinder för ekonomisk återhämtning och en del av problemet. Skuldsnedskrivningar för de mest utsatta länderna kommer att krävas förr eller senare. Det är mer rationellt att så snart som möjligt låta de skuldtyngda länderna på ordnad väg skriva ned sina statsskulder och därmed låta de som i stor utsträckning både orsakade finanskrisen och eurokrisen – för att sedan profitera på de samma – vara med och betala. Om detta skulle leda till att en rad europeiska banker hamnar på obestånd så bör aktieägarna ta hela smällen och staten ta över bankens systemviktiga funktioner.

En sådan hantering av den nuvarande krisen för valutaunionen skulle vara såväl mer ekonomiskt rationellt som moraliskt försvarbar jämfört med den nuvarande politiken. Det skulle dessutom innebära att finanssektorn fick lära sig att de själva måste ta ansvar för sina handlingar och att skattebetalarna inte alltid finns där för att lösa ut dem. Det är inte rimligt att bankernas vinster förblir privata medan deras förluster ska betalas av skattebetalarna.

Vi tror att det är oklokt att vänta till dess krisen blir än mer akut och vi riskerar politiska och ekonomiska sammanbrott. Skuldavskrivningar och att krisländerna ges en möjlighet att lämna euron skulle ge dem en möjlighet att återhämta sig ekonomiskt. Dessutom behövs hårda regler mot skadlig finansiell spekulation och offensiva investeringar för sysselsättning och klimatomställning.

Se även SvD, DN, EU-observer och Europaportalen

7 reaktion på “Låt skuldtyngda länder lämna euron

  1. Pingback: Skarpt om EMU av Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt i GP | Jöran Fagerlund

  2. Pingback: Med euron ur tiden

  3. Oerhört bra Jonas (och Ulla) – nu närmar vi oss pudelns kärna, dvs vårt kreditbaserade penningsystem!

    Med anledning av den av finanskapitalisterna påkallade utmätningen av grekiska folkets gemensamma tillgångar, i kölvattnet av det ”stöd”-program som erbjuds så postade jag följande kommentar till en artikel i SvD:

    ”Skulder som inte kan betalas tillbaka kommer inte att betalas tillbaka” – Michael Hudson …än mindre om man hotar eller höjer räntan, eller tvingas att friställa än fler anställda (som annars skulle kunna betala skatt).

    Precis som Joseph Stiglitz hävdar finns endast en lösning för länder som Grekland: skriva av skulderna och börja om från början…utanför euroområdet. De enda som tjänat på EMU är de ekonomiska stormakterna med imperialistiska drömmar såsom Frankrike och Tyskland, vars privata bankirer nu mer eller mindre kan åka ner till Grekland och utmäta/införliva detta i sina privata tillgångar (elbolag, sjukhus, vägar, järnvägar…).

    Greklands folk har all rätt i världen att motsätta sig detta då de enbart är offer i en finanskapitalism som helt gått över styr – om vi står vid sidan och hejar på dessa utmätningar, ja då kommer vi också godkänna den kanske blodiga revolt som blir resultatet därav…för glöm att något folk med stolthet kvar i kroppen kommer sitta stilla och se på när de internationella finanskapitalisterna roffar åt sig egendomar som de själva inte byggt upp med blod, svett och tårar!

    Det jag vill ha sagt (i något hårdare termer än Jonas och Ulla) är att detta kommer sluta blodigt om vi inte med gemensamma krafter går man ur huse för att protestera mot detta finanskapitalismens rofferi. Alla Europeer har inte lika oblodig historia som oss svenskar och snart smäller det till i Europas fattigare delar. Jag tror inte längre det räcker att påtala detta på diverse bloggar (eller ens inomparlamentariskt) utan misstänker att vi måste mer konkret agera för våra kamrater, bröder och systrar i Europa!

  4. Pingback: Husson

  5. Pingback: Solidaritet enda lösningen

  6. Läs denna tänkvärda artikel i The Guardian i dag. Här står precis det som den politiska eliten försöker undvika att tala om, nämligen att euron är felkonstruerad och att det krävs drastiska förändringar av valutasamarbetet om vi inte ska drabbas av den totala krisen. Diskussionen finns alltså, men får inget genomslag i svensk debatt, sorgligt nog. http://www.guardian.co.uk/business/2011/jun/20/greece-must-exit-eurozone?intcmp=239

  7. Pingback: OM jag vore grek… | gusart – poesi & politik för ett hållbart liv

Kommentera