Borg tveksam till europakten

I skuggan av katastroferna i Japan och dramatiken i Nordafrika så rusar EU vidare mot centralstyre av den ekonomiska politiken. Idag ska finansministerrådet ha kommit överens om ett paket på sex rättsakter för att styra alla EU-länders ekonomiska politik, se ekot. Även om det bara är euroländerna som ska kunna bötfällas så gäller reglerna även oss som står fria från euron. Men invändningarna är starka, inte bara från oss vänsterpartister. Så här skriver LO, TCO och SACO ett ett brev till oss som sitter i EU-nämnden;

Det första är ett lagstiftningspaket från EU-kommissionen. Förslaget består av sex separata lagstiftningsförslag inom tre områden: förändringar i stabilitets och tillväxtpakten, bevakning och korrigering av makroekonomiska obalanser samt ett ramverk för budgetsamordning.  Förändringarna i stabilitetspakten minskar möjligheterna för medlemsländerna och framförallteuro-länderna att föra en egen ekonomisk politik. För fackföringsrörelsen är det dock förslaget om makroekonomiska obalanser som oroar mest. Kommissionens förslag utökar nämligen EUs befogenheter på det lönepolitiska området.

Om förslaget förverkligas kommer ett processförfarande mot medlemsstaterna att introduceras. Genom tvingande riktlinjer ska medlemsstaterna rättas in ledet. För euroländerna föreslås ett sanktionssystem med böter i miljardklassen.

Konsekvensen av förslagen är att EU kommer att kunna blanda sig i den nationella lönebildningen. Som förslaget nu ligger ges kommissionen möjlighet att uppdra åt medlemsstaterna att korrigera lönenivåerna, en tanke vi bestämt avvisar.

Även den nya föreslagna europakten från facklig kritik;

Det andra är de förslag och den diskussion som följt påförbundskansler Merkels och president Sarkozys förslagtill konkurrenskraftspakt. De ursprungliga förslagethar nu tagits över och omarbetats av kommissionspresident Barroso och presidenten i Europeiska RådetVan Rompuy, men även det omarbetade förslaget innebär ett oönskat intrång i lönebildningen. Förslaget avser att mäta medlemsländernas konkurrenskraft påbasis av lön och produktivitetsutveckling. För att stärka konkurrenskraften rekommenderas medlemsländerna att decentralisera lönebildningen och använda lönebildningen i den offentliga sektorn för att hålla nere löneökningarna i den privata sektorn.

Sverige bör därför av de skäl som Anders Borg redan redogjort för i förhållande till ursprungliga fransk-tyska förslaget inteansluta sig till konkurrenskraftspakten – numera kallas europakten – i dess nuvarande utformning.  

Europeiska fackliga samorganisationen (EFS) därLO, Saco och TCO är medlemmar, har i en rad uttalanden och brev protesterat mot åtgärder som syftar till att inkräkta på parternas ansvar för lönebildningen i medlemsländerna. I likhet med den europeiska fackföreningsrörelsen är vi djupt oroade över de långsiktiga konsekvenserna av kommissionens förslag.

Vi uppmanar riksdagen att i EU-nämnden ge regeringen till känna att de delar av förslagen som riktar in sig på lönebildningen måste stoppas. Det är viktigt att försvara den självständiga lönebildningen i medlemsländerna.

Än har inte regeringen meddelat om de vill attSverige ska anslutas till europakten, en möjlighet som finns även föricke euroländer. Intressant nog verkar Anders Borg tveka. Men tvekar man till europakten borde man också avvisa de andra delarna av EU.s centralstyrda ekonomiska politik, innehållet är nämligen till stor del detsamma. Dessutom handlar det om att respektera väljarnas nej till EMU i folkomröstningen 2003.

Det har spekulerats om att en ny folkomröstning om euron ska anordnas i Danmark. Det är nog mindre sannolikt, opinionsmätningarna pekar på att väljarna i Danmark skulle rösta nej om de fick chansen.

2 reaktion på “Borg tveksam till europakten

  1. Pingback: S – Ett parti för ”de som arbetar”? | Nemokrati

  2. ”Förändringarna i stabilitetspakten minskar möjligheterna för medlemsländerna och framförallteuro-länderna att föra en egen ekonomisk politik. För fackföringsrörelsen är det dock förslaget om makroekonomiska obalanser som oroar mest. Kommissionens förslag utökar nämligen EUs befogenheter på det lönepolitiska området.”

    Vilket i praktiken skulle innebära högre löner och höjd köpkraft för svensken, det skulle sätta en käpp i hjulet för Sveriges merkantilistiska ”beggar thy neighbour” politik. Det är förstås därför Borg är motståndare till detta, det bedrövliga är att det är förmodligen även är ett avgörande skäl för att de centrala facken är motståndare.

    Liknande med pensionsåldern och pensionerna där Sverige utmärkt sig med hög pensionsålder relativt många EU-länder.

    Det är förstås inte skäl nog att göra sig av med den nationella suveränitet som vi trots allt har kvar. Men att slå i folk att EU generellt skulle vilja sänka vår köpkraft är inte ärligt. Vi befinner oss i den rakt motsatt positionen, jämfört med Piigs, i EU:s makroekonomiska obalanser mellan medlemmarna. Även vi är en bedragande orsak, precis som Tyskland, till att det är stora obalanser.

Kommentera