Arabisk vår

Upproret i arabvärlden rullar vidare som en tidvattensvåg som inte går att hejda. Ibland slår despoterna tillbaks med stor kraft som i Libyen, Bahrain och Syrien. Våldet och förtrycket gör att de som går ut på gatorna riskerar allt. Inte minst i Syrien så handlar det om en regim med blod upp till armbågarna. Ändå fortsätter revolten från land till land. I Yemen verkar revolten vara på väg att segra. I Syrien och Jordanien  ökar trycket för förändring. I Marocko och Algeriet pyr det. I flera av gulfländerna inklusive Saudiarabien vågar folk protestera. Det ska bli intressant att se om väst vågar ställa sig på demokratins sida även när det gäller de egna skyddslingarna i gulfen och när det heliga flödet av olja hotas.

läs mer i SvD, DN, DN och GP

Debatten om det var rätt eller fel av FN att sanktionera militärt våld för att skydda civilbefolkningen i Libyen fortsätter. Jag medger gärna att det är en svår debatt och att det är oklart vart den militära inblandningen leder i nästa led. Men en sak är klar, revolten hade varit krossad nu utan FN:s ingripande. Revolten hade varit krossad och klappjakten och dödandet av de som reste sig mot Khaddafi hade pågått för fullt. Det vore att betala ett högt pris för att inte ingripa. Två intressanta röster i debatten; Aron Etzler och Göte Kildén.

Frågan om Sverige ska bidra med JAS-plan har varit i fokus ett tag. Jag utesluter inte det om uppdraget är klart avgränsat och inom vad FN har beslutat. Det är också viktigt att se hur det militära ingripandet utvecklas och vem som leder det i praktiken. Samtidigt är nog den debatten i grunden ett sidospår. Insatsens stora problem lär knappast vara bristen på stridsflygplan och militär kapacitet. Kanske kan Sverige göra betydligt större nytta med humanitär hjälp och stöd till flyktingar. Risken är ju också uppenbar att en svensk militär instats drivs av mindre ädla motiv som att visa upp JAS och vara en duktig lärling till Nato.

läs mer i SvD, DN, Aftonbladet,  Aftonbladet och GP

Trots våldet och trots osäkerheten så är det som sker i grunden glädjande och överraskande. Vänsterns roll kan bara vara en, att utan tvekan ställa sig på samma sida som de som idag kräver demokrati, slut på diktaturen och social rättvisa. Dessutom bör vi använda tillfället att kräva skärpta regler för den svenska vapenexporten och att det finns ett tydligt samband mellan närmare handelsförbindelser och demokratisk utveckling.

14 reaktion på “Arabisk vår

  1. Det är alldeles för många om och men för svensk solidaritet med Libyens folk. Var är det självklara beskedet att vi så klart ställer upp med vårt flyg om det behövs för att stödja demokratiprocessen. Detta försiktiga politikerslingrande står mej upp i halsen.

  2. Det är mycket skrämmande denna allmäna beredvillighet att ställa upp i krig med USA/Nato i Sverige! T.o.m. i vänsterpartiet. Vad har flugit i alla!? En allmän masshysteri, man har gått på mediernas propaganda. Troligen är upprorsmakarna i Libyen stöttade och beväpnade av någon sorts CIA, och man hade hoppats att det skulle gå lika lätt som i Egypten att byta regim. Men Khadaffi såg ut att slå ner upproret, men man hade bestämt sig för att han inte skulle få statuera exempel för andra kommande projekt. Är Iran det stora målet?
    Och flygförbudszon! Herregud, det hann inte gå många timmar sen man tvingat igenom det i FN förrän det hette krig. Det är som det var i Irak, och v spelar med!
    Det där om att Khadaffi hade satt in flyg mot demonstranterna var troligen en propagandalögn, det var vad man behövde för att kunna föra flygförbudszon på tal. Ryska satellitövervakare sa att de inte sett några flygangrepp.

  3. Hörde på tv igår en syrian i Södertälje som ansåg att revolten i hemlandet är onödig för regimen är helt ok. Man undrar hur representativ han är för sina landsmän i Sverige? Idealiskt sätt borde han vara unik men så tror jag inte det är.

    Jag vet genom muntlig info att det på Umeå universitet på 80-talet fanns kineser som jobbade åt regimen hemma och som spanade på forskare, typ min arbetskamrat och kompis på viruslabbet. Sedermera, 25 år senare, tror jag kineser dömts för såna brott och förhoppningsvis utvisats.

  4. ”Risken är ju också uppenbar att en svensk militär instats drivs av mindre ädla motiv som att visa upp JAS och vara en duktig lärling till Nato.”

    Samtidigt så är väl risken för att revolterna delegitimseras av det utländska ingripandet mindre ju fler icke-NATO stater som deltar militärt?

  5. Jag har nog varit emot bombandet hela tiden, fast det mest har handlat om magkänsla från början, att det varit något som inte stämt riktigt i Libyen, som ju raskt utvecklade sig till inbördeskrig, till skillnad från hur det var i Tunisien och Egypten. De här artiklarna gör mig mer övertygad om att Libyen är en helt annan historia än de andra proteströrelserna och att det var helt galet att stötta de s.k. rebellernas:

    Libyan rebel commander admits his fighters have al-Qaeda links

    Libya: it wasn’t supposed to be like this in free Benghazi, The Telegraph

    Rebellerna anklagas för övergrepp i östra Libyen

  6. Libyen var/är en betydligt hårdare diktatur än Egypten eller Tunisien. Att det då bubblar upp allehanda otrevligheter i kölvattnet på revolten bör inte komma som en överraskning. Diktatur verkar vara ett brutaliserande statsskick, och det finns säkert mer att hämnas i Tripoli än i Tunis eller Kairo. En parallell i nutidshistorien kan ju vara NATOs flygkrig mot Serbien under Kosovokrisen, då UCK sannerligen inte var guds bästa barn. Var den interventionen rätt eller fel?

  7. Jag måste tillstå, precis som Kersin ovan, att något inte verkar stämma riktigt med Libyen.

    Magkänslan sade mig följande när konflikten blev ett faktum:

    1. Tveksam till att rebellerna verkligen hade det massiva stöd av befolkningen som de övriga proteströrelserna uppvisade. Att de dessutom tidigt i processen visar att de ämnar använda vapen bpdade inte gott.
    2. Visst är Libyen långt mer intressant för väst pga sin olja än de övriga nationerna…och det brukar inte båda gott.
    3. De tydliga inslagen av krigspropaganda och lögner kändes igen (som i Bosnien, Irak osv). Flygangreppet mot civila som prydde all västmedia ett tag visade sig enligt ryska satteliter aldrig ha ägt rum.
    4. USA har fullt upp och kan inte längre riskera att involvera sig alltför mkt i ytterligare en osäker och eventuellt långvarig intervention.
    5. Europa har den största ekonomiska kris på länge där 100000-tals demonstrerar titt som tätt mot massarbetslöshet och ekonomiska åtstramningar. Vad vore bättre än att flytta fokus mot något annat ett tag?
    6. Europas militärer har länge önskat en möjlighet att ta ett större ”ansvar” för världspolitiken och vad vore bättre än att testa vår förmåga på ett för europa närliggande land som dessutom är viktigt ur energiförsörjningsaspekten?

    Jag är klart för att stödja ett folkligt uppror men känner mig inte alls säker på att Libyen hade en bra grogrund för en folklig resning – tycker det haltar lite om man jämför med Egypten och Tunisien och att ”man ur huse” inte riktigt har skett i Libyen på samma sätt som i just dessa länder.

    När vi nu står inför fullbordat faktum, dvs fullt inbördeskrig (som vi själva varit klart delaktiga i att skapa) så måste vi givetvis se till att med alla medel stoppa lidandet för civila. Jag är ingen militärstrateg eller professionell konfliktlösare men varför skulle inte eldupphör och installation av FN-trupp vara ett alternativ?

  8. ”Jag är ingen militärstrateg eller professionell konfliktlösare men varför skulle inte eldupphör och installation av FN-trupp vara ett alternativ?”

    Ett eldupphör förutsätter att båda parterna är intresserade av detta.
    Ett ‘fredsframtvingande’ ingripande innebär en stor insats av marktrupp, och skulle nog behöva luta sig mot en radda nya resolutioner i UNSC.

  9. Väst har gjort rätt som motvilligt satt in militär mot Kad., men jag är tveksam till att Sverige nu bidrar med Jas. Det känns lite sent och vad har Kad. för gamla flygfarkoster kvar som han kan bomba de sina med? Kanske vore det bättre att sända ned sjukvårdsmaterial etc.

    Libyen är obegripligt även utan Kadaffi. Tyvärr.

  10. Ovanpå det som Nebbiolo tar upp bör också nämnas att överlag har befolkningen i Libyen haft en bättre levnadsstandard än folk i övriga arabländer, Irak under Saddam borträknat. Man har/hade god och gratis sjukvård och gratis utbildning tom universitetet, precis som i Irak (helt onödigt använda oljepengar förstås!!). Diktator var Saddam och en knöl var han, men han skapade goda levnadsförhållanden för majoriteten av folket i Irak. Ghadafi är heller ingen duvunge, men även han har skapat tämligen goda levnadsförhållanden för sin befolkning. Sådant är inte populärt bland USA:s ledande.I USA får ju folk betala skjortan för högskole- och universitetsutbildning för sina barn.

    I både Egypten och Tunisien har folk varit mycket fattigare.

    Gadhafi har alltid utmålats som en stor gangster i Väst, utom de senaste åren då han plötsligt togs till nåder igen. Han tillhörde dem som nationaliserade oljan när han gjorde revolt och tog makten 1969. Hur USA och Väst ser på sådana ledare vet vi. Allende som nationaliserade kopparn avsatte man ev. också mördade 1973, liksom Mosaddeq gjorde i Iran och avsattes av Väst med USA i som huvudansvarig, och idag letar USA efter orsaker att bomba Iran. Chavez är samma fall, och han är vald ett otal gånger med god majoritet och trots detta framställs han alltid i svenska media som en förskräcklig diktator och USA har försökt att avsätta honom flera gånger.

    Så jag tror helt enkelt inte att Gadhafi är fullt så förfärlig som påstås, i varje fall inte värre än ledarna i Bahrain, Jemen, Sauiarabien eller Mubarak, som torterade åt USA och sannolikt även egna medborgare när det passade. Och tänk OM RT har rätt i att Gadhafis bombningar bara var ren lögn och propaganda. Jag vet inte, men ett vet jag, krigets första offer är sanningen.

    Så jag är idag ganska övertygad om att det handlar om oljan, och att det hela handlar om ett rent kolonialt krig från Västs sida och om ett klankrig, ett inbördeskrig i Libyen, där vi kommer att få stora problem framöver.

  11. @Per A.

    Ett eldupphör förutsätter att båda parterna är intresserade av detta.
    Ett ‘fredsframtvingande’ ingripande innebär en stor insats av marktrupp, och skulle nog behöva luta sig mot en radda nya resolutioner i UNSC.

    Har vi ens försökt med ett eldupphör kompat med en radda resolutioner, förhandlingar samt marktrupper på plats? Återigen, utan att vara militärstrateg så har jag svårt att se hur man förhindrar att människor skjuter ihjäl varandra med flygbombningar. Man kan möjligtvis minska möjligheten för regimen att använda sitt flygvapen men inte så mkt mer än så, eller? Jag minns statistiken från första irakkriget att de sk precisionsbombningarna i viss mån träffade vad man siktade på (dock långt under 50% precision – de bilder vi fick se var de få som träffade) men att en överhängande del av det man siktade på var antingen attrapper eller felaktigt angivna mål (dvs enstaka procent var riktiga mål). Likaså i forna Jugoslavien då man i och för sig träffade kinesiska ambassaden (wow, vilken precision) så visade det sig att själva valet av mål var det stora problemet, man hade råkat peka ut fel byggnad. De bilder vi matas av i krig är alltid propaganda och antalet civila som dödas kommer endast fram i dagen långt efter kriget avslutats, då FN och andra fått tillträde. Det visar sig också att de mest skeptiska såsom Noam Chomski mfl alltid kommer långt närmre sanningen än massmedia eller politiker.

    Jag vill inte vänta tills WikiLeaks publicerar de verkliga siffrorna av den mänskliga katastrofen utan vill ha FN trupp närvarande NU och om flygbombningar skyndar på processen, so be it! Men ingen kommer övertyga mig enkelt om att man kan bomba ett land till demokrati och att dessa bomber på något sätt kommer skydda civila (men jag är idel öra ;-).

    Förövrigt så är det ett gigantiskt projekt som NATO nu tar över och som sådant så bör det finnas en plan, framför allt för en exit – denna har ännu inte kunnat presenteras vilket bekymrar mig oerhört!

  12. Exiten består i att oljefälten hamnar i Västs händer, och sedan får man se om libyerna, oavsett vilka som ”vinner” på marken, accepterar detta. Gör de det så är det över, gör de inte det så har vi ett nytt Irak och Afghanistan – gissar jag.
    Nu har ju de s.k. rebellerna lovat att de inte tänker acceptera ett sådant övertagande från Väst, så det ser inte lovande ut.

  13. Pingback: Lasses blogg » Krig skapar hat

  14. Den (efter att ha hyllat västmakternas ”humanitära bomber” under uppstyckningen av Jugoslavien och lyckad installation av en korrumperad organ & drogkartell som portvakt i den ockuperade NATO-enklaven Kosovo) nyss uppvaknade bombvänstern, har återigen lyckats med konststycket att fullständigt köpa USA Pentagon och CNN & Co´s nya krigsprodukt, denna gång i Libyen.

    Rykten hörsägen och krigspropaganda är återigen dagens sanning, men var är bevisen? De humanitära bombvännerna inom vänstern vill inte ställa några obehagliga frågor.

    OM det nu vore så att den nya Hitlerfiguren du jour, vi instrueras att avsky, skulle ha bombat den ”egna befolkningen” eller slängt ut barn ur kuvöser eller vad krigsivrarna nu påstår var sant, så skulle detta rullat fram och tillbaka dygnet runt i SVT och övriga västerländska papegojmedier, det kan vi vara fullständigt säkra på men vi har hittills inte hört eller sett annat än vad krigförande aggressionspakt påstår -utan bevis.

    Som Johnstone säger:
    ”Had there been visible proof of such atrocities, we can be sure that they would have been shown regularly on prime time television. We have seen no such proof. A UN fact-finding mission could have very rapidly set the record straight, and the Security Council could then have acted on the basis of factual information rather than of claims by rebels seeking international aid for their cause.”
    http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=23983

    Så enkelt var det alltså. Men bara USA lyckats vrida armen ur led på ett genomkorrumperat FN så är krig fred…

Kommentera