En socialistisk strategi för Sverige 2011

Hur ser en strategi för socialism ut i dagens Sverige? Frågan kan kännas ovan även för en vänsterpartist. Men det borde den inte vara. Finanskapitalismens kris och den kapitalistiska ekonomins kortsiktighet och oförmåga att lösa grundläggande samhällsproblem borde ge oss goda möjligheter att lyfta ett perspektiv för socialism.

Socialismens klassiska frågeställning är hur de arbetande och samhället ska få kontroll över produktionen. I det socialistiska begreppets kärna finns insikten om hur den ekonomiska makten och produktivkrafternas utveckling formar samhället, dess bas och överbyggnad. Även om en debatt om socialism inte kan begränsas till denna frågeställning så kräver en trovärdig socialistisk strategi att den besvaras. Visst kan en del av svaret vara ett stegvis ökat löntagarinflytande i all produktion liksom att på olika vägar gynna styrelseformer som kooperation och direkt arbetarstyre. Men frågan kvarstår likväl. Hur rår vi på den ekonomiska makten?

LO-tidningen publicerade nyligen en sammanställning av de 20 största ägarna på Stockholms fondbörs. Bara tre av dem är privata. 17 av dem består av olika fonder och institutionella ägare, inte minst vårt pensionssparande. Med andra ord är det våra egna pengar som är kapitalet som äger företagen. Några av placerarna är utländska institutionella ägare men de flesta är svenska. Allra största ägare är den svenska staten, först på andra plats kommer Wallenbergsfären. Så frågan kanske borde omformuleras. Den är inte främst hur löntagarna ska erövra den ekonomiska makten utan hur vi ska använda den makt som vi redan har i form av ägande.

Idag styr de klassiska kapitalistiska ägarna delvis via ett maktsystem med A och B-aktier som ger olika inflytande. Detta odemokratiska system borde rimligen avskaffas. De styr också därför att de institutionella placerarna undviker att söka makt och majoritetsägande. Även detta är en fråga om regler och lagar som kan ändras. Vårt eget pensionskapital används som vilket spekulativt kapital som helst. Med nya regler för pensionssparande, kanske efter kanadensisk modell, skulle de istället kunna styras mot långsiktiga investeringar, ansvar för regional utveckling samt hänsyn till miljö och sociala villkor. De skulle också kunna premiera inte bara goda villkor för löntagarna utan också deras direkta inflytande över och ansvar för produktionen. För vänstern bör det vara ett huvudmål att rent konkret arbeta för att vårt pensionssparande kan omformas i denna riktning.

Men en annan fråga infinner sig. Är samhället och staten verkligen bättre ägare? Frågan har flera svar. SBAB kan vara bra för samhället eftersom konkurrensen ökar på bolånemarknaden och räntor och övervinster hålls nere i bankerna. SJ kan vara bra för att ge tågservice i hela Sverige. Vattenfall skulle kunna vara en motor i Sveriges omställning till ett hållbart energisystem. Men en ärlig analys visar att statens ägande idag inte används så. De statliga företagen uppnår inte ens sina grundläggande samhälleliga mål. Det beror naturligtvis till stor del på att vår regering inte vill använda det statliga ägandet. Avkastning är ofta den enda krav som ställs. Vänstern bör därför fokusera på hur de statliga företagen ska styras och vilka mål de ska uppnå i vidare mening. Vi måste rent konkret bli bättre och mer professionella när det gäller att styra via statligt ägande. Varför inte börja med att ta fram vänsterns alternativa ägardirektiv för Vattenfall?

Nästa kritiska fråga om det statliga ägandet är om en anställd i dessa företag har mer makt över sitt arbete. Är företagsformen mer demokratisk för den som arbetar? Är den anställde på Vattenfall eller SAS mindre alienerad än den som arbetar för Eon eller Malmö aviation? Vi vet nog alla att svaret är nej. En vänsterstrategi för gemensamt ägande, även kommunalt, måste sätta löntagarinflytande och demokrati i fokus.

Genom att använda det ekonomiska ägande vi faktiskt redan har gemensamt skulle vi kunna skapa en mer stabil och demokratisk samhällsutveckling och ta ett kliv mot socialism. Vår socialistiska vision måste vara relevant för 2011 års Sverige. Den kan inte utgå från något avlägset land i Latinamerika eller gamla misslyckanden i öst före 1989. Vår vision måste utgå ifrån vår egen verklighet här och nu. Det handlar inte om en dimmig bild av en omvälvning av makten i en avlägsen framtid. Våra socialistiska mål och vägen dit måste vara begripliga i dagens Sverige. Det tror jag de blir om vi sätter svaret på frågan om hur vi använder den ekonomiska makt som vi redan har i centrum för debatten.

14 reaktion på “En socialistisk strategi för Sverige 2011

  1. Pingback: Motvallsbloggen » Amerikanska löntagare vaknar – när vaknar de svenska?

  2. Hej Jonas,

    Jag vill minnas att vi hade en bra diskussion här på bloggen din, förra året, om hur anställda skulle kunna ta över de företag som de arbetar på. I den diskussionen var det någon som presenterade en modell från USA (ironiskt nog) där detta faktiskt skett på ett uppenbarligen mycket lyckat vis. Jag minns att jag var mycket imponerad. Jag har nu sökt sida upp och sida ner i arkivet här, men eftersom du är en sådan flitig bloggare, är det så mycket att sila igenom. Jag kan inte hitta hans eller hennes inlägg. Kommer du ihåg vad vilket inlägg jag talar om?

    Förövrigt är dina ord glädjande – de är en påminnelse om att ett bättre system fortfarande är fullt möjligt. Såg igår på “Food Inc.” – en dokumentär om matindustrin här i USA. Fruktansvärt – och det är det ekonomiska och politiska systemet som skapat och föder denna groteska industri. Ibland vill jag bara ge upp. Köpa en stuga i skogen och bara isolera mig ifrån det monstersamhälle vi har skapat. Och kanske är det just vetskapen om att vi människor kan bygga något som är så mycket bättre som gör mig en smula bitter emellanåt. Många tror verkligen att kapitalismen är det minst dåliga alternativet, och därför nöjer de sig med det system vi har idag. Klarar du av att övertyga dem om att mitt ibland alla de där dåliga alternativen så finns det fortfarande ett alternativ som är mycket bra?

  3. Kan det vara David Schweickarts ekonomiska demokrati som du är ute efter? Han erkänner behovet av en marknad för varor och tjänster, men vill ersätta arbetsmarknaden och finansmarknaden med demokratiska institutioner. Han är således marknadssocialist. Mycket av empirin i hans bok After Capitalism är taget från Mondragon-kooperativen i Baskien. Han var i Uppsala i somras och höll ett föredrag. Sök efter ekonomisk demokrati och Uppsala på youtube.

  4. Jag tror substantiven och adjektiven socialism/socialistisk borde användas mer sällan. Även för dem som tillhör vänstern i Sverige så är orden luddiga då alla lägger in lite olika betydelser i begreppen. För politiska motståndare är de entydigt negativa och används därför som tillhyggen i debatter och valrörelser m m.

    Högern använder inte gärna de ungefärliga motsatsorden kapitalism/kapitalistisk när de pratar om sina visioner och det har gagnat dem i valen.

  5. @ Gunnar: ska vi vara rädda för att kalla oss socialister? Först blev ordet kommunist besudlat – av både Pol Pot, Stalin och hela kapitalistvärlden (propaganda). Socialism nu alltså? Är det solidaritet nästa?

    Anledningen till att högern inte anväder sig av ordet kapitalism är för att det har blivit så vedertaget att folk glömt att det är en ideologi. Det är en seger för högern. Finnanskrisen har fått många att inse att det finns allternativ – ett av dem beskriver Jonas här ovan. Det är bra! Sluta gå högerns ärenden.

    De som använder ordet socialismen som något negativt står oftast till höger om högern – eller så kallar de sig libertianer, natstatsmänniskor. Deras retorik är oftast ihålig och obegåvad om man bara orkar bena lite i den. På ren svenska kan man kalla det för skitsnack. 8)

  6. fredrik: Till och med miljöpartister ryggar för orden ifråga. Få tänker på August Palm, kampen för allmän rösträtt, livsvillkoren för Henning, Lotten, Tummen, Emelie och de andra i Fogelströms Stad-böcker, folkhemmet etc. Och de som känner till lite nutidshistoria från 1860 och framåt blir allt färre. Vänstern tar upp mycket viktiga problem men jag tror det är dumt att använda dessa ”svåra” ord men man behöver inte ta avstånd från dem förstås.

  7. Jag är benägen att instämma med Gunnar. Det hjälper inte att vi själva har insikt om innebörden av socialism (eller att vara socialist) om omvärlden (dvs utanför partyiets kärna) dels har en dålig kunskap om innebörden, dels ”lärt sig” (felaktligen) att koppla detta till diverse rörselser i historien som (felaktigt) slängt sig med dessa begrepp.

    Inget hindrar oss att i detta nya årtusende att skapa nya begrepp såsom ekonomisk demokrati eller social ekonomi samtidigt som vi aldrig slutar att avslöja den nyliberala lögnen (forskningen gör det ideligen – varför inte också vi?). Ibland tenderar vi alla glömma vad ordet ekonomi står för, dvs hushållning (av naturens och mänskliga resurser) och INTE en ständig tillväxt (genom rovdrift på människor och natur), vilket är själva motsatsen…

  8. Hej Jonas!

    Kloka ord kloka tankar du har och visst det är som du säger att med det ägande som Vi har på börsen, borde vi prata mer om detta ute bland folk och på våra socialistiska medlemsmöten, i partistyrelsen, på distriktsmöten. För vattendropparna urhålkar stenen.
    Jag passar på att citera den engelske socialisten Richard Henry Tawneys ord att ”det som betyder något för ett samhälles friskhet är det mål som dess ansikte är vänt mot”.

  9. Finanskapitalismens kris och den kapitalistiska ekonomins kortsiktighet och oförmåga att lösa grundläggande samhällsproblem borde ge oss goda möjligheter att lyfta ett perspektiv för socialism.

    Så länge vi tillåter det privata kapitalet, i form av bankerna, ha monopol på att generera det absolut mest nödvändiga i en penning- och skuldbaserad ekonomi, dvs pengar, så kvittar det vad vi vill göra med ekonomin – bankerna äger fortfarande monopolet på att skapa tillgångsbubblor, deflation och tillhörande massarbetslöshet och inflation, när de så känner.

    Vi måste därför först genomföra en fundamental förändring av det monetära systemet och återta till de demokratiska institutionerna makten att skapa de pengar samhällsekonomin har behov av – vi behöver alltså först och främst arbeta för att få igenom en ny penningreform, allt annat blir bara förändringar i marginalen.

    Det räcker att titta på de totala privata skulderna i Sverige (i relation till BNP) för att man skall bli mörkrädd – vad som skulle hända med penningmängden i ekonomin om folk börjar betala tillbaka skulderna vill jag inte ens tänka på…

  10. Vansinne att sälja Nordea – så att det blir eurolandsägt dessutom! Vilket fruktansvärt svek mot de svenska låntagarna. För det första är det ett av de mest vinstinbringande statliga ägandet, som ger mycket pengar till statskassan att använda/transferera för välfärden, för det andra är risken överhängande att vinsterna används för att täcka kreditförluster i euroland. Så inte bara de svenska löntagarna sviker S utan även de svenska låntagarna, å det grövsta då småfolket har sina banklån och personkonton/lönekonton i Nordea.

  11. När du använder ord som ”…vår socialistiska vision” så tänker jag på mindre trevliga herrar som Stalin, Lenin & co.

    Vill du vinna över ”Svenne Banan” på din sida får du allt modernisera ditt språkbruk.

    Att byta ut dagens ”herrar” mot andra ”herrar” kommer inte att resultera i något till det bättre. Det har provats i en del länder, och inte lyckats bättre, snarare sämre, då folket fick nästan svälta.

    Makten och härligheten berusar och korrumperar alltid omdömet, oavsett hur god man än tror sig vara. Även du skulle till slut bli likadan som de som du nu fördömer.

    Varför driver du inte reformering av arbetet i riksdagen? Som att att begränsa mandat-tiden för riksdagsledamöter till ex-via två valperioder? Då skulle flera medborgare kunna viga några år av sitt liv med arbete i riksdagen, och på det sättet förankra demokratin i folksjälen. Idag sitter många riksdagsledamöter på livstid ifall de röstar ”rätt”.

  12. ”Finanskapitalismens kris och den kapitalistiska ekonomins kortsiktighet och oförmåga att lösa grundläggande samhällsproblem”

    Det handlar inte om en ”oförmåga” att lösa för många medborgare viktiga samhällsproblem, det handlar om att detta system inte alls vill lösa dessa problem, det är i många fall tvärtom så att många av dessa problem ses som en fördel för de som är gynnade av detta system.

    Det nämnda systemet är förmöget till mycket och hade viljan funnits kunde det säkert löst många av problemen men som sagt det finns absolut ingen vilja till detta.

Kommentera