Regeringen kastar bort år av klimatansträngningar?

Tillbaks i den stora staden med nattåget från norr. Igår hade jag en riktigt bra dag i Lycksele i sällskap med 60 vänsterpartister från norrlands inland. Förslagen haglade om hur vi kan vända utvecklingen med avfolkning och sämre service i glesbygd. Bland de saker som diskuterades fanns kommunikationer, gymnasieskolor, statlig service, småföretag, gruvdrift, ny region i norr, brist på arbetskraft…

Gårdagens optimism togs ner en aning av dagens usla opinionssiffra för Vänsterpartiet.  4,3 % är verkligen inget att skryta med i dagens läge. Det kommer att krävas hårt och konsekvent politiskt arbete för att vända denna trend. Men, det pågår ju delvis redan. Läs exempelvis Josefin Brinks kristallklara argument om hur de arbetslösa behandlas i DN och Uje Brandelius i dagens Aftonblad. Jag och Jens Holm skriver idag i SvD om klimatfrågan och hur regeringen vill kasta bort, eller snarare sälja, det svenska folkets ansträngningar för att minska utsläppen av växthusgaser;

Trots att Sverige återigen upplever en mycket kall vinter har temperaturen globalt ökat. Förra året blev, tillsammans med år 2005, det varmaste året sedan mätningarna startade 1880. Behovet att vidta kraftfulla åtgärder för att minska klimatutsläppen är fortsatt akuta.

Tyvärr finns det massor av kryphål i Kyotoavtalet som riskerar att sabotera klimatarbetet. Ett av dessa kryphål kallas i klimatförhandlingarna för ”hot air” och innebär att ett land kan köpa utsläppsrätter (Assigned Amount Units, AAU) från länder med överskott av utsläppsrätter.

Några länder, bland andra Ryssland och Ukraina, har gigantiska överskott av utsläppsrätter sedan deras ekonomier och därmed även utsläpp sjönk kraftigt i början av 1990-talet. Nu vill de sälja utsläppsrätterna till andra länder, vilket kan undergräva möjligheten att minska de globala utsläppen så snabbt som det krävs.

Men även Sverige har ett betydande överskott av utsläppsrätter som den borgerliga regeringen nu överväger att sälja. Det beror på att Sverige enligt Kyotoavtalet fick tillstånd att öka utsläppen med 4 procent till 2012 jämfört med 1990 års nivå. Sve- riges riksdag bestämde att vi istället ska minska utsläppen med 4 procent. Detta mål har sedan slagits med råge och de svenska utsläppen har nu minskat med hela 17 procent, inte minst som en följd av de klimatåtgärder som tidigt initierades och genomfördes när de rödgröna var i majoritet i riksdagen.

Överskottet av utsläppsrätter, jämfört med Sveriges åtagande enligt Kyotoavtalet, väntas uppgå till drygt 70 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det är mer än Sveriges totala utsläpp av växthusgaser under 2009 (60 miljoner ton). Det ekonomiska värdet på överskottet bedöms vara över 7 miljarder kronor.

Enligt Kyotoavtalet kan överskottet annulleras, sparas eller säljas. Om Sverige annullerar, alltså upphäver, överskottet skulle svenskarnas klimatansträngningar för minskade utsläpp bli bestående. Det skulle innebära en global utsläppsminskning som motsvarar att mer än 11 miljoner människor cyklar istället för att åka bil till arbetet under fem år. Om Sverige istället väljer att sälja hela överskottet innebär det att mer än 11 miljoner personer i andra länder får tillåtelse att ställa cykeln och istället ta bilen till arbetet (Riksrevisionen, Vad är Sveriges utsläppsrätter värda? 2009). Då kommer riksdagens beslutade klimatmål inte att nås och de globala utsläppen öka.

En betydande del av de ansträngningar som gjorts av svenska medborgare skulle därmed bli effektlösa. De koldioxidutsläpp svenskarna sparat under 20 år kan då ske i ett annat land.Att spara överskottet för att eventuellt använda det i framtiden skulle innebära att dessa ökade utsläpp sker senare i framtiden.

Det råder alltså ingen tvekan om vad som är bäst för klimatet.Överskottet av utsläppsrätter ska givetvis annulleras. Storbritannien har redan fattat beslut om annullering. Men den borgerliga regeringen är oenig i frågan och ger motstridiga besked. Miljö- minister Andreas Carlgren säger i ett svar på en skriftlig fråga från Jens Holm (2010-12-22) att regeringen inte kan ge besked i frågan nu på grund av att det råder osäkerhet om framtida regler för utsläppsrätterna. Men dagens regler är ju glasklara: man får annullera överskottet av utsläppsrätter. I en riksdagsdebatt (2010-12-22) sa Carlgren emellertid att alla klimatansträngningar som har gjorts i Sverige inte ska ”gå upp i rök” och att ”Vi kommer ändå inte vilja ha en ordning som innebär att vi bidrar till ökade utsläpp”. Detta välkomnar vi, men i så fall återstår ju endast möjligheten att annullera utsläppsrätterna. Samtidigt säger finansminister Anders Borg till tidningen Veckans affärer (2010-12-14) att han inte kan ta ställning till frågan och att utsläppsrätterna ”representerar ju ett betydligt ekonomiskt värde”.

Moderaten Lars Hjälmered sa i en radiodebatt (SR 2011-01-05) att utsläppsrätterna istället kan användas som en ”bricka i ett förhandlingsspel” i de globala klimatförhandlingarna. Tidningen Veckans affärer (2010-12-14) skriver att finansdepartementet diskuterar möjligheten att använda Sveriges överskott i EU-förhandlingarna om klimatmålet.

Det framgår tydligt att Moderaterna försöker hitta på olika ursäkter för att sälja utsläppsrätterna. Men en försäljning vore oacceptabel ur klimatsynpunkt. Ska Sverige sälla sig till samma klubb som Ryssland och Ukraina i klimatfrågan? Eller ska Sverige vara en internationell föregångare i klimatarbetet? Sabotera inte det svenska folkets klimatansträngningar, Anders Borg.

8 reaktion på “Regeringen kastar bort år av klimatansträngningar?

  1. Pingback: Vänsterpartiets felaktiga vägval | Svensson

  2. Pingback: Med sorg i hjärtat | Kent Persson (m) blogg

  3. Hej!
    Vi träffades i Bryssel då Bona Folkhögskola var där på studiebesök -95. Har sedan dess följt dig och är imponerad. Ta nu kampen om ett delat ledarskap med Josefin! Det kommer att bli succé (12 -15 %) av rösterna. Ohly är körd!!!
    Bengan

  4. Instämmer med Bengt Möller. Jag vill se Jonas som vår partiledare, och det är vi många som både vill och önskar.

  5. Om inte högern & sverigedemokraterna helt ska få föra landet i fördärvet behövs en riktig motvåg frän vänster. Vänsterpartiet måste därför få ett förnyat ledarskap, Jonas Sjöstedt har visat att han är en av de ledare som kan vända den nedåtgående trenden.

  6. Återigen bra engagemang från Vp:s sida. Jag tänker på vad som skrevs i SvD och i DN denna gång. Sen undrar jag hur man beräknar hur mycket koldioxid ett land släpper ut. Jag antar att det sätts lika med importen av fossilt kol i olika bränslen som sen antas bli lika med produktionen av koldioxid omräknat enligt kända kemiska formler.

  7. Skönt med klargörande om hur det ligger till med AAU:erna! Det är ju också märkvärdigt att frågan inte får så mycket uppmärksamhet som den förtjänar. Inte helt insatt i frågan, men det känns som om Kyotoprotokollens utformning har en affärsmässig aspekt inbyggd, att länder genom att genomföra utsläppsminskningar har möjlighet att sälja dessa och därigenom få en ekonomisk kompensation för mödan. Men kruxet blir då att, precis som Jonas nämner, istället andra länder öka sina utsläpp. I ett globalt perspektiv sker då med andra ord ingen vinst i form av totala utsläppsminskningar.

    Sen kan man ju också föra ett resonemang kring hur dessa miljarder (över 7), om utsläppsminskningarna säljs, kommer att användas. Man kan tyvärr utgå ifrån att regeringen kommer att sälja med tanke på politiken som förs i allmänhet med utförsäljning av statliga bolag, vårdinrättningar, skolor, allmännyttan etc. Regeringen Reinfeldt har ju redan lyckats gå med vinst på sjukförsäkringarna (extremt få utbetalningar jmf med skatteunderlaget).

    Intressant är också att Naturvårdsverkets rapportförfattare meddelar också att minskningen mellan 2008-2009 jmf. med basåret 1990 var 20% vilket förklaras med den ekonomiska nedgången från finanskrisen. Den minskade ekonomiska aktiviteten är alltså (inte så oväntat) en stark parameter till utsläppsnivåerna. Naturvårdsverket poängterar också att utsläpp ifrån produktion som har genomförts för Sveriges konsumenters räkning (mat, kläder, elektronikprodukter etc.) inte finns med i denna statistik då det handlar om utsläpp inom Sveriges gränser. Så det Lars Hjälmered resonerar kring att dessa data kan användas som en bricka i globala förhandlingsspel blir helt felaktigt då mycket av Sveriges behov i form av produkter och tjänster utförs utrikes (ihop med en konstant outsourcande av jobb).

    Jonas Sjöstedt och Jens Holm gör ett fantastiskt jobb med att föra oppositionella röster kring dessa detaljer. För att fortsätta sluta vara ”nej-sägare”, skulle ett miljöpolitiskt program kunna utformas inom partiet som adresserar det akuta behovet av att koppla ihop klimatförändringarna, det ekologiska/energimässiga krisen, med en ny ekonomisk dagordning (ekonomisk demokrati/ekologisk ekonomi/tillräcklighetsekonomi) tillsammans med en genomtänkt inrikes sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik. För faktum kvarstår, så länge BNP ÖKAR så ÖKAR förstås också de totala utsläppen (inkl. de som är outsourcade), och det torde bli så för Sverige med.

Kommentera