Matti Mattson är borta

Matti Mattson, född 1916,var finskamerikan och en av flera hundra finnar från röda familjer i USA och Kanada som slogs för den spanska republiken som frivilliga under inbördeskriget på 30-talet. Jag träffade honom för något år sidan i hans hem i Brooklyn, han var en mycket trevlig och underfundig man. Han hade starka ideal men också distans till livet. Mina intervjuer publicerades bland annat i finska Ny Tid. Så sent som hösten 2009 var jag på en middag med Matti organiserad av föreningen för vänner och familj till de amerikanska spanienfrivilliga i New York. Han hade då blivit hedrad med spanskt medborgarskap på konsulatet i New York som ett bevis på Spaniens uppskattning för att han och andra slogs för landets demokrati.

Nu är Matti borta. Han dog den 11e januari. De är inte många kvar nu av de frivilliga som reste till Spanien och som kan berätta om denna historiska strid mot fascismen. Alla svenskar är borta och bara några få amerikaner lever fortfarande. Läs krönikan om Mattis liv här.

2 reaktion på “Matti Mattson är borta

  1. Tack för ditt inlägg om Matti Mattson! Sånt behövs. Bra att du tar dig med det. Det är ju inte bara alla dagsnyheter som behöver lyftas. Jag gillar att du kommer med perspektiv. Det behövs mer än någonsin.
    Vill även kommentera det jag hörde på nyheterna för någon dag sedan. Hörde på P1 en morgon. Att du kan ställa upp som partiledare. Det gjorde mig så GLAD! Jag är ingen partimedlem, inte någonstans. Men för mig är det tydligt att det är ett vacuum i svensk politik. (S)visar ett förakt för sina väljare. Ja, det är väl främst Mona Sahlin som gör det. I sina eftervalskommentarer väljer hon att bortse från dem som faktiskt trodde så mycket på (S) att man röstade på (S). Jag undrar var de rösterna ska hamna vid nästa val? Kanske vänder sig traditionsröstarna på (S) emot sitt gamla parti? För mig har (V) varit ett alldeles för svajigt parti…. Ja, det där borde jag utveckla… Men om det ska hända något seriöst vänsterpolitiskt (jag menar inte V-partiet utan vänsterpolitik ö h t) så tror jag att du kan bidra. Det jag gillar med dig är särskilt att du lyfter fram den DEMOKRATISKA PROCESSEN – att verkligen anse att medlemmarna är viktiga och avgörande om man talar om en långsiktig politik. När man, som alla partier gör, koncentrerar allt på partiledaren, så blir partiet också ömtåligt. Som när Gudrun Schyman fick personifiera vänsterpartiet… Lars Ohly ser jag också som en personligt och politiskt omogen person. Såna, Schyman och Ohly, är alldeles för upptagna av sin egen person. Så är det även i andra partier. Många har fastnat i den egna karriären, den är viktigare än själva politiken. Jag tror det gäller Mona Sahlin också. Margareta Vinberg var likadan. De tappar perspektivet när de blandar samman sin person med själva partiet. Du själv verkar inte vara sån…men det gäller att se upp. Däruppe på toppen kan ”folket” bli små prickar bara… OK ledare är viktiga – men utan medlemmar, folket, vanligt folk osv – är ju ledaren ingenting. Du känner nog till den där ledaren som hade folk som påminde om hans dödlighet. Se till att du inte har för många som bara smickrar och är inställsamma! Det var mina goda råd – eller om det är plattityder…
    Allt gott till dig!

  2. Jag minns att du skrev om din intervju med Matti när du ännu bodde här i New York. Jag har alltid undrat hur det är att riskera allt man har för en övertygelse, att vara så lojal mot det man tror på, att man är villig att självmant gå med i ett krig, med de uppenbara risker det medför. Man kan ju lätt tro att denna typ av hjältemod är ganska sällsynt, men det faktum att så många ställde upp i Spanien tyder på det kanske är vanligare än man tror. Läste din artikel i Ny Tid igen. Gripande igen.

    Jag gillar hur den slutar:

    Matti: “Ja, jag är fortfarande socialist, än idag. Kapitalismen kan aldrig reformeras. Se hur det är idag. De belönar de själviska typer som har orsakat den här krisen. Man har lurat på folk lån som de inte kunde betala. Sedan har bankirerna sålt lånen till andra och blivit rika medan de lurade har fått lämna sina hem.”

    Det tycks som om vissa sanningar lever vidare. Tack för perspektivet.

Kommentera