Enbomsaffären i riksdagen

Igår lämnade jag in en interpellation om Enbomsaffären till statsministern. Det blir debatt om saken i riksdagen om några veckor. Jag har haft svårt att släppa den här gamla rättsskandalen från 50-talet där allt tyder på att helt oskyldiga människor dömdes till långa fängelsestraff av politiska skäl. Jag har också varit i kontakt med barn till de dömda som inte vill något hellre än att deras förälder ska fåupprättelse. Så här lyder intepellationens text;

1952 dömdes ett flertal personer till långa fängelsestraff, två dömdes till livstidsfängelse, i den uppmärksammade Enbomsprocessen. De anklagade som var kommunister eller sympatiserade med kommunisterna dömdes för spioneri eller medhjälp till spioneri för Sovjetunionen. Rättegången påverkades starkt av tidsandan under det kalla kriget och hade stor betydelse i den tidens svenska inrikespolitik.

Huvudvittne i rättegången var den misstänkte Fritjof Enbom som erkände omfattande spioneri och också vittnade emot sina medanklagade. Redan under rättegången framförde Fritjof Enbom en rad påståenden som han tog tillbaks eller som framstod som mycket fantasifulla. De övriga anklagade dömdes på grundval av Enboms vittnesmål. I dag menar de flesta seriösa bedömare av rättegången att Enbom var en mytoman och att de hemligheter som påstods ha lämnats ut knappast vare sig var särskilt hemliga eller av någon större militär betydelse. Detta bekräftas av senare forskning i de militära arkiven.

För de dömda och deras familjer innebar rättegången en personlig och familjemässig katastrof då de stämplades som landsförrädare. Flera av de dömda, alla är i dag avlidna, kämpade i hela sina liv för resning i fallet så att deras namn skulle kunna rentvås. I dag arbetar deras barn vidare för upprättelse för sina föräldrar.

I ljuset av vad vi i dag vet framstår Enbomsprocessen som en rättsskandal då den svenska rättsstaten inte fungerade och människor dömdes till långa fängelsestraff p.g.a. sina politiska åsikter. Det är i så fall en händelse ovärdig en demokrati. Rättegångarna som hölls 1952 och 1953 (Högsta domstolen) har under alla år varit föremål för kritiska artiklar och böcker. Sedan ett år tillbaka ligger en resningsansökan hos Högsta domstolen gällande Fingal Larsson-Lennelind. Han dömdes till fem års straffarbete i rådhusrätten, friades helt i hovrätten för att åter bli fälld i HD, till två års fängelse.

Nu när alla tidigare hemligstämplade handlingar blivit offentliga står det klart att det skett ett rättsövergrepp, vilket påvisas i resningsansökan. Att allt detta skedde för sextio år sedan har ingen betydelse för de anhöriga som i alla år fått leva med epitet som ”spionungar” och liknande. De vill inget hellre än att deras i dag döda anhöriga ska befrias från de orättfärdiga domarna och få en postum upprättelse. Därigenom kan de själva återfå tron på vårt demokratiska samhälle. Det är också viktigt för varje land att självkritiskt granska sin egen historia och de missgrepp som kan ha begåtts i den.

Med anledning av detta ställer jag följande frågor till statsministern Fredrik Reinfeldt:

Avser statsministern att ta initiativ till en sanningskommission eller annan utredning som får i uppgift att utreda om rättsövergrepp begicks i Enbomsprocessen?

3 reaktion på “Enbomsaffären i riksdagen

  1. Jag träffade Hugo Gjersvold på Bona fhsk i början av 90-talet. Han var inbjuden för att prata om just Enbomsaffären. Minns att han var märkt av sitt orättvisa öde. Av vad jag förstod så var hans brott att ha rapporterat antalet tyska järnvägstransporter (knappast i sig svenska försvarshemligheter)! Synd att han inte hann få upprättelse före sin död. Nu får vi istället se de poststuma upprättelserna för de efterlevandes skull och ur ett principiellt perspektiv. Rätt ska ju ändå vara rätt.

  2. Urban> han arbetade bl.a. på Boden Södra och var tydligen en uppviglare och Stalinanhängare. Frågade min farfar som arbetade med honom och han sade att var en riktig Stalinist, dessutom skrattade han och menade att han till och med propagerade för Hitler (Kommunisterna menade ju att Hitler befriade Norge och ‘arbetarna’). En spion är en spion och spionerar man för ett annat land så är det ju negativt för sitt eget, därmed en fiende till sitt eget folk, detta oavsett politisk tillhörighet. Sedan att han åkte med på ‘köpet’ i Enboms affären är jag personligen inte speciellt ledsen över, han blev i alla fall straffad.

    Jonas> Jag hoppas att du inte driver detta för att det drabbat vänstern, känns knepigt med tanke på svenska kommunismens historia. Hoppas det är rättskänslan som styr detta och inte för att någon med ‘samma’ partitillhörighet blivit drabbad. Partitillhörighet menas här som något negativt och är något en modern vänster rörelse ska städa ut. Det är den unkna lukten av kommunism som måste städas bort annars kommer vänstern bara spela i marginalerna och endast få missnöjesröster (som SD)

  3. Missade kommentera om Enbom, han känns lite som en gammaldags Thomas Quick, i avseendet önskan om uppmärksamhet (jag menar inte att Quick är oskyldig, bara uppmärksamhetstörstande). Har för mig att Enbom var ett ‘vrak’ med psykiska problem och även glad i alkohol, han skall dock varit mycket fantasifull och duktig på att överdriva. Allt han sa var dock inte lögner, allt var heller inte sant. Knepigt…

Kommentera