Nekad inresa i Västsahara

Idag försökte jag resa till Laayoune, huvudstaden i det ockuperade Västsahara. Jag kom så långt som till Casablanca där jag skulle ta det marockanska ”inrikesflyget” vidare till Laayoune. Som bekant ockuperar Marocko Västsahara. I Casablanca blev det stopp. I passkontrollen märkte jag att jag var på en spärrlista, plötsligt stelnade kontrollanten till med blicken på dataskärmen, sedan tog han mitt pass och gick till en överordnad. Det blev ett kort förhör där de bekräftade att jag var på väg till Västsahara och att jag var riksdagsledamot. De sa att jag skulle missa planet. Det fick de rätt i.

Efter att ha blivit fördröjd av polisen rusade jag till inrikesterminalen och hann till incheckningen innan det försenade flyget stängde. Jag var bokad, betald och incheckad elektroniskt. Men samtidigt som andra fick sina boardingkort och tilläts gå på planet som inte var fullt så meddelade flygbolaget att min bokning var avbokad. Ingen förklaring, bara avbokad. Jag gick vidare till kontoret för flygbolaget Royal air Maroc och krävde en ny bokning till Laeyoune eller Dakhla, till slut förklarade en äldre man att jag var på spärrlistan av politiska orsaker och att jag inte skulle få åka med något plan till Västsahara senare heller. Tydligare kan det knappas sägas. Eftersom jag inte längtar efter en natt i Casablanca och bedömde det som omöjligt att nå Västsahara landvägen genom all checkpoints så valde jag att vända. Nu är jag i Lissabon.

Den 8e november slog marockanska säkerhetsstyrkor till med full kraft mot tältläger där saharier hade samlats i tiotusentals för att protestera fredligt mot usla livsvillkor och förtryck under ockupationen. Marocko har efter det medvetet slängt ut alla journalister och parlamentariker som efter det har försökt att nå Västsahara för att ta reda på vad som skedde. Uppenbart är att många dödades. Minst tio marockanska poliser/militärer ska ha dödats i kravallerna, då kan man bara ana hur många av de obeväpnade saharierna som också dödats. Många ska vara svårt skadade och vårdas i hemmen eftersom de grips och fängslas om de uppsöker sjukhus. De aktivister som inte är fängslade gömmer sig. Det rapporteras om rena klappjakten på saharier i de ockuperade områdena. Sannolikt är hundratals fängslade och ryktet säger att många har forslats vidare till fängelser i Marocko. Detta bekräftas av flyktingar i Sverige som har lyckats nå sina anhöriga och av de få oberoende källor som finns. I Västsahara skulle jag ha träffat flera av dem.

Jag är inte förvånad över att jag inte släpptes in i Västsahara. Jag har varit där förut och skrivit och berättat om Marockos ockupation och förtryck. Andra parlamentariker har också stoppats de senaste veckorna, ofta på betydligt mer våldsamt och hotfullt vis än vad jag fick uppleva.

Det märkliga är Sveriges och EUs totala likgiltighet och tystnad inför den av FN fördömda ockupationen och terrorn mot saharierna. Inte ett ord har jag hört från Carl Bildt eller UD i formella protester mot Marocko den senaste tiden. På senaste EU-nämnden vägrade Bildt ta upp frågan inom EU vilket vi rödgröna partier krävde. Det är tydligen inget att bråka om att Marocko slänger ut riksdagsmän och journalister och ännu värre, att de förtycker och dödar saharier som protesterar mot ockupationen.

I Västsahara och i lägren med sahariska flyktingar i Algeriet växer otåligheten. Allt fler vill ta upp den väpnade kampen eftersom omvärlden är så likgiltig. Från lägren rapporteras om att de unga demonstrerar för att få ta till vapen mot Marocko. Om omvärlden inte sätter press på Marocko för en fredlig lösning så kan våldet eskalera.

En dag ska jag återvända till Laayoune, om inte förr så när vi kan fira Västsaharas frihet och oberoende.

läs mer i DN, VK

6 reaktion på “Nekad inresa i Västsahara

  1. Pingback: Solidariteten med saharierna stoppade Sjöstedt vid gränsen « Jöran Fagerlund

  2. Pingback: Tweets that mention Nekad inresa i Västsahara at Jonas Sjöstedt -- Topsy.com

  3. Ska bli intressant att se vad som kommer att skrivas om detta. Och om CB forsätter att blunda/tiga. Han har ju inget emot folkmord, av allt att döma – tänker på Lundin oil

  4. Bildt tycker uppenbarligen att denna fråga är svår, och försöker undvika den. Jens Holm (v) skickade in en interpellation till utrikesminister Carl Bildt om situationen i Västsahara (2010/11:39) den 4 november.

    När en interpellation har skickats in ska statsrådet (Bildt i det här fallet) svara inom två veckor. Då ska man också få en debatt i kammaren. Nu har Jens fått svar från Bildt, som ämnar svara först den 22 december, mer än en månad för sent.

    Jens skriver ”att Carl Bildt uppenbarligen tycker det är viktigare att resa skytteltrafik mellan världens flygplatser än att ta sig till riksdagshuset och svara på de folkvaldas frågor.”

    Jag håller med om detta. Läget i Västsahara är ju minst sagt akut. Massor av saharier har häktats, många har skadats och ett antal har till och med dött efter attacker av marockanska säkerhetsstyrkor. Detta är nog viktigare än det mesta jag läst om på “alla dessa dagar” de senaste veckorna.

  5. Redan 1995 var detta en ”känslig” fråga och polisarios hade en fest i Sveriges äldsta Folkets Park, den i Malmö, med dans och mat. Det var en givande eftermiddag som dessutom öppnade mina ögon för den konflikten.

  6. Tack för intressant inlägg! Vill tipsa om det här seminariet 6 december. Hoppas du vill komma!

    Vägen framåt för Västsahara

    FN:s insats med uppgift att bevaka vapenvilan och genomföra en folkomröstning om Västsaharas framtid förlängdes i april 2010 för 38:e gången. Den folkomröstning som utlovades 1991 har ännu inte genomförts. Tusentals människor har de senaste månaderna samlats i västsahariska läger i protest mot en långvarig konflikt som tycks vara låst. Efter bland annat attacker från marockansk polis och militär växer nu stödet för väpnat motstånd mot ockupationsmakten. Många fruktar en upptrappning av konflikten och att möjligheterna till en fredlig lösning är på väg att försvinna.

    Vilka möjligheter finns att påverka relationerna mellan Västsahara och Marocko? Hur agerar EU, FN och Sverige i frågan? Hur förhindrar vi att krig bryter ut i Västsahara? Vilken är vägen framåt?

    Tid: 6 december, kl. 9.00-10.30. Frukost serveras från 8.30.
    Plats: Medelhavsmuséet, Fredsgatan 2, Stockholm. Karta

    Program

    9.00 Välkommen
    Linda Nordin Thorslund

    9.05 UD ger sin syn på situationen och hur Sverige påverkar
    Therese Hydén, enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt

    9.20 EU och Västsahara
    May-Ann Ramsay, chef för avdelningen för politisk rapportering, EU-kommissionens representation i Sverige

    9.30 Panelsamtal
    Jens Orback, generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center
    Karl Axelsson, Liberala Ungdomsförbundet
    Pål Wrange, docent i folkrätt, Stockholms Universitet
    Moderator är Linda Nordin Thorslund

    Obligatorisk anmälan senast 2 december till:
    Linda Åkerström, linda.akerstrom@fn.se, 08-462 25 85. Antalet platser är begränsade.

Kommentera