Mer valanalys…

Jag kan inte finna en enskild förklaring till att valet gick så dåligt, till att vi rödgröna förlorade och till att vi i Vänsterpartiet tappade något när vi borde ha gått fram. Men jag ska försöka belysa två frågor som jag tror spelade roll, formen för det rödgröna samarbetet och bristen på slagkraftigt alternativ ekonomisk politik för full sysselsättning.

Jag tror att det rödgröna samarbetet var nödvändigt. Utan att gemensamt regeringsalternativ S-V-MP hade den borgerliga segern varit ännu enklare. Jag tycker också att det är givet att Vänsterpartiet ska ingå i en regering om politiken är den rätta och jag inser att det kräver kompromisser. Jag tycker också att Vänsterpartiets partiledning skickligt hanterade balansgången mellan lojalitet med det rödgröna och egen profilering under valrörelsen. Ändå måste det rödgröna samarbetat utvärderas kritiskt. Jag kan se två huvudsakliga svagheter förutom vissa politiska brister. Det rödgröna samarbetet byggdes uppifrån och ner. Man försökte inte ens skapa en rörelse som sträckte sig utanför partierna och som försökta släppa loss den kraft, de idéer och den vrede som finns i stora delar av Sverige. Istället blev det partiledningarnas och partistrategernas samarbete.

En annan svaghet för samarbetet var att det försökte bli heltäckande. Allt för många uppgörelser gjordes och flertalet av dem nådde inte särskilt långt utanför de förhandlingsrum där de hade tagit så mycket kraft att mejsla fram. Det är en styrka att vara olika partier med olika framtoning. Nu försökte de rödgröna nästan bete sig som ett parti. Jag tror att det var ett misstag. Jag tycker att man från början skulle ha klargjort att man gör kanske tio uppgörelser på centrala områden som sjukförsäkring, Afghanistan, infrastruktur etc. Man borde ha valt sina områden och sedan fokuserat på att lyfta fram dem. I övrigt kunde man ha låtit de tre partierna profilera sig själva. Nu hade de rödgröna åsikter om det mesta, men allt för lite nådde fram.

Den rödgröna ekonomiska politiken var allt för lite en kontrast till den borgerliga politik som har gett oss hög arbetslöshet och ökande klassklyftor. Det rödgröna budgetförslaget var allt för försiktigt i jämna ut klyftorna i samhället. I den rödgröna politiken fanns en god ansats att investera på järnväg, bostäder och förnyelsebar energi. Men satsningarna borde ha varit större. Då kunde de ha blivit ett verkligt alternativ för att investera Sverige ur krisen, skapa arbete och minska utsläppen av växthusgaser. Nu var ansatsen rätt, men det var som om främst socialdemokraterna inte vågade argumentera för en annan ekonomisk politik. Istället lät Östros som en mer missnöjd kopia på finansminister Borg.

Detta skedde samtidigt som euron, omhuldad av svensk borgerlighet, befann sig i en historisk kris och bankerna skapade en djup finanskris. Men om man inte vågar ifrågasätta eurons fundament, fri spekulation och normpolitik, så kan man inte heller erbjuda ett alternativ i den ekonomiska politiken. Den enda röst som vågar föra fram en alternativ ekonomisk politik, Vänsterpartiet, fick kompromissa bort den medan socialdemokraterna inte kunde visa hur de skulle kunna klara jobben och jämlikheten i samhället. För ett sådant alternativ blir entusiasmen måttlig.

Det centrala rödgröna samarbetet är nu i praktiken upplöst även om S-V-MP samarbetar lokalt och regionalt på många håll. Många hinder mellan partierna revs ner av samarbetet inför detta val. Inför 2014 kommer vi att behöva någon form av nytt rödgrönt samarbete. Innan dess måste vi utvärdera valet självkritiskt, formulera nya strategier och bygga rörelser för att inte göra om gamla misstag. För Vänsterpartiet brådskar flera uppgifter, att utveckla vår egen politik efter en kritisk utvärdering av valet. Inte minst måste vi fokusera på den ekonomiska politiken, i Sverige och internationellt, mitt i krisens Europa. Vi måste dessutom bygga vårt eget parti starkare och vara den tydliga oppositionsrösten i rikspolitiken. Dessa uppgifter går utmärkt att kombinera.

dagens lästips: Lena Sommestad i DN, klok som vanligt

16 thoughts on “Mer valanalys…

  1. Om tanken är/var att S, Vp och Mp ska regera ihop efter ett segerval så vore det fel att inte säga det före valet, men de som säger att samarbete i en allians var fel kanske ändå har rätt. Vi väljare är korkade i viss utsträckning.

    Det faktum att Socialdemokratiska Arbetarpartier bara fick 20 % av rösterna från folk som har jobb är uppseendeväckande. Det talar väl för att en högervridning önskas även om man kan vrida analysen också till motsatsen om man så vill. S forstatta nedåtgående beror i rätt hög grad också på att Sahlin varit partiledare. Hårt men sant tror jag.

    S kan nog komma tillbaka fort vad som än händer i partiet. Detta om krisen i närbelägna och likartade England kommer hitåt. Politiska framgångar kan vara positiva (av egen kraft) eller negativa (av andras misslyckanden).

  2. Jag håller med om att de rödgröna borde varit ett tydligare alternativ till borgarna. Men det är det nog bara VP som vill. I Västernorrland samarbetar MP med borgarna. Hur ska vi ens kunna känna samhörighet på gräsrotsnivåer om MP inte är trogna oss?

  3. Tror att Björn Elmbrandt har rätt som vanligt när han säger att S måste gå både åt höger och åt vänster. Först när HAN säger det låter det självklart. S måste få med sig människor som jobbar och som tjänar säg upp till 35 tusen åtminstone och så måste man fånga in dem som tycker Sverige tappat kontrollen över invandringen och överlåtit den till domstolar och annat. Dessa senare går till SD och de förra till högern. I andra frågor kan man kanske gå åt ”vänster”. Göra som Karl XI och dra in adelns (högerns) privilegier (alltför stora skattesänkningar) som föregångare givit dem i alltför hög grad. Den politiska tid som kallas REDUKTIONEN.

  4. Den främsta anledningen till att V liksom S går bakåt är att man genom att inte tydligt frondera mot EU och tar löntagarnas rättigheter i försvar. Minimilöner är redan införda i 20 av EU:s 72 medlemsländer. V har också i stora delar gett upp sitt EU-motstånd, vilket innebär att man inte kämpar för demokratins bevarande. Till och med LO-tidningen erkänner nu och skriver att S måste göra helt om i EU-frågan. Självklart måste man det – den svenska modellen med kollektivavtal upphävs och in kommer minimilöner, drastiska lönesänkningar, otrygga anställningsvillkor, tillfälliga anställningar, nollbaserade anställningar, kraftigt försämrad arbetsmiljö, det läggs till och med fram förslag om strejkförbud i EU nu. Självklart röstar då inte löntagarna på de partier som påstår att man företräder dem, men sen ändå inte säger nej till EU.
    Nu ska ju inte ens V, S och MP rösta nej till grundlagsändringar som ytterligare befäster EU:s överhöghet. Var ska EU-kritikerna ta vägen – som tur är finns Folkrörelsen Nej till EU, därigenom får vi driva vår EU-kritik.

  5. Pingback: Kanske står svensk inrikespolitik för sina största utmaningar någonsin. | Kent Persson (m) blogg

  6. re: Nemokrati
    ”Den främsta anledningen till att V liksom S går bakåt är att man genom att inte tydligt frondera mot EU och tar löntagarnas rättigheter i försvar”.

    Det var ju socialdemokraterna som tog oss till EU. Det Ingvar Carlsson gjorde skulle Bildts regering aldrig klarat av.
    Orsaken till att Socialdemokraterna förloratde valet 2006 var att man mötte den moderata utmaningen på fel sätt. När moderaterna sa ”Vi är det nya arbetarpartiet” så svarade socialdemokraterna med att bli det nya bidragatsgarpartiet. I valet 2006 så förlorade man stort i väljarstöd bland demänniskor som har ett jobb.
    Sen missade man i eftervalsanalysen och många socialdemokrater drog slutsatsen att man förlorade för att det fanns väljare som var ”trötta på Persson” när det var politiken som det var fel på.
    Valresultatet 2010 är bara ett resultat av att man fortsatt med samma politik som man förlorade valet 2006 på.
    Som Gunnar skriver i sin kommentar så var det bara 20% av dom som har ett jobb som röstade på (s) och långt färre då som röstade på V givetvis.
    En vecka innan valet så frågade socialdemokratiska Aftonbladet sina läsare vilket parti som är ”Sveriges arbetarparti”.
    Mer än 65000 läsare svarade och av dessa så ansåg 56% att det är Moderaterna medan bara 34% ansåg att det är (s)
    Och om en majoritet av Aftonbladets läsare inte tycker att (s) är Sveriges arbetarparti vilka tänker man sig då då skall göra det?
    Läsarna av Norrskensflamman kanske?
    http://wwwc.aftonbladet.se/vss/special/storfragan/visa/0,1937,47061,00.html

  7. Jag vaknade nyss och ser att Sverige lånar ut pengar till Irland…? Har vi gått med i EMU under tiden jag sovit? Kan du förklara, Jonas? Och hur mycket lånade Sverige ut åt Lettland tidigare?

    Det känns som konstiga signaler då det skall sparas så mycket ”hemma”!

  8. Jag är inte så säker på att ett samarbete med socialdemokratin på högre nivå kommer att gagna oss för tillfället – socialdemokratin är för passiv just nu och verkar tappat en del av kontakten med fotfolket (eller rörelsen). Detta, precis som du skriver, snarare hämmar vår mer progressiva politik och vi har därför riskerat bli otydliga med ett alternativ. Dock så tror jag, om inte S markant svänger, att vi kan värva en hel del av S-anhängare (även om detta för Sverige riskerar bli ett nollsummespel).

    Att vi inte kunnat presenterat ett starkt alternativ till alliansens ekonomiska politik mitt under ”Den stora recessionen” (som orsakats av nyliberalismens avregleringar och strävan mot större ojämlikhet) är inget annat än ett stort misslyckande. Vi har haft och har fortfarande slagläge för mer Keynsiansk politik – I detta har vi med oss historien, Stiglitz, Krugman mfl.

    Tyvärr tror jag inte att ett förändrat samarbete och/eller förändrad ekonomisk politik ”i marginalen” kommer få till stånd ett regeringsskifte, ens nästa val.

    Vi måste börja med de fundamenta som alltid varit politikens kärna:

    1. Enas om en gemensam syn på de verkliga problemen i samhällsutvecklingen och inte den som den ekonomiska maktens megafoner sprider. Ökad ojämlikhet, arbetslöshet, miljöförstöring och avbefolkning i glesbygd (för att nämna några) är problemområden vi kan hantera och ha svar på – Dessa vill gärna maktens megafoner undvika men det kan vi inte tillåta. Vi skall heller inte tillåta att samma megafoner förvränger synen på historien – svensk politik har varit både socialt och ekonomiskt framgångsrik, innan nyliberala idéer tog fäste, inte bara hos högern utan tyvärr även hos socialdemokratin.

    Dan Josefsson uttrycker denna förvrängning av historien utmärkt i sin artikel:

    http://josefsson.net/artikelarkiv/124-korstaget-mot-vaelfaerden-eller-den-svenska-elitens-valdsamma-revolt.html

    2. Utgå från botten och inte toppen. En rörelse med förändringskraft måste börja med diskussioner på gatan, på lokalavdelningar, på nätet (dagens motsvarighet till kaféer…) och i media. För att få igång en stark rörelse (som inte bara innefattar oss inbitna) så tror jag dessutom att vi måste slå hål på ett antal myter och göra det tydligt att en förändring är möjlig – aldrig har vi haft en såpass bildad och medveten väljarkår. Tyvärr är vi många som sitter fast i en företällningsvärld (om politik, ekonomi och för all del mänskliga drivkrafter och beteenden) som hindrar oss att se vår fulla potential. Låt oss omforma Thatchers ”There is no alternative” (TINA) till ”There are alternatives” och vi har aldrig varit bättre rustade (internet, utbildning, globalisering, historie- och beteendeforskning mm) för att genomföra en radikal förändring av samhället än nu…men vi måste gå den långa vägen för att nå dit, dvs ut på gator och torg (reella såväl som virtuella).

    Vi kanske inte är i hamn om 4 år men om 12 skall det vara klart möjligt (kanske lite hjälpta av ”Den riktigt stora depressioner”…som världsekonomin KAN utvecklas till)!

  9. Nebbiolo

    ”Vi kanske inte är i hamn om 4 år men om 12 skall det vara klart möjligt (kanske lite hjälpta av ”Den riktigt stora depressioner”…som världsekonomin KAN utvecklas till)!”

    Men nu har faktiskt kapitalismen redan genomgått sin svåraste kris på 70 år utan att Vänsterpartiet gått så mycket som en tiondels millimeter framåt så det mesta tyder väl på att Vänsterpartiet i dess nuvara skepnad saknar alla relevans för dagens frågor. Åtminstone dom ekonomiska frågorna.
    Det kommer säkert fler kriser för kapitalismen men frågan är om någon kommer att vända sig till ett föråldrat vänsterpaarti för att finna svar på frågan ”vad bör göras?”

  10. Lars J: Tvärtom! Det finns ingen annan rörelse som lika idogt och konsekvent har arbetat aktivt med och också har ett politiskt svar (nåja en ansats i vart fall) på dagens stora ödesfråga, dvs hur vi skapar ett social och miljömässigt hållbart samhälle!

    Vindarna i gammelmedia blåser givetvis åt annat håll men det finns en stark (men ännu splittrad) rörelse/kraft i alla de människor som ser att vi kör i full fart över kanten med den nuvarande människo- och miljöfientliga konsumtionsbaserade tillväxtpolitiken.

    Att ojämlika samhällen är mindre lyckliga, har mer av kriminalitet osv har vi idag starka belägg för i forskningen, dvs vetenskapen visar på att den människosyn som färgat vänstern sedan begynnelsen är av nytta för hela samhället (även de rikaste 10%!).

    Att många fortsätter som förut trots att de innerst inne vet att det inte kommer funka i oändlighet är att man idag inte har mkt val samt att man tappat tron på att man kan förändra, dvs man har kapitulerat inför TINA (”There is no alternative”). Först när vi får människor att inse att vi med våra händer faktiskt kan skapa den framtid vi så gärna vill lämna till barn och barnbarn, först då kommer vi få till en förändring! Vägen är inte enkel (och har aldrig varit) – det var många människor som dog för att vi skulle få ens rätten att rösta, än mer att få skäliga arbetsvillkor och ekonomisk ersättning.

    Även om stora flertalet idag har abdikerat från positionen att skapa en bättre värld för barn och barnbarn och i stället följer ”Idol” på TV så har det inte inneburit inte ”härskarna” slutat kämpa för världshärravälde (och inta än mer positioner). Vi kan inte låta dem ensidigt föra striden utan måste presentera ett motstånd byggt på en medmänsklighet med respekt för biosfären!

  11. Lars J: Jag var nog lite snabb på tangentbordet och blir här lite mindre demagogisk.

    1. Krisen är INTE över. Vad spörsmålet handlar om just nu är hurvida den även skall riskera utvecklas till en regelrätt depression. Åtgärder på Irland och i England jobbar bra på i just den riktningen. Dvs, genom nedskärningar så minskas efterfrågan i ekonomin som i förlängningen kan leda till deflation och en regelrätt depression. Hjulen måste snurra, samtidigt som vår miljö inte tål det – detta är vår tids paradox! Denna hoppas jag vi kan presentera en relevant lösning på.

    2. Ett föråldrat vänsterparti, säger du. Kanske, åtminståne retoriskt, dvs de ord vi använder för en tidslös kamp hellan härskare och folk. Tittar vi på väljarbasen så har vi mkt stöd i yngre väljare vilket (mer än socialdemokratin som har mer av stämpel ”gubbigt”) borgar för bra tillväxt, energi, engagemang och förslag på nya lösningar för dagens problem. Detta hindrar inte att vi måste jobba hårt med både självbild och den bild som gemene man ser när de hör ordet ”vänsterpartiet”.

    Själv tillhör jag en generation som under tidig uppväxt (70-tal) såg den bästa av kompromisser till samhälle, där direktörssöner gick i skola och lekte med arbetarbarn och där våra föräldrar fått det klart bättre än sina egna – en värld där allt var möjligt! Lagom till min introduktion i arbetslivet så hade de nyliberala idéerna fått fullt fotfäste – jag tillhörde med utbildning och yrkesval en av vinnarna och gör så fortfarande.

    Men jag VILL INTE behöva välja privata alternativ för att mina barn skall få lika bra skola som jag själv en gång fick. Jag vill inte att de skall lösa miljöproblemen som mina föräldrars generation skapat och som min generation uppmärksammat. Jag vill inte tvinga mina barn att ta hand om min generation på ålderns höst (då våra pensioner garanterat inte kommer räcka). Jag vet att jag inte är ensam om de här tankarna och att det gäller för oss som rörelse att fånga upp och kanalisera dem.

    Givetvis måste vi förnyas, kanske mer med tanke på organisation och retorik än vad gäller idéer och värdringar som jag anser fortfarande står sig väl inför de problem vi behöver lösa.

  12. Varför röstar ni inte emot grundlagsändringarna. Var är EU-motståndet. Även V knyter oss närmare det helt och hållet odemokratiska EU och nästa år tar Ungern över ordförandeklubban, efter att en massa respressiva lagar antagits i respektive EU-land och på EU-nivå; datalagring, FRA-lagen, kombinerat med Observatory, Schengen Information II, EAW m fl. Det känns helt horribelt att inte ens V och MP kommer att rösta emot att knyta Sverige närmare den här diktaturen i vardande och försvåra utträdet. Det är också helt osmakligt att SD tillåts kidnappa demokratifrågan (som om de inte skulle veta, att de går igenom och att de under 2011 kommer att få ännu större spelrum på den europeiska nivån). När V, MP och S sviker EU-motståndet, så kommer det att gynna SD (samtidigt som de också gynnas av att med ökat röstetal få en allt bredare plattform i Bryssel, en livsfarlig situation).

    • Bästa Nemokrati,
      Jag hare funderat mycket över grundlagsändringen. Hur jag än vänder och vrider på frågan så kan jag inte se att den innebär varken att EU får mer makt eller att de blir svårare att lämna unionen. Hade det vari så hade jag självklart röstat emot förändringen,

      mvh

      Jonas

  13. Jag anser att grundlagsändringarna knyter Sverige ännu närmare EU och försvårar ett utträde enligt Lissabonfördragets utträdesklausul, och ser inte hur du argumenterat i detta mer än bloggposten, och det tycker jag inte stämmer. Euron faller snart och Tyskland blir allt mer repressivt. Att skriva in vårt EU-medlemskap i grundlagen i det läget som nu är för handen innebär också att vi knyts närmare till de högerregimer som vinner allt mer mark och får allt värre befogenheter http://www.spiegel.de/international/germany/0,1518,730652,00.html
    Nästa år är också Ungern EU:s ordförandeland http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/ungerns-regering-vrider-tillbaka-tiden-1.1166045
    Varför låter ni SD kidnappa demokratifrågan????
    Det är helt nödvändigt att Sverige nu slutar bidra till räddningen av den räddningslöst förlorade euron.
    Det är också helt nödvändigt att fjärma oss från EU, då högerextremismen (inklusive SD) vinner allt mer mark och får gemensam plattform i Bryssel, vars befogenheter mot medborgarna med nya repressiva lagar är verkligt skrämmande.http://www.nejtilleu.se/pressmed/2010/10-11-22_sag_nej_till_grundlagsandringen.htm
    Det verkar bara vara en tidsfråga innan de kontraktsanställda arméerna sätts in mot befolkningar i medlemsländerna ifall de protesterar mot den förda ekonomiska undergångspolitiken.

    • Bästa Nemokrati,
      Att lämna EU är ett politiskt beslut som ska tas i folkomröstning. Ändrad grundlag blir en följd av ett sådant beslut. Utträdet sker inte genom att grundlagen ändras. Jag kan faktiskt inte se att varken EUs makt över oss eller utträdesfrågan påverkas,

      mvh

      Jonas

Kommentera