Låna pengar till Irland?

Den irländska ekonomiska krisen är djup och förvärras snabbt. Nödlån från internationella långivare och enorma nedskärningar i budgeten är nu nästa steg. Pensionärer, arbetslösa och låginkomsttagare får betala när de banker som orsakade krisen ska räddas. Gustav Fridolin (MP) har en del poänger i det han skriver i dagens SvD om hur skevt utformat räddningsprogrammet till Irland är. Miljöpartiet var ju det första parti som sa nej till att Sverige ska låna ut pengar till Irland. Jag tror att fler partier kommer att följa efter.

Sverige deltar i räddningsaktionen för Irland genom vårt deltagande i IMF. Frågan är om Sverige ska låna ut pengar direkt utöver det. Jag tycker att det finns flera argument som talar emot det:

– Vi stöder då en politik vars syfte främst är att rädda banker, inte vanligt folk. Tanken att välfärden ska betala hela priset medan bankerna som har ställt till det och spekulerat går fria är outhärdlig.

– Irlands kris handlar om euron. Euron förstärker krisen och fördjupar problemen, det är rimligt att det är euroländerna själva som tar huvudansvaret för sin kris.

– Det blir allt mer sannolikt att skulderna ändå måste skrivas av till betydande del. Då riskerar vi att förlora svenska skattepengar i ett lönlöst försök att rädda irländska banker.

– Om vi lånar ut till Irland är risken att regeringen sedan vill låna ut till Portugal och Spanien. Allt för att euron ska räddas till varje pris. Men varför ska en valutaunion som inte fungerar räddas till varje pris?

Det svåra motargumentet är förstås att en bankkris och inställda betalningar skulle kunna få oöverskådliga negativa konsekvenser och även drabba oss hårt. Men en sådan utveckling, om den kommer, lär knappast undvikas med ett svenskt extralån till Irland.

läs mer i SvD, SvDDN och DI

och Ulla Andersson (V) i SVT Debatt

17 reaktion på “Låna pengar till Irland?

  1. Pingback: Portugal strejkade.

  2. ”Vi stöder då en politik vars syfte främst är att rädda banker, inte vanligt folk”.

    Vi hade ju själva en kris på 1990-talet där vi valde att rädda bankerna men inte fastighetsägarna (och en massa andra företag som gick i konkurs i den största konkursvåg som svept fram i det svenska samhället).
    Orsaken till att man räddar bankerna är att det räddar vanligt folk. Fastighetsägarna kan få gå i konkurs och då övertas fastigheterna av fastighetsinteckningsinnehavarna dvs de prioriterade fordringsägarna men sen är det business as usual. Det behöver inte bli mer dramatiskt än ett vanligt ägarbyte. För många hyresgäster blev det mindre dramatiskt efter det att fordringsägarna gick in son ägare i stället för fastighetsspekulanterna.
    Men om bankerna går i konkurs så är saken annorlunda. I Sverige var det tex statliga Nordbanken, Första Sparbanken, Gotabanken och Skandinaviska Enskilda banken som var i blåsväder och tom på obestånd i några fall.
    Men bankerna hade dragit med sig så mycket i fallet så för att skydda vanligt folk då fick man ingripa. det är inte otänkbart att om man låtit bankerna falla så hade dom dragit med sig den svenska kronan i fallet som då kanske hade upphört att vara ett betalningsmedel. Då hade det blivit problem för ”vanligt folk” som ska leva på sin lön.
    Nu har vi såväl den svenska bank- och fastighetskrisen som den internationella finsnskrisen i vårt arkiv med historiska erfarenheter (den sistnämnda krisen pågår ju alltjämt så där fylls förrådet på fortfarande).
    En gemensam nämnare är att i inget av fallen har Vänsterpartiet bidragit med något konstruktivt för hur saker och ting kas göras bättre för vanligt och ovanligt folk.
    När det gällde bankerna våra så fick Bo Lundgren städa upp. Och man ska inte förneka att han gjorde det rätt bra. Kostnaden per skattebetalare för att rädda ett havererande banksystem blev lägre än man först trodde att den skulle bli
    Staten betalade ut drygt 60 miljarder men lyckades få tillbaka det mesta av pengarna.
    Lundgren modell som innebar att staten gick in som garant med löfte om att ingripa om så blev nödvändigt var långt effektivare än Obamas amerikanska modell där man sjösatt stödpaket efter stödpaket och skickat iväg pengar som skattebetalarna aldrig kommer att få se röken av. Men från Vänsterns håll kommer inga ideer

    • Hej Lars,
      Naturligtvis måste spararnas pengar skyddas. Men det man gör nu är att man skyddar bankernas ägare och deras tillgångar. Det hade varit rimligare att staten kan ta över ytterst som det var i Sverige,

      mvh

      Jonas

  3. Pingback: Tweets that mention Låna pengar till Irland? at Jonas Sjöstedt -- Topsy.com

  4. En av de mest framstående forskarna i ekonomisk teori hävdar att stödåtgärder som först och främst fokuserar på hushållen i stället för bankernas reserver är mer framgångsrik i att bekämpa ekonomin och framförallt arbetslöshet.

    Hans modell förutser denna effekt som även stöds av empirisk data från Australien som till skillnad från USA stödde hushållen i stället.

    http://www.debtdeflation.com/blogs/

    Läs kapitlet (och begrunda): Analysing the ”Great Recession” en bit ner på sidan…

  5. Hej Jonas
    Fast i Sverige tog aldrig staten över bankerna (Förutom Gota Bank som Nordbanken tog över).
    Utan liket från Första Sparbanken lämnades kvar hos sparbanksrörelsen som blåste liv i liket genom att slakta några regionala sparbanker och återkapitalisera ekipaget och låta det återuppstå som Sparbanken Sverige (sedemera Swedbank).
    Sparbanken Sverige var namnet till trots ingen sparbank utan en affärsbank.
    Och där har vi en av dom saker som gick snett i den svenska bankrekonstruktionen (fast det var ingen av regeringarnas fel).
    Med facit i hand så har vi kunnat se hur små sparbanker som tex Orust Sparbank och Pitedalens Sparbank mfl gått helt torrskodda genom två svåra finanskriser. Det verkar som om det i globaliseringens tidevarv är rätt med lokala aktörer
    Men Sparbankerna centralt satsade i stället på att slakta små men fina banker för att satsa stort på det som blev Swedbank (och som Första Sparbanken också varit ett problembarn).
    Men när dessa frågor är aktuella så är det en svaghet att ett parti som Vänsterpartiet inte har några skarpa ideer för hur finansmarknaderna ska se ut och fungera.
    Att bara säga att det hela känns ”outhärdligt” är lite tunnt

  6. Om vi vill att bankerna skall vara en del av en fungerande marknadsekonomi så måste de också ta det ansvar som krävs i en sådan. Detta kräver att banker som inte sköter sig genom att tex ta för höga risker skall kunna gå omkull, i vanlig ordning (som alla andra företag). Om detta riskerar sänka hela ekonomin, ja då är bankerna helt enkelt för stora. Detta kan vi enkelt reglera om politiska viljan finns. Att reglera mängden risker en bank kan ta och hur mkt på sina näst intill obefintliga reserver som kan lånas ut är också en praktikalitet – vi har gjort det förr och kan göra det igen.

    Det Joseph Stiglitz hävdar är den riktigt stora orsaken (förutom släpphänt reglering) till finanskrisen är de snedvridna incitament efter vilka bankerna jobbat. Dvs, de har i syfte att maximera vinster (och bonusar) tagit allt högre risker medans när det sedan går snett då vet de att de inte själva behöver betala. Varför då ens försöka vara med konservativ i sin verksamhet och undvika de allt högre riskerna? Nån annan betalar ju.

    Att stödja hushållen (dvs den verkliga ekonomin) är en praktikalitet i sammanhanget.

  7. Det underliga i kråksången är att regeringen väljer att låna ut pengar till ett ganska så osäkert projekt (vi vet hur skulderna skrevs ner i Argentina när det begav sig) i stället för att låna ut samma pengar till satsningar i svensk infrastruktur, tex norrbottniabanan.

    Det känns mer som ett depserat försök att rädda den nyliberala, våta dröm som Irland under en tid representerade – den ”Irländska tigern”, som hur man vrider och vänder på det, verkar vara utrotningshotad, bankstöd eller inte.

  8. ”Det svåra motargumentet är förstås att en bankkris och inställda betalningar skulle kunna få oöverskådliga negativa konsekvenser och även drabba oss hårt.”

    Det finns fortfarande alternativ. Joseph Stiglitz beskriver dem ganska tydligt i Freefall: Låt bankerna gå omkull, låt staten gå in som tillfällig ägare (om så behövs), skriv ner lånen (till rimliga nivåer) och till riksbanksränta för de lån som ligger i riskzonen.

    Det finns många alternativ som är bättre än att späda på ett mkt farligt incitament som skapat den ena finanskrisen efter den andra. På vilket sätt undviker nuvarande åtgärder att en liknande kris återkommer? Det är ena sidan…

    …och andra sidan: Är det ändå inte så att de skattefinansierade räddningsaktioner som betalas genom åtstramningar riskerar dra ner hela ekonomin då efterfrågan minskas ytterligare? Dvs, ökar inte risken för en depression med föreslagna åtgärder? Så hävdar inte bara Stiglitz och Krugman utan ganska många makroekonomiskt bevandrade forskare…

  9. Man skulle ha ställt stenhårda krav på bankerna när man räddade dem 2008 – inga bonusar, kraftigt sänkta ersättningar och löner i toppen, krav på avskaffande av CDS-handel, svappar,ja hela värdepapperiseringen samt andra metainnovationer på penninghandelområdet, för att inte tala om alla fondadministratörer och riskkapitalister. Detta sjuka fjäskande för mångmiljardärer, det är så man kan spy. Och nu – direktörer och andra höjdare fortsätter att vältra i sig bonusar och höjda löner och ersättningar. Skatteparadisen ska öppnas och vi ska ta det tillbaka. När det gäller EU så har det ju också slösats astronomiskt med pengar. Och så har till och med bonushöjningarna fortsatt i alla verksamheter som kunnat skära guld med täljkniv trots att de fått statliga stödpaket, de skulle ha gjort skyldiga att betala tillbaka varenda öre till skyhög ränta.

  10. Ingen verkar säker. Inte ens Calmfors som jag tycker blir mer och mer tveksam mot både euron och den svenska skattepolitiken trots att han nog är höger i själ och hjärta. Såna människor, de analytiska och självständiga, ska man lyssna till.

    På sikt måste världens intelligentaste människor, troligen naturvetare hela bunten, få uppdraget att försöka skapa mer stabilitet kring i-nationers ekonomi.

  11. Pingback: Lövin Schmidt och Wikström svek uppgörelsen om ACTA « Jöran Fagerlund

  12. Pingback: Lördagsläsning v 47 « Jöran Fagerlund

  13. Tanken att ”rädda bankerna” genom att helt enkelt ta över dem som delvis hände i Sverige 92-93 är väldigt atraktiv.
    Att rädda Euron genom Greklandsplanen där motivet tycks vara att rädda tyskt och franskt bankkapital känns som ett solklart självmål. I de stunden dog Euron för mig.
    Men är Irlandsplanen en hjälp för Euron eller hjälp till ett land där förtroendet rämnat. Ett är säkert Euron är inget som skall försvaras om det inte står av sig själv

  14. Pingback: Carl Bildt och högerpopulismen eller Det Ensidigt myntade tolkningsföreträdet och PIIGS-länderna | Nemokrati

Kommentera