Euron ger centralstyre

Idag och imorgon träffas regeringschefer från EU:s medlemsländerna i Europeiska rådet. Striktare regler för EU:s valutaunion står högst på dagordningen för mötet. Det finns det  långt gångna planer på att börja styra finanspolitiken mer i EU. Det gäller inte bara euroländerna utan även icke euroländer som Sverige. Trots att svenska folket röstade nej till EMU och euron 2003 så är vår regering för att ge EU mer makt över vår finanspolitik och att även Sverige ska kunna bötfällas med miljardböter om vi inte gör som EU vill i den ekonomiska politiken.

Läs mer i DN, SvD och SvD 

Så här skriver jag och Ulla Andersson om saken i dagens GP:

Inom EU pågår ett arbete för att öka unionens möjligheter att styra och bestraffa de medlemsländer som drar på sig stora underskott och som bedöms missköta sin ekonomi. Förhandlingar pågår i ministerrådet och EU-kommissionen har nyligen lagt fram sitt förslag på området. Inriktningen är entydig, hårdare straff som ska verkställas enklare ska får ordning på ekonomin i de många euroländer som idag har stora ekonomiska problem.

Medlemsländernas statsbudgetar ska granskas på central EU-nivå. EU vill ha större möjligheter både att bötfälla länder och att dra in EU-stöd. Men åtgärderna framstår till stor del som önsketänkande. Länder med för stora underskott ska kunna dömas till tiotals miljarder i böter. Hur detta skulle kunna hjälpa redan svårt skuldsatta länder är dock oklart.

Ytterligare neddragningar riskerar att fördjupa den ekonomiska krisen med recession och stigande arbetslöshet som följd. Irland beräknas i år få ett budgetunderskott motsvarande 32 procent av BNP när de irländska skattebetalarna får betala notan för bankernas spekulation och oansvariga utlåning. Det är ett underskott som är tio gånger högre än vad EU:s stabilitetspakt tillåter. Då framstår diskussionen om hårdare straff som ganska akademisk.

Den nuvarande diskussionen visar att eurons kris banar väg för att centralisera mer makt till EU. Finanspolitiken är politikens hjärta, det är med till stor del med statsbudgeten som vi styr politikens innehåll. När EU tar allt mer makt över finanspolitiken sker en avgörande förskjutning av politisk makt från de nationella demokratierna till EU:s institutioner. EU försöker också indirekt påverka lönebildningen i medlemsländerna. Det är ett annat område som vi anser ska förbli nationellt.

Det finns en logik i att euron kräver mer centralstyrning för att kunna fungera i framtiden. Men det finns oroande tecken på att vår regering även är beredd på att ge EU mer makt över finanspolitiken för länder som liksom Sverige står fria från euron. Det är oacceptabelt och oroande. Svenska folket röstade, klokt nog, nej till EU:s valutaunion i en folkomröstning 2003. Ett avgörande argument emot valutaunionen var just att vi inte ville se ett mer centralstyrt EU som får makt över vår finanspolitik. Att ge EU den makten vore att inte respektera folkviljan som den uttrycktes i folkomröstningen.

Ett annat oroande inslag i debatten är viljan att ge EU-kommissionen mer makt på området. EU-kommissionen är ett oberoende tjänstemannaorgan som inte får ta instruktioner av folkvalda. En sådan församling ska inte ges direkt makt över vår ekonomiska politik. EU-kommissionen vill, på oklar juridisk grund, ge sig själva mer makt och göra det enklare att med hjälp av en omvänd kvalificerad majoritet i ministerrådet köra över medlemsländerna när det ska tas beslut om sanktioner.

Eurons kris är fortfarande djup och kan snabbt åter bli akut. Det är högst oklart om Grekland kan undvika statsfinansiell härdsmälta och inställda betalningar. Kostnaderna för att låna för länder som Spanien och Portugal visar att även deras kris snart kan bli akut. Fastlåsta med euron får länderna det svårare att ta sig ur krisen. För några år sedan var situationen den motsatta då länder som Spanien och Irland inte förmådde bekämpa överhettning i ekonomin med en gemensam valutapolitik. Euron skapar ekonomiska problem och obalanser i såväl låg- som högkonjunktur och är en del av problemet, inte av lösningen. I dag förs kostnaderna och riskerna för krisen över till skattebetalarna när euroländerna går in med gigantiska nödlån till de värst utsatta länderna.

Det är dags att politiker inom EU, inklusive vår egen regering, vågar säga det som allt fler ekonomer redan uttalar. Det kan bli nödvändigt för flera länder i euroområdet att lämna den gemensamma valutan. Men EU-prestigen förhindrar den nödvändiga och ärliga diskussionen om att skapa en ordnad utväg ur euron. Det är hög tid att ändra på det.

Läs även Lena Sommestad i LO-tidningen

10 reaktion på “Euron ger centralstyre

  1. Pingback: Mera centralstyre i EU | Anders S Lindbäck @ Kunskapssamhället

  2. Pingback: Tweets that mention Euron ger centralstyre at Jonas Sjöstedt -- Topsy.com

  3. Pingback: S och M sviker demokratin och Sverige – Igen! | Nemokrati

  4. Högern framställer alltid vänstern som dåraktig/ansvarslös när det gäller landets finanser och opålitlig vad gäller demokrati (gamla kommunister etc). Det snacket är förstås taktiskt betingat och troligen funkar det avskräckande på många väljare.

    När det gäller EMU-valet och debatten före och efteråt har vänstern varit ledande på att försvara Sverige i båda de nämnda avseendena. Mycket tack vare vp-debattörer tippade vågen över mot ett nej. Vp, samt MP och Junilistans folk, borde få ett inhemskt nobelpris för sina rationella/mer vetenskapliga argument och sin demokratihävdande hållning då slaget stod på gator och torg.

  5. Euron och penningpolitik kräver samordning med finanspolitik, det har man vetat hela tiden. Men meningen med nationell samordning är att man jämnar ut inom nationen vid sk asymmetriska kriser. Vi låter inte enskilda kommuner eller landsändar gå under därför att det är ekonomisk kris just där. Man kan starkt ifrågasätta om det är detta som Tyskland etc vill eller de ser en gemensam finanspolitik som ett medel att undvika just denna utjämning. Barriärerna för att utjämna genom att folk flyttar dit där det går bättre är enorma som med språk och kultur. Det är ett mycket stort steg att flytta en hel familj och uppväxande barn till ett helt nytt språk och kultur, pensionärer etc får det knappast bättre av att flytta. EU och euron är en intellektuell utopi-fantasi. Låt säga att de överflödiga arbetsföra i Piigs flyttar till tyskland etc kommer de till en ekonomi som bygger på att det finns en marknad för produktionen någon annanstans, typ Piggs. En flyttni9ng av dessa dränerar den tyska exportmarknaden. Hur ska man då få ihop den tyska ponzi-modellen.

    Bill Mitchell: Someone asked me at lunchtime whether the European leaders knew about options to solve their current issue, and I said to them that if you read the documents, and the debates going back to the Delors papers, and then subsequently, you will be left with the unambiguous impression that they know all the options. Most recently, the German Finance Minister was interviewed …

    And what he said in the interview was that when they framed the common currency system, they had a choice. And they had a choice to add elements that would have made the current crisis much less a crisis. And those elements were a system to deal with asymmetric shocks, in other words, a fiscal redistribution system; and also, as Warren said, a single fiscal authority. And he said that that was debated, and if you go back to the original debates you see the debate there. And they chose, as an explicit choice, to exclude those characteristics from the system, the very characteristics that would have made the current crisis significantly less severe. They chose explicitly to exclude them from the system.

    And as soon as the common currency came in, Germany then introduced their so-called Hartz reforms. And these were reforms that — because previous to that, they were able to maintain their export competitiveness through exchange rate movements. Once they lost that capacity because of the common currency, they had to work out another way to stay one up on the other countries, and so they brought in the significant deflationary measures in their labor market: casualized significant sections of their labor market, reduced workers’ real wages and conditions, the whole Hartz agenda. And these were all very explicit choices and decisions they made within the context of the institutional system they were setting up. They knew the alternatives. And they knew that once the crisis hit, then the weaker countries — in a trade sense — would melt down, as they are. …

    … And they set up a system that would punish those countries in the event of a crisis, and they deliberately did it, and they know the options. They know all of the options that could reduce the pain, but they don’t want to do it.”

  6. Jonas, har Sverige också gått med på att betala till katastroffonden? Hur mycket ökade betalningar innebär det i så fall för Sverige?

    • Hej Christina,
      Nej, ingen fördragsändring är klar än. Innehållet ska spikas på ett toppmöte i december och sedan ska det hela vara klart via beslut i nationella parlament till 2013. Jag frågade Reinfeldt och han var inte främmande för att bidra ekonomiskt ”från fall till fall”,

      mvh

      Jonas

  7. Pingback: Motvallsbloggen » Om missvisande partinamn

  8. Pingback: Lördagsläsning v 43 « Jöran Fagerlund

Kommentera