Ett steg framåt för Vänsterpartiet

Igår satt jag med en stund på Vänsterpartiets partistyrelsemöte när valet utvärderades. Tonen var i allmänhet ganska öppen och självkritisk även om det till min förvåning också fanns någon enstaka PS-ledamot som inte verkade vara så besviken över Vänsterpartiets valresultat. Utifrån diskussionen togs en del beslut. En grundlig valutvärdering ska göras och den ska vara färdig i december. Detta är en klar uppryckning från valet 2006 då utvärderingsarbetet delvis fuskades bort och tilläts dra ut på tiden. Utvärderingen ska inte bara bestå av en egen analys och debatt internt. Det finns också förslag om en mer vetenskaplig undersökning om hur progressiva väljare som inte röstar på partiet ser på oss. Det tror jag blir viktigt och nyttigt.

Valutvärderingen ska följas upp av en rikskonferens där resultaten ska tas upp och där partiet kan göra ett avstamp för framtiden. Själv hade jag gärna sett en extra eller tidigare kongress istället, men intresset för det var minst sagt svalt i PS. Men i bästa fall kan en rikskonferens fungera nästan lika bra. Samtidigt ska partiets EU-politik utvärderas och utvecklas, även det är bra och nödvändigt. Tidigt 2012 kommer den ordinarie partikongressen att hållas. Dessutom ska en särskild framtidskommission tillsättas som ska utveckla partiets politik.

Som helhet tror jag att upplägget kan fungera bra, bara vi inte får ett nyval innan vi är redo för det. Förutsättningarna för att utveckla Vänsterpartiets politik och organisation är bättre än på länge:

* Valanalysen kommer att göras grundligt, det interna debattklimatet är gott och en öppen och frisk debatt har redan dragit igång. Så har det inte alltid varit.

* Trots att valet blev ett bakslag så finns det också många positiva lärdomar att dra av lokala och regionala framgångar liksom av det faktum att partiet denna gång lyckades sätta dagordningen för valdebatten i frågor som privata vinster i vård/utbildning och Afghanistankriget.

* Vänsterpartiet har just nu en rekordartad medlemstillströmning där fler än 2 500 nya medlemmar har kommit till partiet under de senaste veckorna. Det är mycket för ett parti som hade omkring 8 000 medlemmar vid årets början. Mycket tyder på att vi står inför ett uppsving för både parti och ungdomsförbund.

Så trots bakslaget med borgerlig regering, SD i riksdagen och en tillbakagång i valet så finns det också en del goda tecken för Vänsterpartiet.

läs mer i: SvD, ekot, HD

9 thoughts on “Ett steg framåt för Vänsterpartiet

  1. Pingback: Medlemstillströmning och Ung vänster Härnösand

  2. De två sista meningarna i första stycket låter lovande för Vp. Hörde t ex att den geniförklarade Schlingman avrått framträdande moderatkvinnor från att bära dräkt och pärlhalsband som ju mycket riktigt signalerar högerkä…g bland oss i botten på medborgarpyramiden. Det finns säkert också hos Vp några ytliga markörer som vänsterdebattörer bör ta bort/tona ned när de framträder i radio och tv.

  3. Pingback: Jinge.se » Spola Rödgröna Samarbetet!

  4. Pingback: Vänsterpartiet och surölet…

  5. Några större eller snabba förändringar av Vs politik kan man alltså inte förvänta sig. Ingen extra kongress, inga krafttag i den egna självanalysen, bara litet ytligt småprat om det femte dåliga valet i rad. Framtidskommission, jodå, visst, men det var väl inte precis det som behövdes just nu?

    Man anar JSs besvikelse och frustration mellan raderna i detta blogginlägg.

    Nuvarande partitopp verkar alltså definitivt vilja bita sig kvar så länge det går – och förhindra den genomlysande självkritik som skulle kunna leda fram till ett öppet och framtidsinriktat vänsteralternativ i svensk politik. Även om man säkert inser att detta är en absolut nödvändighet. Den egna makten verkar viktigare än vänsterns bästa.

    Tråkigt för alla oss som skulle vilja se ett sådant alternativ växa fram. Och lika trist för de förnyare inom partiet som nu kommer att jobba i ordentlig uppförsbacke.

  6. En mer vetenskaplig analys om hur väljarna ser på partiet tror jag kan vara en nyttig, men också smärtsam, läsning för (v)-ledningen.

    Själv tillhör jag dem som nästan alltid hamnar på (v) som första val med (s) på andra plats i alla partitest som finns på webben innan val. Ändå skulle jag aldrig drömma om att gå rösta på ett (v) som leds av Ohly. Även detta val 2010 röstade jag på (s) trots att jag sannerligen inte är någon större anhängare av vare sig Sahlin eller Baylan. Men Ohly låter och beter sig som om han vore ordförande för ett gäng ungkommunister snarare än partiledare för ett demokratiskt parti med aspirationer på att regera och ta ansvar.

    Om (v) äntligen (många långa år för sent) gör upp med kommunismen och kommunisterna på allvar – då kan partiet möjligen bli en kraft att räkna med i svensk politik. Så länge Ohly är kvar och kommunisterna präglar partiets agerande kommer kräftgången fortsätta. Och detta är en farlig utveckling för (v) på mer än ett sätt, särskilt då någon kamrat-4% knappast existerar längre…

  7. Pingback: Håll fast vid de rödgröna överenskommelserna men gör inte nödvändigtvis nya « Jöran Fagerlund

  8. Jag håller med Gunnar i det att jag också tror att det är dags att lämna vissa begrepp från marxismen (som tyvärr besudlats) eller åtminståne vara försiktiga när vi använder dem då de snarare skrämmer iväg människor som egentligen har liknande livssyn och inställning. Jag menar inte att vi skall lämna våra ideal utan endast anpassa oss till det medielandskap som råder samt nya generationer som endast har hört de besudlade varianterna av de begrepp vi använder oss av. Vi måste nog också inse att en sund marknadsekonomi (åtminståne i det lilla) inte är ett hinder för åstadkomma ett mer jämställt och socialt fungerande samhälle (läs gärna David C Korten, där finns en del att hämta). I detta kan vi även få stöd av ledande ekonomer såsom Stiglitz och Krugman och då ser jag inga hinder för att vänsterpartiet skulle kunna samla riktigt stor delar av väljarkåren – viktigast är att visa att ett annat och mer hållbart (både map miljö och socialt sammanhållet)samhälle ÄR möjligt!

  9. Jag tror, i tillägg till ovan, faktiskt att v har en mkt större möjlighet än sossarna till en verklig förnyelse och förändring då vi har mkt mindre av inarbetade maktstrukturer samt att vi inte på något sätt kan hållas ansvariga för effekterna av den politik som förts i 30 års tid. Skall man vara ärlig så har socialdemokratin så att säga grävt sin egen grav då de i princip banat väg för moderaterna och i dag mer eller mindre saknar existensberättigande då en politik baserad på att försöka fördela en ekonomi baserad på ständig (och hög) tillväxt ej längre är möjlig (pga miljö och utarmning av begränsade mängder mineraler, metaller osv).

Kommentera