Vem ska man tro på?

Dagens opinionsmätning från Synovate är trist läsning nio dagar innan valet. SD i riksdagen, borgerlig majoritet och stora problem för socialdemokraterna. Frågan är vem man ska tro på. Igår sa ett annat opinionsinstitut, united minds, att det bara skiljer en dryg procent mellan blocken. Skillnaden mellan olika mätningar är för stor för att man ska kunna dra säkra slusatser.

läs mer i DN, SvD, Aftonbladet, Expressen

Såväl vi rödgröna som den borgerliga Alliansen har presenterat sin politik och sina valmanifest. Det kan inte vara på grund av det som de borgerliga går så bra. Tvärtom. Det som slår mig när jag läser de olika förslagen är skillnaden på verklighetsbeskrivning och ambitionsnivå. Enligt Alliansen är det mesta frid och fröjd i Sverige och det är bara att fortsätta som idag medan vi i de rödgröna ser stora brister och föreslår en politik med reformer och satsningar. Valet handlar om att fortsätta sänka skatten, mest för de som tjänar bäst, eller att försöka få folk i arbete, reparera välfärden och göra något åt utsläppen av växthusgaser.

Vi rödgröna har en konkret politik för att skapa arbete. Den bygger på att få igång investeringar i ny järnväg och bättre kollektivtrafik. Vi ska få fart på byggandet av hyreslägenheter och renovering av gamla slitna skolor och flerfamiljshus. Vi kommer att satsa ännu mer på att bygga ut den förnyelsebara energin så att vi kan avveckla kärnkraften och slipper uranbrytning. Det är en klassisk stimulanspolitik för att få Sverige i arbete. Till det kommer fler arbeten i offentlig sektor och en mycket aktiv politik för fler små företag. Vi tror på politikens möjlighet att få folk i arbete.

Vi rödgröna kommer också att reparera välfärden. ”Arbetslinjen” där sjuka och arbetslösa pressas hårt har inte fungerat, idag har vi massarbetslöshet. Vi kommer att ta bort stupstocken i sjukförsäkringen. Utslitna och sjuka människor måste behandlas mänskligt. Vi kommer att se till att alla har råd att vara med i A-kassan med en avgift på 80 kronor i månaden och vi kommer att höja ersättningen för den som drabbas av arbetslöshet. Vi kommer att utjämna skatteklyftan mellan pensionärer och de som arbetar. Sverige ska ha en välfärd som man kan lita på.

Vi rödgröna tar klimathotet på allvar. Varje svensk släpper ut fyra gånger så mycket växthusgaser som är globalt hållbart. Genom att bygga järnväg som Norrbotniabanan för gods och persontrafik och satsa på kollektivtrafik så ger vi ett alternativ till bilar och lastbilar. Genom investeringar i renovering och höga krav på nya hus minskar vi utsläppen från bostäder. Genom satsningar på alternativ energi ska vi skapa en helt förnyelsebar energiproduktion i Sverige. Vi ska bevisa att hög sysselsättning, ett modernare land och minskade utsläpp är en god kombination.

Valet står mellan en aktiv politik för arbete, välfärd och miljö eller att tycka att det räcker med skattesänkningar. En ny borgerlig regering skulle innebära fyra förlorade år för de arbetslösa, välfärden och klimatet. Det har vi inte tid med.

Idag blir det kampanjande i Göteborg hela dagen. Kom förbi på debatt om klimatet i Nordstan klockan 13 om det passar.

11 reaktion på “Vem ska man tro på?

  1. ”United minds” samarbetar med aftonbladet och har alltid varit lite styvmoderlig gentemot högern. Jag ifrågasätter också aftonbladets påstående att avståndet mellan blocken har minskat efter united minds senaste mätning, eftersom i deras augustimätning så var de rödgröna lite större än Alliansen och var det enda opinionsinstitut som hade detta, men nu så är Alliansen störst även hos dom.

    ”Vi rödgröna har en konkret politik för att skapa arbete”

    Du måste för fan skämta!? Det går ju bara ut på två saker – bidrag och jobb i den offentliga sektorn, men jobb i den privata sektorn bryr sig de rödgröna överhuvud taget inte om vilket är konstigt för det är den privata sektorn som finasierar den offentliga sektorn.

  2. Pingback: Morgonpigg Jonas Sjöstedt är i stan « Jöran Fagerlund

  3. Att de borgerliga vill fortsätta som idag. Jag tror att en borgerlig valseger kommer att förändra de borgerliga partierna. De lär ta en seger som ett kvitto på den förda politiken. De kommer att få blodad tand, våga ta ut svängarna än mer, bli värre än hittills. Kanske att man borde varna offentligt för den förändringen med en eventuell borgerlig valseger.

  4. Lita gärna på United Minds om det gör Dig gladare, för efter den 19 september finns nog inte så mycket att glädjas åt för oss vänterväljare. United Minds använder sig av en icke-validerad internetbaserad metod, som avviker stort mot SIFOs och Synovates välvaliderade metoder som legat nära tidigare valresultat.

    Förbered istället lite upprensning på vänstersidan efter valet: Vanligt folk man pratar med står faktiskt inte ut med folk som Östros, Sahlin, Bodström och Ohly.

    Än allvarligare kanske, är när de inte lever som de lär, för det ska väl inte vara särskilda regler för ledarskiktet?

    Wetterstrand vill förbjuda korta flygresor, men paret Wetterstrand/Niinistö veckopendlar med flyg mellan Helsingfors och Stockholm.

    Sahlin är för solidaritet, men när 83 felparkeringsböter gick till Kronofogden, så var 24 för parkering på handikapplats.

    Ohly är emot friskolor och privata bostadsrätter, men hans två barn har gått på privatskola och själv bor han i bostadsrätt.

    Eriksson vill få ned utsläppen, men körde länge en stor stadsjeep.

  5. ”den privata sektorn som finasierar den offentliga sektorn.”

    David Hertl reproducerar en högermyt.

    Om de jobb som utförs i offentliga sektorn istället utförs enbart inom den privata sektorn, med samma servicegrad och tillgänglighet för medborgarna som under offentliga sektorn, betalas jobben av de som jobbar inom den privata sektorn, dvs alla som arbetar.
    Det innebär alltså att de offentliga jobben betalas BÅDE genom privata och offentliga jobb, dvs det är alla som arbetar som betalar, inte bara av de som arbetar inom privata sektorn vilket myten påstår.

    Det som skiljer det privata från det offentliga är på vilket sätt systemen administreras, där det offentliga omfattar helhetsansvar, utjämning av kostnader för enskild, insyn i verksamheten, högre effektivitet och billigare tjänster för medborgare etc, något som är till gagn för medborgarna.

  6. Jag vågar inte ropa ”hej” än utan vet att det kommer att bli en kamp in i det sista. Dock, när det gäller opinionsundersökningar redovisade kvällens Aktuellt resultatet av sammanvägda opinionsundersökningar och där är det så att Alliansen leder med 5 procent, sannolikt är detta en mer relevant bild än United Minds.

    För mig är det inte så märkligt att det just nu är lite uppförbacke för de rödgröna. All energi ägnas åt att skälla och gnälla på Alliansen. Mycket av gnället gäller Alliansens skattesänkningar som genomförts under mandatperioden, skattesänkningar som man ändå verkar vilja ha kvar…det är nog inte så konstigt att väljarna är skeptiska mot denna typ av retorik.

  7. Sorgligt nog så är nog inte sällan den synen som är förhärskande även på vänstersidan.

    Tjänsterna i den offentliga sektorn betalas av de som köper dem, i grunden igen skillnad mot varor och tjänster som produceras i privat sektor, skillnaden är att vi har beslutat att betala för de offentliga tjänsterna gemensamt.

    Det är inte så att man först måste producera något i privat sektor för att kunna producera något i offentlig regi. Ideen är är ju fullständigt befängd.

  8. Det som är relevant för det demokratiska beslutet är hur stor del av möjlig produktion som ska ske offentligt vs privat. Vid ett givet tillfälle är resurserna och den produktiva förmågan begränsad till vilka reala resurser som finns tillgängliga. Om då hela är i privat sektor finns det inget utrymme för produktion i offentlig regi, den privata sektorn kan betala hur mycket skatt som helst det finns ändå inget utrymme för offentlig produktion om hela den tillgängliga kapaciteten används i privat sektor.

    Att kapitalet kämpar med näbbar och klor för att privatisera det som vanligen producerats i offentlig regi beror nog på att de inser att det är här som allt större del av ekonomin kommer att finnas i framtiden efterhand som industriell varuproduktion blir allt produktivare och därmed en allt mindre andel av ekonomin. Man kan jämföra med Jord och skogsbruk som på slutet av 1800-talet stod för 75% av sysselsättningen här i landet, i dag är det ett par procent. Så sent som på 1940-talet var det 25%. De traditionella välfärdstjänsterna är som det verkar också högt prioriterade av folk i gemen, man vill ha bra skolor till sina barn, man vill ha bra sjukvård etc, det ger hög livskvalitet.

Kommentera