Vänsterpartiet behöver en eftervalsdebatt och det brådskar

2010 års val var katastrofalt för den samlade arbetarrörelsen. Vi får gå tillbaks till tiden för rösträttens införande för att hitta lika dåliga siffror för arbetarrörelsens partier. Inom socialdemokratin har eftervalsdebatten redan dragit igång med flera intressanta inlägg, se exempelvis ledaren i dagens VF som analyserar ur Västerbottensperspektiv. Socialdemokraterna har mycket att fundera på och lära och jag hopps att de lyckas i det arbetet.

I Vänsterpartiet är det däremot ganska tyst än så länge. Det borde det inte vara. Även vi tillhör förlorarna. Med den borgerliga klasspolitik som har förts under de senaste åren och en historiskt svag socialdemokrati så borde vi i vänstern ha nått åtminstone 10 % i valet. Att vi inte gjorde det är ett misslyckande som måste tas på allvar. Vårt parti har en förtroendekris till och med hos väljare som tycker om vår politik.

Efter valet 2006 orkade inte Vänsterpartiet med någon självkritisk valanalys. När jag då dristade mig till att efterfråga lite självkritik från partiledningens sida efter brakförlusten i det valet blev jag åthutad och fördömd på ledarplats av redaktör Börje Graf i partitidningen Vänsterpress. Den valanalys som gjordes var intressant men den kom alldeles för sent och ledde inte till några åtgärder. Det misstaget får inte göras om. Nu måste vi lyfta på locket och släppa fram alla åsikter om politik, strategi, organisation och företrädare.

Till skillnad från läget efter valet 2006 är debattklimatet gott i dagens Vänsterparti. Vi har dessutom inte bara negativa, utan också många positiva, lärdomar att dra av årets valrörelse. Själv saknar jag självklara svar på många av frågorna om varför vi förlorade valet. Därför vill jag höra vad andra tycker.

Vi har ingen tid att förlora. Vi kan få nyval under mandatperioden, det borde vara något som vi eftersträvar. Då måste vi vara redo. Kanske ska kongressen inkallas tidigare så att vi kan göra den valanalys och de förändringar som partiet vill se?

Ett litet förslag på förändring vill jag ge redan nu. Miljöpartiets modell med språkrör var en framgång i detta val. Kanske ska även Vänsterpartiet ha två personer i partiets topp? Man kan ha två partiledare eller en kongressvald vice ordförande som lyfts fram konsekvent. Som ett feministiskt parti bör vi alltid ha en kvinna i partitoppen. Lars Ohly har på många vis gjort en stark valrörelse, men vi behöver fler ansikten i toppen.

30 reaktion på “Vänsterpartiet behöver en eftervalsdebatt och det brådskar

  1. Instämmer helt. Ett problem är väl att en del av de förändringar som måste ske inom partiet kan komma till sin kulmen först iom att vi byter partiledning på kongressen 2012. Jag tror den viktigaste, och mest smärtsamma, förändringen är en slutgiltig uppgörelse med kommunismen. Det kan kännas orättvist, men så länge vi har människor på ledande positioner som svävar på orden när det kommer till demokrati på Kuba osv så kommer vi inte bort från extremist-stämpeln.

    Utvecklingen rent politiskt under Ohly har varit positiv, mot en pragmatisk, genomförbar men ändå radikal vänsterpolitik. Men image-mässigt är det fortfarande som om vi vore ett bokstavsvänsterparti, och det finns en minoritet som tyvärr gärna tar oss tillbaka till den tiden. Det tar emot, men i någon mån tror jag (V) är det parti som allra mest behöver göra en ”nya moderaterna”.

  2. Det var kloka ord, vi borde verkligen fått mer röster. Jag tycker verkligen att kongressen borde tidigareläggas, och där borde det dryftas hur vi gör i ett vidare perspektiv när arbetarrörelsen är så tillbakatryckt i hela världen. Eller varför inte ett rådslag eller dylikt för hela partiet, hur går vi vidare typ?

  3. Håller med, Jonas: en självklar del av det du efterlyser måste bli en ordentlig analys och utvärdering av det rödgröna samarbetet. Det finns och fanns inte enighet om det innom partiet. Så här skriver min partikamrat David Aronsson från V Strängnäs i sin blogg, i vilken han är mycket kritisk till samarbetet: ”Kongressen i Norrköping var (tyckte jag) tydlig med att De rödgröna inte var en bra idé. Partistyrelsen valde att strunta i det och körde sin egen linje, kongressen efter hade inte längre något alternativ. Nu har vi resultatet.” Är det en uppfattning som är brett spridd i partiet är det förstås inte bra. David är en ledande kamrat både lokalt och i partidistriket och jag vet att det finns fler ledande kamrater i distirket som också var emot ett så pass nära samarbetet med S och Mp. För er som vill läsa Davids hela inlägg: http://davidaronsson.blogspot.com/
    Själv har jag haft en positiv inställning till samarbetet: Så här har jag uttryckt det. Om vi inte gått samman med Mp och S hade kanske V gått lite bättre, men jag är inte ens säker på det. Vad jag är säker på är att retoriken från Alliansen mycket skulle ha handlat om att det inte fanns någon samlad opposition och att folk inte skulle veta vad de skulle få för politik om de röstade på något av ”våra” tre partier. Alltså, det skulle vara lätt att framställa oss som allt för oense och att vi inte inte kunde visa upp något regeingsdugligt alternativ.
    För övrigt tycker jag det ligger mycket i vad Anders Örbom skriver

  4. Lustigt nog satt jag nyss på tunnelbanan och funderade över det där med språkrörsmodellen för (v)s räkning. Har alltid tyckt att det är en sympatisk tanke, som lite bryter ner en traditionell auktoritär bild av den enda ledaren som pekar med hela handen. Och dessutom gör ledarskapsjobbet lite mänskligare när det delas. Vi får lyssna på miljöpartiets egna erfarenheter av modellen, de har väl varit både positiva och negativa.

    Jag ser fram mot att höra din analys av varför valet 2010 gick som det gick, när den är redo.

  5. Håller också med helt och hållet. Vi behöver fundera stort och övergripande på vilka vi är och vilka vi vill vara, vilka roller vi kan spela i politiken.

    Kul i alla fall att du kommer in i riksdagen! På gott och ont formuleras mycket av partiets linjer i praktiken där.

  6. Alla partier som backar drar igång utredningar om vad som gått snett och om det förfarandet finns inget klandra. Men om utredandet verkligen syftar till att partiet ifråga framöver ska växa måste det kompletteras (eg är det primärt) med väldigt väl utformade undersökningar i väljarkåren om varför folk inte röstar på det aktuella partiet. Att partiledare och andra i toppen inte gör så tror jag beror på att aktiva på toppnivå i ett parti har satsat så mycken (berömvärd) energi på partiet samt troligen har rätt stort privatintresse av att inget händer att de ogärna släpper ifrån sig tolkningsrätten till dem som faktiskt avgör ett partis storlek och därmed inflytande.

    Språkrör typ miljöpartier låter tilltalande men hur troligt är det egentligen att vp skulla attrahera fler väljar om man inför en sån trots allt ytlig nymodighet också i vp? Jag tror att sambandet är så litet att det bara kan ses med elektronmikroskop.

    Sammanfattning: Partier med sviktande väljarstöd vill åtgärda felet inom vissa gränser men är inte beredda att ta genomripande personell och politisk kostnad för en verkningsfull behandling. Därmed förespråkar man faktisk att allt ska förbli som det är. Kanske lika bra det så länge folk ändå tror på systemet och röstar till över 80 %.

  7. Om en viktig partiledardebatt i TV4, är det någon som minns vad Ohly framförde för sakpolitiska argument? Jag kommer då inte ihåg, då allt överskuggades av hans frieri. Det var också vad media skrev om. Jag tycker det var mycket dumt och oseriöst gjort av honom. Det var väl ändå ingen bra strategi att få människor att rösta på V, en lycklig partiledare som fick ja på frieriet. Ja, jag är kanske gammelmodig av mig, men dumt var det i allafall.
    För övrigt så delar jag Jonas synpunkter, fast lite tveksam till två partiledarskapet, likanande Mp. Visst är det så att vi har en vice ordf idag?

  8. Det ligger mycket i din analys, Jonas. Men ärligt talat utan att låta som om den ”enkla lösning” metoden kommer fram- är det inte dags att Lars Ohly lämnar skutan? Han har faktiskt, hur man än vrider och vänder på det lett partiet genom tre katastrofval på raken. Det klart allting inte ligger hos honom men han är ändå partiledare. Med det sagt så gillar jag verkligen Lars Ohly, men detta har ju inte fungerat. Jag är personligen förvånad över att den frågan inte väckts eller det kanske den gjort, men i det tysta?

    Hur ser du på Lars vara eller icke vara, Jonas? Är det inte dags för honom att gå, inte bara medtanke på årets valresultat men dem andra två i åtanke?

  9. Det ligger mycket i din analys, Jonas. Men ärligt talat utan att låta som om den ”enkla lösning” metoden kommer fram- är det inte dags att Lars Ohly lämnar skutan? Han har faktiskt, hur man än vrider och vänder på det lett partiet genom tre katastrofval på raken. Det klart allting inte ligger hos honom men han är ändå partiledare. Med det sagt så gillar jag verkligen Lars Ohly, men detta har ju inte fungerat. Jag är personligen förvånad över att den frågan inte väckts eller det kanske den gjort, men i det tysta?

    Hur ser du på Lars vara eller icke vara, Jonas? Är det inte dags för honom att gå, inte bara medtanke på årets valresultat men dem andra två i åtanke?

  10. Intressant att du tycker så om (parti)ledarfrågan, skrev häromdagen i ett annat sammanhang såhär, angående Socialdemokratins kris och de rop som skalla på avgång mer än ersättare av Mona Sahlin:

    [ Tycker instinktivt ILLA om dem som kräver Mona Sahlins avgång … men en tanke som slog mig igår, i en annan diskussion angående Miljöpartiet och att dess språkrör har begränsat antal mandatperioder, var ändå denna:

    ”Dessutom gör såväl språkrörstanken som begränsningen av hur länge de får sitta detta, som är de flesta andra partiers problem, (S)omliga mer än andras, kanske:

    Man har alltid, alltid incitament att ha duktigt folk som kan fylla på bakom sig i leden, just nu exempelvis Gustav Fridolin, som kan bli ett alldeles excellent språkrör inom 1 år, och man har dessutom incitament att ha flera sådana persoer, än om man tillämpar principen som tidigare varit legio inom socialdemokratin – en arvtagare.

    Erlander – Palme
    Palme – Carlsson
    Carlsson – Sahlin
    Persson – Lindh

    Sahlin hade inte haft något som helst problem, vara sig nu eller då, att fylla upp sin roll, om inte visst agg emot den där skandalen fortfarande fiunnes kvar bland folk”

    Jag tycker (och kan inte se nått annat än) att

    1. Mona SKALL sitta kvar, inte minst mycket mot bakgrund av det som Per Gharton belyser idag ( http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article7827658.ab ) men också för att..

    2. Det finns helt enkelt INGEN, eller ens NÅGRA inom socialdemokratin som känns vara sig SJÄLVKLARA eller MÖJLIGA att plocka in som Partiledare. Punkt. Inga som är självklara INOM Socialdemokratin, och än mindre några som är självklara UTANFÖR Socialdemokratin, dvs. som är känd utanför partiet och framstår som både möjliga och bra kandidater. Man har helt enkelt varit dåliga på att släppa fram nya förmågor, för att nu inte säga usla!

    Intrycket är helt enkelt att alla kända sossar har varit kända i TRE decennier, typ, vilket också avspeglade sig i det märkliga uppropet nån vecka före valet där 21 ledande Socialdemokrater utropade sitt stöd för Socialdemokratin, indeed dåligt smygförtäckt, för Mona Sahlin som Statsministerkandidat och partiledare. ]

    Därför vore det, som du skriver, mycket bra om samtliga partier inom det RödGröna samarbetet verkligen ansträngde sig för att lyfta fram en bred bild av duktiga och bra politiker. Oavsett samarbetet består eller inte, vilket jag hoppas att det gör, även om det möjligen inträer i en lugnare fas det närmaste året för att partierna måste få tid att jobba med sig själva en hel del.

    Ingen skall kunna säga när det är dags för Valkampanjen om ca 3 år igen att (Läs: Fredrik Reinfeldt) ”Ni är inte regeringsdugliga”

    Samtliga partier måste ha både duktiga politiker och en bredd. Så DET argumentet skall ingen kunna nåla fast på de Röda och det Gröna partiet. Dessutöver behövs det en ännu bättre politik… Och det snabbt 🙂

  11. Pingback: Så går det när man flirtar med rasismen « Jöran Fagerlund

  12. Problemet är att det är för många som inte vill att vänsterpartiet blir större, i partiet.. de är nöjda, det skall vara ett litet parti och helst vad det verkar inte ha något inflytande.. för det skall ju absolut inte bli som på Gudruns tid för det var ju hemskt, med 10-12% av väljarna. Gärna lite sekteristiskt också som ser ner på alla som inte tycker exakt likadant.

    Nej, jag håller med en av de tidigare inläggen med att det måste slutas kallas kommunism, vi skall stå upp stenhårt för välfärdstaten och inga privatiseringar men de som kallar sig kommunister eller har gjort måste lägga ner det och partiet måste göra upp med det.
    Det skall vara en modern vänster, som kan utnyttja de senaste åren när kapitalismen i stort sett nästan förstörde sig själv.. med alla.. ”derivater” och liknande i finansvärden och bankvärlden som spelade enorma summor av våra pengar och skapde enorma luftslott av sin enorma girighet.. Det här är modernt att stå upp mot… titta ut i världen.

    Men man måste koppla det till och föra in detta på vardagsnivå.. tror ni våra barn mår bra av att stora multinationella bolag har hand om skolan och vården som BARA tänker på vinst. En pengahunger som har släppts lös totalt utan tyglar i våra barns och sjukas vardag.. Den har redan totalt tappat kontrollen.
    det finns ingen ”god” lokal kraft som skall ta över skolan som Socialdemokraterna alltid tycks tror.. det är hänsynslös vinstbehov som styr och vi måste alltid påvisa och exponera, och göra upp med sossaranas naiva bild av det.
    Detta är skamligt.

  13. Sittande ledare ska inte utse efterträdare, få är av den kalibern att de klarar något sådant, i bästa fall utser de en sämre kopia av sig själv. Det självklara i en demokratisk rörelse borde vara att medlemmarna utser vem de vill ha som sin ledare. Minsta gemensamma nämnare är inte heller bra, intern konkurrens och strid om vem som ska få ledarrollen är inte nödvändigtvis av ondo.

    Det har i stort sett bara varit en nedåtgående trend för (S) sen Erlander utsåg Palme. De få gånger man gjort bra ifrån sig i valen har varit när man kunnat spegla sig mot riktigt usla borgerliga regimer, 1982 och 1994. Valet 2002 var iofs lite bättre men då hade man ju regerat med V som ett 12% stödparti och arbetslösheten var de två sista åren av mandatperioden den lägsta vi haft de senaste 18 åren.

    Nuvarande ledning för (S) inkl Sahlin är en katastrof, hela upplägget från EU valet till riksdagsvalet har varit så urbota dåligt att det är pinsamt. Om folk om om kör i diket sätter man dem inte i förarsätet en gång till.

  14. Kul att du kom in i riksdagen! Tycker att röd-grönt alternativ varit en god sammanslagning. Tycker att Mona Sahlin varit fantastisk under valrörelsen och ÄR fantastisk som politiker. Jon är starkt ideologiskt förankrad, saklig, snabbtänkt och lugn. Hoppas verkligen inte att hon ersätts av någon annan. Det har varit helt underbart att som röd-grön-väljare höra när debatten handlat om ideologi! Lite synd att det kom igång lite sent med det.

  15. Hörde att Peter Eriksson pratar om en tvekan att fortsätta rödgrönt samarbete?! Va?! Ni kan ju inte splittra er nu! Nu behövs ju verkligen en kraftfull opposition mot alliansen! Ni gjorde ju en fantastisk slutspurt i valrörelsen och någom dag till med ideologiska diskussioner och ni hade tagit över ledningen av det här landet! Snälla snälla verka för ett fortsatt rödgrönt samarbete och försök hålla kvar MP, ni utgör en perfekt sammanslagning mot alliansen!

  16. Hejsan Jonas,

    Jag har alltid röstat på vänsterpartiet, men blir bara mer och mer less på den sega maktstrukturen som verkar finnas inom partiet. V känns allt annat än nytänkande. Man behöver faktiskt inte vara gammal kommunist för att stå för den solidaritets-, jämlikhets- och rättvisetanke som vänstern representerar. Se på mig, jag är högutbildad och forskare.

    Har nu under många år hoppats att den där Sjöstedt ska kunna göra något åt partiet, men bakslag efter bakslag kommer. Europa, USA, men nu äntligen riksdagen.

    Jag ska fatta mig kort. Ta över klubban i partiet eller se till att nån annan gör det. Efter att ha lyssnat till dig genom åren är jag övertygad. Det är givetvis min åsikt, men jag tror mig tala för ganska många vänsterpartister.

    Lycka till i riksdagen!!

  17. Om det är gammaldags att ogilla frierier i direktsändning så är vi åtminstone två om att vara det, Gunilla Jönsson!
    För övrigt gladde mig, förutom Jonas Sjöstedts fina siffror, att vänsterpartiet tar över i Degerfors.
    Hoppas detta innebär att mitt gamla favoritlag i fotboll också klarar sig kvar i Superettan…

  18. Det behövs verkligen en eftervalsdebatt inom vänstern och det är utmärkt att du tar initiativ till den eftersom du i praktiken har visat att ett annat valutslag är möjligt!
    Det rödgröna samarbetet var nödvändigt, alternativet att partierna hade gått till val separat hade varit sämre. Ett problem var dock att den rödgröna plattformen var mer än lovligt tunn och dessutom framförhandlad utan särskilt mycket diskussion i partiet. En av orsak till detta är Vänsterpartiet inte har särskilt mycket av ideologisk och politisk debatt. Högern har till stor del vunnit kampen om att formulera problem. En orsak till detta är naturligtvis deras makt över media men en annan mer påverkbar orsak är att man satsat mycket stora resurser på att skapa tankesmedjor som Timbro och SNS. Skall vi ha någon chans i nästa val måste vänstern utveckla den ideologiska debatten.

  19. Tacka fan för att det gick som det gick. Varför rösta på dom rödgröna med sossar och grönmuppar som tycker att det är helt ok att kaptialistsvinen profiterar på skola och vård? I slutdebatten i TV var Ohly knappt klar med att säga att profit i vården inte är ok innan grönmuppen Wetterstand säger att vi vill visst ha privata alternativ, hur dum får man va???.

    Och kan nån jävel tala om något som sossarna gjort dom senaste 30 åren för att sätta åt kaptialismen? Nä, självklart inte för dom har bara kliat kapitalisterna på ryggen ännu mer och godsägaren Persson sänkte ersättningarna på beställning av kapitalet.

    Ska vänstern ha nån framtid måste det förbannade rödgröna samarbetet sluta direkt. Att tro vi kan få socialism genom att samarbeta med borgare (sossar och grönmuppar) är liksom ett helt jävla feltänk.

  20. Pingback: Tweets that mention Vänsterpartiet behöver en eftervalsdebatt och det brådskar at Jonas Sjöstedt -- Topsy.com

  21. Ibland måste man överdriva för att klargöra ett argument. Och kanske är det just vad du gör Kenta. Ty även om jag tror att Sverige är ett mycket bättre land att leva i tack vare många år av socialdemokratisk dominans, iallafall bättre än vad det hade varit om högern hade styrt, så håller jag med om att (s) kommit att allt mer efterlikna brittiska labour och att de därför inte framstår som det klara alternativ de säger sig utgöra. Vi återkommer till samma Luxemburg-Bernstein dilemma: skall vi nöja oss med att tämja kapitalismen en smula, så att den blir en aning mindre brutal (vilket (s) faktiskt lyckats med under sin tid vid makten (bor själv i USA så jag vet hur den otämjada kapitalismen fungerar och i det perspektivet framsår den svenska varianten som nästan godartad), eller skall vi insistera på ett fullt avståndstagande från kapitalismen som ekonomisk modell? En debattör i Tyskland frågade ”vill vi ha kapitalism light, eller vill vi ha ett helt annat system?” Eftersom (s) och (mp) helt klart är för kapitalism version light, ja då tvingas (v) väljare som du och jag in i en kompromiss där vi måste överge en hörnsten i vår politiska ideologi. Jag vill ha demokratisk kontroll över den ekonomiska makten (en makt som är minst lika stark som den politiska), och det kommer kapitalism light aldrig att ge mig, och frågan är då om jag hör hemma i ett (v) som anpassar sig till (s) och (mp), eller om jag måste söka annorstädes efter mitt ideologiska hem.

  22. Även om jag inte är medlem har jag alltid röstat på vänsterpartiet. Mitt utanförperspektiv på vad problemet är för vänsterpartiet och socialdemokraterna är följande:

    Vänsterrörelsen känns trött, uttjatad, gammalmodig. Ideoligin är helt rätt, men både retoriken, partisymboler, reklamaffischer, valstugor osv osv behöver förnyas. De rödgröna behöver vara säljande och se säljande ut. De ska presentera samma politik fast med nya ord. Verka drivande och målinriktade.
    Sverige har tröttnat på ord som ”rättvisa” och ”alla ska med”.
    Vänstern behöver göra som Moderaterna och Alliansen: Ändra retorik, inte politik. Politiken ska alltså ha samma ideologiska innehåll men presentationen av vad vänsterpartiet vill måste fräschas upp och kännas nytt och roligt.

    När riksdags- och kommunpolitiker är ute på studiebesök så behöver de vara säljande och inkännande. De behöver vara bra pålästa om organisationen/arbetsplatsen eller dyl som de besöker så att de kan ställa relevanta frågor och visa att de förstår vad det handlar om och vari eventuella problem består. (T ex, Filippa Reinfeldt är proffs på det, många av de socialdemokrater och vänsterpartister jag har mött är det inte.) De behöver också SE representativa ut i bland annat klädval. (Så ytlig är världen när man raggar röster. Tyvärr)

    Ny partiledare. Ohly är suverän i debatter och en fantastisk partiledare på många sätt, men han kan inte locka dem som inte traditionellt är vänsterpartister. De har köpt snacket att kommunismen är synonymt med Sovjet, Kina, Nordkorea osv och Ohly kan aldrig få bort kommuniststämpeln. Språkrör är i och för sig en bra idé men om alla partier hade två ledare skulle det bli en förbannat massa partiledare att hålla reda på.

    Den nya partiledaren behöver vara hyfsat ung/ungdomlig, vara drivande, karismatisk och kunna vinna debatter baserat på fakta.

    Vidare:

    Jag kontaktade vänsterpartiet 2002 angående att jag var intresserad av att aktivera mig politiskt. Jag fick inget svar.

    Min kompis kontaktade vänsterpartiet och ställde förmodligen obekväma frågor i samband med att flera politiker gick med i demonstrationståg och ropade ”död åt judarna” och ville ha svar på hur Vänsterpartiet ställde sig till det. Svaren på de frågor hon hade var viktiga för henne. Hon fick inget svar, varken på det eller på något av de påminnelsemail hon skickade. Hon väljer numera att lägga sin röst på Socialdemokraterna trots att hon hävdar att hon politiskt står mer åt vänster än så. Och hon motiverar det med det uteblivna svaret eftersom man inte ”behandlar sina väljare så”.
    Vad jag vill ha sagt med dessa exempel är att ni MÅSTE visa att de som är såpass politiskt intresserade att de kontaktar er blir bemötta på ett bra sätt, och får svar på det de undrar.

    För övrigt tror jag inte riktigt att vänsterpartiets problem beror på det rödgröna samarbetet. Håller med om att det skulle vara ytterst dumt om vi närmar oss ett tvåpartisystem, men jag tror verkligen inte att det var därför vänsterväljarna var så få. Vilket parti skulle de ha gått till i stället? Knappast längre åt höger? Eller menar ni ovan att de många av soffliggarna egentligen är besvikna fd vänsterpartister? Det tror inte jag.

  23. ”Jag kontaktade vänsterpartiet 2002 angående att jag var intresserad av att aktivera mig politiskt. Jag fick inget svar.”

    Sånt här är riktigt tråkigt att höra. Jag hoppas verkligen att partiet gör ett bättre jobb med att ta hand om alla de som nu vill engagera sig politiskt. 700 nya medlemmar på valnatten hörde jag.

    Att några politiker skulle ha gått med i ett demonstrationståg och ropat ”död åt judarna” låter däremot som ett rätt bisarrt påstående. Hade varit skäl för omedelbar uteslutning om det hade varit sant.

  24. @Staffan Tack för svar! Ledsen att jag uttryckte mig otydligt ovan. Det hela gällde demonstrationer tillsammans med Hizbollah 2006 där detta ropades på arabiska. Tror inte att vänsterpartisterna själva och medvetet ropade något men de ska ha applåderat utropen (som var på arabiska). Hursomhelst ville min kompis veta hur vänsterpartiet ställde sig till partimedlemmarnas medverkan i de här tågen.
    Skickar även länk till en debattartikel skriven av Rasmus Fleisher som behandlar ämnet: http://www.expressen.se/debatt/1.396572/rasmus-fleischer-hizbollah-vanstern-stoder-judeutrotning

    Utan att lägga någon värdering i vad som är rätt och fel i deltagande i demonstrationståget ville jag med mitt inlägg tydliggöra att det är viktigt att svara på de frågor som skickas till kansliet.

  25. Åsa: Ja det är det ju utan tvekan. Och om personen som mottar mailet inte kan svara så borde den ju skicka det vidare till någon som kan.

    Det var demonstrationerna mot Israels anfall mot Libanon va? Har ett vagt minne av någon kontrovers där. Hizbollah är vad jag förstått en rätt otäck rörelse i sin fundamentalism. Frågan är om man bara därför ska stänga dem ute från en demonstration mot att deras land bombas sönder och samman? Men det är såklart aldrig OK att det skanderas den typen av paroller i något sammanhang. Och jag kan nog lugnt lova dig att ingen i det här partiet skulle applådera ett sånt budskap.

  26. Jag håller med om att vi behöver en eftervalsdebatt och det brådskar.
    Men jag ställer mig ofta frågan vilka är det vi representerar?
    Jag tar en titt i backspegeln och ser hur rörelsen uppstod.
    V reste sig ur människors förtryck och elände. Vi var det parti som tog striden för de svaga och förtryckta. Men hur ser det ut i dag?
    Min uppfattning är att svenskarna har det faktiskt ganska bra (med några undantag). Så vi har svårt att hitta vår identitet. Samtidigt har vi blivit så akademiska så den ”vanliga människan” har svårt att förstå vad vi vill göra. Instämmer med Åsa att retoriken bör ändras och det radikalt. Tanken är så bra men det blir så fel när det kommer ut. Jonas skriver att han blev påhoppad av tidningen när han försökte kritisera… Det samma händer när vi ”nya” Vänsterpartister försöker få de gamla uvarna att byta riktning. Världen förändras och vi bör anpassa oss till vår omvärld.
    Vi bör också föra fram vår politik och undvika att sätta oss i samarbeten före valet. Som det är nu så är jag helt övertygad om att Sossarna tar många av våra röster därför att väljarna tycker att det spelar ingen roll vem man röstar på därför det blir som sossarna vill i alla fall. De kan inte se att vi bedriver en egen politik.
    Vad gäller SD är jag inte övertygad om att den taktik med uteslutning som bedrivs av Vänstern är bra. Vi måste möta dem och slå hål på deras argument. Ett argument för att inte möta dem har varit att man inte vill att de ska få sprida sin propaganda. Det är för sent nu. De får hur mycket tid som helst. Min uppfattning är att vänstern är de som är mest rustade för att trycka ner SD i skoskaften verbalt, så varför gör vi inte det?
    hmm skönt att skriva av sig. Fortsätt ditt bra arbete Jonas… Ser dig gärna som ledare för partiet i framtiden.

  27. Det behövs inte bara en eftervalsdebatt. Det behövs en självkritisk analys över partiets förhållningssätt till det svenska samhället, hur maktsystemet fungerar. Det är inga problem att hysa sympati för vårt partiprogram – det duger om man är socialist, men när det kommer till kritan visar Ohly mycket tydligt att han struntar rätt rejält i partiprogrammet och då menar jag inte bara hur han personligen hanterar sitt ordförandeskap utan hur han uppenbarligen hanterar partiet rätt så diktatoriskt; ingen tycks våga säga emot honom, ingen tycks våga kritisera honom internt. Den ende som haft en publikt självständig hållning till honom är du själv.

    1. Han kallar sig efter kongressen (och troligen även före) konsekvent för partiledare. Partiet har såvitt jag vet aldrig givit honom det epitetet. Och han gör det trots att det fanns minst en motion med den innebörden som partistyrelsen märkligt nog valde att avslå. Skillnaden mellan ordförande och ledare är avsevärt mer dramatisk än den semantiska betydelsen kan ge anledning att förstå.

    2. Ohly har givit sig privilegier. Han anser att det är hans ”..privilegium att som partiledare huta åt..” Dror Feiler.

    3. Ohly´s stick-och-brinn-uttalande har stannat kvar sedan konflikten med Vägval Vänster.

    4. Det omdömeslösa Fingret i TV-sändning är bara ett exempel på hur Ohly inte kan anses mogen en partiledarroll

    5. Att idiotförklara en journalist, mitt i filmning, är inte bara omdömeslöst. Det visar (tillsammans med Fingret och stick-och-brinnuttalandet) hur Ohly har en fördömande och kränkande attityd mot människor som inte delar hans synsätt. Att kritisera i sak och inte i person tycks vara okänd kunskap hos denne man.
    Detta skall inte blandas samman med en kritisk analys av ett uppdrag, vilket ett ordförandeskap är. Att kritisera i sak när man kritiserar en persons missbruk av sitt uppdrag må vara tillåtet, speciellt när det börjar bli ett antal situationer där ett medvetet översittandetänkande exploderar.

    6. I budgetmotioner i riksdagen står Ohly som första namn. Men de motionerna, där Vänsterpartiet driver sin ekonomiska linje, är motioner som fullt ut stöder en felfördelning över tiden av den produktivitetsökning som det svenska samhället skapar. Lönebildningen är inte ens omnämnd i vänsterpartiets budgetriksdagsmotioner. Inte diskuterad. Inte beaktad. Lönebildningen som skapare av skattebasen arbete och därmed som huvudsaklig finansiär av den offentliga sektorn – det är uppenbart att partiets riksdagsmännen struntar i skattebasen arbete och därmed lönebildningen som grunden för finansieringen av den offentliga sektorn. Och detta trots ekonomisk kompetens – Det handlar inte om okunnighet. Genom denna felfördelning över tiden av produktivitetsökningarna har kapitalägarna gynnats så extremt att de (i övermod) spekulerat bort övervinster som de nedpressade löneökningar skapat och därmed orsakat ekonomiska katastrofer; Inte en utan två gånger (fastighetskrisen i början av nittiotalet och IT-kraschen vid millennieskiftet; Den USA-skapade finanskrisen är även den i botten en felfördelning av produktivitetsökningen över tiden. Så låga löner att folk tvingats till dubbla jobb, och övervinster som riktas till utlåning är orsaken).
    Kritiken mot socialdemokratin, och framför allt Ingvar Carlsson, är obefintlig i vänsterns partistyrelse för den statsbankrutt som var nära i början av nittiotalet och som s och de borgerliga samt näringsliv var ansvariga för. Och liten lärdom, ingen rättning mittåt i lönebildningen trots detta. Och trots en trettonsidig motion till partikongressen tidigare i år om just lönebildningen som grund för systemkritiken. Bo Leinerdal avfärdade motionerna med ordvalet att ”..avvek så flagrant..”. Att kongresserna minimeras så till den grad att inte ens en tiondel av det utrymme riksdagsmännen själva använder i riksdagsmotioner får anslås till en kongressmotion i samma frågor säger en hel del om partiledningens vilja att beskära opinionen mot en riksdagslinje i budgetfrågor för vänsterpartiet som inte vilar på partiprogramsgrund..

    7. Vänsterpartiet har inte förstått sprickan mellan fackföreningsmedlemmar som jobbar och LO. Speciellt Kommunals förbundsstyrelse har ett digert ansvar för att under de sista tjugo åren förhandla bort fackliga framgångar. Att unga arbetslösa och lågavlönade har valt SD är ingen slump utan ett – för dem – självklart val. De har inte något stöd av facket. Att fackligt förtroendevalda och sjuka kan avskedas i den produktivitetsdrivna ekonomi som stöds av s och m har vänstern inte tacklat och domen är hård i detta val. Ytterst få känner varm lojalitet mot fackföreningsrörelsen, många ser facket på avdelnings- och förbundsstyrelsenivå som motpart som hjälper arbetsgivarna att eliminera kritiska röster

    8. Att socialdemokratiska partiet imploderar är en självklarhet för systemkritiker. I minst en motion till årets kongress beskrevs just detta; hur s är ett sänke (och då avses inte Sahlin som person). Det djupt tragiska är att SD lämnats ensamma som systemkritiker, dvs fått framstå som sådana genom den stigmatisering media, partisystemet och näringslivet i skön (?) förening genomfört.

    9. Vänsterpartiet har sannerligen inte saknat brutalt hård ammo mot det socialdemokratiska sveket mot välfärdsstaten. Berömmet för att skapa välfärdsstaten och att få internationellt beröm för det saknar motsida när samma socialdemokratiskt styrda arbetarrörelse, LO och SAP, monterar ner och marginaliserar det de tidigare skapat.

    10. Om vänstern valt systemkritiken, kritiken mot ett systemlojalt kapitalistiskt inriktat socialdemokratiskt maktkombinat som spelar under täcket med miljardärerna, hade mycket av den magnet som SD blivit för besvikna och marginaliserade i valmanskåren uteblivit.

    11. Att utmana ett kapitalistiskt samhälle, från ett socialistiskt perspektiv, är sannerligen inte någon lätt uppgift. Och att få fram en diskurs, en idé om hur ett återskapande av välfärdssamhället grundat på en vettig finansiering skall ske, det är om möjligt en än större mental ansats. Men att använda ”Big Words” för att försöka skapa en image av välfärdsintresse men där finansieringen inte finns i verkligheten – Hur skall man förstå och ha tillit till Ohly när han framstår som ödmjukhetens direkta motsats. Att frammana en sådan partiintern nyskapande diskussion är knappast något som man kan förvänta sig av honom. Det är just denna analyserande, kritiserande och skapande diskussion som krävs – om man skall läsa partiprogrammet och förstå vad det kräver av ett systemkritiskt parti.

    12. Eller: Så finns det en främmande tvådelad diskursion av verkligt samhälle och icke realiserbart tankegods som aldrig går att förena. Men låt vänstern med bredd och djup diskutera detta då!! Mota denna systemkritik till världens ände om det tänks fel här! Men för allt i världen; Ignorera den inte, marginalisera inte, förtryck inte denna systemkritik! Men analysera gärna denna systemkritik sönder och samman! Försök gärna!

    13. Den gamla socialdemokratin fick sin halva av valmanskåren så länge den levererade till löntagarkollektivet. När den i stället började leverera till kapitalägarna och marginaliserade löntagarna genom att styra LO ovanifrån genom utnämningsmakten började valkatastroferna. Jag ser din uppgift som att återgå till traditionell socialdemokratisk välfärdspolitik genom en ändrad lönebildning. Det är sannerligen en nästan övermänsklig pedagogisk uppgift, inte minst genom att det internationella kapitalet styr opinionsbildningen genom borgerligt präglade media. Dessvärre räknar jag även public service, SR och SVT, dit.

    14. De 5-6 miljoner löntagare som ser alltmer bestört på hur samtliga partier, även Vänsterpartiet, fjärmar sig från dem när det kommer till konkret verklighet på verkstadsgolv, i kollektivtrafik, på sjukhus och i vården – Det räcker med väl valda ord för att få deras sinnen att växa.

    15. Återuppfinn gärna det mikro-per-individ-baserade finansieringsformat för opinionsbildning som Obama skapade för att driva sin linje. Kollektiv kapitalbildning är något kapitalisterna hatar och är skräckslagna inför. DET har pensionsfonderna visat nyligen. Löntagarfonderna visade också på sin tid hur kapitalägarna var skräckslagna inför ekonomisk löntagarmakt. Att för syftet opinionsbildning skapa en kollektiv kapitalbildning grundat på mångas små månatliga bidrag – Varför inte?! Vem tar fram ett publikt konto, vilka bildar förening och styrelse, vem skapar texter att driva i media, vem fångar de många för denna idé att opinionsbilda skilt från partipolitiken men med en systemkritik riktad mot de grundläggande felen i det svenska samhället?!

    16. Marknadsekonomi är pr def enbart en teknikalitet för att styra tillgängliga resurser till vettigast resursutnyttjande; Ekonomi är hushållning av knappa resurser! Så: Konsumentmakt värt ordet har vi inte i Sverige! Varför!? Tillväxtens företrädare har dödat detta ekonomiska verktyg för konsumenterna. Att få företag och företagsägare att förstå att deras uppgift inte är att maximera vinster utan att maximera sitt ansvar mot samhälle och konsumenter, vilken utmaning, uppgift och vilket självklart stöd från valmanskåren! Låt dem tjäna pengar i förhållande till arbetsinsatsen, men tillåt dem inte att använda sina pengar till opinionsbildning för sina egna syften!

    Till sist:
    Har haft erfarenhet av hur du funkar i mötessammanhang, bl. annat på det seminarium om Echelon runt år 2000 i december som jag genom egen finansiering kunde delta i och som jag initierade på Göteborgsdistriktets årskonferens något halvår tidigare. Den storvulenhet och brist på ödmjukhet som präglar dagens självutnämnde partiledare har jag inte sett hos dig.
    Men jag har inte heller sett den verklighetsbaserade analytiska idéflora jag förväntar mig att en blivande socialistisk partiordförande kan och skall skapa för att få folk upp på barrikaderna – Till skillnad mot Ohlys storvulna ord. Det kan iofs bero på att jag inte följt dig så nära att jag har hela bilden.

    Detta får du gärna kommentera så det ideologiska frågetecknet kan rätas ut. Jobba på och stärk det demokratiska inflytande för enskilda vänsterpartister som minst en partiombudsman hjälper Ohly att eliminera.

    Vill inte att du uppfattar ordet socialistisk som renlärigt marknadsekonomiskt hat. Man får se skillnad mellan kapitalism och marknadsekonomi i den meningen att kapitalism i grunden är ett samhälle där ägarna till mycket pengar styr samhällssystemet, där kapitalägarna genom att köpa sig företrädare i samhällsdebatten skapar opinion för sin sak.

    Så sett kommer du inte att sakna stöd, verkligen inte. DETTA kan din ödmjukhet och du klara av. Och vi tillsammans.

    Lycka till.

    PS. Frågan om delat ledarskap hittar du i en av mina fem motioner till kongressen. Och frågan är inte reducerad till en eller två; Den är i motionerna lyft till ansvarsområden. Ordförandeskapet är i motionerna lyft till att fördela ordet – i stället för att förleda ordet. Ledarskapet som begrepp finns också behandlat där eftersom det egentligen inte hör hemma i ett socialistiskt parti. Där är utveckling, kunskapsbildande och självständigt kompetensutvecklande i kollektiv gemenskap vår samhällssyn. Demokratin kräver individuell förmåga till analys, initiativ och ödmjuk kollektiv kunskapssamverkan i gemenskap. DS

  28. Jag håller absolut med om att en ordentlig självransakning behövs inom partiet.

    Som jag ser det har vi missat att ha en helhetsbild för hur alla faktiskt tjänar på vår politik, även de mest hårdföra kapitalister. Just nu framtsår vi farligt nära ett enfrågeparti, vilket på sikt skickar oss rakt ut ur riksdagen. Varken jag eller många av mina vänner har råd med fler mandatperioder av borgerlig regering.

    En ny kostym för en fullt fungerande grundideologi är starten. Här finns en fara dock. Vi får under inga omständigheter tappa grunden i vår politik. Det är dess förmedling, inte dess innehåll som måste ändras.

    Vad som faktiskt är problemet för många idag är inte välfärdsstatens kostnader, utan att dess service har börjat fungera väldigt dåligt. Tyvärr tack vare de borgerligas väl upplagda strategi.

    Det som är de flestas oro för oss under 35 år är (enligt min övertygelse då förstås):
    Jobbet, bostaden och internet.

    Jobbet, hur får man tag i ett som faktiskt är mer än timanställningar och praktikplatser. Trygghet att ha en vettig inkomst och kunna bygga sig en dräglig tillvaro saknas för stora grupper. Att bli kastad från Kiruna till Malmö på korta jobb, ständiga praktikplatser som inte leder någonstans etc. förstör all struktur i livet.

    Bostaden. Att få tag i en är otroligt svårt, även på små orter, utan att ha arbete eller startkapital. Att bo hemma när man är 24 är verkligen inte optimalt för flertalet. Myndighetsåldern är ju trotts allt 18 år i Sverige.

    Internet och övervakning. Frågan många unga idag ställer sig är ”Får jag göra det?” istället för att den borde vara ”Skadar det någon om jag gör så här?” Det är en stor skillnad i mental inställning till sin omvärld.
    Internet och risken att bli övervakad är överhängande. Storebror ser dig samhället är ohyggligt nära, och det finns många som gärna bygger det med rask hand.

    Börja värva lokalt. Intresset finns, men många ser inte hur. Se till att folk får vara med på styrelsemöten, distriktsmöten, i kommunfullmäktige etc. Lokalt har jag varit med om att en liten klick gör allt, och resten blir sittande, undrandes vad som händer.

    En start på ideer iaf, och vissa redan genomförda lokalt.

Kommentera