Hur ska SD hanteras i riksdagen?

Hur ska man hantera SD i riksdagen? Frågan är plötsligt akut. För mig känns den igen. Under mina elva år i EU-parlamentet mötte jag rätt många kollegor som hade ryckningar i högerarmen. Där satt Le Pen, Österrikiska Haideranhängare och flamländare som inte drog sig för att ifrågasätta förintelsen i kammaren. Det var ett trist och extremt gäng som kunde vräka ur sig förfärliga saker, men som hade väldigt lite inflytande i EU-parlamentet.

Rasisterna ska bekämpas politiskt, inte med administrativa metoder och självklart inte heller genom att förneka dem deras rätt att tala och agera. Därför är jag väldigt skeptisk till att ändra på utskotten i riksdagen för att utestänga dem. Varför ge dem den martyrroll och det utanförskap de själva söker? SD-arna i riksdagen ska behandlas korrekt, men de ska bekämpas stenhårt politiskt.

Jag tycker att Lars Ohlys förslag om en sjupartiuppgörelse om flyktingpolitiken är klok. Om alla partier utom SD kommer överens om flykting- och asylpolitiken för hela mandatperioden så blir hela området en ickefråga som SD inte kan använda i utpressning eller kohandel. Därmed är deras huvudarena stängd och en befarad borgerlig glidning i frågan inte möjlig. Det vore utmärkt. Problemet är att integrationspolitiken i Sverige är svårare att komma överens i än reglerna för den rena asyl- och flyktingpolitiken. Den borgerliga politiken som aktivt ökar klassklyftorna och låser fast oss i hög arbetslöshet drabbar många invandrare hårt och utgör i sin förlängning en mylla för rasisterna. Där går det inte att komma överens.

Trots detta så vore det bra att komma överens mellan de sju i flyktingpolitiken. SD får istället använda sin vågmästarroll i frågor som arbetsrätt, infrastruktur och utrikespolitik. Där kommer de att få det betydligt svårare att göra politik.

Läs mer i DN, DN, SvD, SvD, Expressen, Aftonbladet, Aftonbladet och GP.

6 reaktion på “Hur ska SD hanteras i riksdagen?

  1. ”Om alla partier utom SD kommer överens om flykting- och asylpolitiken för hela mandatperioden så blir hela området en ickefråga som SD inte kan använda i utpressning eller kohandel.”

    Tvärtom, då får de en starkare profil på samma sätt som om de hålls utanför utskotten. Ett sådant agerande är att göda de främlingsfientligas argumentation.

  2. Jag tror tyvärr lite som ovanstående kommentar att det är en Lose-Lose-situation. Om rikstagens sju andra partier kommer överens så ger det väl bara mer ved till det vi/dom-utanförskap som SD utövar. ”De körde över oss utan att vi fick komma till tals”…

    Å andra sidan är alternativet inte bättre på något sätt. Jag har i och för sig svårt att tro att ens Reinfeldt o co. skulle göra en uppgörelse i just asyl/flyktingfågan med SD. Det skulle ju bli ett medialt självmord.

    Jag tror att kampen mot SD måste ske utanför riksdagen. På gator och torg och kanske framförallt i media måste vi alla tillsammans jobba för att slå hål på deras ihåliga argument och lögnaktiga statistik. Problemet som jag ser det är inte 20 SD-anhängare i rikstagshuset utan alla de dryga 300.000 som tror på deras retorik. Därför tror jag att det stora jobbet måste ligga på oss som inte sitter i riksdagen utan som engagerar oss i lokalföreningar ute i landet.

  3. Visst kan vi samlas på gator och torg, men det är inte där vi vinner över de dryga 300 000 som röstade på SD. Det är i de lugna eller upphetsade samtalen med våra vänner, grannar och andra bekanta som grunden för förändring i ståndpunkter läggs.

  4. Du har i huvudsak rätt. Men när det gäller flyktingpolitiken är lasse gravt felciterad och har inte föreslagit en ny sjupartiöverenskommelse. Vi rödgröna har redan en som är bra, och kommer utmana regeringen från denna. Fördelen med det är att debatten kanske kan komma att bli hur en mer mänsklig politik kan skapas istället för tvärtom.

  5. Pingback: Efter valet-analys om SD « Johan Frick

  6. Pingback: Så går det när man flirtar med rasismen « Jöran Fagerlund

Kommentera