Ett blågrönt tvångsäktenskap?

Med SD som vågmästare hamnar allt fokus på Miljöpartiet. Det yttre trycket blir enormt på att göra upp med Alliansen för att hålla rasisterna borta från makten. Men MP skulle betala ett mycket högt pris om de gav vika.

Maria Wetterstrand och Peter Eriksson gör nog helt rätt när de avvisar rollen som stödparti till en borgerlig regering. Det finns i grunden två alternativ, fortsatt rödgrön opposition med möjlighet till nyval under mandatperioden eller att ingå fullt ut i en blågrön regering. Att avvisa det senaste kategoriskt är svårt, allt handlar ju i grunden om hur mycket MP kan påverka politiken. En helt stängd dörr skulle uppfattas som oansvarigt. Men att M och MP skulle komma överens är nog minst sagt osannolikt. Betänk bara de fem följande politiska frågorna som ska lösas:

* Ska uppgörelsen om kärnkraft och de tio nya reaktorerna rivas upp, ska uranbrytning tillåtas i Sverige?

* Ska den gröna infrastrukturplanen med förbifart Stockholm och helt otillräckliga satsningar på järnväg ligga fast?

* Ska den bortre parentesen i sjukförsäkringen tas bort?

* Ska Sverige anslutas till euron?

* Ska banavgifterna på järnvägen dubblas medan lastbilarna slipper kilometerskatt? Ska bensinskatten höjas?

Dessa frågor är viktiga för Miljöpartiet och skyttegravarna i debatten har precis grävts djupa under valrörelsen. Om Miljöpartiet säljer sig i frågor som dessa så står svekdebatten, den interna striden och medlems/väljarflykten för dörren. Det är oundvikligt. Det spelar ingen roll att man hotar med SD, det vore politiskt självmord.

De flesta miljöpartister kände sig mycket bekväma med det rödgröna samarbetet. En Miljöpartist är oftast inte bara progressiv i miljöfrågor utan även i sociala frågor. Även om det finns enskilda borgerliga miljöpartister så är det betydligt vanligare att de gröna har lätt att komma överens med vänstern. Flera andra gröna partier, som i Nederländerna och Tyskland, har vandrat högerut under realpolitikens fana. Men då har de också förändrats som partier och förlorat väljare vänsterut. Visst har även MP slipats av betydligt. Men om de sätter sig i Reinfeldts knä så riskerar de sin existens.

läs mer i: DN, DN, SvD, SvD, Expressen, Aftonbladet och GP.

8 reaktion på “Ett blågrönt tvångsäktenskap?

  1. JS skriver som ofta intressant om ett aktuellt problem. Nu hoppas man bara att han också snart kommer fram till den fråga som V rimligen borde ställa sig med anledning av ännu ett svagt valresultat på nationell nivå: Varför går det så dåligt för V?

    För den som vill se ett frisinnat och öppet vänsteralternativ i svensk politik blir detta en analys av stort intresse.

    Rimligen måste man börja med att städa ut alla gammal kommunistisk skåpmat. Det är fortfarande alldeles för mycket av sådant i partiet. Sen måste man kunna formulera ett annat partiprogram – utan en tjatig och förlegad klasskampsretorik och anti-amerikanism. Sen måste man acceptera EU, man behöver inte älska unionen, men ingen vettig människa vill längre gå ur. Sist, men inte minst, man måste skaffa sig en annan partiledare. Här hoppas jag JS kan tänka sig att ta över – när förutsättningarna är de rätta.

    Detta blir förstås en jobbig process, men likafullt nödvändig om V vill bli något annat än ett litet femprocentsalternativ med sektprägel.

  2. G har rätt. En gång för alla måste V förklara att man är ett demokratiskt socialistiskt parti. Kommunismen, som de diktaturer bonniermedia hänvisar till, måste stryka på foten. På allvar. Kommunism är för jämlikhet och rättvisa. DET måste vi framhålla i en debatt.

  3. Man kan givetvis inte gå på analyser av Vänsterpartiet gjorda av G och likasinnade. Dessa högermänniskor tror alltid att de kan diktera villkoren för allting, även hur vänstern skall vara utformad.
    Skulle man följa deras råd återstår bara epitet vänster, och det är förstås det de vill, dvs att människor skall tro att det är skillnad mellan partier men egentligen puttrar det ostört på som förut för de som har makten.

  4. Pingback: Om att ge ett empatiskt intryck… « Ett hjärta RÖTT

  5. Vi har redan haft denna diskussion på denna blog ett flertal gånger. Och vi har kommit fram till att de som saknar kunskap om marxistisk lära och terminologi, ofta gör misstaget att förknippa begreppet ”kommunism” med totalitära system. Detta är naturligtvis helt felaktigt, ja rent motsägelsefullt, eftersom kommunismen är ett stadium i vilket alla former av förtryck upphört att existera. Men eftersom vi inte kan begära av svenska folket att de alla skall plugga marxistisk litteratur, så är det mest pragmatiska alternativet att fortsätta bygga vår idelogi på idealen – jämnliket, solidaritet och ett kollektivt ansvar (de behöver man inte plugga för att förstå), utan att referera till termer som vi vet kommer att missförstås.

  6. »De flesta miljöpartister kände sig mycket bekväma med det rödgröna samarbetet. En Miljöpartist är oftast inte bara progressiv i miljöfrågor utan även i sociala frågor.«
    Mycket klok och bra analys av läget. Som medlem i MP och med hjärtat till vänster känner jag stor sympati för våra samarbetspartier och önskar att vi fortsatt kommer att hålla ihop för att ge »Arrogansen« en omgång. Dom har själva bäddat åt SD genom sin omänskliga arbetslinje.

  7. Att slopa utträdeskravet vore katastrofalt för partiets själ det är ett sätt att markera vad vi tycker om denna union som bit för bit för bort besluten från våra folkvalda till Bryssel samtidigt måste vi påvisa för alla hur aktivt våra företrädare jobbar i Parlamentet för att stoppa att mer av EUs grundlagsfästa högerpolitik monterar ner demokratin och solidariteten i vårt samhälle.

    Självklart måste vi kritisera USA och alla andra aktörer för den delen när de begår övergrepp på folkrätten. Vi måste också komma ihåg att våra fienders fiender sällan är våra vänner det är nojor som borde stanna i Göran Hägglunds huvud och inte hos vänsterpartister. Att vara vänsterpartist är för mig att kunna tänka två tankar samtidigt!

    Kommunism i dess rätta betydelse är en drömsk ledstjärna om ett nästan perfekt samhälle och strävan att nå dit är god men individer som Lenin,Mao, Stalin, Pol Pot m fl har förstört denna (åtminstone för överskådlig framtid) definitionen, möjligt den går att ta tillbaka någon dag. Jag håller med om Markus synpunkter om att framhäva idealen istället för termen.

    Klassförtrycket är ständigt närvarande att överge klasskampen är som att acceptera borgerligt förtryck men även här är det bättre att släppa termen och använda idealen.

    Vad det gäller partiledare känns det inte rätt att diskutera personfrågor på en öppen blogg!

  8. Går det att överklaga valet? Det är ju faktiskt så att många redan var förprickade i röstlängden trots att dom inte röstat och därmed INTE fått utnytja sin rätt vid valurnan. Sedan har vi alla dom som inte behövt visa legitimation vid röstningen… En del har ju inte ens haft röstkort med sig… Detta gör ju att missta…nke om valfusk växer….. Men… Inte är det väl någon risk för valfusk i lilla landet Sverige? (OBS!! Ironi!!)

Kommentera