Två goda nyheter – och en dålig

Dagens opinionsmätning från DN är intressant läsning. Den bjuder på två goda nyheter.

För det första knappar de rödgröna in rejält på alliansens inte allt för imponerande försprång. De är upplagt för en valrörelse där vi rödgröna jagar ikapp och förbi en borgerlig allians som försöker hålla försprånget. När de första mätningarna kommer när vi rödgröna leder kommer det att lyfta våra valarbetare – och tvärtom. Moderaterna kommer då att tvingas lämna sin strategi med att vara mer kommenterande och tillbakalutande i valrörelsen. Det kan bli intressant.

Den andra goda nyheten är att rasisterna i SD har halkat ner under fyra procent. I allt för många mätningar den senaste tiden har de klarat spärren. SD får proteströster. SD-väljare röstar ofta mot, inte för, något. Kanske har en del av dem som har uppgett SD när opinionsinstituten hör av sig protesterat mot de etablerade partierna. Men kanske överger en del av dem partiet när det blir allvar. Ett parti strax under 4 % får krisstämpel, det är ingen bra stämpel i valspurten.

Här kommer den dåliga nyheten in. Vänsterpartiets siffra är usel, 4,4 %. Vi är värda bättre, som Ung Vänster brukar säga. Jag har lite svårt att se någon förklaring till det dåliga läget. Även Sifo gav vänstern en dålig siffra, så den är inte att bara vifta bort som en tillfällig dipp. Kanske är det så enkelt som att Socialdemokraternas upphämtning inför valet nu har börjat. När de växer tappar både alliansen och vänstern väljare. Men det känns bra i mötet med folk i valrörelsen, det är också ett tecken.

Läs mer i DN, DN, SvD, Aftonbladet och GP.

I dagens SvD har reportaget från Ohlys besök i Västerbotten publicerats.

EU-frågorna dominerar inte direkt valrörelsen. Gårdagens debatt i P1 får inte många kommentarer på bloggar och i gammelmedia. Ett undantag är Mats Engströms vänliga ord. Tack för dem.

11 reaktion på “Två goda nyheter – och en dålig

  1. Med tanke på kommunisternas bakgrund är det märkligt att ett vänsterparti överhuvudtaget existerrar (är tillåtet) i sverige

  2. Siffrorna visar att det var ett misstag att inkludera vänstern. Hade inte vänstern gått in i alliansen så hade partiet lätt fått 7-8% i undersökningarna, nu pressas det hårt från sossarna. Åker vänstern ut så spelar det ingen som hellst roll hur bra det går för MP.

  3. Jonas argument ar relevnt
    V maste ta avstand fran kommunism eller ALLA _ismer overhuvutag och profilera sig for ETT RATT- OCH SOLIDARISKTPARTI
    Mot Jonas ar du pa det gamla vanliga vanstersattet-att skylla ifran sig och attackera –

  4. Jag läser kommentarerna: ”Adam” menar att V har förlorat på det rödgröna samarbetet. ”Jonas” menar att det är kommunismen som spökar.
    Men just det rödgröna samarbetet visar att vänstern idag är ett av respekterat åsiktsparti och inte den udda samling sovjetförsvarare som det en gång varit. Långt in på 70-talet ville vpk å ena sidan ta avstånd från bristen på demokrati i öst, å andra sidan försöka ”förstå” och hålla fast vid tron att det ändå var nån slags socialism i de kommunistpartistyrda privilegiestaterna. Ungefär som när dagens Israelvänner ”beklagar” massakrer i Libanon eller Gaza, men ändå av historiska skäl vill ”förstå” Israels syften.
    Det är faktiskt en väsentlig skillnad mellan vänsterns vilja att satsa på kollektivtrafik, rättvisare skatter, en skola som ger mindre åt ägarna och mer åt eleverna, humanare flyktingpolitik och det skäckvälde som Stalin och Kambodjas röda khmerer skapade.

  5. @Jonas

    Är du stolt över högerns historia?. Högern har varit emot varje reform genom historien som gjort livet bättre för människor, allt från allmäna pensioner, sjukförsäkring, a-kassa, trygghet på jobbet. Det är tackvare socialdemokratiska och vänsterpartier som vi under efterkrigstiden kunde bygga ut den välfärd som gör att människor kan leva drägliga liv, det har vunnits genom folklig kamp.

    @Sara

    ”V maste ta avstand fran kommunism eller ALLA _ismer overhuvutag och profilera sig for ETT RATT- OCH SOLIDARISKTPARTI”

    Det är ju precis vad Vänsterparitet gjort, tagit avstånd från statskapitalismen i sovjet. Din argumentation innebär ju att man även ska ta avstånd från Kapitalismen, vilket jag gärna ställer upp på. Det är helt nödvändigt att avskaffa kapitalismen på sikt och en viktig vision för varje parti som gör anspråk på att kalla sig socialistiskt. Men idag står striden om försvar och utbyggnad av den gemensamma välfärden och där är idag vänsterpartiet det tydligaste partiet för välfärden och det känns väldigt bra

  6. Adam

    Man kan tvista om sammarbetet och jag tillhörde dem som var skeptisk från början, men vänsterpartiets stora problem idag är att man helt missat det viktigaste nämligen vikten av utomparlamentariskt arbete, vänsterpartiet skriver de bästa motionerna i sverige och har i förhållande till sin storlek många drivna debattörer men ändå händer inget. Vad var det som gjorde att man kunde reformera kapitalismen efter 30 tals krisen, jo det berodde på att det fanns kommunistiska partier, facklig organisering och socialdemokratiska pariter som var uppbackade av en rörelse av människor som insåg vikten av att politik är för viktigt för att överlämnas åt så kallade ”experter”. V måste gå i ledet för att bygga en stark organisation, Aron Etzler har i sin bok trondheimsmoddellen visat på två framgångsrika alternativ som just insett vikten av att en rörelse endast kan byggas underifrån och vikten av att finnas i människors vardag. Kapitalismen har aldrig varit i ett större behov av investeringar i infrastruktur, utbyggnad av välfärden, sociala förmåner, anställningar inom den offentliga sektorn men ändå ser vi nedskärningar och minskade offentliga utgifter förutom när det gäller bankerna. Det beror på en enormt försvagad arbetarrörelse som efter en kombination av omvänd klasskamp från kapitalets sida är totalt försvagad sedan 1980-talet och egna problematiska tillkortakommanden. Där socialdemokratiska partiet som suttit i regeringställning i grunde bedriviet samma politik som högern, och det är ett faktum att arbetarpartier som går mot mitten försvinner eller krymper kraftigt.

  7. en glad lax
    ”Då förde socialdemokraterna och miljöpartiet tillsammans fram det tydliga beskedet att samarbetet måste ha som gemensam grund för den ekonomiska politiken att respektera budgetreglerna med bl.a. utgiftstak och överskottsmål, liksom riksbankens självständiga ställning och inflationsmål. Vi tröskade frågorna en hel dag men vänstern ville inte acceptera.”

    Hela det paketet är ett nyliberalt extremistiskt förhållningsätt till makroekonomin, speciellt EU är varma anhängare av detta. Men t.ex. kapitalistnationen USA håller inte på med sådant och har aldrig gjort. Konceptet är som med det mesta andra nyliberala ekonomidogmer en ideologisk sak och inget som har stöd i någon förment ekonomivetenskap.

    Speciellt det för med överskottsmål är alldeles befängt. I normalt accepterad nationell bokföring innebär det att exakt samma belopp som dras in i sk överskott är ett lika stort minus hos medborgarna. Alltså det offentliga drar in detta sk överskott som placeras på finansiella spekulationsmarknader. Att detta inte inneburit total katastrof och än större arbetslöshet än den skyhöga som varit konstant de senaste 18 åren beror på att vi haft konstant rekordstora exportöverskott som kompenserar privat sektor för det offentligas överskott. Detta inflöde sprids inte jämnt över privat sektor, vi har lika stor skuldsättning hos hushållen som i Spanien, Portugal och Irland vilka ligger aningen under USA. Mer än 60% av bostadskrediterna sen 2000 är fråga om ”plundring” av ”sparbössan” bostaden som fylls på med värdestegring, resten är krediter för köp av bostad.

    Vi har en sk fiat-valuta, en valuta som skapas ur tomma intet, är inte utbytbar mot något, den garanteras inte heller hålla någon viss kurs mot andra valutor, den flyter. När dessa förmenta överskott någon gång ska användas är det ingen som helst skillnad i att pytsa ut dessa i samhället som om man ”trycker” nya pengar, samma hänsyn måste tas till om det påverkar penningvärdet.

    En nation kan inte ”spara” i sin egen fiat-valuta som den är monopoltillverkare av. Den enda effekten av att dra in mer köpkraft från medborgarna än det offentliga spenderar är för att strama åt ekonomin.

    Dessutom har de rödgröna fört en falsk och oärlig debatt om det här med skatter, man säger sig vilja höja skatter för att det behövs för bättre välfärd. Men i princip de senaste 16 åren har försämrad välfärd inte berott på bristande skatteintäkter utan på budgetreglerna med utgiftstak och överskottsmål, det är dessa som begränsat välfärden inte skatteintäkterna som överstigit vad som konsumerats av det offentliga.

    Det är väl inte så svårt att begripa varför V nu närmar sig 4%, det är ju ingen skillnad att rösta på S eller V, V lägger sig platt i varje fråga av betydelse. Och S har för länge sen lagt sig platt för nyliberalismens ekonomiska dogmer.

  8. Förklaringen till vänsterpartiets dåliga siffror är väldigt enkel, och det tror jag du Jonas någonstans vet, även om du förstås inte kan diskutera det i en valrörelse; de dåliga siffrorna beror på kommunismen i allmänhet och Lars Ohly i synnerhet.

    Ohly är ett sänke för vänsterpartiet i valrörelsen, det visar varenda mätning från SOM-institutet under mandatperioden.

    Förhoppningsvis kommer du Jonas att bli nästa partiledare för vänsterpartiet, och då kommer partiets potential att bli betydligt bättre. Måhända kan ett (v) lett av JS rentav nå samma nivåer av väljarstöd som ni en gång gjorde under Schyman.

  9. Jag tror nog att det ligger ett och annat i vad en del, mer eller mindre välformulerat, skriver här. Att det helt enkelt inte finns särskilt många svenskar som är intresserade av en radikal, socialistisk politik: Ohly är ju trots allt såväl karismatisk som vältalig, humoristisk och skärpt. Men någonting skrämmer folk, och inte är det smilgroparna. Man kan ju sedan anta att folk inte fattar något och behöver gå marxistisk grundkurs, man kan drömma om trondheimsmodeller, alternativ till kapitalismen och ’68 tills korna kommer hem, men personligen är jag övertygad om att det som kan ge svensk vänster inflytande är helt enkelt att bli socialdemokrater och då menar jag inte socialliberaler som sossarna är nu. Och i viss mån har man ju blivit det, men på samma sätt som att en förutsättning för sossarnas framgångar var att de höll rent vänsterut mot en kommunism som då (till skillnad från nu) var ett reellt hot mot den svenska demokratin med Sovjet tvärs över Östersjön och Baltikum ockuperat; VPK sågs av de flesta svenskar och de flesta arbetare som ett medlöparparti och potentiella landsförrädare och mycket av det finns ju kvar. Men, kan M lyckas bli det nya arbetarpartiet så bör ju V också kunna lyckas med en extreme makeover men det kräver också att man gör upp med sin historia (eller kanske snarare, övertygar svenska folket om att man faktiskt redan gjort det). Och då handlar väl mycket om att faktiskt acceptera att vill man föra vänsterpolitik så får man gå åt höger, få spott och spe av den utomparlamentariska vänstern och på många sätt bryta med den men faktiskt kunna föra en reell vänsterpolitik med den halva av socialdemokratin som nu inte trivs i S och så inte har gjort på gott och väl tio år. Även om det kanske innebär att man förlorar Ung Vänster.

Kommentera