Panelhöna hos SVT

Har precis kommit hem efter att ha suttit i publiken i SVTs studio i Umeå och hört ekonomidebatten inför valet live. Jag tyckte att det var en ganska okej debatt med bra tempo. Det som slår mig är hur lite egen politik Alliansen har att erbjuda för att öka investeringar och sysselsättning. Det blir många luftpastejer.

Ulla Andersson från Vänsterpartiet verkade lite spänd inför debatten. Men hon gjorde det riktigt bra och var nog den från  de rödgröna som satte mest press på finansminister Borg. Hon var konkret och offensiv, och hade dessutom järnkoll på matpriserna när frågan fick inleda sändningen. Anders Borg är lugn och skicklig, ändå har jag svårt att förstå att han är så upplyft. Många av hans svar var mer än lovligt fluffiga och han undvek att svara på många frågor. Bästa namnet i alliansen för kvällen var nog faktiskt Stefan Attefall från KD som argumenterade tungt och med konkreta exempel. Centerns Tiefensee var nog det svagaste kortet medan folkpartiets Carl B Hamilton ställde sig lite vid sidan av på flera vis. Han får också ett extra minus för sin taskiga attityd mot Ulla Andersson. Thomas Östros argumenterar starkt, men det är något som gör att folk irriterar sig på honom, vet inte riktigt vad.

läs mer i Aftonbladet, SvD, DN, Sydsvenskan och Expressen 

Bästa ögonblicket under debatten var när det var handuppräckning om vilka i publiken som hade använt RUT-avdrag. I den stora publiken såg jag bara folkpartiets kommunalråd i Skellefteå Håkan Lindh och centerns riksdagsman Åke Sandström räcka upp handen. Det bekräftar bilden av att vanligt folk finansierar rikas avdrag.

Annars börjar valrörelsen synas allt mer. Affischerna sätts upp runt om i stan. Men runt valstugorna på torget var det ganska lugnt, mest talar partifolket med varandra. På torget drog högskoleminister Tobias Krantz knappt tio personer, de flesta folkpartistiska valarbetare, på ett lamt torgmöte. Det blir nog mer folk och bättre fart när jag och Edward Riedl (M) möts i en valduell på universitetet, Lindellhallen, hörsal A, klockan 12.00 den 9/9. Idag blev allt klart runt den valduellen. Idag hade jag och LiseLotte Olsson också en artikel om arbetslinjen i Norran.

9 reaktion på “Panelhöna hos SVT

  1. Efter att ha sett reprisen bnu i eftermiddag håller jag med dig om att Anders Borg är obegripligt överskattad. Kanske för att det är så få politiska journalister som begriper något om ekonomi..?
    Ulla Andersson mkt bra – bäst! – men vad du föll för oss Attefall begriper jag sämre.
    F ö var det välgörande att läsa Pierre Schoris inlägg om Afghanistan på DN debatt.

  2. Några reflektioner .Jag förstår inte hur och varför vänstern anammar moderaternas begreppsdefinition ”arbetslinjen”, Vad menas med en arbetslinje igentligen?
    Varför överges våra egna klassiska begrepp (som alla människor förstår och känner igen innebörden av) som ” Arbete åt alla” En skola för alla” ”Kunskap är makt” Klassförtryck och klassskillnad”, ”Arbetarklassen”.
    I dag som jag ser så har vi en klasskonflikt. Vi ser stora inkomstskillnader, vi ser skillnader i hälsa/ohälsa, utbildningsnivåer och bostadsegrigation och de rika blir rikare och de fattiga fattigare.

    Under debatten tycker jag att Ulla Andersson var mycket bra, klar och tydlig.

  3. Jag förstår inte hur och varför vänstern anammar moderaternas begreppsdefinition ”arbetslinjen”, Vad menas med en arbetslinje igentligen?

    Arbetslinjen är med mycket stor sannolikhet ett begrepp skapat av S, det är därför M valt detta när de skulle framställa sig som ”arbetarparti”.

    Mitt minne säger mig att detta begrepp kom till på 1980-talet när man slutat föra ekonomisk politik för real full sysselsättning genom efterfrågan på arbetskraft på den öppna arbetsmarknaden. Arbetslinjen innebar att folk skulle aktiveras i olika åtgärder/utbildningar så att de försvann från statistiken. Samtidigt förde man en politik som sänkte folks reallöner som först i skiftet 80/90-tal kom tillbaks på 1980 års nivå.

    Så begreppet ”arbetslinjen” har i ingetdera perspektivet något att göra med att föra en ekonomisk politik som skapar en viss brist på arbetskraft, dvs full sysselsättning, typ som det var under efterkrigsdecennierna då arbetslöshetssiffror som gick över 2 procent genererade stora svart krigsrubriker i tidningarna och krav på att regeringen gjord något åt den katastrofala utveckling. Detta var inget unikt för Sverige man hade liknade ideal i det mesta av industrivärlden.

    Idag tas 10 % arbetslöshet med en gäspning och lite tomt struntprat om hur ”bekymrade” man är men det är var en av många saker man är bekymrad för när det är val.

    Man kan notera att under senaste 18 åren hade vi den lägsta arbetslösheten 2001 och 2002 (4% årsmedel) och det vara i en konjunktursvaka i både högkonjunkturen före och efter hade vi mycket högre arbetslöshet.

    Man kan notera att arbetslösheten började gå ner 98/99, 98 gjorde S (Persson) ett katastrofval och V gjorde rekordval på 12%, så i slutet av denna mandatperiod hade vi den lägsta arbetslösheten på de senaste 18 åren, 2002 gjorde S ett betydligt bättre val och V gick tillbaks ordentligt och arbetslösheten började stiga igen.

    ——————————-
    Full Employment Abandoned: Shifting Sands and Policy Failures
    William Mitchell, Professor of economics, University of Newcastle Australia
    Joan Muysken, Professor of economics, University of Maastricht, Nederlands
    When we were young and later in our formative years, when we studied economics, everybody who wanted to earn an income was able to find employment. Maintaining full employment was an overriding goal of economic policy which governments of all political persuasions took seriously. Unemployment rates below two per cent were considered normal and when unemployment threatened to increase, government intervened by stimulating aggregate demand. Even conservative governments acted in this way, if only because they feared the electoral backlash that was associated with unemployment in excess of 2 per cent.
    More fundamentally, employment is a basic human right and this principle was enshrined in the immediate Post World War II period by the United Nations. In 1945, the Charter of the United Nations was signed and ratified by 50 member nations. Article 55 defines full employment as a necessary condition for stability and well-being among people, while Article 56 requires that all members commit themselves to using their policy powers to ensure that full employment, among other socio-economic goals are achieved.
    Employment transcends its income generating role to become a fundamental human need and right. This intent was reinforced by the United Nations in the unanimous adoption of the 1948 Universal Declaration of Human Rights. Article 23 of that treaty outlines, among other things, the essential link between full employment and the maintenance of human rights …
    While unemployment was seen as a waste of resources and a loss of national income which together restrained the growth of living standards, it was also constructed in terms of social and philosophical objectives pertaining to dignity, well-being and the quest for sophistication. It was also clearly understood that the maintenance of full employment was the collective responsibility of society, expressed through the macroeconomic policy settings. Governments had to ensure that there were jobs available that were accessible to the most disadvantaged workers in the economy. We call this collective enterprise the Full Employment framework.

  4. Arbetslinjen
    Från Wikipedia

    Arbetslinjen är ett etablerat begrepp i den svenska politiken. Men dess betydelse är något oklar. Enligt statsvetaren Simon Birnbaum är arbetslinjen ”den etablerade princip i svensk politik som uttrycker tanken att arbetsförmögna aktivt måste söka avlönat arbete eller gå någon godkänd aktiveringskurs eller utbildning för att kvalificera till bidrag.” Med den definitionen kan exempelvis medborgarlön aldrig förenas med arbetslinjen.

    Arbetslinjen kan också förklaras som en hållning. Staten har ett ansvar att föra en politik som syftar till full sysselsättning och individen har ett ansvar att sträva efter sysselsättning för egen del. En grundtanke är att arbetslösa genom ”morötter och piskor” skall tvingas och lockas till lönearbete.

    Begreppet

  5. Begreppet arbetslinjen används ofta av politiker. Exempelvis har socialdemokraterna ofta talat om arbetslinjen. Och inför valet 2006 drev Allians för Sverige arbetslinjen hårt. Arbetslinjen förklaras ofta av borgerliga politiker som den princip som säger att det måste vara mer lönsamt att arbeta än att inte göra det. Socialdemokratiska politiker brukar däremot hävda att en hög a-kassa är förenlig med arbetslinjen.

    Språkfilosofiskt är ordet arbetslinjen en så kallad kvasitranscendental, det vill säga ett ord som skenbart för upp resonemang till en högre nivå, men som i själva verket inte säger något alls. Sådana ord är användbara i retorik, men knappast i vardagsspråk, där dialogsituationen gör att oklara begrepp snabbt måste redas ut.[

  6. ”kvasitranscendental” var en bra beskrivning. Det är många populära begrepp inom politiken som är sådana. De får en viss luddig känslomässigbetydelse rent allmänt som man kan spela på. ”Arbetslinjen” låter som man var för full sysselsättning fast man samtidigt som här i landet sen flera decennier tillbaks bevisligen driver en makroekonomisk politik som motverkar detta. Det förrädiska med ordet ”arbetslinjen” är att det indirekt flyttar ner ansvaret för arbetslösheten på individnivå.

  7. Jag får göra en pudel Lasse2. Men jag har förknippat arbetslinjen med högern, och erkänner, pga av okunskap. Högern har alltså återigen kapat åt sig ett arbetarrörelsens begrepp. Har sökt på nätet och du har både rätt och fel.

    Sedan 1920-talet är arbetslinjen en av hörnstenarna i den svenska ekonomiska och sociala modellen. Den borgerliga regeringen övergav efter 2006 års val arbetslinjen, genom att kraftfullt sänka anslagen till aktiv arbetsmarknadspolitik och samtidigt strama åt reglerna samt sänka ersättningarna i arbetslöshetsförsäkringen,det innebar att man i Sverige istället gick mot en politik som ensidigt betonar disciplinering och att arbetslösa skall ta första bästa jobb.

    Tidpunkten för arbetslinjens uppkomst är omtvistad bland forskarna. Den svenska definitionen av arbetslinjen uppstod enligt historikern Klas Åmark som begrepp 1928 när socialdemokraterna började utveckla en ny politik med underskott i budgeten för
    att frigöra medel till reservarbetena. Huruvida arbetslinjen uppstod på 1930-talet är omtvistat. Jonas Olofsson hävdar till exempel att arbetslinjen började tillämpas redan på 1840-talet då sysselsättningsskapande åtgärder förekom. Eskil Wadensjö menar å
    andra sidan att arbetslinjens stadfästande kan knytas till mitten av 1910-talet då socialdemokraten Otto Järte utredde arbetslöshetsförsäkringen. Järte började som anhängare av en allmän arbetslöshetsförsäkring men svängde under utredningen och
    kom istället att förespråka en arbetslinje med nödhjälpsarbeten och frivillig arbetslöshetsförsäkring

    Definitionen av Arbetslinjen uppstod enligt historikern Klas Åmark år 1928

    http://www.usersaward.se/tmp/home.nsf/unidView/…/$file/Arbetslinjen.pdf

  8. Gunilla

    Här är en trevlig artikel om den svenska arbetslöshetspolitiken, den tar sin början i 1400- och 1500-talet, när de första tvångslagarna mot arbetslösa/landsstrykare började införas i Europa.

    Från AK-jobb till AGA

    I 1885 års Lösdrivarelag (som på pappret avskaffades först 1965) definieras en lösdrivare som en person som: ‘stryker omkring utan att söka ärligen försörja sig och tillika förer ett sådant levnadssätt att våda därav uppstår för allmän säkerhet, ordning och sedlighet’.

    Vi brukar ju gärna odla nationalismen att vi är ett modernt föregångsland, men det är lågt ifrån i alla aspekter vi varit det. Först på 50-talet fick vi något som liknade religionsfrihet, först på 1990-talet avskaffades att barnen föddes in i kyrkan, så sent som 1945 fick även fattiga som levde på samhällets stöd rösträtt.

    ”Arbetslinjen” har alltid varit den vägledande när fattiga och medellösa skulle förbättras och tuktas av samhället. ”I Nordisk Familjeordbok från 1876 definieras ‘arbetshus’ som dels ‘förbättrings- och tuktanstalter för tiggare och lösdrivare’

    ”Förbättring och tukt” har blivit ”motivationshöjning” och ‘träning i social kompetens’ – de arbetslösa antas återigen vara i behov av myndigheternas uppfostran. Nu som då används tvångsåtgärder som ett billigt sätt att få nödvändiga arbetsuppgifter gjorda, särskilt inom kommunerna.

    Den enda ärliga och uppriktiga ”arbetslinjen” var förmodligen under efterkrigstiden då den makroekonomiska politiken faktiskt bedrevs så att det det var full sysselsättning. Det säger alltså att vi vet hur man ska åstadkomma detta och när vi trots det har ständigt hög arbetslöshet så är det för att man inte vill göra vad som behövs. Bollandet med allehanda siffror i valrörelse om hur många arbeten man säger sig vilja åstadkomma är bara tomma ord och charader om det inte finns en vilja att föra den makroekonomiska politik som behövs, då det inte är okänt vilka mekanismer som ytterst styr detta. Keynes var en av föregångarna som redde ut detta. Det är förstås taskspeleri när de säger att Keynes är död, det är just Keynes kunskaper om makroekonomi som man använder när man skapar medveten stor arbetslöshet med den makroekonomiska politiken.

Kommentera