Jan Björklund – en lagom tjock man i sina bästa år

På varje komplicerad fråga finns det ett svar som är enkelt, lättbegripligt och alldeles fel. Det brukar jag tänka på när jag hör Jan Björklund uttala sig – alltid lika tvärsäker, alltid lika kategorisk. Aldrig finns det plats för tvivel eller nyanser. Hur ska vi verka för större säkerhet i världen? mer pengar till militären, Natomedlemskap och kärnvapen på svensk mark är Björklunds svar. Lätt som en plätt.

Bilden bekräftades en vän till mig som är journalist och som nyligen intervjuade partiledarna. Medan Fredrik Reinfeldt och Peter Eriksson var mer nyanserade och Lars Ohly hade humor så var Jan Björklund bara tvärsäker i alla sina svar.

Idag var det folkpartiledarens dag i Almedalen även om Gudrun Schymans bisarra pengaeldande verkar ha stulit showen. Björklund pratade som vanligt mest om skolan, trots att jag är intresserad av skolfrågor så är jag glad att jag slapp lyssna. Det brukar hagla beskäftigheter och enkla slagord kryddat med hårda angrepp på andra. Idag anklagades tydligen socialdemokratin för att svika arbetarklassens barn. Det för att de vill ge även yrkeselever möjlighet att gå på högskola. Jan Björklund har polariserat skolpolitiken stenhårt för att kunna ta hem lite egna poänger. Jag tror att det är dåligt, just utbildningspolitiken skulle må bra av en lugn och nyanserad debatt och överenskommelser över blockgränsen. Dagens rödgröna bud om skolpolitiken kunde vara utgångspunkt för en sådan diskussion, men självklart väljer Björklund konfrontation istället.

Jan Björklund är den svenska politikens motsvarighet till Karlsson på taket. Nivån på nyanser, självkritik och reflektion är ungefär densamma. När verkligheten inte passar får man justera den lite som Jan Björklund gjorde med OECDs statistik så den passade hans egen svartmålning av den svenska skolan. Karlsson på taket kan vara en kul barnsaga, men i politiken blir den typen av personer mest plågsamma.

Läs mer i: DN, DN, SvD, SvDGP, Aftonbladet och Expressen

16 reaktion på “Jan Björklund – en lagom tjock man i sina bästa år

  1. Bra inlägg!
    Skolpolitiken är mycket viktigare än så!
    Bor i en borgerligt styrd kommun, Skövde har varit borgerligt sedan 1972, och skolan fungerar dåligt tycker jag. För lite resurser för att de barn som behöver extra stöd ska få det. Föräldrainflytandet är lika med NOLL!
    Ett rödgrönt styre kan göra detta MYCKET BÄTTRE!!!!

  2. Hur ställer du dig till uppgörelsen angående betyg från åk 7? Hur ställer du dig i frågan angående betyg över huvud taget i grundskolan?

    • Hej Bengt,
      Jag tycker att betygsfrågan är mindre viktig. Det är till stora delar en symboldebatt medan sådant som resurser, väl utbildade lärare pedagogik och en sammanhållen skola för alla är viktigare frågor för mig.
      Jag kan leva med betyg från åk 7 även om jag inte direkt ser det stora värdet av att ge betyg tidigare än idag. Jag tror att det finns bättre metoder för att ge information till elever och föräldrar. Men jag är inte emot graderade betyg i grundskolan.

      mvh

      Jonas

    • Det är inget fel på lärlingsplatser om de används rätt och kompletteras med teoretiska kunskaper. Bra yrkesutbildning är viktig och ofta underkattad,

      mvh

      Jonas Sjöstedt

  3. Jag hörde Björklund tveka och bli svarslös i radioprogrammet Människor och tro när den utmärkta progrmalederskan ställde frågan: Ja eller nej till religiösa vårdcentraler? ”Va, finns det efterfrågan på det?” Jag är bergis på att rel (rel troligen bara täckmantel för demokratiinskränkare) ledare vill testa gränserna och smygenklavisera mer i Sverige. Hur är det med Ronna eller vad det heter i Södertälje? Uppenbarligen anar programledaren samma sak.

  4. Synd att du inte ser vad Björklund har gjort för den svenska skolan. Han är en hjälte som tyvärr får alldeles för lite cred för sitt brinnande intresse för pedagogik och klassisk lärdom. Han talar väldigt lite om ordning och reda, utan snarare om visioner om kunskap och bildning och högt satta mål. Ungefär som en idrottsman som inte nöjer sig med bronsmedalj, utan vill satsa på guldmedalj för alla skolelever. Han är en envis och orädd visionär som står på bildningens sida. Ändå är det enda som citeras att han dessutom vill att lärare ska kunna be elever som förstör för andra elevers lärare att lämna klassrummet eller att lämna in sin mobiltelefon i några få timmar för att andra ska kunna koncentrera sig. Sådant citeras, men inte att han är en gammal latinelev som tycker att det är något eftersträvansvärt med bildning.

    • Hej Mårten,
      Även Jan Björlund kan nog ha en del förtjänster, det bestrider jag inte. Säkert har han också en genuin övertygesle som drivkraft. Men hans schabloner om ont och gott och enkla svar på svåra frågor tröttar ut mig,

      mvh

      Jonas

  5. Pingback: Peter Andersson - med rätt att tycka....: Jan Björklunds dag blev inte ett folkpartilyft

  6. Björklund i all ära. Hörde ett gäng nyliberaler uttala sig om ”människans fria sexualitet” idag i TV från Almedalen. Det var mannen som inte tycker det är en muta om man åker på den resan i damkläder. Fjanten federley alltså. Dessutom en partikamrat till Björklund en brunett som olyckligtvis sitter i Riksdagen. Sen satt den en ovanligt narcissistisk musiker i ett djävla fult skägg där med. Alla propagerade för fri könshandel. Brunetten från fjollpartiet satte pris på ett antal män. 50 spänn skulle hon kunna betala för ”sex” med Josefsson tex. Men frågan var felställd. Johansson som är en riktig bock skulle inte kunna sätta på den feta kossan om hon så la upp 100.000kr. Och jag betvivlar att det finns nån annan av mankön som är kapabel till det heller. Även om det gjorde dom ekonomiskt oberoende för livet. Vad gäller dom övriga herrarna så kan dom dra åt helvete! Ni lever inte i en frizon bara för att ni är aktiva på Pridefestivalen! Jag har två döttrar och dom ska fan inte leva i ett samhälle med fria bordeller. Det vill inte Pappa heller förresten. Sex ska vara sport om man är unkis. Så lär er dansa gott folk och dessutom ska det vara respektfullt och varmt.

  7. Jag tror det är rätt mänskligt. En väldigt kort man. Vad ska han göra? Frank Sinatra sjöng i storband och sen vet vi väl vad det ledde till. Värför Jan valde att bli liberal är väl mer osäkert. Kanske har han ingen skön baryton? Inte ens på kaserngården.

  8. Han har gjort massor. Bland annat kommer ett nytt betygssystem, nya nationella prov som ska fånga upp kunskapsluckor i tidigare år, eftersom det är där bristerna finns snarare än på gymnasiet. Lågstadieläraren (expert på barn på lågstadiet) kommer tillbaka, lärarkandidater ska lära sig om sitt stadium, inte om de andras, vilket är bortkastad tid, för vi behöver experter (precis som en rörmokare inte ska behöva läsa målare i ett år innan han påbörjar sina rörmokarstudier) och yrkeslinjerna får ett ordentligt fokus på yrkenskunskaper, och de teoretiska kan höja den teoretiska nivån ordentligt. Mest skolpolitik, men det är för att han är skolminister.

  9. GY2011 – en borgerlig ”Björklundsk” skola föds

    Gymnasiereformen 2011 genomförs i ett läge då klasskillnaderna i samhället ökar och där ett barns förälder är anställd som hushållerska hemma hos ett annat barns förälder. Men naturligtvis finns det mekanismer som hindrar denna utveckling – att 2 barn med så vitt skild socioekonomisk situatio kommer i samspråk med varandra överhuvudet taget!
    Olika grupper sorteras i olika områden med olika standard och barnen går i olika skolor med olika status. Frid och fröjd! Borgerligheten vill få oss att tro att skoleleven har möjlighet att tillägna sig kunskap på lika villkor, under lika förhållanden vad gäller exempelvis trygghet i hemmet, socioekonomisk situation, möjlighet till hjälp med läxläsning och i en skolordning med genomgående hög kvalitet på lärare, lokaler och tillgänglighet. Så är inte fallet! oavsett alliansens ansträngningar att dölja detta.
    Och vid första anblicken av Gymnasiereformen 2011 (reform?) framstår den välputsad och modern, som ett reverterat och rekonditionerat miljonprogramkomplex. Och skolverket excellerar i sitt uppdrag att informera och stödja ett så smärtfritt genomförande som möjligt, fritt från problematisering och kritisk granskning.
    I själv verket är GY2011 en repstege där avstånden mellan steglitsarna är omänskligt långa. I vårt snabbfotade Reinfeldsverige har alla samma chans! Det har trummats djupt in i folksjälen, oavsett individens utgångsläge och möjlighet till självförverkligande. Maud Olofsson och Jan Björklund har gett begreppet ”obstinat” ett ansikte och gjort självförhävdelse till en politikerdygd med sitt envisa och trångsynta och elitistiska samhällsbudskap. Här ett enkelt retoriskt recept:
    Uppmana till att repstegen går att använda! Mörka sedan när, hur och av vem den skall användas.
    Problemet med den här sortens retorik är att den underblåser en misstro mot hela det politiska etablissemanget. Kunskapslinjen, Jämte arbetslinjen, jämte fredslinjen, jämte frihetslinjen har under den gånga mandatperioden fått en allt märkligare inramning med en allt fränare bismak. ”Verklighetens folk” och ”Sveriges enda Arbetarparti” är uttryck som slår knut på sig själva. Vad mer kan sägas.
    Och om vi har någon politiker i Sverige som slår knut på sig själv och som inte verkar förstå alliansens tysta överenskommelse om att alltför explicita uttryck och ställningstaganden riskerar spräcka hela denna smäckra och sköra retoriska figur, så är det Jan Björklund.
    Tack Jan för att du i Sydsvenskan efterlyser ”en renässans för vad som kallas den bildade borgerligheten” och samtidigt sitter i SVT:s utfrågning ovetande om vad ord som ”aritmetik” och ”letargi” betyder med fyra alternativ givna!
    Det gör mig rädd att en så obildad man skall upplysa folket om vad som menas med bildning och hur den skall nås, vilket nu dessväre finns översatt och omsatt i GY2011. Vad är ett borgerligt bildningsideal? Och varför måste bildningsidealet knytas till något så klassbundet som begreppet borgerlighet?
    Med gymnasiereformen 2011 har regeringen återigen lyckats med konststycket att konservera och späda på en redan befintlig och för samhället ytterst skadlig klassproblematik utan att för den skull framstå som bakåtsträvande, orättfärdig och orättvis. Vi backar in i framtiden och låter en hel generation av ungdomar stå utan tryggt arbete och nu snart också utan fullständig utbildning.
    GY2011 differentierar behörighetskrav redan inför gymnasievalet. För ett yrkesförberedande program krävs från och med 2011 godkänt i fem övriga ämnen jämte svenska, matematik och engelska. För högskoleförberende gymnasium krävs godkänt i nio av dae övriga ämnena. GY2011 skiljer tydligare på yrkesförberedande och högskoleförberedande gymnasieprogram – vilket också gör det betydligt svårare att lägga om inriktning. GY2011 skapar ytterligare selektionsmöjligheter genom att införa å ena sidan en spetsutbildning och å andra sidan en renodlad lärlingsutbildning. Hela idén utmynnar i 2 olika typer av examina: yrkesexamen och högskoleförberedande examen. Där alliansen vill satsa stort på lärlingsutbildningar vill de rödgröna bevara en skola där eleverna slipper göra tidiga yrkes- och framtidsval.
    Grundfrågan är djupt ideologisk där ett slopande av och nekande till högskolebehörighet till stora grupper också innebär att samhället väljer att avstå från sitt ansvar över de orättvisor som samhället skapar. Alliansens modell välter över ansvaret på individen och argumenterar för att individens preferenser står i direkt motsvarighet till individens förutsättningar för att klara olika typer av uppgifter i samhället. Det sistnämnda innebär att orättvisor inte påverkar individens val och valmöjlighet – en slutsats som gång på gång har visat sig felaktig. Vi lever inte i den bästa av världar. Människan är och förblir en social produkt och påverkas av sina omständigheter. Friheten att välja måste alltid kopplas till ekonomisk frihet men också till möjligheten att veta vad som är ett bra val. Vi behöver en skola som hjälper alla elever att nå fram till högskolebehörighet – en solidarisk skola där vi använder samhällets gemensamma resurser på ett effektivt och rättvist sätt. Friskolereformen har redan inneburit stora påfrestningar på vårt gemensamt finansierade skolsystem, och nu står vi inför GY2011. Om vi låter den här utvecklingen fortsätta samtidigt som klasskillnaderna ökar i Sverige så står vi snart inför en situation där vi inte längre kan tala i termer av ”en skola för alla”.

    Martin Persson, 35

  10. Att ge alla högskolebehörighet är att låtsas att alla är lika. Det är som om man skulle ge alla som söker Idol en finalplats eller låta alla som har gått i fotbollsskola få plats i a-laget i stan. När vi låtsas att någon har kompetens att klara av högskolan så ljuger vi för dem eller så måste vi sänka nivån på högskolan, vilket man fick göra i sossarnas Sverige. Nu ska nivån upp igen. Tänk om man hade gjort samma sak med musik eller idrott. Vem hade velat gå på fotboll då?

Kommentera