I dag nådde vi Halland – om tillväxtens problem

Idag gick den av stapeln, den årliga kanotetappen på vår resa från Viskans källsjö Tolken till havet. Det var åttonde året/dagen vi var ute och idag satte jag, brorsan och brorsonen kanoten i Viskan i Horred. När vi startade i Tolken utanför Ulricehamn av en tillfällighet för åtta år sedan var Viskan en bäck, ibland bara som ett större dike. Vi åkte genom vägtrummor och under taggtråd förbi förvånade kossor. Ibland var vattnet helt blockerat av omkullfallna träd och vi släpade kanoten på en massa ställen. Det tog oss fyra dagar på lika många år att nå Borås.

Idag blev det bara två lyft förbi mindre forsar, ingen vidare ansträngning eller spänning. Viskan flyter fram bred och sävlig förbi kohagar och skog. Vi passerade gränsen till Halland utan större dramatik. Nästa år når vi havet norr om Varberg och resan tar slut. Då har brorsonen hunnit fylla 18 och han har utlovats en öl till pizzan när vi ska runda av vår tur.

Man hinner tänka mycket när man paddlar. Det går inte att hjälpa att tankarna drar iväg till valrörelsen. Jag satt och funderade lite på det här med ekonomisk tillväxt. Det är lite synd att Miljöpartiet har blivit så mycket som andra partier, ingen startar längre en kritisk diskussion om tillväxten i sig. Det är lite synd.

De flesta politiker älskar ekonomisk tillväxt. Det är inte så konstigt, tillväxten brukar ses som själva kvittot på framgångsrik politik. När tillväxten är hög brukar fler väljare vara nöjda. Dessutom ger tillväxten utrymme för reformer, höjd sysselsättning eller kanske sänkta skatter. Det är mycket roligare att besluta om det än om neddragningar om man har politiskt ansvar. Så det är inte konstigt att Anders Borgs röst vibrerar av stolthet när han läser upp statistik över Sveriges tillväxt jämfört med andra EU-länders.

Att vara lyckad i vårt samhälle är dessutom nära förknippat med materiell konsumtion. Det är kanske därför en del blir så provocerade av krav på att vi istället skulle få arbeta mindre och få mer ledig tid.

Samtidigt inser nog de flesta att en ökad tillväxt som är nära förbunden med konsumtion av begränsade naturresurser inte är hållbar på sikt. Många inser också att vi inte blir så mycket lyckligare av ökad materiell konsumtion. Forskningen visar också att när folk väl har fått sina mer grundläggande materiella behov tillgodosedda så är jämlikhet viktigare än ökad konsumtion för människors lycka. Så tillväxten är ett mycket trubbigt verktyg för att mäta framgångsrik politik.

Samtidigt är det inte så enkelt. Om tillväxten sker genom ökad konsumtion av sådant som inte förstör miljön så har jag inget problem med att ekonomin växer. Det är väl tvärtom bra om folk kan konsumera mer kultur, bättre sjukvård och mer energisnåla moderna produkter som ersätter gamla och sämre. Problemet är att sambandet mellan tillväxt och miljöpåverkan verkar vara så svårt att bryta. Men det går. I det lilla är Sverige ett exempel. Vi har minskat utsläppen av växthusgaser samtidigt som vår ekonomi har vuxit rejält. Men det krävs styrning, politisk styrning, om sambandet mellan tillväxt och dålig miljöpåverkan ska brytas. Tillväxtens innehåll och fördelning, det måste ändå vara det avgörande. Men hur mäter man den? Ett tillväxtbegrepp som inte samtidigt väger in miljöpåverkan och graden av jämlikhet i samhället är ganska värdelöst som vägledning. Ett begrepp som förmår väga in även dessa två variabler vore lysande. Sådant tänkte jag på i värmen medan vi paddlade vår kanot in i Halland.

6 reaktion på “I dag nådde vi Halland – om tillväxtens problem

  1. Benägenheten att förespråka ökad tillväxt är direkt proportionell mot inkomsten/förmögenheten. Ungefär så, därför drivs frågan framför allt av borgerlighetens politiker och väljare samt av arbetarklassens representanter typ LO-folk och ledande s-politiker som alla t ex går i pension vid 60. Sen menar alla dessa, tyvärr med viss rätta, att tillväxt är viktigast för the small people. Frågan är i praktiken stendöd.

  2. Hej Jonas! Ett bra och tänkvärt inlägg. Det är viktigt att komma från tillväxten som något slags självändamål, och där har vi inom vänstern en särskild roll att kritisera kapitalismens inneboende logik till ständig expansion utan att ta hänsyn till varken naturresursernas ändlighet eller människors behov för den delen.

    Men ang Sverige måste man ju inbegripa importen och den klimatpåverkan som sker tex i Kina, och då stämmer det ju inte att utsläppen av växthusgaser minskar. ITPS kom ju också fram till att att det finns ett systematiskt samband mellan att rika länder släpper ut mer just för att de är rika.

    Visst är det även så att tillväxtens innehåll och fördelning är väsentlig, men även totalnivån är betydande. I Frankrike där man kommit längre i den här diskussionen talas det om att i de länder (i den rika världen) där det nationella ekologiska fotavtrycket är högre än det genomsnitliga hållbara riktmärket på ett globalt plan måste konsumtionsnivår samt produktionsnivåer sänkas för att uppnå ett slags stationärt läge (i motsats till självexpansion), som grundar sig på återanvändning av befintliga resurser, omfördelning och omstrukturering etc. Det blir ju också så att den typen av grundläggande samhällsförändringar enklare kan genomföras i länder med en hög grad av jämlikhet.

  3. Exporten borde kanske då också minska rejält, det är ju ganska meningslöst att år efter år producera betydligt mer än man konsumerar?

    För ett litet land som oss är det vanligen inte hållbart att importera mer än man exporterar. Så ett enkelt sätt att dra ner på importen är att sänka exporten till den nivå man vill ha på importen.

  4. Tycker också att vi nått vägs ände, vad gäller konsumtion. För oss som redan har en bostad och en del i en bil osv – bör definitivt inte öka vår konsumtion av ekologiska skäl. Det finns helt enkelt inte utrymme för mer uttag av råvaror och energi från icke flödande källor. Enbart svenskarnas växthusgasutsläpp som är på 6- 10 ton CO2-ekvivalenter per år överskrider WHO:s/IPCC:s rekomendation som är på 1-2 ton/år.
    Ännu värre är det i USA, som förorsakar dubbelt så mycket, jämföt Sverige.
    Här har Vänstern och de Rödgröna en utmaning: Hur ser vårt samhälle ut – utan ekonomisk tillväxt av ”onödiga produkter”. Hur skapar vi ett solidariskt samhälle med hög välfärd och flödar av god kvalité med flödande energi? Tankar finns hos många – dags att utmana kapitalet och borgerligheten.

  5. Bra tankar tycker jag men håller mig tveksam till att vi verkligen minskat utsläppen globalt under vår tillväxt – har vi inte bara exporterat utsläppen med outsourcing av produktion, vattenfalls kolbaserade elproduktion, kalvar som transporteras till södra europa för slakt för att sedan transporteras tillbaka för ompacketering etc? Ett sätt att komma tillrätta med det är att en typ av miljö-footprint märks på varje vara, då blir det i vart fall synligt vilken verklig miljöpåverkan varan har (skövling av sinande råvaror, utsläpp av koldioxid och annan ”förgiftning”, artutrotning till följd av utfiskning och skogsskövling) . Jag skulle vara den förste att annamma en typ av ransoneringskort lika för alla där man har en viss utsläppskvot oavsett vilka ekonomiska medel man har för jag har ingen som helst tiltro till att marknaden kommer lösa detta åt oss i närtid och tyvärr har vi ganska bråttom. Kan inte låta bli att referera till en indiansk spådom:

    Först när €
    det sista trädet huggits ner,
    den sista floden förgiftats, €
    den sista fisken fångats
    kommer ni att förstå
    att man inte kan äta pengar!

    Cree

Kommentera