Vilket bröllop?

Jag insåg det tidigt. Det var bara att se åt ett annat håll, inte bry sig, inte ens orka bli ironisk eller irriterad. Det är inte värt min energi. Strategin har funkat utmärkt. Jag vet att det att ska vara ett bröllop, det gäller visst kungahuset, jag vet inte vilken dag det är, tänker inte lära mig det heller. Kommer ofta inte ihåg vad snubben heter som måste vara trevlig och ytlig resten av sitt liv. Han måste vara bra kär i alla fall.

Andra blir irriterade. Svärfar svär framför TV:n när de börjar tjata om det igen. Han svär aldrig annars. Min fru stängde uppgiven av dumburken efter att tre kanaler på raken sände kungafjäsk på bästa sändningstid häromkvällen. De hade till och med en urgammal repris med Herman Lindqvist på bästa sändningstid. Herman Lindqvist, finns han förresten på riktigt? Nä, ja bryr mig inte. Dessbättre känner jag faktiskt ingen som är intresserad på allvar.

Jag har varit i direkt kontakt med kungahuset två gånger, det räcker för mig. Första gången var inför valet till EU-parlamentet 1995. Kungen skulle till Bryssel strax efter valet och vi som förväntades bli EU-parlamentariker skulle bjudas på middag med statschefen. Innan inbjudan sändes ut, strax före valet, ringde en stroppig dam från hovet hem till lägenheten i Umeå.

-Titel? Frågade hon.

-Metallarbetare, svarade jag, för det var ju det jag var.

Det vart tyst i anda änden på luren.

-Det är faktiskt ingen titel, sa hovdamen sedan avmätt.

Jag visste inte vad jag skulle svara, bestämde mig bara i samma ögonblick för att tacka nej till inbjudan. Säkert kunde man ha varit grosshandlare, hovnarr eller tamburmajor men inte metallare i deras värld. Det räcker för mig, det är inte min värld.

En annan gång hade jag, fråga mig inte varför, tackat ja till en lunch med Victoria i EU-parlamentet. Nej, fråga mig inte varför, jag begriper fortfarande inte själv vad jag hade där att göra. Victoria var professionellt artig, superytlig och trevlig som jag minns det. Men de andra som var där, det var f-imej otroligt. Kungafjäsket är nog det jag tycker mest illa om, vad monarkin gör med intelligenta människor, det är värre än knark, folk blir helt märkliga. Kronprinsessan hit, kronprinsessan dit och en helt menlös konversation. Brrrr.

Men jag fick en idé. Varför inte folkomrösta om monarkin dagen efter bröllopet? när det nu är. Folk kommer att vara så less att de röstar bort eländet.

Läs mer i DN, DN, Aftonbladet och SvD.

6 reaktion på “Vilket bröllop?

  1. Länge leve Monarkin och Kungahu….Ojdå nu blev jag så där märklig igen.
    Måste vara drottningsylten jag åt eller så körde jag för fort i kungens kurva.

    Leve republiken skall det ju vara.

  2. Vad gäller fjäsk, och fjäskig, så pågår det överallt i samhället, på arbetsplatser, inför chefen för att få högre lön t.ex, inom partipolitiken, inför väljarna, i sällskapslivet . Det handlar om att fjanta, krusa, lisma, krypa, buga, smickra, göra sig till, vara inställsam, svansviftningar, kruselig, kryperi, lismeri, servilitet, omständlig, falsk och krumbuktande. Finns säkert flera synonymer som är talande för detta fenomen. Tror du att det skulle vara mindre fjäskande om vi var en republik ?

  3. Det skrämmande är att bland alla de länder jag bott i, så är nog Sverige ändå det mest egalitära och jämlika. Därmed inte sagt att vi inte har långt kvar att gå. Detta är en ideologisk fråga, och en där jag tror vi måste satsa mycket energi. Vi vill ha ett samhälle där alla är lika mycket värda. Låter som en klyscha, men det är mycket praktiskt. Chefen är inte mer värd än jag är på arbetsplatsen, vi har bara olika funktioner, och båda behövs vi. Ingenjören är inte mer värd än städaren – båda är otroligt viktiga funktioner. Den dag då vi inte associerar människor med högre och lägre värden, den dagen har vi byggt socialism. Monarkin är en institution som vilar på iden att vissa människor måste vara värda mer. Vi måste ändra vårt sätt att se på människors värde, och när vi gjort det, så kommer det inte finns något behov för ett kungahus längre.

  4. Nu får du ge dig Jonas. Jag har hört från flera kärringar att kronprinsessan är såå fiiin så. Dessutom ääälskar hon att stå och vinka och flina upp sig för fåntrattar som inte har nåt bättre för sig än att stå o glo på kungligheter. Varför glo på sån skit förresten när man kan gå på Bandy istället som annat hederligt folk? Har hört från säker källa att viktoria genom hovet kräver att ha nära till muggen på alla företagsbesök. För även om hon har blivit expert på att se intresserad ut så vill hon oftast bara spy på skiten. Livstidsstraff hit o dit och det där med kungatjafs måste vara det ultimata livstidsstraffet även om fängelset är ovanligt lyxigt. Metallarbetare? Skulle det vara nåt att komma med hos ”hela folkets” kungahus. Att vara kotte till en bodknodd från Gästrikland verkar inte vara nåt för kalle dumm gurra det heller. För annars vore dom väl gifta för länge sen med åtminstone två kottar själva. Men vi ska vara tacksamma. Våran knug är elitidrottare. Ingen kan sippa en martini som han när dom rundar Hoburgsgubben under det stentuffa racet Gotland runt. Orm av Ingarö är en rätt trång båt och det är inte alltid som aje filipson har en hovmästare som vet att rätt blanda en martini. Snacka om vedermödor.

  5. Pingback: Mobilisering mot monarkin hos Stockholmsvänstern « Jöran Fagerlund

  6. Det värsta tycker jag är att det verkar som den mörkblå alliansregeringen utnyttjar ‘eventet’ i politiskt syfte, då den betydligt mer historiska kärnkraftsomröstningen i riksdagen knappt ens hinner kallna förrän diskussionen om resultatet av omröstningen helt och hållet överskuggas av ‘Filippas och Fredriks middag för brudparet’ genom att samtliga kanaler unisont ställer upp med timslånga sändningar.

Kommentera