Sahlin och Östros – tuffast i stan?

DN-debatt skriver Thomas Östros och Mona Sahlin om eurons kris. Texten är ett ganska uppenbart försök att visa att Socialdemokraterna är tuffast i stan när det gäller att pressa ner budgetunderskott och statsskuld.

Visst har Sahlin och Östros sina poänger. Alliansregeringen har ingenting att lära de rödgröna när det gäller att ha ordning på statens finanser. Att dessutom, som borgarna, lova stora skattesänkningar nästa mandatperiod är direkt oansvarigt. Varenda krona kommer att behövas till att få folk i arbete och laga välfärden, dessutom gör den internationella ekonomiska krisen att det måste vara ordning på statens finanser. S-V-MP kan med rätta vara stolta över att ha amorterat ner Sveriges statskuld under de goda åren. En rödgrön regering måste både klara jobben, klimatet, välfärden och ekonomin. Borgarna verkar inte ens vara intresserade av att försöka med de tre första målen.

Men sedan växer min tveksamhet till Sahlins och Östros recept. Det är mycket som saknas i texten:

Trots det tydlig och välkomna beskedet om att en rödgrön regering kommer att respektera folkets nej till EMU från 2003 så verkar de inte ha lärt mycket i huvudfrågan. Sahlin och Östros vill inte inse att en valutaunion i sig skapar, sprider och förstärker nationella ekonomiska kriser. I princip tycker de att euron är bra – bara det blir lite mer budgetdisciplin. Det framstår som ordentligt önsketänkande. Inget sägs om hur EMUs grundprinciper som Östros/Sahlin i vanliga fall stöder – oberoende centralbank och förbud mot att hjälpa varandra vid kris – faktiskt har brutit samman med ECBs köp av ruttna statspapper och de stora stödprogrammen. Var finns insikten om det helt nya läget för euron?

En förstärkt stabilitetspakt är en naturlig följd om euron inte ska monteras ner. Det krävs mer centralstyre och förmåga att tvinga varandra till impopulära ekonomiska beslut om valutaunionen ska fungera, det finns en logik i det. Men Sahlin och Östros skriver inte ett ord om de demokratiska problemen med saken och om hur det påverkar EUs resa mot förbundsstaten. Inte heller skrivs något om risken att EU fastnar i recession eller om behovet av gemensamma investeringar för att ta sig ur krisen. Vart tog Keynes vägen?

Lika tyst är det om finansspekulationens och bankernas roll. Inga förslag om att hejda spekulanternas härjningar förs fram, dett trots att spekulationen uppenbart förstärker krisen. Då framstår de tyska och franska högerregeringarna som mer radikala med förbud mot blankning av aktier och förslag om Tobinskatt.  Inte heller riktar Sahlin/Östros något ljus mot hur det offentliga nu får ta över bankernas risker för krisländernas dåliga statspapper medan samma banker tjänar grova pengar på krisen. Som vänsterpolitik förslår inte ensidiga rop på budgetdisciplin långt som vision för ett internationell samarbete mot krisen.

6 reaktion på “Sahlin och Östros – tuffast i stan?

  1. Läget får mig att tänka på innebandy: det är laget som innehar bollen som publiken ser. Hur det jagande laget agerar ser (eller bryr sig) bara ett fåtal t ex om man attacker vilt med man-man eller någon form av hembackande zonförsvar. Nu sägs ju alliansen ha bollen.

    Även om det är fördomsfullt eller helt enkelt bara elakt så tror jag att Sahlin inte är någon bollvinnare när hon tar till orda kring finanserna och det hjälper föga att sossarna tidigare agerat föredömligt i regeringsställning. Vanligast är dock att bollinnehavarna med tiden tappar bollen på grund av egna misstag …

  2. Pingback: Anders Borg och Det politiska luftslottsbygget « Nemokrati

  3. Pingback: Val I Belgien

  4. Man undrar om Sahlin och Östros som mästrar krisländerna hade skurit ner när krisen var som värst på 90-talet, hade man skickat ut ännu fler i arbetslöshet än Bildt/Wibble gjorde med sin pro-cykliska politik?

    Det var ju så att S tillträdde när krisen var över, den stora ekonomiska saneringen hade redan skett. Det vill säga att en kraftigt överskuldsatt privat sektor justerade sin skuldbörda vilket orsakade stort fall i efterfrågan och samtidigt med internationell konjunkturnedgång. Räntechock och fastighetsvärden i fritt fall. Saker och ting kunde hanterats annorlunda men det grundläggande problemet med alltför stora skulder i privat sektor måste lösas. Hur mycket arbetslöshet hade Sahlin och Östros accepterat för att ha budgetbalans? När krisen var över hade 1000 miljarder i privata skulder socialiserats.

    Menar Sahlin och Östros att länder som står i en liknande situation idag ska straffas om de använder samma ”metod” som vi med att socialisera skulderna? Det är förstås illa att behöva socialisera privat sektors förluster men förmodligen ändå det minst skadliga för folkhushållets ekonomi.

  5. Inte heller sägs mycket om den nyliberala marknadsreligiösa ideologi förklädd till ekonomisk ”teori” som orsakat krisen. I grunden finns Adam Smith och hans presbyterianskt fanatiska tro på egenintresset som drivkraft för ekonomiskt ”framåtskridande” – det är en tro starkt färgad av direkt religiösa deterministiska föreställningar om två slags människor – de som överlever och de som går under. Beviset för att de förra är utvalda av Gud och därför ”förtjänar” att överleva – är att de överlever (ett cirkelbevis), beviset för att de senare är bortvalda av Gud och därför ”förtjänar” att gå under – är att de går under (ytterligare ett cirkelbevis). Dessa principer sammanfattas i den presbyterianska idén om TULIP och tankarna adopterade presbyterianerna från Calvin – som även skapade idén om ”den osynliga handen”. Det var alltså Guds hand som deterministiskt styrde världens och människornas öden. Vissa var godtyckligt utvalda till frälsning och kunde aldrig förfalla från sin av Gud utvalda position. Guds vilja rådde och instrumentet för den var ”den osynliga handens” politik – laissez faire, dvs man gör ingenting åt sociala orättvisor etc, för det är förutbestämt av Gud att så skall ske, därför är det enligt Adam Smiths tro en synd att ingripa.

  6. Hur gör man för att upplysa väljarkåren Jonas? Du som intelligent människa och politiskt upplyst måste väl ha märkt att väljarkåren i stort inte har samma gåvor? Idag med den exempelösa tillväxt som jätteländer som Kina och Indien har behöver man inte vara professor för att begripa att naturresurserna håller på att ta slut i rasande fart. Oljekatastrofen i Golfen tex är ett supertydligt exempel på att det inte finns så mycket lättilgänglig olja kvar. Här i Uppsala väcker jättefrågor som dubbfritt eller inte i centrum störst intresse. Åtminstone om man ska tro debattsidorna. Hur får man väljarna att förstå att det kommer att bli bra mycket hemskare än att behöva köra dubbfritt väldigt snart om vi inte snabbt ställer om våra samhällen? Ska avsluta med att smöra. Jag röstade för dig i näst senaste EU valet för du är en hederlig pojke och sånt ser man tydligt i TV rutan. Du borde få mer plats i det RödGröna laget och i en perfekt värld vore du ledare för Vänterpartiet. Kan inte tänka mig en bättre röstmagnet än du och i dagens läge behövs du så mycket mer. Pust! Det där tog på krafterna för jag är ovan vid att slicka röv.

Kommentera