Mer om de rödgröna och EU

Som jag har skrivit tidigare så tycker jag att den rödgröna uppgörelsen om EU har sina svagheter, inte minst på försvarsområdet. Det finns andra delar av den rödgröna EU-politiken, inte minst EMU, arbetsrätt och miljö, där det är tydligt att den rödgröna politiken verkligen innebär en förbättring jämför med dagens läge. Ändå är jag förvånad över del av argumenten i debatten om uppgörelsen. Kanske beror det på att jag har varit EU-parlamentariker i elva år för Vänsterpartiet.

En del, inte minst borgerliga kommentatorer, verkar tro att det är en nyhet att Vänsterpartiet aktivt arbetar för att påverka EU. Men det har vi gjort sedan Sverige blev medlem 1995. Ofta har vi varit mer aktiva i det arbetet än många EU-vänner. Jag tycker att det är självklart och nödvändigt, varför ska vi lämna makten till våra politiska motståndare? Att vara aktiv för att påverka EU går utmärkt att kombinera med tydlig EU-kritik.

Överenskommelsen innebär inte att vi kräver någon mer makt till EU. Däremot speglar den det EU som faktiskt finns efter Lissabonfördraget. Vänsterpartiet röstade konsekvent emot Lissabonfördraget och krävde folkomröstning i frågan genom hela processen. Men idag gäller fördraget. Jag ser inget alternativ till att påverka politiken på de områden som EU faktiskt redan bestämmer över. Om vi inte gjorde det skulle vi snart förhålla oss till ett EU som inte längre finns och den typen av låtsaspolitik tror jag inte på. På några områden där det är möjligt sätter dock uppgörelsen gränser för EUs makt. Till exempel klargörs att vi inte ska gå med i EMU, att vi kräver FN-mandat för militära operationer och att vi vill komplettera fördraget med ett socialt protokoll för att skydda arbetsrätten. Det här följer den linje som vi har haft länge, vi motsätter oss konsekvent att EU får mer makt, men vi påverkar EU på de områden där unionen faktiskt redan bestämmer. Jag kan inte se att överenskommelsen kräver mer överstatlig beslutanderätt åt EU på något område. Men i debatten verkar det som om många, även av EUs vänner, inte inser hur mycket makt unionen faktiskt redan har över oss.

Några verkar också tro att man är för att ge EU beskattningsrätt för att vi är för CO2 skatt på EU-nivå, Tobinskatt eller kilometerskatt. Så är det inte. EU har sedan länge regler om skatter, men det handlar då om samordnade miniminivåer för nationell beskattning.

Jag gillar inte dagens EU. Men unionen är idag en del av vår politiska verklighet som varje regering måste förhålla sig till. Det är inte mycket att förvånas eller uppröras över. Däremot skulle jag gärna se att formuleringarna i uppgörelsen var vassare, radikalare och mer systemkritiska.

Diverse röster i debatten: GP, Sydsvenskan, Expressen och Aftonbladet

3 reaktion på “Mer om de rödgröna och EU

  1. Hur pass liten procent väljare krävs det för att ogiltigförklara hela EU? Senaste valet var det ju katastrofalt få som röstade. Detta borde innebära att en majoritet är emot EU varvid EU inte bör kunna existera? Om man sedan räknar ihop alla som inte röstade med alla som röstade på EU-kritiska alternativ så må väl andelen missnöjda bli ännu högre? Om andelen väljare understiger 30% så borde EU inte kunna existera i demokratisk anda. Anledningen till att så många valde att inte rösta torde till största delen vara missnöje, endast en liten del kan antagas vara på grund av okunskap eller lättja.

  2. Inget land har ännu lämnat EU p g a lågt valdeltagande i EU-parlamentsvalet, och det verkar inte kunna hända.

    Vi har inte haft någon ordentlig EU-debatt på ett tag, och det märks nu, tycker jag. Det som nu sägs vara svårsmält för vänstern gäller saker där vi förlorade striden i och med att Lissabonfördraget ratificerades utan folkomröstning. Det här med FN-mandat för utlandsinsatser och kamp för bindande skydd för kollektivavtalen i EU är köttben som i varje fall gör mig mätt.

  3. Pingback: EU « Jöran Fagerlund

Kommentera