Hur kan de sakna DDR?

Vilken är valrörelsens viktigaste bok? Det är lite svårt att svara på och böcker brukar väl sällan avgöra svenska val om nu inte Börje Hörnlunds väntade memoarer lyckas peta ut centern ur riksdagen. Jag vet i alla fall vilken bok som jag tycker borde stå i centrum för den svenska valdebatten. Den heter Jämlikhetsanden, är skriven av Wilkinson/Pickett (2009) och är en av de viktigaste politiska böcker som har skrivits under senare år.

Wilkinson/Picket använder vetenskap och statistik för att bevisa något som många av oss bara tycker, känner eller tror. Deras bok är en grundlig vetenskaplig bevisföring, sprängfylld med statistik, för att jämlika samhällen är bättre samhällen. När samhällen har lyfts ur ren fattigdom så är det graden av jämlikhet, inte ökad total konsumtion, som är avgörande för hur gott samhället är för sina medborgare. Ojämlika samhällen ger större fysisk och psykisk ohälsa, kortare livslängd, större otrygghet, kriminalitet och andra samhällsproblem. Det är en mycket övertygande plädering för jämlikhet. Rimligen borde den få konsekvenser för hur man utformar skattesystem, socialförsäkringar och offentliga investeringar.

I jämlika samhällen är också människor lyckligare än i samhällen med stora klasskillnader. Allra olyckligast uppger sig människor vara i länder som Bulgarien, Rumänien, Ryssland och Moldavien. De tidigare ”socialistländerna” utmärker sig genomgående för att ha olyckliga medborgare och betydande klasskillnader. Wilkinson/Pickett beskriver bland annat hur Sovjets fall ledde till dramatiskt fallande jämlikhet och samtidigt snabbt fallande medellivslängd. Tjeckien utgör ett undantag, men Tjeckien har också den kanske starkaste välfärdsstaten i det forna öst.

Borde inte medborgarna bli lyckliga av att ha gått från diktatur till demokrati och politisk frihet? Uppenbarligen är det inte så enkelt. När man frågar folk i det forna DDR så är det mycket stora delar av befolkningen, inte minst de äldre som verkligen vet, som tycker att det var bättre förr. De saknar den gamla tiden. Det är inte Stasi och muren de saknar, det är något annat som de ofta vagt brukar uttrycka i termer av gemenskap och sammanhållning. Hur kan det komma sig?

Är de bara otacksamma eller indoktrinerade som inte uppskattar demokrati, konsumtionsvaror och rätten att resa fritt? Eller är det den materiella otrygghet som kom med kapitalismen med arbetslöshet och nedmonterad social trygghet som är orsaken? På den gamla tiden fanns i alla fall arbete, billig hyra och barnomsorg. Eller är det så enkelt som att äldre människor ofta brukar tycka att det var bättre förr och att de egentligen saknar sin egen ungdom?

Jag har själv funderat på frågan ibland. För mig har det varit obegripligt att så många saknar ett system som präglades av diktatur, ofrihet, propaganda och varubrist. Nu tror jag att jag har funnit ett viktigt svar på frågan.

Visst fanns det stora klasskillnader även när kommunisterna styrde. Men för alla dem som inte tillhörde den lilla styrande eliten så var samhället ganska jämlikt. Dessutom var konsumtion av varor inte något som var avgörande för människor status. Det fanns ju inte heller så mycket bra varor att konsumera.

Så trots de enorma brister som landet hade så saknar många i tidigare DDR sitt gamla hemland. Det säger mycket lite om DDRs förtjänster, för de var inte stora. Men det säger oss kanske något om att folk som har levt i mer jämlika samhällen saknar just det till och med när det mer jämlika samhället var en diktatur. Det kanske vi borde fundera på innan vi ökar klassklyftorna ytterligare i Sverige.

10 reaktion på “Hur kan de sakna DDR?

  1. Inte för att jag har tvivlat på att du är intelligent. Men nu stiger du ännu mer Jonas. Du har också upptäckt att Världen inte är enkel. Att

  2. synen på ”demokrati” kan ses en aning olika i skilda delar av världen är väl ingen nyhet för oss som tänker lite. Om man måste sälja sig. I bästa fall till att sälja blommor eller dylikt i Colombia och inte ha en chans att gå i skola mer än att lära sig läsa lite hyggligt. Men ändå ha en chans att välja på den ena godsägaren före den andre i presidentvalet. Då lever man i en ”demokrati” trots att dom skjuter ihjäl dig om du försöker bilda en fackförening. Men lever du på KUBA!! Där du får lära dig läsa och skriva och där din Farmor får hjälp när hon blir sjuk och där ingen är undernärd och inte behöver ha ont i tänderna som i den ”store grannen i nord” då lever du i en diktatur. Jag säger istället LEVE EL CABALLO, COMMANDANTE FIDEL OCH HANS EFTERFÖLJARE! EVO, HUGO, LULA MED FLERA NI GÖR SKILLNAD!!

  3. Ingen och jag säger ingen kommer åt FIDELISMEN på KUBA! Den amerikanska administrationen har redan gett upp men dom vågar inte erkänna det för ingen eller nästan ingen blir president utan att vinna FLA.(Snacka om demokrati förresten). KUBA har nämligen en enorm prestige i LatinoAmerica som ett exempel och som en krutdurk som kommer att få Irak att framstå som Bullerbyn om fulingarna i amerikat försöker något.

  4. Avslutningsvis ska jag säga att vi i Svedala kan unna oss yttrandefrihet. För i det fallet ska vi inte klaga och en någorlunda demokrati har vi också.Hur man nu ska definiera det som sagt? Dessutom har dom flesta av oss pengar till en viss valfrihet. Tillgången till Naturvetenskapen stå vidöppen för alla. Men vad har vi för ”mental kultur” i samhället och skulle vi vara lyckligare än KUBANERNA? Fan trot.

  5. Jag har i radio hört en stressforskare säga att det tycks vara den relativa materiella standarden som avgör hur folk upplever att de själva har det. Tillämpat på mig innebär väl det att jag skulle påminnas om, och därmed betrakta mig som, materiellt rätt taskigt lottad om jag bodde i en av de få hyresrätterna i Nockeby än om jag bodde i en likadan i Kärrtorp eller Bredäng eller ända ute i Alby eller Jordbro. Lätt att tro på de forskningsresultaten. Omvänt anar man också att det är lätt för toppsossen Nalim Pekul att med buller och bång lämna Tensta för ett mer svenskt område där förmodligen i hennes fall inkomsterna är högre och folk säkert bor i bostadsrätt och därmed säkert har mindre stökiga dagis och skola, mindre skräpig/trasig ja allmänt trevligare utemiljö (vet inte vart hon flyttade men knappast till Skarpnäcks centrum).

    Forskningsresultaten antyder därmed också att människor inte bara bor i områden där folk är ekonomiskt jämlika av tvång utan kanske för att de helt enkelt mår maximalt bra där. Så länge inte ren misär råder låter det rimligt. Som vanligt ser forskare bara på delar av helheten men politiker ska se helheterna.

  6. Jag tror att många äldre svenskar, med mig som också är äldre, saknar det mycket mer jämlika samhälle vi hade i Sverige tills för omkring 25 år sedan. Men som du påpekar, man måste förstås ha upplevt det för att sakna det. Jag menar att min generation fick uppleva lyckan i att leva våra bästa år i världshistoriens bästa kompromiss. Den var inte heller perfekt, men vi levde gott trots att vi inte hade lika mycket som många människor har idag, vi litade på varandra, vi hade jobb, vi kände trygghet och hade förtröstan inför framtiden. Dessutom hade vi yttrandefrihet, frihet och möjligheter att resa och se världen och alla som ville hade möjlighet att studera.

    Mig smärtar det otroligt att se hur allt blivit sämre, och fortfarande bara blir sämre och sämre och jag förstår inte hur unga människor kan rösta på Alliansen, men inte heller varför de inte är mer kritiska till hur socialdemokraterna svikit sedan 1985. Men jag får väl acceptera att många unga människor vill ha arbetslöshet, vill vara utan egna lägenheter och vill riskera att förlora allt om de blir sjuka och när de bli gamla. För mig är det valet obegripligt dock.

  7. Jonas,
    jag tror knappast att man kan koppla ihop olycka i Moldavien med kommunistnostalgi i DDR. Exempelvis så fick de fd kommunistpartierna ca 15% av rösterna i öst i senaste valet. Det är ju ungefär samma proportion av invånarna som under DDR-tiden var knutna till diktaturen via angiveri eller partimedlemskap. Så det kanske inte är så konstigt att de vill tillbaks. Och 85% av befolkningen verkar alltså icke hålla med i denna ”ostalgie”.. Många gånger verkar det snarare vara gamla västeuropeiska kommunister som önskar fram denna kommunistnostalgi..

    • Hej Niklas,
      Jag tror att du gör det lite enkelt för dig. Jag gissar att du menar ”Die Linke” när du skriver om vänstern i östra Tyskland, men de har andra röstetal, ganska varierande dessutom, än de du beskriver. En mycket liten andel av de tidigare medlemmarna i SED är idag med i det partiet. De mätningar jag har sett visar dessutom att en betydlig större del av befolkningen än så saknar DDR-tiden. Jag tror inte att det innebär att de saknar den gamla diktaturen, ett samhälle är ju mer komplext än så. Vad är det då de saknar?
      Jag tycker att de enda i svensk debatt som saknar den gamla öststatskommunismen är borgare som verkar behöver den för att kunna orientera sig politiskt och för att kunna avfärd allt till vänster utan att behgöva sätta sig in i eller bemöta de verkliga argumenten.
      Orsaken till att jag nämnde Moldavien och några andra länder är att de ligger allra lägst i indexet över lyckliga/olyckliga medborgare.

  8. Nåja gamla SED-medlemmar och angivare kan mycket väl rösta på Die Linke utan att vara medlemmar i ett parti.
    Men tycker du inte det är slående att det land där det verkligen finns en ”ostalgie”, nämligen DDR, är det land i östeuropa där just bidrag och skattetransfereingar har använts för att försöka ta landet ur kommunismens misär? Du hittar ju ingen kommunistnostalgi i Polen som inte har haft några vätstyskar som betalat för omställningen från sovjetism. Det tyder ju på att jämlikhetsförklaringen för ostalgie-fenomenet, om något är att göra enkelt för sig.

    Sedan är det knappast jag som drar upp kommunistnostalgi för att orientera mig politiskt, utan just du…

Kommentera