De sista euroentusiasterna?

Det är som ett avlägset eko från debatten inför EMU-omröstningen 2003. På DN-debatt skriver en grupp vänsterdebattörer och pläderar för euron och EU. De flesta namnen känns igen från den lilla grupp som hade samma ståndpunkt i samband med folkomröstningen.

Jag läste texten med intresse och fann – ingenting. Faktiskt finns där inte ett enda sakargument för euron som valuta, bara luftiga skrivningar och allmän tro på EU och euron. 2003 hade samma grupp fört fram argumentet att euron hade stoppat valutaspekulationen. Nu har verkligheten bevisat att det var fel. Tvärtom sprider sig spekulationen snabbare och hela euroområdets stabilitet hotas av krisen i några länder.  Samtidigt har vi i den EU-kritiska vänstern fått rätt i att euron är ett vapen för dem som vill skära ner välfärden och sänka lönerna. I Sverige hade vi haft högre arbetslöshet på grund av högre räntor och en sämre växelkurs för exporten om vi hade haft euron.

Men de tappra vänsterdebattörerna har inget lärt av krisen för EUs valuta. Däremot har de en del andra poänger som att klasskillnaderna och spekulationen är en viktig del av krisens grund och att det krävs investeringar, skatter och reglering av finansmarknaden för att bekämpa krisen. Men det har ju inget med euron att göra.

Det är uppenbart att euron förvärrar krisen när länder med helt olika förutsättningar ska bedriva samma valutapolitik. Dessutom sprider euron krisen snabbare och mer okontrollerat och krisbekämpningen inriktas nästan helt på att skära i välfärden och försöka svälta sig ur krisen. Men det är inte säkert att det lyckas. Jag tycker att en rödgrön regering ska ha modet att resa frågan i EU om en ordnad utträdesväg ur euron. De länder som nu fastnar i eurokrisen måste ha en möjlighet att lämna valutan under ordnade former. Det har även vi i Sverige ett intresse av, annars kan krisen bli ännu djupare. De rödgröna borde också lyfta fram sitt nej till euron ännu tydligare mot alliansens otydlighet i frågan, det är en valvinnare.

SvD rapporterar att de rödgröna har starkt stöd bland de unga väljarna. Det märks när man är ute på skolorna även om många unga också framstår som ganska yrvakna inför politiken. De unga tillhör de absoluta förlorarna  med alliansens politik. Bland unga råder massarbetslöshet och ökande fattigdom. Samtidigt tävlar de borgerliga om att vilja försämra villkoren för unga ytterligare med sänkta löner och rättslöshet på arbetsmarknaden.

10 reaktion på “De sista euroentusiasterna?

  1. Pingback: Sök det som förenar – inte det som splittrar « Lena Sommestad

  2. Pingback: Per Altenberg – ett liberalare Sverige » Blog Archive » Euron förenar över blockgränserna

  3. ”SvD rapporterar att de rödgröna har starkt stöd bland de unga väljarna. Det märks när man är ute på skolorna även om många unga också framstår som ganska yrvakna inför politiken. ”

    Läser man dessa siffror är detta ungdomliga stöd främst riktat till miljöpartiet. Vänsterpartiet har ingen större andel unga och för socialdemokraterna är stödet marginellt större (…och inte ens blande de unga når (s) upp till förra valresultatet). Detta säger att det är miljöfrågan som är den viktiga och som attraherar.

    Jag delar alltså inte slutsatsen att det skulla vara insikten om att ”De unga tillhör de absoluta förlorarna med alliansens politik” som speglar sig i siffrorna. I så fall borde vänsterpartiet och socialdemokraterna ha legat mycket bätter till.

    Den senaste tiden har kunnat noteras att bland annat Maria Wetterstand ägnat mer och mer intresse åt de mer tradtionella trätofrågorna. För den som önskar sig en rödgrön valseger tror jag inte detta är en särskilt klok strategi. Skall valet vinnas är miljöfrågan nyckeln.

    När det gäller de ”traditionella frågorna” vet varje väljare innerst inne att skillnaden mellan socialdemokrater och moderater alls inte är så stor som båda dessa vill göra sken av. Båda står för ett tillväxtsamhälle som i grunden vilar på marknadsekonomi. Sedan bråkar man en del om procentsatser och skatteskalor men här vet den luttrade väljaren att de i praktiken knappast kommer att märka skillnaden.

  4. Pingback: Dags att inse allvaret för Arenahögern « Nemokrati

  5. Pingback: Lite rätt, resten rött « Per pladdrar på

  6. Tänker V arbeta för att omförhandla EU-avtalet och respektera folkomröstningen?

    Som bekant har vi inget undantag för den obligatoriska euron, detta påminner ECB oss om i tid och otid och påpekar att Euron är obligatorisk för EU medlemmar och inte frivillig. De enda som har undantag är Danmark och Storbritannien. Vi uppfyller sedan länge kraven och ska bara ta det sista steget och gå in i ERM innan vi byter till den obligatoriska valutan för EU medlemmar.

  7. Ungdomen tilltalas av mp sägs det, men varför i så fall? Jag befarar att det i hög grad beror på att man ”tycker om djur”, ”jorden ska må bra” och ”man ska inte äta kött”, alltså den typen av evigt ålderstypiska frågor. Är man beredd att stå tillbaka lite själv för att nå mp:s delmål, t ex att betala lite dyrare flygbiljetter, att inte duscha så vansinnigt länge, att inte dra ned så mycket disk, att inte köpa tonvis med shampo m m, att släcka lampor efter sig, att stänga av datorn när man går hemifrån, att bära sitt skräp till närmsta papperskorg, att klä sig och gå eller cykla så att man inte behöver åka bil, att inte köpa så mycket kläder osv. Nä, jag tror att om de finge veta att det är andra sidan av miljövänsmyntet så skulle de hamna på allianssidan faktiskt där konsumtion är föredömet. Min tro är att äldre män är de mest miljövänliga svenskarna. Det knäppa är att de kanske i minst grad av alla röstar på mp – där är naturliga miljövänner.

  8. Vad menas egentligen med en ”vänsterdebattör”? Är det en titel, en intet förpliktigande sådan eller vad? Jag har ingen aning om vilka dom flesta av dom där EU-förespråkarna är.Men vad som ”vänster” med dom övergår mitt förstånd.
    Själv skulle jag inte kalla mig varken vänster eller debattör, men hellre det än ”höger” eller ”center”.
    Om man nu verkligen måste vara det ena eller andra

Kommentera