Grumlad glädje över Obamas seger

Med knapp marginal gick demokraternas förslag till reform av sjukförsäkringssystemet igenom USAs representanthus. Det är utan tvivel en stor politisk seger för Obamas presidentskap. Utan den hade han blivit rejält vingklippt. Det är också ett rejält magplask för den reaktionära offensiv i USA som hellre låter människor lida och dö för att de saknar sjukförsäkring än att samhället ska ta ansvar för att sjuka får vård.

Men är det också en stor seger för det amerikanska folket, blir USA ett bättre och rättvisare land? Den frågan är inte lika enkel att besvara med ett rakt ja eller nej. Det finns flera positiva inslag i förslaget som att många fler, men inte alla, amerikaner, nu kommer att få sjukförsäkring. Det blir också svårare för försäkringsbolagen att neka sjukförsäkring till den som har varit sjuk tidigare. Samtidigt så handlar det i grunden om att utöka ett helt ruttet system av privata sjukförsäkringar. De stora vinnarna blir de privata sjukförsäkringsbolagen. Fortfarande är många försäkringar så dåliga att de inte täcker kostnaderna för avgörande behandlingar. Dessutom är systemet fullständigt ekonomiskt irrationellt och leder till ett stort slöseri på privata vinster, administration och advokater som bråkar med sjuka människor för att neka dem vård. Det problemet har i grunden inte åtgärdats. Det som skapas är ett dyrt och orättvist system jämfört med vad som finns i stort sett alla andra utvecklade länder.

Trots detta, det är ändå en seger för förnuftet. Men steget framåt är nog mindre än vad många tror.

Läs mer i NYT, DN, SvD, Expressen, GP och Aftonbladet.

7 reaktion på “Grumlad glädje över Obamas seger

  1. Pingback: Offentlig sjukförsäkring i USA - kanske ett steg i rätt riktning | Svensson

  2. Pingback: Framgång för Obama lämnar mycket att önska för folkflertalet i USA « Jöran Fagerlund

  3. Pingback: Ett stort litet steg i rätt riktning. | annarkia

  4. Steget framåt är både litet, och väldigt, väldigt stort. Samtidigt.

    Litet, om man ser på vad amerikanerna faktiskt får.
    Stort, med tanke på att alla möjliga och omöjliga presidenter försökt reformera sjukvårdssystemet i mer än hundra år, och gått bet.

    Dessutom så kommer det förmodligen vara väldigt svårt att avskaffa då det väl har börjat få effekt, liksom så många andra generella välfärdsprogram.

  5. Jag tror Obama kommer få mycket positiva reaktioner från det amerikanska folket. Det framtida problemet för demokraterna är att republikanerna nu kommer börja skylla varje enskild blunder som sker inom sjukvården på Obama och hans ”socialistiska” vårdreform.

    Om vi har tur blir det amerikanska folket bara mer intresserade av denna socialism som Republikanerna tjatar om. Och intresset för ”Socialist Party USA” fortsätter att växa.

  6. Försäkringsbolag försöker slå mynt av den sk reformen på Newsmill, det förstår man de hade nog gärna sett ett liknande system här. Om det fortsätter som hittills kan de säkert se framtiden an med tillförsikt när vi sätter den en gång relativt välfungerande gemensamma sjukvården på undantag för att prioritera gemensamma resurser för städning hos överklassen och liknande. Det finns inte alltför mycket anledning att slå sig för bröstet i jämförelser med USA, vi bor ju numer i landet där landstingen betalar sjukvårdspersonal provision för at avisa döende barn från sjukvården så den inte blir för dyr.

    Dessutom så kommer det förmodligen vara väldigt svårt att avskaffa då det väl har börjat få effekt, liksom så många andra generella välfärdsprogram.

    Det är inget generellt välfärdsprogram, subventionen är riktad till de som inte har råd. Universella rättigheter som alla ser och att de får del av blir lättare accepterade. ”Single payer” hade varit en verklig reform. Annars verkar skiljelinjen gå mellan att ma tycker att det skall kunna kontrolleras vilken sjukvård som är tillgänglig för genom den representativa demokratin kontra de som tycker att överbetalda försäkringsbolagsdirektörer skal kontrollera detta.

    Obama delar ut lite smulor som blev ”över” efter den stora finans och bankfesten till populasen. Till skillnad från de förstnämnda fick ju sjukförsäkringsindustrin anstränga sig för att få som de ville, men så har de ju inte heller knökfullt med sitt folk i den nya Change administrationen. Men visst blev det Change med Obama, från de mer provinsiella oljeintressenterna från Texas till det kosmopolitiska folket på Wall Street. MIC behöll naturligtvis sin särställning, fattas bara.

  7. Bra inlägg. Jag bor i USA. Vad jag ännu inte förstår är hur det kan komma sig att trots att vi har sådana enorma klass skillnader här, så tycks arbetarklassen (som utgör en stor majoritet, precis som i alla andra länder) helt oförmögen och ovillig att organisera sig. Jag hör fattiga vita människor kritisera Obama för att vara socialist! Det är ju helt absurt. Jag trodde alltid att de flesta av oss har en tendens att stödja en ideologi som är linje med våra ekonomiska intressen. Vi utgår från att arbetare borde ansluta sig till en vänster ideologi, men så är inte fallet i USA. Med tanke på hur många fattiga människor vi har här, så borde vi snart vara mogna för revolution här. Jag förstår inte hur detta samhälle fungerar.

Kommentera