Intryck från Kuba

Efter en knapp vecka på Kuba har vi åter landat i ett land med tillgång till trådlöst internet. På Kuba är internet en svåråtkomlig och dyr bristvara, oåtkomlig för de flesta vanliga kubaner. Det är uppenbarligen en del av regimens politiska kontroll över sitt folk. Men det får också en rad praktiska konsekvenser. Vi var hemma hos en bekant som har tre barn och barnbarn i Sverige. Han kan varken mejla eller skypa med dem trots att han har en dator. Som kubansk pensionär med liten pension får han försöka hålla kontakten med vanliga brev och dyra telefonsamtal.

Jag bearbetar fortfarande mina intryck från Havanna. Självklart är det man hinner snappa upp som turist i en huvudstad bara en liten skärva av verkligheten i landet. Men jag ger mig ändå på att summera mina ytliga intryck.

Vi reste med våra barn, ett par tvillingar på två år. Den vänlighet som vi mötte via barnen var överväldigande. Kubaner överallt skojade med de små, rufsade dem i håret och talade med oss. Det var en vänlighet som jag har mött på få andra håll i världen. Genomgående var mitt intryck av de kubaner vi mötte den värme och värdighet de utstrålade. Jag har aldrig känt mig så trygg i någon storstad i Latinamerika som i Havanna. Det gäller också när vi var i enkla och fattiga områden bortom turiststråken.

Kuba är ett fattigt land. Många hus är förfallna. Det är brist på många varor. Bussarna är överfulla. Folk tillbringar mycket tid i köer. Men den som har tillgång till västvaluta och den konvertibla peson kan gå till speciella affärer och restauranger där det mesta finns. Det kan handla om att få tag på ganska vardagliga varor som bensin, blöjor eller värktabletter. Det föder ett nytt klassystem. Det måste kännas bittert för många vanliga kubaner som får nöja sig med magra löner med den vanliga ickekonvertibla peson. Jakten på valuta är också en drivkraft för den mycket omfattande prostitutionen. Det var sorgligt att se hur accepterad den verkade vara och hur unga många av tjejerna var. Att Kubas myndigheter som på andra områden har gjort bra insatser för kvinnors rättigheter accepterar den öppna prostitutionen som en stor turistmagnet känns mycket illa.

Samtidigt har Kuba en bra gratis hälsovård och utbildningssystem som är fritt för alla. Alla garanteras tillgång till vissa basvaror. Kriminaliteten är låg. Kultur, inte minst musik, finns det gott om till en billig penning. Vi var på en fin barnteater där biljetten kostade några ören. Det ger fattiga kubaner möjligheter till trygghet och ett drägligt liv som fattiga i så många andra länder saknar. Jag har sett fattiga bostadsområden i länder som El Salvador, Brasilien och Peru. I den jämförelsen kan jag bara respektera vad Kuba har åstadkommit. Dessutom bidrar Kuba med utbildning och läkare till en rad andra länder. Att kubanerna är stolta över vad de har uppnått kan man förstå, inte minst med tanke på USA:s blockad och aggression mot landet.

Är Kuba en diktatur? Jag det råder inget tvivel om det. Kubanerna kan inte välja sig en ny regering. Den som försöker byta styre kan råka mycket illa ut. Någon fri press finns inte. Tidningarna är ett skämt, tunna med mycket propaganda. Det politiska förtrycket går inte att bortförklara eller försvara. Det är dessutom ett tydligt hinder för Kubas utveckling. Samtidigt verkar många kubaner vara stolta över sin revolution och sitt land. Propagandan från regeringen är påfallande nationalistisk. Om det inte hade funnits ett betydande folkligt stöd för regimen så hade den sannolikt brutit samman under de mycket svåra år för Kuba som följde efter Sovjetunionens kollaps i början på 90-talet. Istället lyckades kubanerna vända utvecklingen och många hävdar att de nu långsamt får det bättre. Men självklart är det bara kubanerna själva som ska kunna avgöra vilket styre de vill ha. Problemet är att de inte får göra det. Istället blev jag ofta påmind om hur det såg ut och fungerade i Östeuropa före murens fall. Propagandan, förfallet, varubristen, ineffektiviteten och köerna var en del av det.

Vad ska man önska av framtiden? Utan reformer riskerar systemet att kollapsa och öppna för ett samhälle helt dominerat av amerikanska ekonomiska intressen. Jag kan inte hoppas på annat än att Kuba kan demokratiseras med ändå välja att bevara det positiva i sin samhällsmodell med social trygghet, oberoende och en relativ jämlikhet. Demokratisk socialism helt enkelt. Sannolikt har Kuba en unik möjlighet att gå den vägen just nu. I Latinamerika finns en rad demokratiskt valda vänsterregeringar som landet kan öppna sig emot och samarbeta med ännu mer. President Obama är betydligt mindre aggressiv i sin Kubapolitik än tidigare presidenter i USA. Han verkar intresserad av en stegvis öppning och lättnad i de oacceptabla sanktionera som USA plågar Kuba med. Vad vill partieliten som har makten på Kuba? Min gissning är att de klamrar sig kvar vid det gamla och fruktar vad en demokratisering skulle innebära. På sikt äventyrar det även allt det positiva som den kubanska modellen ändå har uppnått.

För att förstå lite mer av landet skulle jag behöva resa runt och tala med fler vanliga kubaner. Det ser jag fram emot att få göra någon gång.

Noteras också att Fredrik Reinfeldts identiske tvillingbror jobbar som kypare på anrika Hotel Nacional i Havanna. Han inte bara ser likadan ut, han har även samma allvarliga och något svårmodiga uppsyn.

11 reaktion på “Intryck från Kuba

  1. Yttrande frihet och allmänna val är förvisso ett par av den politiska demokratins kännetecken. Men makt är inte enbart politisk – den ekonomiska makten är ofta mycket starkare (inte minst här i USA). Kanske är därför ekonomisk demokrati, d.v.s. ett system där den ekonomiska makten är demokratisterad, minst lika viktig som politisk demokrati. Kalla mig gammalmodig, men jag tror ännu att ekonomisk demokrati endast kan uppnås om produktionsmedlen ägs av folket, och styrs i allas intresse, istället för privat ägande för högsta möjliga vinst åt ett fåtal. Det finns nog ingen perfekt demokrati, men utifrån denna syvinkel, kanske är Kuba mer av en demokrati än vad många kapitalistiska politiska demokratier är.

  2. Hej Marcus,
    Kan man ha verklig ekonomisk demokrati utan politisk demokrati? Jag tror inte det. Om de politika demokratin saknas hamnar även den ekonomiska makten i statsapparat och partielit, inte hos dem som arbetar.

    mvh

    Jonas

  3. Pingback: Borgerlig oärlighet om vänstern och Kuba at Jonas Sjöstedt

  4. Hej Jonas, här har du en till Jonas och en till tidigare Umeåbo som en gång i tiden var medlem i Ung Vänster i Umeå. Min fråga är denna: Kan man ha en verklig politisk demokrati utan ekonomisk demokrati?

    Mvh Jonas.

  5. i sverige då var 4e år då får man välja fler än 7 olika personer att rösta på att bli vald att styra landet sverige och jag såg på tv usa valet där i usa är nästan diktatur man får endast välja en av två personer att bli vald att styra fler än 2 ”partier” personer är kanske förbjudet i usa

Kommentera